Fredag 30 september 2011
Bara en leksak!
- Kalle vill du sova (samtidigt som vi pekade på pekfingret) eller vill du gosa (pekade på långfingret), frågade vi när det började att närma sig sovdags. Han är ordentligt tränad i att göra ett val mellan två olika alternativ.
Till vår förvåning svarade han "sova". Han som verkligen gillar att sitta nära i soffan och bara mysa.
När han svarade "sova" så tecknade han ordet.
När han hade gjort det så kom han på en sak.
Han flyttade ner handen till munnen och gjorde samma handrörelse.
- Den är fågel ... samma sova ... jäg äääälskar fågel, sa han och vände sig om och började att flaxa med vingarna. Han flaxade sig fram till badrummet för att borsta tänderna och byta om till pyjamas.
Det märks att han börjar bli mer medveten om teckenspråket, även om det här bara var en liten aha-upplevelse för honom.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Idag har han inte gjort någon Super Mario. Hans favoritmodell har fått hänga med ett par dagar.
När vi bytte om till pyjamas och tog ur hörapparaterna, så hängde vi upp dem på öronen på Super Mario.
Perfekt, tyckte vi.
- Neej ... den är leksak ... kan inte hörapparat den, sa Kalle upprört.
Vilka larviga föräldrar som tror att Super Mario använder hörapparater, verkade han tänka!
Torsdag 29 september 2011
Starka spöken
På kvällen kom Kalle med tröjärmen uppdragen till ärmhålan. Han tryckte upp sin arm under näsan på oss.
- Han luktar måste duscha? frågade han.
- Vill du duscha, svarade vi med en motfråga.
Kalle nickade.
Vi gick upp till badrummet och eftersom vi ville ta ett bad tillsammans med honom så började vi att tappa upp vatten i badkaret.
- Ååå, neej ... han vill inte ... farlig, sa Kalle och visade tydligt att han verkligen inte ville bada.
Han ville duscha!
Mot hans vilja, så blev det ett bad. I badkaret försökte han att sitta på oss på olika sätt. Han halkade omkring som en hal ål och det blev till en rolig lek.
- Kalle, du säger att du inte vill bada i vårt badkar. Varför? frågade vi.
- Den ... hålen farlig, förklarade Kalle.
- Du tycker ju om att bada ute i bubbelbadet och i badhuset i bubbelbadet. Varför vill du inte bada i vårt badkar?
frågade vi.
- Den farlig ... starka spöken hålet, svarade Kalle.
Han tycker alltså att bubblorna i badkaret är så starka att de är som starka spöken.
Vilken idé!
Det lustiga är att han varken är rädd för spöken eller ens tror på att de finns.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
- Oj, vilken smal Super Mario, sa vi.
- Inte smal ... har ingen armar, svarade Kalle.
Armarna hade han som "reservdelar" i sin andra hand.
På kvällen kom Kalle med tröjärmen uppdragen till ärmhålan. Han tryckte upp sin arm under näsan på oss.
- Han luktar måste duscha? frågade han.
- Vill du duscha, svarade vi med en motfråga.
Kalle nickade.
Vi gick upp till badrummet och eftersom vi ville ta ett bad tillsammans med honom så började vi att tappa upp vatten i badkaret.
- Ååå, neej ... han vill inte ... farlig, sa Kalle och visade tydligt att han verkligen inte ville bada.
Han ville duscha!
Mot hans vilja, så blev det ett bad. I badkaret försökte han att sitta på oss på olika sätt. Han halkade omkring som en hal ål och det blev till en rolig lek.
- Kalle, du säger att du inte vill bada i vårt badkar. Varför? frågade vi.
- Den ... hålen farlig, förklarade Kalle.
- Du tycker ju om att bada ute i bubbelbadet och i badhuset i bubbelbadet. Varför vill du inte bada i vårt badkar?
frågade vi.
- Den farlig ... starka spöken hålet, svarade Kalle.
Han tycker alltså att bubblorna i badkaret är så starka att de är som starka spöken.
Vilken idé!
Det lustiga är att han varken är rädd för spöken eller ens tror på att de finns.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
- Oj, vilken smal Super Mario, sa vi.
- Inte smal ... har ingen armar, svarade Kalle.
Armarna hade han som "reservdelar" i sin andra hand.
Onsdag 28 september 2011
Bild-stöd
- Kalle, har du haft det bra i skolan idag? frågade vi när vi hade kommit hem.
- Jaa (på inandning), svarade Kalle.
- Vad har du gjort i skolan idag? frågade vi.
En helt öppen fråga som kräver lite ansträngning från Kalle för att svara på.
Kalle funderade en liten stund.
- Eemm ... han ... jag vet inte! svarade Kalle tomt.
- Förök att tänka, vad gjorde ni i skolan? sa vi igen.
- Inge´, svarade Kalle kort.
Vi visste att de hade gjort ett bondgårdsbesök.
Lite senare visade vi bilder som vi hade fått på mailen från Kalles lärare. Vi visade Kalle bilderna och på en gång visste han många saker om vad han hade gjort på dagen.
Han hade klappat kor och hästar, men inte grisar eller hundar.
Han hade också klappat en katt, men det allra viktigaste var att det fanns höns.
När bilden med höns på kom så kunde han inte stå stilla.
- Jag ääälskaar höns och kycklingar, sa han.
Det syns hur nöjd han är.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Vid första anblick ser det ut som vilken vanlig lego-Super Mario som helst.
Finn ett fel (det brukar vara fem).
Svar: !ttör rä tagÖ
- Kalle, har du haft det bra i skolan idag? frågade vi när vi hade kommit hem.
- Jaa (på inandning), svarade Kalle.
- Vad har du gjort i skolan idag? frågade vi.
En helt öppen fråga som kräver lite ansträngning från Kalle för att svara på.
Kalle funderade en liten stund.
- Eemm ... han ... jag vet inte! svarade Kalle tomt.
- Förök att tänka, vad gjorde ni i skolan? sa vi igen.
- Inge´, svarade Kalle kort.
Vi visste att de hade gjort ett bondgårdsbesök.
Lite senare visade vi bilder som vi hade fått på mailen från Kalles lärare. Vi visade Kalle bilderna och på en gång visste han många saker om vad han hade gjort på dagen.
Han hade klappat kor och hästar, men inte grisar eller hundar.
Han hade också klappat en katt, men det allra viktigaste var att det fanns höns.
När bilden med höns på kom så kunde han inte stå stilla.
- Jag ääälskaar höns och kycklingar, sa han.
Det syns hur nöjd han är.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Vid första anblick ser det ut som vilken vanlig lego-Super Mario som helst.
Finn ett fel (det brukar vara fem).
Svar: !ttör rä tagÖ
Tisdag 27 september 2011
Höst-filosofen Kalle
- Nej ... kom tillbaka ... inte bort löven ... blåsa så, bråkade Kalle på vinden när han hoppade omkring i den stora högen med höstlöv.
Han hoppade på högen, kastade löven upp i luften, la sig på rygg och gjorde en lövängel (ungefär som man gör en snöängel), han la sig på mage och rullade runt. Han njöt i fulla drag!
Det var bara blåsten som saboterade lite, genom att blåsa bort löven från högen.
Lite senare på väg hem från fritids så hittade Kalle löv på marken hela tiden, i alla möjliga gul-orange-röd-grön-svart-bruna kulörer.
Varje löv som var lite speciellt tog han upp och tittade på det på båda sidor innan han förde upp det till sin näsa och luktade på det.
- Hmm ... luktar nånting? frågade han när han hade luktat på ett gult löv som hade fullt med svarta prickar.
Han satte lövet under min näsa.
- Det luktar som ett höstlöv, svarade jag.
- Hmm ... den luktar ... gul med svarta prickar, sa Kalle.
Han hittade många olika löv och med hans blick för detaljer, så var det inte vilka löv som helst.
Varje löv luktade han noga på och konstaterade att de luktade precis som den färg de var.
De orange-röda löven luktade orange-rött.
De gula med lite grönt kvar luktade gult med lite grönt.
De bruna luktade brunt.
Det allra häftigaste lövet, enligt Kalle var ett stort grönt löv som hade fallit ner till marken.
- Wow, den är grön ... den är fel ... kommer marken inte ... måste trädet, sa han och försökte nog förklara att gröna löv ska sitta på trädet och om de ramlar ska de vara gul-orange-röda.
Hösten har verkligen många nya detaljer att studera!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Kalle försökte att stå på händer på samma sätt som Super Mario, men det var svårt med balansen.
- Nej ... kom tillbaka ... inte bort löven ... blåsa så, bråkade Kalle på vinden när han hoppade omkring i den stora högen med höstlöv.
Han hoppade på högen, kastade löven upp i luften, la sig på rygg och gjorde en lövängel (ungefär som man gör en snöängel), han la sig på mage och rullade runt. Han njöt i fulla drag!
Det var bara blåsten som saboterade lite, genom att blåsa bort löven från högen.
Lite senare på väg hem från fritids så hittade Kalle löv på marken hela tiden, i alla möjliga gul-orange-röd-grön-svart-bruna kulörer.
Varje löv som var lite speciellt tog han upp och tittade på det på båda sidor innan han förde upp det till sin näsa och luktade på det.
- Hmm ... luktar nånting? frågade han när han hade luktat på ett gult löv som hade fullt med svarta prickar.
Han satte lövet under min näsa.
- Det luktar som ett höstlöv, svarade jag.
- Hmm ... den luktar ... gul med svarta prickar, sa Kalle.
Han hittade många olika löv och med hans blick för detaljer, så var det inte vilka löv som helst.
Varje löv luktade han noga på och konstaterade att de luktade precis som den färg de var.
De orange-röda löven luktade orange-rött.
De gula med lite grönt kvar luktade gult med lite grönt.
De bruna luktade brunt.
Det allra häftigaste lövet, enligt Kalle var ett stort grönt löv som hade fallit ner till marken.
- Wow, den är grön ... den är fel ... kommer marken inte ... måste trädet, sa han och försökte nog förklara att gröna löv ska sitta på trädet och om de ramlar ska de vara gul-orange-röda.
Hösten har verkligen många nya detaljer att studera!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Kalle försökte att stå på händer på samma sätt som Super Mario, men det var svårt med balansen.
Måndag 26 september 2011
Ett försök att stoppa tiden
Kalle vill oftast inte sova. Han brukar ändå följa med oss när vi säger till att det är dags att gå och sova.
Han är också väldigt uppfinningsrik, speciellt när det gäller att klara sig ur knepiga situationer.
Vi brukar lägga Kalle vid 21-tiden.
Jo, det är ganska sent när man är 9 år, men han kommer ändå inte till ro och somnar. Ofta ligger han vaken både en och två och ibland tre timmar.
Ikväll satt Kalle och tittade på Disney Channel när det var dags att sova. När han tittar på TV har han hörapparaterna på T-läge och kan alltså inte höra oss, utan bara TV-ljudet.
När han sitter i soffan och tittar på TV, med hörapparaterna i T-läge, har han lite makt över situationen. Han kan nämligen själv bestämma om han hör vad vi säger. Vill han inte höra så behåller han hörapparaterna på T.
Då får vi ta till vårt mot-medel - teckenspråket.
Vad gör han då? Jo, blundar såklart!
Idag blundade han inte. Istället tog han snabbt tag i handen som tänkte teckna.
- Den är inte viktig än ... måste färdig på ... nu måste dagen sen, sa han.
Budskapet var tydligt - han ville inte sova!
Följde han med till sängen då?
Jodå, det gjorde han utan protester och hade också somnat inom en timme.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
- Kalle, har Super Mario fått en svart keps, den brukar ju vara röd? frågade vi.
- Hon är galen, svarade Kalle, inte keps.
Det är alltså Super Marios hår. Det verkar som om Super Mario skulle behöva en kam! :-)
Kalle vill oftast inte sova. Han brukar ändå följa med oss när vi säger till att det är dags att gå och sova.
Han är också väldigt uppfinningsrik, speciellt när det gäller att klara sig ur knepiga situationer.
Vi brukar lägga Kalle vid 21-tiden.
Jo, det är ganska sent när man är 9 år, men han kommer ändå inte till ro och somnar. Ofta ligger han vaken både en och två och ibland tre timmar.
Ikväll satt Kalle och tittade på Disney Channel när det var dags att sova. När han tittar på TV har han hörapparaterna på T-läge och kan alltså inte höra oss, utan bara TV-ljudet.
När han sitter i soffan och tittar på TV, med hörapparaterna i T-läge, har han lite makt över situationen. Han kan nämligen själv bestämma om han hör vad vi säger. Vill han inte höra så behåller han hörapparaterna på T.
Då får vi ta till vårt mot-medel - teckenspråket.
Vad gör han då? Jo, blundar såklart!
Idag blundade han inte. Istället tog han snabbt tag i handen som tänkte teckna.
- Den är inte viktig än ... måste färdig på ... nu måste dagen sen, sa han.
Budskapet var tydligt - han ville inte sova!
Följde han med till sängen då?
Jodå, det gjorde han utan protester och hade också somnat inom en timme.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
- Kalle, har Super Mario fått en svart keps, den brukar ju vara röd? frågade vi.
- Hon är galen, svarade Kalle, inte keps.
Det är alltså Super Marios hår. Det verkar som om Super Mario skulle behöva en kam! :-)
Söndag 25 september 2011
Ta kommandot
Det är inte ofta Kalle leker med någon. Senast han fick frågan om han ville leka var i somras. Då svarade han artigt men bestämt: "Nej,tack!"
Idag var pappa, storasyster Maja och Kalle på väg till Stadsparken.
- Kalle, vill du leka en lek? frågade Maja och förklarade att man inte fick snudda skarvarna på asfalten.
Kalle var med på noterna. En enkel lek där man egentligen inte är beroende av någon annan, utan kan köra sitt eget race.
Maja gav kommandon - Kalle gjorde som Maja sa.
- Gå mer åt höger - stanna - akta dig - gå åt vänster - stopp - vänta - snurra, dirigerade Maja och Kalle följde efter.
Kalle tyckte att leken var mycket rolig.
Efter kanske fem minuter flyttades kommandoutropen över till Kalle. Han märkte nog inte själv att det var han som styrde Maja hur hon skulle gå och inte gå. Roligt var det i alla fall.
Det var så roligt att Kalle började att ta ut svängarna ordentligt och det hela blev som en cirkus-dans.
Roligt att titta på och många glada skratt.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Tänk, vad vig Super Mario är, det hade vi ingen aning om! :-)
Det är inte ofta Kalle leker med någon. Senast han fick frågan om han ville leka var i somras. Då svarade han artigt men bestämt: "Nej,tack!"
Idag var pappa, storasyster Maja och Kalle på väg till Stadsparken.
- Kalle, vill du leka en lek? frågade Maja och förklarade att man inte fick snudda skarvarna på asfalten.
Kalle var med på noterna. En enkel lek där man egentligen inte är beroende av någon annan, utan kan köra sitt eget race.
Maja gav kommandon - Kalle gjorde som Maja sa.
- Gå mer åt höger - stanna - akta dig - gå åt vänster - stopp - vänta - snurra, dirigerade Maja och Kalle följde efter.
Kalle tyckte att leken var mycket rolig.
Efter kanske fem minuter flyttades kommandoutropen över till Kalle. Han märkte nog inte själv att det var han som styrde Maja hur hon skulle gå och inte gå. Roligt var det i alla fall.
Det var så roligt att Kalle började att ta ut svängarna ordentligt och det hela blev som en cirkus-dans.
Roligt att titta på och många glada skratt.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Tänk, vad vig Super Mario är, det hade vi ingen aning om! :-)
Lördag 24 september 2011
Gacke, gacke och gacke!
Så gott som varje dag läser Kalle sina serietidningar, mest Kalle Anka-tidningar. Han tittar noga på bilderna så att han förstår vad det handlar om även om vi inte läser. Om han hittar någon serie där bilderna har något extra spännande vill han att vi ska läsa för honom.
Ofta kommer han till oss och rabblar tidningens alla figurer, liksom i förbifarten.
Kalle Anka, Joakim von Anka, Knatte, Fnatte, Tjatte och Långben är de figurer som han pratar mest om.
Vi har i flera år tyckt om att höra hans uttal av de tre brorsönerna Knatte, Fnatte och Tjatte - eller som Kalle har sagt: Gacke, gacke och gacke.
Vi har försökt hjälpa honom att träna på hans uttal.
- Säg Knatte, har vi sagt.
- Gacke, har Kalle svarat.
- Gacke? har vi frågat.
- Neje ... Gacke! har Kalle svarat lite irriterat.
Han har alltså hört skillnaden på uttalet om vi säger Knatte eller Gacke, men själv har han inte kunnat nyansera sitt uttal.
Den sista tiden har vi märkt att han har en liten, liten skillnad på uttalet av de tre brorsönerna. Det verkar som om han kanske har tränat lite i smyg.
Snart är gacke, gacke och gacke ett minne blott! :-)
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Kan det vara träning av en paradmarsch?
Så gott som varje dag läser Kalle sina serietidningar, mest Kalle Anka-tidningar. Han tittar noga på bilderna så att han förstår vad det handlar om även om vi inte läser. Om han hittar någon serie där bilderna har något extra spännande vill han att vi ska läsa för honom.
Ofta kommer han till oss och rabblar tidningens alla figurer, liksom i förbifarten.
Kalle Anka, Joakim von Anka, Knatte, Fnatte, Tjatte och Långben är de figurer som han pratar mest om.
Vi har i flera år tyckt om att höra hans uttal av de tre brorsönerna Knatte, Fnatte och Tjatte - eller som Kalle har sagt: Gacke, gacke och gacke.
Vi har försökt hjälpa honom att träna på hans uttal.
- Säg Knatte, har vi sagt.
- Gacke, har Kalle svarat.
- Gacke? har vi frågat.
- Neje ... Gacke! har Kalle svarat lite irriterat.
Han har alltså hört skillnaden på uttalet om vi säger Knatte eller Gacke, men själv har han inte kunnat nyansera sitt uttal.
Den sista tiden har vi märkt att han har en liten, liten skillnad på uttalet av de tre brorsönerna. Det verkar som om han kanske har tränat lite i smyg.
Snart är gacke, gacke och gacke ett minne blott! :-)
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Kan det vara träning av en paradmarsch?
Fredag 23 september 2011
Överrumplande närhet
Kalle tycker om fysisk beröring. Vad han däremot tycker är svårt är när det är lämpligt eller inte lämpligt med beröring, som en kram. I en del situationer passar det inte riktigt att kasta sig i famnen på någon.
På Kalles skola finns det många vuxna som passerar skolgården.
En av lärarna, en lärare som inte alls undervisar Kalle och som egentligen aldrig har pratat med honom, berättade följande historia:
" Jag kom gående från mitt klassrum förbi skolgården där Kalle och hans klass var ute och lekte.Plötsligt kommer Kalle rusande mot mig och kastar sig runt min midja. Han kramar till hårt och försöker att lyfta mig. Stark var han, för han fick mig att lyfta lite. Plötsligt släppte han och gick därifrån. Vad förvånad jag blev. "
När hon hade berättat färdigt skrattade vi gott åt händelsen.
Sånt här är så typiskt Kalle.
Det är alltså ingen som går säker för Kalles infall.
Det är spännande - man vet aldrig vad som kan hända.
Här är Kalle 1,5 år gammal och sitter på pappas rygg.
Busig redan då!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Han pekar åt sidan, men det var inte så viktigt. Det viktiga var att han har ögonen vända åt sidan också.
- Han gör så, sa Kalle och rullade sina egna ögon åt sidan.
Kalle tycker om fysisk beröring. Vad han däremot tycker är svårt är när det är lämpligt eller inte lämpligt med beröring, som en kram. I en del situationer passar det inte riktigt att kasta sig i famnen på någon.
På Kalles skola finns det många vuxna som passerar skolgården.
En av lärarna, en lärare som inte alls undervisar Kalle och som egentligen aldrig har pratat med honom, berättade följande historia:
" Jag kom gående från mitt klassrum förbi skolgården där Kalle och hans klass var ute och lekte.Plötsligt kommer Kalle rusande mot mig och kastar sig runt min midja. Han kramar till hårt och försöker att lyfta mig. Stark var han, för han fick mig att lyfta lite. Plötsligt släppte han och gick därifrån. Vad förvånad jag blev. "
När hon hade berättat färdigt skrattade vi gott åt händelsen.
Sånt här är så typiskt Kalle.
Det är alltså ingen som går säker för Kalles infall.
Det är spännande - man vet aldrig vad som kan hända.
Här är Kalle 1,5 år gammal och sitter på pappas rygg.
Busig redan då!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Han pekar åt sidan, men det var inte så viktigt. Det viktiga var att han har ögonen vända åt sidan också.
- Han gör så, sa Kalle och rullade sina egna ögon åt sidan.
Torsdag 22 september 2011
Stolt som tuppen
- Blunda, sa Kalle på en gång när han kom hem.
Stolt bar han fram dagens verk- en båt, med rosa segel och amerikansk flagga, som han gjort i träslöjden.
Det är den första sak han har gjort i träslöjden.
Gissa om han var stolt!
Vi fick titta, vrida och vända.
- Oj, vilken fin båt. Har du gjort den? frågade vi.
- Jaaa (på inandning), svarade Kalle.
- Hur har du gjort den? Har du sågat? frågade vi.
- Jaaa (på inandning), svarade Kalle.
- Vad gjorde du mer på båten? frågade vi.
En helt "öppen" fråga utan hjälp eller ledtrådar = supersvårt att svara på!
Kalle funderade en stund.
- Han har ... eemm ... kanske ... spik? funderade Kalle.
- Ja, du har spikat, sa vi och pekade på relingen. Har du gjort något mer?
Kalle funderade igen. Länge!
- Inge, sa han sen. Antingen saknar han orden eller så kunde han inte själv producera ett svar.
- Har båten ett namn? frågade vi.
- Jaaa (på inandning), sa Kalle och vände båten upp- och ner.
- Han heter Kalle, sa Kalle och pekade på namnmärkningen under båten. :-)
Den är i alla fall väldigt fin. Han har lyckats!
Han har målat båten helt själv.
Dörren som man inte kan öppna.
Självklart fick båten vara med när dagens Super Mario tog form på "legomattan".
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario.
Kalle påpekar nästan varje dag att det inte är munnen det svarta som ser ut som en mun - det är mustaschen.
- Blunda, sa Kalle på en gång när han kom hem.
Stolt bar han fram dagens verk- en båt, med rosa segel och amerikansk flagga, som han gjort i träslöjden.
Det är den första sak han har gjort i träslöjden.
Gissa om han var stolt!
Vi fick titta, vrida och vända.
- Oj, vilken fin båt. Har du gjort den? frågade vi.
- Jaaa (på inandning), svarade Kalle.
- Hur har du gjort den? Har du sågat? frågade vi.
- Jaaa (på inandning), svarade Kalle.
- Vad gjorde du mer på båten? frågade vi.
En helt "öppen" fråga utan hjälp eller ledtrådar = supersvårt att svara på!
Kalle funderade en stund.
- Han har ... eemm ... kanske ... spik? funderade Kalle.
- Ja, du har spikat, sa vi och pekade på relingen. Har du gjort något mer?
Kalle funderade igen. Länge!
- Inge, sa han sen. Antingen saknar han orden eller så kunde han inte själv producera ett svar.
- Har båten ett namn? frågade vi.
- Jaaa (på inandning), sa Kalle och vände båten upp- och ner.
- Han heter Kalle, sa Kalle och pekade på namnmärkningen under båten. :-)
Den är i alla fall väldigt fin. Han har lyckats!
Han har målat båten helt själv.
Dörren som man inte kan öppna.
Självklart fick båten vara med när dagens Super Mario tog form på "legomattan".
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario.
Kalle påpekar nästan varje dag att det inte är munnen det svarta som ser ut som en mun - det är mustaschen.
Onsdag 21 september 2011
Triangel-potatis
Potatis - en favorit som avnjuts en till två gånger per dag.
Så gott som varje dag i matlådan i skolan och på kvällen hemma bjuds det på potatis. Han verkar aldrig tröttna på helt vanlig kokt och skalad potatis.
Även idag var det potatis i skolan.
- Ååå, måste mer ... den är RIKTIG potatis, sa Kalle rakt ut när han stod i matkön.
- Den är RIKTIG ... triangel-potatis, fortsatte han.
När han kom fram till potatisen så fanns det två sorter, både kokt och stekt.
Idag var han modig - han vågade prova något nytt. Han tog av den stekta "triangelpotatisen".
Nytt för honom. Han har aldrig ätit stekt potatis i skolan förut.
Modigt!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens tre Super Mario är ute på promenad.
Kalle förklarade att det är samma figur som man kan göra film av om man tar dem en i taget.
De går, säger han. Det syns tydligt.
Under den första har han satt genomskinliga lego. När vi frågade varför svarade han:
- Den kommer inte ramlar ... det var en bra idé!
Tisdag 20 september 2011
En lång väntan
Kalle har svårt att förstå tidsord. Om vi försöker att förklara något som ska hända längre fram så behöver han mer konkreta saker som bilder, en klocka, ett schema eller en almanacka.
Idag byggde han (som vanligt) en ny Super Mario.
Den ville han naturligtvis visa för alla. Han visade stolt upp den för pappa och ville visa den för mamma. Problemet var bara att mamma inte var hemma. Pappa försökte att förklara för Kalle att hon skulle komma hem ett par timmar senare.
- Hmmm, sa Kalle lite bekymrat.
Efter några minuter kom han tillbaka och frågade efter mamma. Pappa försökte igen att förklara och Kalle nöjde sig med förklaringen.
Den här proceduren pågick om och om igen i två timmar - Kalle frågade och pappa förklarade.
Om och om igen!
När det var dags för Kalle att gå och lägga sig kom mamma hem.
- Men ... TACK OCH LOV ... där ÄÄÄR du ju!! utbrast Kalle som om det vore en bortsprungen hund som hade kommit tillbaka.
- Jag visa dig, fortsatte han och sprang ner till köket.
I köket intog han den position som dagens Super Mario hade, för att förtydliga för oss som inte förstår allt när det gäller legobyggen. Det var viktigt för honom att det var ett visst avstånd mellan armarna - inte för stort och inte för litet.
Tänk vad mycket svårare det blir att vänta på något när man inte har en aning om hur lång väntan det kommer att bli.
Kalle har svårt att förstå tidsord. Om vi försöker att förklara något som ska hända längre fram så behöver han mer konkreta saker som bilder, en klocka, ett schema eller en almanacka.
Idag byggde han (som vanligt) en ny Super Mario.
Den ville han naturligtvis visa för alla. Han visade stolt upp den för pappa och ville visa den för mamma. Problemet var bara att mamma inte var hemma. Pappa försökte att förklara för Kalle att hon skulle komma hem ett par timmar senare.
- Hmmm, sa Kalle lite bekymrat.
Efter några minuter kom han tillbaka och frågade efter mamma. Pappa försökte igen att förklara och Kalle nöjde sig med förklaringen.
Den här proceduren pågick om och om igen i två timmar - Kalle frågade och pappa förklarade.
Om och om igen!
När det var dags för Kalle att gå och lägga sig kom mamma hem.
- Men ... TACK OCH LOV ... där ÄÄÄR du ju!! utbrast Kalle som om det vore en bortsprungen hund som hade kommit tillbaka.
- Jag visa dig, fortsatte han och sprang ner till köket.
I köket intog han den position som dagens Super Mario hade, för att förtydliga för oss som inte förstår allt när det gäller legobyggen. Det var viktigt för honom att det var ett visst avstånd mellan armarna - inte för stort och inte för litet.
Tänk vad mycket svårare det blir att vänta på något när man inte har en aning om hur lång väntan det kommer att bli.
Måndag 19 september 2011
Inte nu igen!!
Jaha, då har vi gjort det igen. Samma visa igen, tänker nog Kalle.
Vi hade inte "hans" bröd hemma till frukosten i morse.
Vi kom på sent igår kväll att det bröd som han vill ha på morgonen, var slut i frysen.
För de flesta så spelar det kanske inte så stor roll vilket rostbröd som bjuds, men för Kalle MÅSTE det vara rätt sort. Det är bara Hennings storform som gäller.
Sist vi missade var på semestern och då fick vi jaga runt i tre olika mataffärer innan vi hittade rätt sort.
Igår kväll var vi till två affärer, men det var såklart slut eftersom det var en söndagkväll.
Frukosten kom och Kalle satte sig vid bordet. På en sekund såg han att brödfatet hade fel innehåll. Det fanns bröd att rosta men det var en större sort = oätlig!
Varje morgon äter han 2 rostade mackor med smör, en tallrik Cheerios flingor och 1,5 glas mjölk.
VARJE morgon!
Hur skulle han göra idag? Det fanns några olika alternativ:
1. Äta sin vanliga frukost, men med de lite större rostmackorna.
2. Byta ut brödet till Falu rågrut. Det fanns på brödfatet och det han äter i skolan så gott som varje lunch. Flingor och mjölk som vanligt.
3. Hoppa över bröd helt och hållet. Bara äta flingor och dricka mjölk.
De allra flesta hade nog tagit alternativ 1 utan att ens fundera.
Några hade nog valt alternativ 2, att byta ut brödet till det bröd som ändå gick att äta.
Kalle valde alternativ 3 - inga mackor alls. Så viktigt är det för honom att det är som det brukar vara.
Det lustiga är att han inte klagade, utan fann sig i sitt öde.
