Vi kunde inte annat än skratta åt hans sätt att göra musik, han som inte ens gillar musik. Med en täppt näsa tyckte han att det blev musik.
Strax före lunch fick vi meddelande från skolan att Kalle inte mådde bra,.När vi hade hämtat honom gick han direkt och la sig och sov precis hela eftermiddagen.Bästa sättet att bli frisk!
Det var inte lätt att ta tempen efterwsom förkylningen gjorde att han var tvungen att andas genom munnen. Med öppen mun till och från hade han 38,1 i temp.
Oj, vad ivrig han var att visa vad han hade ritat på bildlektionen idag. Han som aldrig tar hem något han gjort i skolan. Den här gången hade han ritat en serie om dåtid-framtid med Super Mario och om teknikens utveckling. Helt i hans intresse!
Idag åkte vi till ett actionbad med rutschkanor, gummiringar, utomhuspool, vattenströmmar, vattenbio och bubbelpooler.
Kalle blev lite fundersam när han såg numret på hans skåp. Det var nummer 2052.
- Va ... är vi i framtiden? frågade han allvarligt. 💜
Han kände sig lugnad när han hittade skåp nummer 2017. Det var nutid!
Action betyder visst dämpad belysning, blinkande lampor i olika färger, trappsteg här och var som inte syntes och hög musik. Vi guidade Kalle mellan alla attraktioner så det gick bra. Vi hade en toppendag!
Idag träffade Kalle sin kontaktperson Henrik. De gick på den tecknade filmen Sing. Kalle fick med sig ett presentkort som vi hade hemma.
- Ett biobrev! kallade han det.
Förväntansfull!
Kalle förändras alltid när han träffar Henrik. Han blir lite busig och uppspelt. Det märks att han gillar att vara med Henrik!
Biobiljetten fick vara ögonskydd!
På kvällen pratade vi lite om hur filmen hade varit. Vi blev alldeles varma av att höra Kalle säga "kompis" om Henrik. Han har aldrig tidigare i hela sitt liv kallat någon för kompis. 💜
Idag blev Kalle 15 år! Han hade full koll och hade själv skrivit in ett K i sin väggslmanacka.
Han blev uppvaktad med skönsång och paket i sängen. Han ville inte ha frukost i sängen hade han sagt till om. Vi var inte helt lydiga utan hade med lite popcorn och några paket.
Till kvällsmat hade Kalle bestämt mat från McDonalds men att vi skulle äta den hemma. Istället för tårta hade vi munkar och popcorn.
Det allra roligaste var ändå vår överraskning efter maten. 20 februari 2015 hade filmen Svampbob Fyrkant - äventyr på torra land, premiär. Kalle ville gå på den filmen på bio, men det blev aldrig av. Under de knappt 2 år som har gått så har han med jämna mellanrum tagit upp ämnet, att han ville se den. Ikväll hade vi hyrt filmen, utan att han visste något. Han satte sig i soffan, vi startade filmen och han var förväntansfull!
- Är det ... kan det vara ... är det sant ... JAAAAA! sa han halvt i chock och full av lycka.
Kalle pratade väldigt osammanhängande om de båda resorna med färdtjänst som han gjorde idag. Vi hade lite svårt att förstå vad han menade men det blev helt tydligt när han ritpratade med oss.
Första resan från skolan till ungdomsfritids. Taxin åkte ett varv runt kvarteret, innan han hittade rätt:
Taxin från ungdomsfritids och hem, var resa nummer två.
- Staaaanna ... jag ropade ... taxi backade, förklarade Kalle och skrattade lite åt situationen.
Bilderna berättar också vilken typ av bil det var!
I september fick vi några påsar med äpplen från vänner till oss. Kalle har haft med sig ett eller två äpplen till skolan varje dag sen dess. Ju längre tiden har gått desto mjukare och skrynkligare har äpplena blivit. Vi funderade på att kasta dem, men Kalle ville ha dem ändå. I förra veckan tog de slut, så vi köpte goda Royal Gala-äpplen. Protesterna kom på en gång. De var för hårda och dåliga. Skrumpna äpplen är svårt att hitta i affären. Alla gillar olika!
