Lördag 31 augusti 2013

Dagens gåta

Ibland får vi verkligen vända ut-och-in på oss själva för att första vad Kalle menar.

Han har blivit mycket, mycket duktigare på att förklara saker, men ibland får vi tänka till tillsammans för att lyckas förstå.

Det här var dagens "gåta":

- Tvättkvinnan ... vilken stad ...? sa Kalle och ville att vi snabbt som ögat skulle säga vilken staden var.

Vi tittade på varandra och alla såg vi ut som frågetecken.

- Tvättkvinnan ... gör så, sa han och ställde sig med benen ihop och ena armen pekade snett uppåt.

I 10 sekunder stod han stilla som en staty.

- Tvättkvinnan ... Madagaskar, fortsatte han.

Då kom Maja på vem tvättkvinnan var.

Det var Frihetsgudinnan!

- Jag vet vilken stad du frågar efter, det är New York, sa Maja.

- Å, tack, vad du är duktig, sa Kalle.

Det var en kort scen från den tecknade filmen Madagaskar som gav ledtråden.

Tvättkvinnan = Frihetsgudinnan :-)

 

Ikväll var vi på 40-årsfest. Kalle gillade festen eftersom de hade en iPad som han fick låna - hela kvällen!

Fredag 30 augusti 2013

Larvigt

Idag gjorde vi en larvig utflykt!

Vi gick till två pilträd i stadsparken där tusentals pilbladsstekellarver hadeslagit läger och krälade runt på marken, på stammen och på bladen. Nästan alla löv på pilträdet hade blivit föda åt dem så de hade inte mycket mat kvar. De larver som tappade fotfästet på bladen "regnade" ner på gräset - och på oss som stod under trädet.

Kalle som har full koll på att fjärilslarver blir puppor och sen fjärilar, konstaterade snabbt att det var fjärilslarver.

Vi förklarade att det skulle inte bli fjärilar, utan steklar.

- Åå, den är många  ... vilken gullig, sa han ömt.

Även små larver kan gilla glada tillrop om att de är söta!

 

Torsdag 29 augusti 2013

Rolig diagnos!

Kalle hade fått lov att sitta vid datorn, när han plötsligt slår ihop den, reser på sig och går och lägger sig i soffan istället.

Det är inte ofta han går ifrån datorn frivilligt!

Vi följde efter honom.

- Hur mår du, Kalle? frågade vi.

- Eeeh ... dumma huvud ... han har ont, sa han och höll för pannan.

Han hade antagligen ont i huvudet.

 - Jag är inte avundsjuk ... jag är datorsjuk! sa han och höll för pannan.

En rolig, kanske inte helt sann, diagnos!

 

Här tar Kalle en paus på lunchrasten i skolan.

Onsdag 28 augusti 2013

Ett rop på hjälp!

Kalle och symaskinen var inte helt överens idag.

Precis efter ett hörn fastnade sömmen och det blev helt stopp. Det gick inte att fortsätta sy eftersom det var en stor knut med tråd som satt fast.

Kalle tog det med ro.

Han satt nog en liten stund innan han kom på en strålande idé, hur han skulle göra för att få hjälp.

Så fort hjälpen kom så berättade han hur han hade gjort.

- Jag ser ... alla många bokstäver, sa han och pekade på mönstersömskartan som satt i locket på symaskinen.

- Jag trycker bokstäver ... H J Ä L P ... S O S, förklarade han.

Svårare än så behöver det inte vara!

Tisdag 27 augusti 2013

Kalle Bagare

Bakverk (eller bakvärk, som Kalles storasyster Denise säger :-)) är som att trolla.

Man tar några ägg, lite mjöl och några ingredienser till.

Man blandar allt och gräddar i ugn och vips har det förvandlats till en kaka eller tårta.

 

Just idag fastnade han för en sida med chokladkakor i en kokbok.

Receptet hade steg-för-steg-bilder. Perfekt för Kalle, som då kan följa hela förvandlingsnumret från ägg till kaka. Han "läste" receptet om och om igen som om det var en Kalle Anka-serie.

Med receptet uppslaget bredvid datorn kunde han lätt googla på olika ord kopplade till receptet.

Choklad-kakor, choklad-smaker, choklad-recept. Ja, han hittade många sammansatta ord han kunde leta efter.

Just idag hade han turen att få vara med och hjälpa storasyster Mimmi som bakade en chokladtårta till en kompis som fyllde år idag.

Han fick vara med och dekorera choklad-tårtan.

Att baka och dekorera är det han är intresserad av.

Att äta av tårtan var inte det minsta intressant!