- Han ... mycket flingor ... inte macka, konstaterade han lite torrt.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
När Kalle sträckte ut sin hand på samma sätt som Super Mario, så trodde vi att vi skulle hälsa, men det var fel. Han säger "kom ... visa dig", förklarade Kalle.
Jaha, då har vi gjort det igen. Samma visa igen, tänker nog Kalle.
Vi hade inte "hans" bröd hemma till frukosten i morse.
Vi kom på sent igår kväll att det bröd som han vill ha på morgonen, var slut i frysen.
För de flesta så spelar det kanske inte så stor roll vilket rostbröd som bjuds, men för Kalle MÅSTE det vara rätt sort. Det är bara Hennings storform som gäller.
Sist vi missade var på semestern och då fick vi jaga runt i tre olika mataffärer innan vi hittade rätt sort.
Igår kväll var vi till två affärer, men det var såklart slut eftersom det var en söndagkväll.
Frukosten kom och Kalle satte sig vid bordet. På en sekund såg han att brödfatet hade fel innehåll. Det fanns bröd att rosta men det var en större sort = oätlig!
Varje morgon äter han 2 rostade mackor med smör, en tallrik Cheerios flingor och 1,5 glas mjölk.
VARJE morgon!
Hur skulle han göra idag? Det fanns några olika alternativ:
1. Äta sin vanliga frukost, men med de lite större rostmackorna.
2. Byta ut brödet till Falu rågrut. Det fanns på brödfatet och det han äter i skolan så gott som varje lunch. Flingor och mjölk som vanligt.
3. Hoppa över bröd helt och hållet. Bara äta flingor och dricka mjölk.
De allra flesta hade nog tagit alternativ 1 utan att ens fundera.
Några hade nog valt alternativ 2, att byta ut brödet till det bröd som ändå gick att äta.
Kalle valde alternativ 3 - inga mackor alls. Så viktigt är det för honom att det är som det brukar vara.
Det lustiga är att han inte klagade, utan fann sig i sitt öde.
- Han ... mycket flingor ... inte macka, konstaterade han lite torrt.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
När Kalle sträckte ut sin hand på samma sätt som Super Mario, så trodde vi att vi skulle hälsa, men det var fel. Han säger "kom ... visa dig", förklarade Kalle.
Söndag 18 september 2011
Första språket kom i andra hand
Det är ganska vanligt att föräldrar och barn har skilda åsikter om olika vardagliga saker.
Vi har alla varit barn och kommer säkert ihåg flera situationer när våra föräldrar hade en helt annan uppfattning än vi själva hade.
Ett klassiskt exempel är väl ändå på kvällen, när det är dags att gå och lägga sig.
Ikväll var Kalle väldigt tydlig med att han verkligen INTE ville gå och lägga sig.
Snabbt kröp han upp i soffan och drog en filt över sig, naken som han var.
Ut ur filten stack han ut ett pekfinger som vickade fram och tillbaka = nejnejnej!
Vi förstod precis, utan problem, vad han menade! :-)
Efter en stund reste han sig upp.
Tittade rakt på oss och började att teckna - utan att använda rösten!
"Jag - vill inte - sova - jag - inte - trött" tecknade han, utan att prata.
Det var så häftigt att se, att han tog till sitt andraspråk i den "pressade" situationen.
I fyra års tid har han vistats i en tvåspråkig miljö med svenska och teckenspråk.
Idag var första gången, som vi minns, som han använde teckenspråket först.
Kul!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario i den vanliga posen, men sedd från sidan!
Det är ganska vanligt att föräldrar och barn har skilda åsikter om olika vardagliga saker.
Vi har alla varit barn och kommer säkert ihåg flera situationer när våra föräldrar hade en helt annan uppfattning än vi själva hade.
Ett klassiskt exempel är väl ändå på kvällen, när det är dags att gå och lägga sig.
Ikväll var Kalle väldigt tydlig med att han verkligen INTE ville gå och lägga sig.
Snabbt kröp han upp i soffan och drog en filt över sig, naken som han var.
Ut ur filten stack han ut ett pekfinger som vickade fram och tillbaka = nejnejnej!
Vi förstod precis, utan problem, vad han menade! :-)
Efter en stund reste han sig upp.
Tittade rakt på oss och började att teckna - utan att använda rösten!
"Jag - vill inte - sova - jag - inte - trött" tecknade han, utan att prata.
Det var så häftigt att se, att han tog till sitt andraspråk i den "pressade" situationen.
I fyra års tid har han vistats i en tvåspråkig miljö med svenska och teckenspråk.
Idag var första gången, som vi minns, som han använde teckenspråket först.
Kul!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario i den vanliga posen, men sedd från sidan!
Lördag 17 september 2011
Roliga fraser
Många gånger när Kalle ska uttrycka sig, så är det fraser han har hört och som han känner fungerar bra i sammanhanget.
Vi skulle kanske använt andra fraser, men vi förstår vad han menar.
Kalle, Mimmi och Maja hade fått låna en surfplatta och spelade Angry Birds på den. De turades om.
Kalle vann den första omgången han spelade.
- Åååå ... jag ÄR en man! utbrast han glatt.
Han fick spela en omgång till. Lyckan var total!
Tyvärr förlorade han den omgången.
- Åååå neej ... ursäkta mig ... jag är ingen man ... jag är ingen hjälte! kommenterade han förlusten, men var fortfarande lika upprymd som när han vann den första omgången.
Nästa omgång fick Mimmi spela. Hon vann sin omgång.
- Aaa ... du klarade det ... du ÄR en man! utbrast Kalle.
Han förgyllde verkligen spelet med sina kommentarer! :-)
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario är en Superhjälte-Super Mario med mantel.
Han har armarna rakt upp för att han är på språng!
Många gånger när Kalle ska uttrycka sig, så är det fraser han har hört och som han känner fungerar bra i sammanhanget.
Vi skulle kanske använt andra fraser, men vi förstår vad han menar.
Kalle, Mimmi och Maja hade fått låna en surfplatta och spelade Angry Birds på den. De turades om.
Kalle vann den första omgången han spelade.
- Åååå ... jag ÄR en man! utbrast han glatt.
Han fick spela en omgång till. Lyckan var total!
Tyvärr förlorade han den omgången.
- Åååå neej ... ursäkta mig ... jag är ingen man ... jag är ingen hjälte! kommenterade han förlusten, men var fortfarande lika upprymd som när han vann den första omgången.
Nästa omgång fick Mimmi spela. Hon vann sin omgång.
- Aaa ... du klarade det ... du ÄR en man! utbrast Kalle.
Han förgyllde verkligen spelet med sina kommentarer! :-)
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario är en Superhjälte-Super Mario med mantel.
Han har armarna rakt upp för att han är på språng!
Fredag 16 september 2011
En förklaring - inte två
Det gäller att spetsa öronen om Kalle förklarar något.
Ibland kan man få två chanser att uppfatta vad han menar - men långt ifrån alltid!
Han har börjat göra legofigurer med olika ansikten på fram- och baksidan. På ena sidan har ansiktet ett utseende och när man vänder på dem, så ser det annorlunda ut.
Hur han har kommit på att man kan bygga på det sättet är en gåta. Det har han kommit på själv. För oss är det lite överkurs, men med hans byggkunskaper så är det nog hur lätt som helst.
Den här Super Mario i lego byggde han idag.
Den ena sidan såg ut så här ...
... och när vi vände på den, så såg den ut så här:
Vid första anblick kanske det inte syns vad som är skillnaden, men tittar man noga på ögonen så ser de olika ut.
Vi frågade Kalle vad Super Marios ögon gör, för de ser olika ut.
- Den kommer två ... kommer göra den inte ramlar ... det var en bra idé! svarade Kalle väldigt nöjd.
Vi försökte förstå, men blev tvungna att fråga igen.
- Kan du förklara en gång till? sa vi.
- INTE prata, sa Kalle lite irriterat. Tar man inte första chansen att förstå, så kan det vara tyckte han!
Det är i alla fall lite kul med en legofigur som man kan vända på och den får ett annat utseende.
Ibland skulle vi människor vara i behov av att kunna visa upp en annan sida. Tänk om det bara var att vända på sig. Det skulle vara praktiskt! :-)
Det gäller att spetsa öronen om Kalle förklarar något.
Ibland kan man få två chanser att uppfatta vad han menar - men långt ifrån alltid!
Han har börjat göra legofigurer med olika ansikten på fram- och baksidan. På ena sidan har ansiktet ett utseende och när man vänder på dem, så ser det annorlunda ut.
Hur han har kommit på att man kan bygga på det sättet är en gåta. Det har han kommit på själv. För oss är det lite överkurs, men med hans byggkunskaper så är det nog hur lätt som helst.
Den här Super Mario i lego byggde han idag.
Den ena sidan såg ut så här ...
... och när vi vände på den, så såg den ut så här:
Vid första anblick kanske det inte syns vad som är skillnaden, men tittar man noga på ögonen så ser de olika ut.
Vi frågade Kalle vad Super Marios ögon gör, för de ser olika ut.
- Den kommer två ... kommer göra den inte ramlar ... det var en bra idé! svarade Kalle väldigt nöjd.
Vi försökte förstå, men blev tvungna att fråga igen.
- Kan du förklara en gång till? sa vi.
- INTE prata, sa Kalle lite irriterat. Tar man inte första chansen att förstå, så kan det vara tyckte han!
Det är i alla fall lite kul med en legofigur som man kan vända på och den får ett annat utseende.
Ibland skulle vi människor vara i behov av att kunna visa upp en annan sida. Tänk om det bara var att vända på sig. Det skulle vara praktiskt! :-)
Torsdag 15 september 2011
Jag har en idé ...
- Hallå ... hallå ... HALLÅ ... Maaaja, ropade Kalle när han sprang ut ut sitt rum.
Maja var den första han stötte på. Han hade sin ena hand knuten och när han kom fram till Maja öppnade han handen och visade stolt upp innehållet.
- Han gjorde den tungan kom här ramlade byxorna så jag gjorde tungan, rabblade han snabbt och osammanhängande.
