Igår somnade Kalle redan halv 8. En vanlig kväll lägger han sig 10, men brukar inte somna förrän runt 11-12-tiden. Igår lät vi honom sova, trots att han hade sina vanliga kläder. Det skulle vi aldrig gjort!

Ikväll ringde "sovklockan" väldigt tidigt! Redan halv 8 på kvällen låg Kalle i soffan med filten uppdragen och ögon som klippte och knappt kunde vara öppna. 

Kalle brukar få välja vilket påslakan han vill ha när vi byter lakan i hans säng. Det brukar ta några minuter för honom att välja vilket påslakan han vill ha. 

Det roliga var att han ville förklara varför han valde det. Han gick till sin väggalmanacka, vände till juni och pekade på fredag 16 juni. Där fanns hans enda "anteckning" för juni. Det var om biopremiär av den tredje Disney-filmen om Blixten McQueen, Bilar 3. Han förbereder sig alltså för biopremiär!

Det roliga när han klargjorde siffrorna på ketchupflaskan, var att han var så stensäker.

Vi brukar träna Kalle att svara på svåra frågor. En av de svåraste har vi frågat honom många gånger idag. Frågan har varit: Vad tänker du på? 

För 3 veckor sen hoppade Kalle det sista hoppet på studsmattan. Mitt i ett hopp gick benen av stålrör av på mitten och hela studsmattan kollapsade. Allt gick bra som tur var!

Vi har också ett skyddsnät som passar till studsmattan. Vi frågade Kalle om han vill ha det. Han funderade länge, länge, säkert 1 minut innan han svarade sitt fylliga svar med den härliga gesten:

Trött, frusen, lite loj och snuvig. Så har dagen sett ut för Kalle. Före lunch kollade vi tempen och han hade 1 grad högre än han brukar ha. Vi gav honom en alvedon brustablett som han var väldigt tveksam till. Han fick rådet att ha mjölkglaset i andra handen och ta en klunk mjölk direkt efter.

- Huua ... medicindrickan smakade bättre än doktor Peppar, sa han och grinade illa. Det tog ett tag innan vi förstod att han menade läsken Dr. Pepper, som han smakade för någon vecka sen. Det var inget vidare bra omdöme sett ur Dr. Peppers ögon. 😊

Idag var det friluftsdag för Kalle. Han hade tagit med sig hem ett tydligt schema över alla saker som skulle hända idag. Vi gick igenom det så han visste allt som skulle hända. Vi tyckte vi var väldigt tydliga, men vi missade en sak.

De sprang 5 km.

Alla fick medalj, men Kalle hade sagt "nej tack".

De grillade hamburgare.

När han kom hem drack han upp resten av vattnet i flaskan, innan han lämnade tillbaka den. 

Kvällsmat. 10 pommes kvar i skålen. Av alla runt bordet var det 2 som ville ha dem. Antingen delar man broderligt och tar hälften var eller så gör man som Kalle tyckte - spelar sten, sax, påse. Sagt och gjort, så blev det - med risk att förlora. Efter 3 försök var det fortfarande 0 - 0. Fjärde försöket gick Kalles väg och han vann. Vi får se om han vågar försöka fler gånger med risk att förlora allt!

40 minuter för att byta till pyjamas och borsta tänderna.Det är inte många 15-åringar som tar så god tid på sig som Kalle. Det är inte heller många 15-åringar som är så noggranna som han. Det är rörande hur mycket arbete han lägger ner på att vika sina kläder fint och lägga dem i perfekta högar, alltid på samma platser. Han ser verkligen nöjd ut han är klar. Han har ännu inte reflekterat över vart kläderna tar vägen över natten, när vi tar dem och byter ut dem mot rena kläder. 

Idag firade Kalle sin mormors födelsedag. Han gjorde det på sitt favoritsätt - med en tupplur i soffan. Han är verkligen bra på att koppla av i lite "stökiga" miljöer!

Han är rolig när han vill visa att han är irriterad på något - han säger inget, utan gör något för att "hämnas". Idag fick hans pappa veta att han var irriterad på något. Stefan, Kalles pappa, satt och drack kaffe när Kalle kom. Utan förvarning tog han fram sina badbyxor och trädde dem över huvudet på sin pappa. Han såg riktigt nöjd ut över tilltaget. 

Efter "markeringen" var allt bra och han tog ett bad, trots att det bara är maj. Han sa för några dagar sen att det måste bli juni innan han kan bada. Tur att han kunde ändra sig!

Vilken luring! Ikväll ville vi se finalen av Talang, men fjärrkontrollen var borta. Efter lite letande hittade vi den bakom Kalle som satt med sin iPad.