Igår och idag har det varit skridskor på idrottslektionen. Det är nog bland det värsta Kalle vet. Ändå finner han sig numera i att sätta de hemska skorna med metallbitar under, på sina fötter.
Ikväll frågade vi hur det hade gått. Han förklarade att han hade haft en isbjörn som stöd. Han hade puttat den framför sig och sen dragit sig själv fram med isbjörnen som stöd.
- Jag åkte ... som en larv, förklarade han.
- Vad DUKTIG du var som åkte skridskor, sa vi.
- Ja, svarade han på inandning.
Vad skönt att han ser sin egen prestation och inte jämför sig med andra, hur de åker. Han försökte och gjorde sitt bästa! Det är det som räknas!
Att eluttag ser olika ut i olika länder, det vet de flesta. Kalle upptäckte det idag när han hittade en sida som visade några olika. Med hans bildseende blev de som ansikten.
USA - förvånad:
England - trött:
Australien - bekymrad:
Danmark - glad:
Självklart var han tvungen att kolla in svenska eluttag, som konstigt nog visade sig sakna mun: 😊
Lycka är att veta att personalen på ungdomsfritids bryr sig om Kalle och ser till hans bästa även om det kräver mer av dem. Tänk att ett telefonsamtal med dem kan ge en så positiv känsla hela kvällen!
Dagens kvällsjobb: ta bort bandaget från blodgivningen!
Ikväll gick Kalle till badhuset med sin kontaktperson Henrik. Det är verkligen nyttigt för honom att få göra saker med någon annan än med sina föräldrar. Det var lite motstånd innan de kom iväg, från Kalles sida. När han 2 timmar senare kom hem, så var han väldigt nöjd och kunde svara på en för honom ganska svår fråga om vad som var bäst i badhuset.
- Bubbles, svarade han snabbt och menade bubbelpoolen.
Idag fick vi meddelande om att Kalle vägrade ta hem lappen om att det ska bli skridskoåkning på gympan på torsdag och fredag. Inte så konstigt, att åka skridskor är bland det värsta han vet.
På kvällen satte jag mig bredvid honom och försökte lirka ur honom varför han inte ville ta hem lappen. Jag frågade på några olika sätt så att han skulle förstå frågan.
- Du ... vänta lite ... jag måste tänka ... det kommer, förklarade Kalle.
Jag förstod vad han menade, satt kvar bredvid honom, helt tyst och stilla. Jag kollade klockan för att se hur lång tid han ville tänka. Efter 3 minuter och 20 sekunder, kom svaret:
- Jag vill inte skridskor!
Hur ofta väntar man på ett svar i mer än 3 minuter? För mig var det en lätt fråga. För honom tog det 3 minuter att formulera ett svar.
Det bästa var ändå Kalles kommentar en timme senare:
Idag kastade vi ut julgranen. Vi bad Kalle hjälpa till och det gjorde han - med mungiporna neråt. Det var mycket roligare att softa med mobilen i soffan.
Om motståndet att hjälpa till var stort, så var lusten att klä ut sig själv till julgran desto större. Det tråkiga arbetet blev jättekul, även om det kanske inte var till så stor hjälp! 😊
Idag var vi på ett släktkalas. Vi var ungefär 40 personer och vi blev bjudna på jättegoda hemmagjorda smörgåstårtor.
Vi hade för en gångs skull inte tagit med mat åt Kalle. Han åt faktiskt 2 portioner, men inte smörgåstårta.
Portion 1: 2 korvbröd med ketchup
Portion 2: 3 korvbröd med ketchup
Efter maten hittade han ett hörn med en lite för kort soffa för att kunna ligga bekvämt, men där det var mest avskilt. Där satt han större delen av tiden. Släktkalas kan vara helt ok!