I handen höll han tanden som han precis hade tappat, tand 7:3.
- Oj, sa Maja och tittade på tanden.
Tillsammans byggde de ett "bo" av lego till tanden. Det var lite för tidigt att lägga tanden under kudden, han ville inte sova än på ett tag.
Kalle skrev "TANDEN" på en lapp.
Där fick tanden ligga tills det var dags att gå och lägga sig.
När det lite senare var dags att borsta tänderna kom Kalle på att han ville göra rent den tappade tanden.
Han gick och hämtade den ur den lilla legoasken och tog med den till handfatet.
- Kalle, titta det är stora hål i bottten av handfatet, du får vara försiktig så att inte tanden råkar åka ner i ett hål, sa pappa.
Kalle funderade en liten stund.
- Hmm ... jag har en idé, sa han och la ner tanden på bänken bredvid handfatet.
Han skuttade iväg och var snabbt tillbaka.
I handen hade han en skurtrasa, modell grövre. Den la han i botten av handfatet som sil och sen var det inga problem att göra rent tanden.
Uppfinningsrikt!
"Jag har en idé" är ett uttryck som Kalle ofta säger.
Det har till och med blivit namnet på en figur som har en glödlampa som lyser ovanför huvudet (ungefär som Uppfinnar-Jocke) och ena handens pekfinger som pekar uppåt. Den figuren gör Kalle ofta. Han brukar kalla den för "Jagharenidégubben".
Idag gjorde Kalle figurer av gatukritor tillsammans med Sandra på fritids. Kalle la sig ner på marken och Sandra hjälpte honom att rita av hans olika kroppsställningar.
Den första var Jagharenidégubben:
Han gjorde också en Superhjälte...
... och självklart en Super Mario! :-)
Onsdag 14 september 2011
Fritidsproblem
Vi har problem - med fritids.
Inget stort problem.
Egentligen är det inte ett problem, utan en tillgång.
Kalle gillar att vara på fritids.
Idag när pappa kom för att hämta honom så var han i den stora hallen utanför fritids lokal. Han tittade upp och såg pappa utanför glasdörren.
- Stopp, sa Kalle och höll upp handflatan mot pappa.
Pappa stod i dörren.
- Lite stopp, sa han sen. Det betyder nog att pappa fick komma in i hallen innanför glasdörren, men inte längre.
Pappa tog några steg in och stannade.
Kalle vände tvärt om och på en sekund hade han stuckit in i fritidsrummet, stängt dörren - och låst.
Kan det bli tydligare? Han kunde allt tänka sig att stanna kvar ett tag till.
Efter några knackningar på dörren så låste han upp och följde glatt med hem, men han hade markerat vad han ville.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario har intagit en Stålmannenposition!
Vi har problem - med fritids.
Inget stort problem.
Egentligen är det inte ett problem, utan en tillgång.
Kalle gillar att vara på fritids.
Idag när pappa kom för att hämta honom så var han i den stora hallen utanför fritids lokal. Han tittade upp och såg pappa utanför glasdörren.
- Stopp, sa Kalle och höll upp handflatan mot pappa.
Pappa stod i dörren.
- Lite stopp, sa han sen. Det betyder nog att pappa fick komma in i hallen innanför glasdörren, men inte längre.
Pappa tog några steg in och stannade.
Kalle vände tvärt om och på en sekund hade han stuckit in i fritidsrummet, stängt dörren - och låst.
Kan det bli tydligare? Han kunde allt tänka sig att stanna kvar ett tag till.
Efter några knackningar på dörren så låste han upp och följde glatt med hem, men han hade markerat vad han ville.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario har intagit en Stålmannenposition!
Tisdag 13 september 2011
Total kovändning
Vi som trodde att vi känner Kalle!
Idag var han ute i stormen, utan keps och vindjacka! I en timma!!
Det blåste riktigt hårt i byar som tog tag i trädens löv och i Kalles hår så det stod åt alla håll.
Det underliga var att han gillade det.
Igår var han ute när det duggregnade - utan regnjacka, keps eller paraply!
Det underliga var att han gillade det också!
Det är bara några dagar sen han vände i dörren när det duggregnade.
- Han måste paraply, sa han bestämt och hämtade ett.
Från att vägra att vara ute utan paraply till att leka ute i regnet i en timma, på bara några dagar - tala om snabba kast.
Vi hänger inte riktigt med!
Hela Kalles första skolår var han inne alla raster. Alla raster!
Han fick panik av att löven rörde sig pyttelite. Han sa att det blåste, fast det var svårt att upptäcka.
Han kunde vara ute för att förflyttta sig mellan två platser. Från klassrummet till matsalen, från gympahallen till klassrummet, från skolan till fritids eller från skolan och hem.
Absolut inte mer. I ett helt år!
Nu skuttade han av glädje och var helt uppsluppen själv över att han faktiskt var ute OCH gillade det!
Tur att saker och ting förändras, speciellt det som är besvärligt!
Vad mycket lättare det året hade varit om vi hade vetat att det skulle bli så här 2 år senare...
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Mario-figur är lite som en klippdocka, som man kan byta kläder på.
Den här klippdockan har utbytbart huvud.
Det tilltalar Kalle som gillar att göra rörliga filmer!
Måndag 12 september 2011
Läxa med extra touch á la Kalle
Till middag idag åt vi köttfärslimpa, potatis och sås.
Eftersom Kalle äter till stor del "med ögonen" så var han väldigt misstänksam mot köttfärslimpan. Den såg inte ut som köttbullar. Vi försökte övertyga honom om att det var samma sak som köttbullar - det äter han ju nästan varje dag. Han höll inte med om att det kunde vara som köttbullar - fel form!
Han åt många potatisar och morotsstavar, men när det bara var den lilla biten köttfärslimpa kvar så tog det stopp.
Vi la en kubkcentimeter av köttfärslimpan och sa att han skulle äta bara den lilla biten. Resten tog vi bort.
Han satt med den lilla, lilla köttfärsbiten och våndades.
Efter en kvart skar han av en millimeterstor smula och stoppade faktiskt in den i munnen. Den slank ner, men det var absolut ingen delikatess i hans smak.
Var femte minut gjorde han om proceduren att skära en liten smula och stoppa den i munnen.
Det var nog lite tråkigt att sitta där. Vi såg hur han såg sig omkring på matbordet.
- Blunda, sa han.
Vi blundade lydigt - nästan. Som förälder har man väl rättighet att tjuvkika lite utan att det syns, eller hur?
Jag såg hur han tog upp blyertspennan som låg på bordet. Han böjde sig fram till ett papper och skrev hastigt ner något.
- Nu ... titta, sa han glatt. Han skuttade upp från stolen och tog med sig papperet.
- Vad ... skriva? frågade han.
Vi såg vad han hade skrivit på. Det var Majas engelskaläxa som hade fått ett tillägg.
- Det står "tillbringak", läste vi. Ordet tillbringa hade fått ett tillägg, ett k.
Kalle skrattade glatt.
Han gick tillbaka till sin stol, skar en tugga av köttfärslimpan och åt upp den.
- Blunda, sa han igen.
Vi blundade - nästan.
Vi såg att han skrev igen.
- Titta! sa han igen.
Han kom skuttande med Majas engelskaläxa och bad oss läsa.
Den här gången hade vi svårt att hålla oss för skratt.
Var får han allt ifrån?!
- Det står "stepfather % 100", läste vi.
Ytterligare en gång gjorde han sin skrivövning.
Han visade oss och bad oss läsa.
Den här gången hade han skrivit till "MON" på ordet "tillbringa". Alltså stod det "tillbringaMON".
Den här föreställningen höjde stämningen rejält i köket.
Vi skrattade åt Majas förändrade läxa så tårarna rann.
Kalle drogs med i stämningen, för plötsligt tog han hela biten med köttfärslimpan och åt upp den.
I all hast var den jobbiga köttfärslimpan uppäten! :-)
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario var 4 stycken figurer som han byggde i smyg.
Först när han klättrade upp i sin säng för att sova, visade han oss de fyra figurerna som fanns nerbäddade under hans täcke.
Lika, fast ändå så olika!
Söndag 11 september 2011
God eller död?
Förra helgen gick Kalle runt på "svampsafari" på gräsmattan i sommarstugan, tillsammans med pappa. De tittade, luktade, kände och dikuterade färg, form och egenskaper. Kalle var väldigt intresserad.
Hur kommer det sig förresten att det kan växa så många sorters svampar på en vanlig gräsmatta, när det ibland är så svårt att hitta dem i skogen?!
Pappa förklarade för Kalle att man inte kunde äta svamparna, de var farliga. Man kunde dö om man åt av den röda med vita prickar. Han förklarade också att de svampar som finns i affären kan man äta, men inte de i gräsmattan, de var giftiga. Kanske någon av dem var ätlig, men för säkerhets skull sa han så.
Idag tog Kalle med sig mamma på "svampsafari" i sommarstugan.
Han visade de olika svamparna, kanske 5 olika sorter som växte runt om på gräsmattan.
- Den är död, sa han och pekade på den röda med vita prickar, alltså flugsvampen.
- Affären är ... goooood, fortsatte han samtidigt som han tecknade ett långt "god" med hela handens handflata mot bröstkorgen uppifrån och neråt.
De nya definitionerna är alltså:
Ätlig = god!
Giftig = död!
Synonymer, men lättare att förstå, kanske!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Den här figuren var han väldigt stolt över när han visade den.
Han var så upprymd att hela kroppen skuttade och var glad.
Han satte sig själv ner på golvet, för att illustrera hur legofiguren sitter.
Förra helgen gick Kalle runt på "svampsafari" på gräsmattan i sommarstugan, tillsammans med pappa. De tittade, luktade, kände och dikuterade färg, form och egenskaper. Kalle var väldigt intresserad.
Hur kommer det sig förresten att det kan växa så många sorters svampar på en vanlig gräsmatta, när det ibland är så svårt att hitta dem i skogen?!
Pappa förklarade för Kalle att man inte kunde äta svamparna, de var farliga. Man kunde dö om man åt av den röda med vita prickar. Han förklarade också att de svampar som finns i affären kan man äta, men inte de i gräsmattan, de var giftiga. Kanske någon av dem var ätlig, men för säkerhets skull sa han så.
Idag tog Kalle med sig mamma på "svampsafari" i sommarstugan.
Han visade de olika svamparna, kanske 5 olika sorter som växte runt om på gräsmattan.
- Den är död, sa han och pekade på den röda med vita prickar, alltså flugsvampen.
- Affären är ... goooood, fortsatte han samtidigt som han tecknade ett långt "god" med hela handens handflata mot bröstkorgen uppifrån och neråt.
De nya definitionerna är alltså:
Ätlig = god!
Giftig = död!
Synonymer, men lättare att förstå, kanske!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Den här figuren var han väldigt stolt över när han visade den.
Han var så upprymd att hela kroppen skuttade och var glad.
Han satte sig själv ner på golvet, för att illustrera hur legofiguren sitter.
Lördag 10 september 2011
Katt eller ... ?
Pling-plong!
Vi skulle besöka en familj och väntade på att de skulle öppna dörren.
Dörren öppnades och alldeles innanför dörren på hallmattan satt två nyfikna katter och tittade på oss. De satt där som en välkomstkommitté, så fint bredvid varandra.
- Är det ... tiger? undrade Kalle allvarligt.
Vi skrattade till eftersom i vår värld har man inte tigrar i lägenhet.
I Kalles värld är det inte lika självklart. Kattdjur som kattdjur. Han har inte så mycket erfarenhet av katter, så frågan var kanske inte så konstig. Kan man ha en katt i lägenhet, så borde det väl gå med en tiger. De är ju lika, fast ändå så olika.
- Är det tiger ... eller kanske katt? upprepade Kalle sin fråga.
- Det är två katter, svarade vi och gick in till dem.
Två nöjda...
Den vita "tigern" ville gärna bli klappad. Kalle har en lös tand, så han är lite upptagen med den.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens Super Mario:
Den här Mariofiguren gjorde han direkt på morgonen.
Det blev dagens följeslagare.
Fredag 9 september 2011
Gästspel hos Pettson
Kalle läste en av böckerna om Pettson och Findus, tillsammans med sin lärare i skolan. Han var intresserad av de fina detaljrika bilderna i boken.
Plötsligt hoppade han upp på bordet och upp med en fot på boken. Han tryckte till med foten.
- Det går inte ... han kan inte, sa han uppgivet.
Han satte sin hand på boken och tryckte. Neej, det gick inte. Han la ner huvudet i den uppslagna boken och tryckte och tryckte. Neej, det gick inte hur han än försökte.
- Han kan inte, sa han igen.
Kalles lärare började att förstå vad det var han höll på med. Kalle hade sett de fina bilderna och perspektivet på bilderna var så att han kände att han ville vara med i den fina miljön.
Tyvärr gick det inte att "trycka" in sig i bilden!
Eftersom Kalles lärare är uppfinningsrika och snabbt hakar på Kalles tankar, så hjälpte de honom att lösa hans problem.
Snabbt letade de upp några gamla bilder på honom som de skrev ut. Tillsammans klippte de ut bilden av Kalle.
Kalle förstod på en gång tanken.
Med några olika klippdockor av sig själv började äventyret. Pettsonboken fick en helt ny story med en ny figur i händelserna.
Gissa om han var nöjd!
Kalle har själv fotograferat den nya utgåvan av boken om Pettson och Findus. :-)
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens version av Mario måste vi också visa:
Kalle läste en av böckerna om Pettson och Findus, tillsammans med sin lärare i skolan. Han var intresserad av de fina detaljrika bilderna i boken.
Plötsligt hoppade han upp på bordet och upp med en fot på boken. Han tryckte till med foten.
- Det går inte ... han kan inte, sa han uppgivet.
Han satte sin hand på boken och tryckte. Neej, det gick inte. Han la ner huvudet i den uppslagna boken och tryckte och tryckte. Neej, det gick inte hur han än försökte.
- Han kan inte, sa han igen.
Kalles lärare började att förstå vad det var han höll på med. Kalle hade sett de fina bilderna och perspektivet på bilderna var så att han kände att han ville vara med i den fina miljön.
Tyvärr gick det inte att "trycka" in sig i bilden!
Eftersom Kalles lärare är uppfinningsrika och snabbt hakar på Kalles tankar, så hjälpte de honom att lösa hans problem.
Snabbt letade de upp några gamla bilder på honom som de skrev ut. Tillsammans klippte de ut bilden av Kalle.
Kalle förstod på en gång tanken.
Med några olika klippdockor av sig själv började äventyret. Pettsonboken fick en helt ny story med en ny figur i händelserna.
Gissa om han var nöjd!
Kalle har själv fotograferat den nya utgåvan av boken om Pettson och Findus. :-)
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens version av Mario måste vi också visa:
Torsdag 8 september 2011
Äntligen en förklaring
Kalle har världens finaste överkast. Mormor har sytt det av blå, turkos och gröna lappar.
När Kalle ska sova brukar vi bara vika ner överkastet så det ligger nedanför hans fötter.
De senaste veckorna har han inte längre haft sitt täcke över sig på morgonen, när vi ska väcka honom. Han har istället haft överkastet som täcke.
Vi har försökt att fråga om han tycker att täcket är för varmt eller för tungt eller vad anledningen har varit till att han sover med överkastet.
Så fort vi har frågat så har han bytt till täcket och svarat "jag vet inte".
På kvällarna när han ska sova har vi frågat om han vill ha täcket eller överkastet på sig. Han har hela tiden svarat, utan tvekan, att han vill ha täcket - och ändå vaknar han med överkastet över sig.
Ikväll kunde han förklara, med egna ord varför han har bytt till överkastet de senaste veckorna.
- Kommer gör varm han mycket, sa Kalle.
Vi förstod det som att han försökte förklara att han tycker att täcket är för varmt.
Varför säger han då att han vill ha täcket på sig när han ska sova?
Antagligen för att han vet att det är täcket som är det "rätta" att ha på sig. För Kalle är det viktigt, ett måste, att göra rätt.
Efter att Kalle hade förklarat att täcket var för varmt, så frågade vi om han ville ha täcket eller överkastet på sig.
Vi trodde nog att han skulle svara överkastet, nu när han hade förklarat för oss.
Nejdå, han svarade täcket.
Vi får se vad han har på sig när han vaknar imorgon...
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens version av Mario och Luigi!
De gör ett hopp med armar och ben rakt upp i luften.
Kalle har världens finaste överkast. Mormor har sytt det av blå, turkos och gröna lappar.
När Kalle ska sova brukar vi bara vika ner överkastet så det ligger nedanför hans fötter.
De senaste veckorna har han inte längre haft sitt täcke över sig på morgonen, när vi ska väcka honom. Han har istället haft överkastet som täcke.
Vi har försökt att fråga om han tycker att täcket är för varmt eller för tungt eller vad anledningen har varit till att han sover med överkastet.
Så fort vi har frågat så har han bytt till täcket och svarat "jag vet inte".
På kvällarna när han ska sova har vi frågat om han vill ha täcket eller överkastet på sig. Han har hela tiden svarat, utan tvekan, att han vill ha täcket - och ändå vaknar han med överkastet över sig.
Ikväll kunde han förklara, med egna ord varför han har bytt till överkastet de senaste veckorna.
- Kommer gör varm han mycket, sa Kalle.
Vi förstod det som att han försökte förklara att han tycker att täcket är för varmt.
Varför säger han då att han vill ha täcket på sig när han ska sova?
Antagligen för att han vet att det är täcket som är det "rätta" att ha på sig. För Kalle är det viktigt, ett måste, att göra rätt.
Efter att Kalle hade förklarat att täcket var för varmt, så frågade vi om han ville ha täcket eller överkastet på sig.
Vi trodde nog att han skulle svara överkastet, nu när han hade förklarat för oss.
Nejdå, han svarade täcket.
Vi får se vad han har på sig när han vaknar imorgon...
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Dagens version av Mario och Luigi!
De gör ett hopp med armar och ben rakt upp i luften.
Onsdag 7 september 2011
Att tänka vidare
Tänk dig att du står vid en whiteboardtavla.
Du får en uppgift.
Uppgiften är att du ska rita ett tåg.
Tänk dig att du står där med en blå whiteboardpenna och startskottet har gått.
Vad gör du?
Kalle stod vid en whiteboardtavla.
Han fick en uppgift.
Uppgiften var att han skulle rita ett tåg.
Han stod där med en blå whiteboardpenna och startskottet hade gått.
Vad gjorde han?
Jo, han såg sig omkring på whiteboardtavlan och hittade tavelsudden.
Perfekt!
Den drog han ner och placerade den i lagom höjd.
Hmm, tavelsudden behövde hjul.
Han tittade sig omkring igen och hittade några magneter. Dem drog han mot tavelsudden och placerade dem under den.
Jaa, där var hjulen på plats.
Han hittade ytterligare sex magneter. Dem placerade han ut framför tavelsudden i linje med de första magneterna.
Han tittade en stund på sitt verk.
Nu var halva tåget klart och det var dags att börja använda pennan.
Några snabba streck och tåget var klart, med koppling och rök!
Hade du gjort på samma sätt?
Tänk dig att du står vid en whiteboardtavla.
Du får en uppgift.
Uppgiften är att du ska rita ett tåg.
Tänk dig att du står där med en blå whiteboardpenna och startskottet har gått.
Vad gör du?
Kalle stod vid en whiteboardtavla.
Han fick en uppgift.
Uppgiften var att han skulle rita ett tåg.
Han stod där med en blå whiteboardpenna och startskottet hade gått.
Vad gjorde han?
Jo, han såg sig omkring på whiteboardtavlan och hittade tavelsudden.
Perfekt!
Den drog han ner och placerade den i lagom höjd.
Hmm, tavelsudden behövde hjul.
Han tittade sig omkring igen och hittade några magneter. Dem drog han mot tavelsudden och placerade dem under den.
Jaa, där var hjulen på plats.
Han hittade ytterligare sex magneter. Dem placerade han ut framför tavelsudden i linje med de första magneterna.
Han tittade en stund på sitt verk.
Nu var halva tåget klart och det var dags att börja använda pennan.
Några snabba streck och tåget var klart, med koppling och rök!
Hade du gjort på samma sätt?
Tisdag 6 september 2011
Varför?
I TV-soffan igår började Kalle att gnissla tänder. Först förstod vi inte var ljudet kom ifrån. Det var ett starkt, gnisslande ljud. När vi tittade till på honom, var han alldeles blodig runt munnen och på tröjan.
- Den är så ... lös, sa han och vickade på tand 7:4 i nederkäken, den första kindtanden.
Vi tror att den blev lös samma dag, för han brukar vara snabb att mer eller mindre "dra" ut dem själv.
Imorse satt tanden fortfarande kvar, men det var kanske bara en fjärdedel kvar innan den skulle vara ute. För Kalle var det otänkbart att äta frukost med tanden så där obehagligt lös. Han kröp upp i mammas knä och började att dra och vrida och rycka och trycka och banka och ....
- Kanske snöre ... den dörren på är ... så dra ... tanden borta, sa han i ett försök att komma på hur tanden skulle släppa.
- Neej, den sitter fast ... VARFÖR? frågade han.
Vi började att förklara att tanden inte var färdig att lossna, den ville vara kvar ett tag till.
- VARFÖR? sa Kalle.
Vi fortsatte att förklara hur den nya tanden måste putta bort den gamla och det kanske inte skulle bli idag.
- VARFÖR? sa Kalle.
Vi förklarade och förklarade...
Kalle frågade "VARFÖR" om och om igen.
Vi hade nästan gett upp, när vi av en slump fick syn på baksidan av dagens tidning. Där var en ártikel om att borsta tänderna, med en teckning av en tand i genomskärning med rötter och allt.
Perfekt!
Med den bilden kunde vi förklara hur enkelt som helst att den ena roten var helt borta och att den andra roten inte riktigt var färdig att "gå av". Det är kanske inte riktigt så det går till, men han godtog förklaringen och blev nöjd.
Tänk vad enkelt det blev med en bild - och att den bara låg där i precis rätt stund!
Fem minuter senare var tanden ute. Kalle tog i lite extra och den släppte med ett plopp!
Den ligger nu under hans kudde och han förväntar sig en kvadratpeng där imorgon bitti...
I TV-soffan igår började Kalle att gnissla tänder. Först förstod vi inte var ljudet kom ifrån. Det var ett starkt, gnisslande ljud. När vi tittade till på honom, var han alldeles blodig runt munnen och på tröjan.
- Den är så ... lös, sa han och vickade på tand 7:4 i nederkäken, den första kindtanden.
Vi tror att den blev lös samma dag, för han brukar vara snabb att mer eller mindre "dra" ut dem själv.
Imorse satt tanden fortfarande kvar, men det var kanske bara en fjärdedel kvar innan den skulle vara ute. För Kalle var det otänkbart att äta frukost med tanden så där obehagligt lös. Han kröp upp i mammas knä och började att dra och vrida och rycka och trycka och banka och ....
- Kanske snöre ... den dörren på är ... så dra ... tanden borta, sa han i ett försök att komma på hur tanden skulle släppa.
- Neej, den sitter fast ... VARFÖR? frågade han.
Vi började att förklara att tanden inte var färdig att lossna, den ville vara kvar ett tag till.
- VARFÖR? sa Kalle.
Vi fortsatte att förklara hur den nya tanden måste putta bort den gamla och det kanske inte skulle bli idag.
- VARFÖR? sa Kalle.
Vi förklarade och förklarade...
Kalle frågade "VARFÖR" om och om igen.
Vi hade nästan gett upp, när vi av en slump fick syn på baksidan av dagens tidning. Där var en ártikel om att borsta tänderna, med en teckning av en tand i genomskärning med rötter och allt.
Perfekt!
Med den bilden kunde vi förklara hur enkelt som helst att den ena roten var helt borta och att den andra roten inte riktigt var färdig att "gå av". Det är kanske inte riktigt så det går till, men han godtog förklaringen och blev nöjd.
Tänk vad enkelt det blev med en bild - och att den bara låg där i precis rätt stund!
Fem minuter senare var tanden ute. Kalle tog i lite extra och den släppte med ett plopp!
Den ligger nu under hans kudde och han förväntar sig en kvadratpeng där imorgon bitti...
Måndag 5 september 2011
Att övervinna sin rädsla
Gillar Kalle att duscha?
Om vi skulle fått frågan, så hade vi svarat:
"Jo, han gillar verkligenatt duscha. Han står länge och myser i duschstrålens varma vatten."
Om Kalles lärare skulle fått frågan hade svaret blivit ett helt annat.
De skulle antagligen svarat:
"Nej, han duschar aldrig efter gympan. Vi har som mål att någon del av kroppen ska få lite vatten på sig. Oftast lyckas vi få honom att stoppa in en fot i duschen."
Sen Kalle började i skolan för två år sen har vi haft en dialog med Kalles lärare om hans vägran att duscha. Vi har varit överens om att han ska "duscha", fast på sitt sätt och att vi inte ska göra en stor affär av det. Vi har tänkt att det är bättre att fortsätta att "duscha" bara foten för att få in rutinen att man ska duscha efter gympan. Vi har tänkt att helt plötsligt så kommer han att stå där i duschen, hela han.
Idag var det dags, efter två års "fotdusch"!
Plötsligt stod han i duschen och vattnet strilande ner över hår, huvud och hela hans kropp. Han blev utan tvekan blöt - hela han!
Han tänkte nog inte själv på att han inte brukar duscha i skolan!
Han fick sin handduk runt kroppen och började att torka sig.
När hans lärare ville att han skulle börja klä på sig tog det stopp. Han visade med hela kroppen att det var en mycket obekväm situation. Han tog handduken över sig och tryckte upp kroppen mot en vägg. Tårarna började så smått att stiga i ögonen. Han lyckades inte beskriva med ord vad som var fel.
Tryckt mot väggen började han att glida utmed väggen, mot toaletten. Snabbt smet han in på toaletten och låste. I 7 minuter var han inlåst där. Att försöka att prata med honom var ingen idé eftersom hörapparaterna var kvar utanför på bänken. Hans lärare hörde hur handtorken surrade och gick hela tiden.
Plötsligt kastas dörren upp - och ut kommer en strålande, glad Kalle!
Allt det sorgsna var som bortblåst.
Nu var hela kroppen inklusive håret torrt och han kunde sätta på sina kläder och hörapparater.
I Kalles värld måste varenda vattendroppe på kropp och i hår vara borta innan man kan börja klä sig och sätta i hörapparaterna.
Tur att handtorken fanns, den blir nog räddningen fler gånger!
Här är ett bildbevis på Kalle när han var precis ett år.
Då var han var mindre noga med att en blöt kropp och kläder inte hör ihop.
Gillar Kalle att duscha?
Om vi skulle fått frågan, så hade vi svarat:
"Jo, han gillar verkligenatt duscha. Han står länge och myser i duschstrålens varma vatten."
Om Kalles lärare skulle fått frågan hade svaret blivit ett helt annat.
De skulle antagligen svarat:
"Nej, han duschar aldrig efter gympan. Vi har som mål att någon del av kroppen ska få lite vatten på sig. Oftast lyckas vi få honom att stoppa in en fot i duschen."
Sen Kalle började i skolan för två år sen har vi haft en dialog med Kalles lärare om hans vägran att duscha. Vi har varit överens om att han ska "duscha", fast på sitt sätt och att vi inte ska göra en stor affär av det. Vi har tänkt att det är bättre att fortsätta att "duscha" bara foten för att få in rutinen att man ska duscha efter gympan. Vi har tänkt att helt plötsligt så kommer han att stå där i duschen, hela han.
Idag var det dags, efter två års "fotdusch"!
Plötsligt stod han i duschen och vattnet strilande ner över hår, huvud och hela hans kropp. Han blev utan tvekan blöt - hela han!
Han tänkte nog inte själv på att han inte brukar duscha i skolan!
Han fick sin handduk runt kroppen och började att torka sig.
När hans lärare ville att han skulle börja klä på sig tog det stopp. Han visade med hela kroppen att det var en mycket obekväm situation. Han tog handduken över sig och tryckte upp kroppen mot en vägg. Tårarna började så smått att stiga i ögonen. Han lyckades inte beskriva med ord vad som var fel.
Tryckt mot väggen började han att glida utmed väggen, mot toaletten. Snabbt smet han in på toaletten och låste. I 7 minuter var han inlåst där. Att försöka att prata med honom var ingen idé eftersom hörapparaterna var kvar utanför på bänken. Hans lärare hörde hur handtorken surrade och gick hela tiden.
Plötsligt kastas dörren upp - och ut kommer en strålande, glad Kalle!
Allt det sorgsna var som bortblåst.
Nu var hela kroppen inklusive håret torrt och han kunde sätta på sina kläder och hörapparater.
I Kalles värld måste varenda vattendroppe på kropp och i hår vara borta innan man kan börja klä sig och sätta i hörapparaterna.
Tur att handtorken fanns, den blir nog räddningen fler gånger!
Här är ett bildbevis på Kalle när han var precis ett år.
Då var han var mindre noga med att en blöt kropp och kläder inte hör ihop.
Söndag 4 september 2011
Problemet löst
Tre olika modeller av Super Mario (vad annars!) gick Kalle och bar på hela förmiddagen.
Liten, mellan och stor!
Han la ner dem på golvet och vi tittade och jämförde bredd och längd, armar och ben, huvud, skor och byxor.
Lika fast ändå så olika.
- Kalle, kan du göra en Super Mario som är dubbelt så stor som den stora? frågade vi.
Den skulle i så fall bli drygt en halv meter hög.
Visst börjar du fundera nu hur du skulle gå tillväga om du fick den uppgiften?
Skulle du börja vid fötterna eller vid huvudet?
Skulle du tänka varje legobit dubbel på både höjden och bredden eller skulle du tänka på något annat sätt?
- Han kan inte ... den finns är inte går, svarade Kalle allvarligt.
Han såg bekymrad ut när han samlade ihop sina tre figurer och gick sin väg.
Det tog bara några minuter så var han tillbaka. Han var på ett strålande humör.
- Han kan ... stor Mario gjorde så, sa han och visade upp sitt verk.
Han löste problemet, på ett mycket enkelt och självklart sätt!
Varför krångla till det mer än nödvändigt?
Tre olika modeller av Super Mario (vad annars!) gick Kalle och bar på hela förmiddagen.
Liten, mellan och stor!
Han la ner dem på golvet och vi tittade och jämförde bredd och längd, armar och ben, huvud, skor och byxor.
Lika fast ändå så olika.
- Kalle, kan du göra en Super Mario som är dubbelt så stor som den stora? frågade vi.
Den skulle i så fall bli drygt en halv meter hög.
Visst börjar du fundera nu hur du skulle gå tillväga om du fick den uppgiften?
Skulle du börja vid fötterna eller vid huvudet?
Skulle du tänka varje legobit dubbel på både höjden och bredden eller skulle du tänka på något annat sätt?
- Han kan inte ... den finns är inte går, svarade Kalle allvarligt.
Han såg bekymrad ut när han samlade ihop sina tre figurer och gick sin väg.
Det tog bara några minuter så var han tillbaka. Han var på ett strålande humör.
- Han kan ... stor Mario gjorde så, sa han och visade upp sitt verk.
Han löste problemet, på ett mycket enkelt och självklart sätt!
Varför krångla till det mer än nödvändigt?
Lördag 3 september 2011
Att dela med sig av sina tankar
En hel måltid kan gå utan att Kalle säger ett enda ord. Resten av familjen pratar, skrattar och stojar, men Kalle sitter och funderar på något. Han har en speciell position som han ofta intar när han sitter vid matbordet med oss. Han vrider huvudet en aning åt sidan med ögonen ännu mer åt sidan och upp i taket. Ögonen ser alldeles glasartade ut, som om han ser något som vi inte ser. Så kan han sitta långa stunder och verka fundera på något.
Ikväll när vi nästan var färdiga med maten, så satt Kalle så där i sin speciella position.
- Kalle, vad tänker du på? frågade vi.
Kalle vred ner blicken och tittade på oss alla en efter en. Efter en kort stund gled han av sin stol och gick fram till mamma och kröp upp i hennes knä.
- Jag ... veeet ... inte, sa han med sitt "jag-förstår-inte-frågan"-tonfall.
Vi försökte att ge honom massor av förslag på vad det var han tänkte på, men han kunde inte berätta det för oss.
Undrar hur det är att inte ha förmåga att kunna dela sina tankar med sina närmaste!
Man brukar säga att vägen till mannens hjärta går genom magen.
Det gäller i alla fall inte vägen till Kalle-mannens hjärta.
Av det som vi la upp på hans tallrik av kvällsmaten var det bara ögonbrynen(potatisklyftorna) som gick att äta.
En hel måltid kan gå utan att Kalle säger ett enda ord. Resten av familjen pratar, skrattar och stojar, men Kalle sitter och funderar på något. Han har en speciell position som han ofta intar när han sitter vid matbordet med oss. Han vrider huvudet en aning åt sidan med ögonen ännu mer åt sidan och upp i taket. Ögonen ser alldeles glasartade ut, som om han ser något som vi inte ser. Så kan han sitta långa stunder och verka fundera på något.
Ikväll när vi nästan var färdiga med maten, så satt Kalle så där i sin speciella position.
- Kalle, vad tänker du på? frågade vi.
Kalle vred ner blicken och tittade på oss alla en efter en. Efter en kort stund gled han av sin stol och gick fram till mamma och kröp upp i hennes knä.
- Jag ... veeet ... inte, sa han med sitt "jag-förstår-inte-frågan"-tonfall.
Vi försökte att ge honom massor av förslag på vad det var han tänkte på, men han kunde inte berätta det för oss.
Undrar hur det är att inte ha förmåga att kunna dela sina tankar med sina närmaste!
Man brukar säga att vägen till mannens hjärta går genom magen.
Det gäller i alla fall inte vägen till Kalle-mannens hjärta.
Av det som vi la upp på hans tallrik av kvällsmaten var det bara ögonbrynen(potatisklyftorna) som gick att äta.
Fredag 2 september 2011
Långa meningar
Sakta, men säkert börjar Kalles språk ta form. Han börjar använda fler ord, han försöker böja dem på rätt sätt och han provar att sätta ihop ord till långa meningar. Det är inte alltid lätt att förstå vad samtalen handlar om direkt från början av en konversation, men ju mer han säger desto mer förstår man och de diskussioner som blir är riktigt roliga.
Han ger oss glada stunder med sina försök att lyckas få till en korrekt svenska.
Idag på morgonen var det dimmigt, alldeles vitt i luften, när vi gick till skolan.
- Men, vad hände den vit himlen på är konstig, sa Kalle.
- Det heter dimma, sa vi.
- Vimma konstig uppe ... han ser inte ... gör vit, fortsatte Kalle.
- Den ... vimma ... den form varför kan inte se vit är? funderade Kalle.
Vi antar att han försökte att fråga varför dimma finns, vad det är, så vi svarade på det.
- Man kan säga att det är regn som stannar kvar i luften och inte åker ner till marken, sa vi.
- Kan... kanske ... göra på blåsa den? sa Kalle och drog in luften i munnen och började att blåsa för fulla muggar.
Han var lite störd över den "mjölkiga" luften och tänkte säkert att han ville blåsa bort den.
Dimman var inte med på det, den stannade kvar ett tag till, men det var ett bra försök!
Lite senare, på kvällen, skulle Kalle förklara för pappa att det hade varit dimmigt på morgonen.
- Den kommer vit ute ... inte se ... vimma är på borta nu ... vatten kommer marken på den, sa han.
Sakta, men säkert börjar Kalles språk ta form. Han börjar använda fler ord, han försöker böja dem på rätt sätt och han provar att sätta ihop ord till långa meningar. Det är inte alltid lätt att förstå vad samtalen handlar om direkt från början av en konversation, men ju mer han säger desto mer förstår man och de diskussioner som blir är riktigt roliga.
Han ger oss glada stunder med sina försök att lyckas få till en korrekt svenska.
Idag på morgonen var det dimmigt, alldeles vitt i luften, när vi gick till skolan.
- Men, vad hände den vit himlen på är konstig, sa Kalle.
- Det heter dimma, sa vi.
- Vimma konstig uppe ... han ser inte ... gör vit, fortsatte Kalle.
- Den ... vimma ... den form varför kan inte se vit är? funderade Kalle.
Vi antar att han försökte att fråga varför dimma finns, vad det är, så vi svarade på det.
- Man kan säga att det är regn som stannar kvar i luften och inte åker ner till marken, sa vi.
- Kan... kanske ... göra på blåsa den? sa Kalle och drog in luften i munnen och började att blåsa för fulla muggar.
Han var lite störd över den "mjölkiga" luften och tänkte säkert att han ville blåsa bort den.
Dimman var inte med på det, den stannade kvar ett tag till, men det var ett bra försök!
Lite senare, på kvällen, skulle Kalle förklara för pappa att det hade varit dimmigt på morgonen.
- Den kommer vit ute ... inte se ... vimma är på borta nu ... vatten kommer marken på den, sa han.
Torsdag 1 september 2011
Brädad av skolmaten
På Kalles skola är maten "hemlagad" så det kanske inte är så konstigt att den smakar bra. Kalle har ändå inte riktigt accepterat att äta av den fullt ut.
Det hjälper inte att skolan serverar två rätter och ett stort utbud av grönsaker varje dag. Kalle får så gott som varje dag en egen matlåda som nästan alltid innehåller några kokta potatisar och några köttbullar.
Har skolmatsalen verkligen så dålig fantasi, att han måste äta samma mat varje dag.
Neej, det har de verkligen inte. De är snarare lite bekymrade hur de ska kunna "flirta" med honom så att han äter en mer varierad kost.
Han är mycket svårflirtad när det gäller mat!
Dagens matrapport:
Kalle tog (och åt upp!) så mycket ris och broccoli på sin tallrik att fiskpinnarna inte fick plats. De fick han lägga på en salladstallrik bredvid.
Vad är det för speciellt med det här?
Jo, Kalle äter inte ris - enligt oss!
Enligt skolan: Kalle äter mycket ris!
Idag var det fiskpinnar till riset. Här är ett bildbevis på att han gillade fiskpinnar - även råa - redan när han var 2 år gammal.
På Kalles skola är maten "hemlagad" så det kanske inte är så konstigt att den smakar bra. Kalle har ändå inte riktigt accepterat att äta av den fullt ut.
Det hjälper inte att skolan serverar två rätter och ett stort utbud av grönsaker varje dag. Kalle får så gott som varje dag en egen matlåda som nästan alltid innehåller några kokta potatisar och några köttbullar.
Har skolmatsalen verkligen så dålig fantasi, att han måste äta samma mat varje dag.
Neej, det har de verkligen inte. De är snarare lite bekymrade hur de ska kunna "flirta" med honom så att han äter en mer varierad kost.
Han är mycket svårflirtad när det gäller mat!
Dagens matrapport:
Kalle tog (och åt upp!) så mycket ris och broccoli på sin tallrik att fiskpinnarna inte fick plats. De fick han lägga på en salladstallrik bredvid.
Vad är det för speciellt med det här?
Jo, Kalle äter inte ris - enligt oss!
Enligt skolan: Kalle äter mycket ris!
Idag var det fiskpinnar till riset. Här är ett bildbevis på att han gillade fiskpinnar - även råa - redan när han var 2 år gammal.