ÄNTLIGEN hävdes bevattningsföebudet och vi kunde fylla vatten i vår lilla pool. Vi visade Kalle att det äntligen går att bada, speciellt eftersom det ska bli varmt i helgen. Vi var inte helt förberedda på hans reaktion:

Idag var det kontrasternas dag för Kalle. Dagen inleddes med en spruta mot stelkramp, difteri och stelkramp.  Han gjorde det jättebra. Han bad mig krama honom samtidigt som han fick sprutan. Han satt blick stilla men var jättespänd.

Direkt efter sprutan åkte klassen och tittade på ett "kosläpp", när de släppte ut kor på grönbete efter vintern. Kalle blev kompis med lammen som också fanns där. Han lät dem smaka både på kepsen och jackans snören! 😄

Kalle visade glatt sin whiteboardtavla.

- Jag vill ha en kram, sa Kalle när vi var ute på promenad med Rosie.

Ikväll var vi bortbjudna. Kalle hängde glatt med.

Det fanns saker som var perfekta för Kalles intressen. På väggen hade de en flera meter stor karta. Han pekade och visade massor av saker från hela världen.

De hade också 3 hundar, en stor och 2 små. Den stora, Dalgo, och Kalle är kompisar.

Kalle gillar inte musik. Ibland blixtrar det ändå till och han råkar snubbla över någon låt i en tecknad film som han börjar tycka är ok.

Kalle har ett starkt behov av att ha kontroll. Hans kontrollbehov gör att ibland krånglar han till det för sig. 

Aprilväder brukar man prata om, men när majvädret är lika ombytligt som det har varit nu så finns inget namn. 

Vsd är det som gör Rosie till Kalles allra bästa vän som han gärna berättar saker för, klappar, avbryter andra saker för att gosa med? Är det att hon alltid är lojal, alltid väntar, aldrig avbryter när han pratar, aldrig stör?

Eller är det helt enkelt för att hon låter honom duscha hur länge han vill utan att klaga?

- Men ... va ... var är den, muttrade Kalle och lyfte på allt vid sin plats vid matbordet. Han letade efter något, men hittade det inte. Han kröp ner på golvet och fortsatte leta. Han sa några ord till Rosie, som troget "hänger" nedanför hans plats när han äter. Chansen att få i sig något ärbart är störst under hans stol. Han reste sig upp och såg uppgiven ut. Det han letade efter var borta. 

Som första psalm vid dopet av kusinbarnet Arvid, sjöng vi Tryggare kan ingen vara. Kalle följde med i texten hela sången, men så fort sången var över kom han på den briljanta idén att lägga mobilen på psalmboken - då såg det ju ut som han läste psalmer. 😄

Vi bjöds på smörgåstårta efter dopet. Kalle gjorde tummen upp att det fanns korv med bröd och ketchup. Han åt fyra korv med bröd och ketchup - utan korv. 6 hallongrottor blev det också.

Kalle och Arvid

Nu är det mycket pollen ute. Kalle äter sina allergitabletter varje morgon men det räcker inte på långa vägar. Idag började han gno med handen i sitt högra öga för att det kliade. Det blev väldigt rött och svullnade upp. Det såg ut som han hade gråtit tre dagar i sträck. Vi visade honom hur han kunde tvätta ögonen med vanligt vatten. Han tvättade länge och noga och fick en ren handduk att torka med. Han fick sen en ren servett för att torka snuvan med, men han valde att lägga den över ansiktet.

När Kalle kommer hem från fritids med färdtjänst, så märker inte vi det alltid. Han går in genom dörren, tar av ytterkläder och smiter in till s

Den sista tiden har Kalle börjat protestera när han ska duscha i skolan. Både personalen i skolan och vi hemma har funderat och försökt klura ut var problemet ligger. 

Han förklarade att problemet var inte duschen, problemet var att hinna till nästa aktivitet - engelska eller taxi. Nu vet vi var problemet ligger och kan arbeta utifrån det!

I morse smusslade Kalle med sina hörapparater. Han trodde att det inte märktes att han la dem i jackfickan iistället för att sätta dem i öronen. Det är hur lätt som helst att upptäcka det - han märker ju inte ens att man pratar med honom när han inte har hörapparaterna i.

Idag var Kalle på den årliga tand-kontrollen. Tandläkaren sa flera gånger: "Oj, så välskötta tänder. Allt är rent och fint. Inte ens en antydan till hål" Skönt!

I alla år har Kalle tittat bort när vi visat honom bilder från när han var liten. Det har verkat som att han tycker att det är lite obehagligt att man förändras så mycket, från ett litet knyte på 50 cm till en knappt 2 meter ung man. 

Gissa om vi lyssnade extra noga när han sa: