Varför?
I TV-soffan igår började Kalle att gnissla tänder. Först förstod vi inte var ljudet kom ifrån. Det var ett starkt, gnisslande ljud. När vi tittade till på honom, var han alldeles blodig runt munnen och på tröjan.
- Den är så ... lös, sa han och vickade på tand 7:4 i nederkäken, den första kindtanden.
Vi tror att den blev lös samma dag, för han brukar vara snabb att mer eller mindre "dra" ut dem själv.

Imorse satt tanden fortfarande kvar, men det var kanske bara en fjärdedel kvar innan den skulle vara ute. För Kalle var det otänkbart att äta frukost med tanden så där obehagligt lös. Han kröp upp i mammas knä och började att dra och vrida och rycka och trycka och banka och ....
- Kanske snöre ... den dörren på är ... så dra ... tanden borta, sa han i ett försök att komma på hur tanden skulle släppa.
- Neej, den sitter fast ... VARFÖR? frågade han.
Vi började att förklara att tanden inte var färdig att lossna, den ville vara kvar ett tag till.
- VARFÖR? sa Kalle.
Vi fortsatte att förklara hur den nya tanden måste putta bort den gamla och det kanske inte skulle bli idag.
- VARFÖR? sa Kalle.
Vi förklarade och förklarade...
Kalle frågade "VARFÖR" om och om igen.
Vi hade nästan gett upp, när vi av en slump fick syn på baksidan av dagens tidning. Där var en ártikel om att borsta tänderna, med en teckning av en tand i genomskärning med rötter och allt.
Perfekt!
Med den bilden kunde vi förklara hur enkelt som helst att den ena roten var helt borta och att den andra roten inte riktigt var färdig att "gå av". Det är kanske inte riktigt så det går till, men han godtog förklaringen och blev nöjd.
Tänk vad enkelt det blev med en bild - och att den bara låg där i precis rätt stund!

Fem minuter senare var tanden ute. Kalle tog i lite extra och den släppte med ett plopp!
Den ligger nu under hans kudde och han förväntar sig en kvadratpeng där imorgon bitti...