Måndag 26 augusti 2013

Att bryta rutiner 

I många år har vi tagit med tandborsten med tandkräm på, till köket på morgonen. Förut var det så besvärligt att få honom med sig upp till badrummet efter frukost för att borsta tänderna, så vi "förebyggde" problemet genom att ta med tandborsten ner till köket.

 

Vi känner nu att det problemet som var för några år sen har försvunnit. Han har slutat att protestera högljutt när han måste göra saker han inte vill. Därför har vi bestämt oss för att sluta ta ner tandborsten.

Vi har pratat med Kalle om att han får gå upp till badrummet efter frukost och borsta tänderna där.

 

Det är inte lätt att bryta rutiner.

Varje morgon i 2 veckor har Kalle gått till badrummet, efter frukost, för att borsta tänderna.

Varje morgon har han kommit ner till köket med tandkrämen och tandborsten.

Varje morgon har han borstat tänderna i köket.

Varje morgon har han sagt: " Du bara glömmer och glömmer!".

Det ska bli kul att se hur lång tid den här rutinen tar att bryta ... :-)

Söndag 25 augusti 2013

Namn-träning

För de allra flesta av oss är det lätt och självklart.

För Kalle är det svårt, helt ologiskt och kanske inte så viktigt.

Han har jättesvårt att lära sig namn på människor han träffar.

 

Vi har två gymnasietjejer som bor hos oss i veckorna.

Jennifer har bott här i 2 år och Emma i snart ett halvår.

Emma har varit här hos oss hela den här helgen. 

I fredags började vi att fråga Kalle om han visste vad Emma hette.

- Eee ... mmm ... eee ... jag vet inte, svarade han efter en mycket lång betänketid.

- Hon heter Emma, sa vi.

- Emma, upprepade Kalle och sken upp som en sol när han förstod att namnet och flickan framför honom hörde ihop.

10 sekunder senare ställde vi samma fråga.

- Kalle , vad heter hon, sa vi och pekade på Emma.

- Eee ... mmm ... eee ... Emil? frågade Kalle lite osäkert.

- Nej, hon heter Emma, svarade vi.

10 sekunder senare frågade vi igen.

- Kalle , vad heter hon, sa vi och pekade på Emma.

- Eee ... mmm ... eee ... Emil? sa Kalle.

Vi skakade på huvudet.

- Eee ... mmm ... eee ... Ami? sa Kalle.

Skakade på huvudet igen.

- Eee ... mmm ... eee ... Emifer? sa Kalle.

- Nej, hon heter Emma, sa vi.

Åå ... Emma, sa Kalle och verkade förstå.

 

Hela helgen har vi frågat samma fråga.

Hela helgen har Kalle svarat alla möjliga namn utom Emma.

Han tycker verkligen att det är svårt att komma ihåg namn.

Vi inser att han har det mer besvärligt än vi trodde.

Vi får kanske göra en "namnbok" där vi samlar namn med bilder till, på de flesta personer som finns i hans omgivning.

 

Vi bokstaverade namnen Emma och Jennifer så att han kunde se dem i skrift.

Det kanske kan hjälpa lite.

Lördag 24 augusti 2013

Radiostyrd lek

Idag var vi tillsammans med 25-talet andra släktingar bjudna hem till kusinen Hugo som har fyllt 9 år.

Kalle gjorde som han brukar, var lite för sig själv.

Han spelade på mobilen ...

blåste såpbubblor ...

gungade ...

lekte med skateboarden ...

och vandrade fram och tillbaka.

Hela tiden var det ensamlekar.

När Hugos pappa Niklas tog fram en radiostyrd helikopter vaknade Kalle till och ville vara med.

Helt plötsligt var han med oss andra, pratade, skrattade och var helt uppfylld av helikoptern.

Ännu mer intressant blev det när Hugo tog fram ett radiostyrt rymdskepp.

Kalle var med på noterna och hjälpte till att hämta rymdskeppet där det hamnade på marken. Efter en stund skulle Kalle få flyga och Hugo visade tydligt hur han skulle göra.

För Kalle var det stort att få flyga rymdskeppet själv.

För oss var det stort att se Kalle i en dialog med ett annat barn - och klara av det utan vår hjälp. 

Fredag 23 augusti 2013

Torsdag 22 augusti 2013

Make-over

Efter lite bearbetning gav Kalle med sig. Maja fick göra en dip-dye på hans hårtoppar.

Maja tog burken med blå hårfärg och började att färga topparna blåa.

Hon var beredd på att avsluta behandlingen, så fort Kalle bad om det.

Ingen av oss trodde nog att han skulle tycka att det var OK när han såg hur håret förändrades.

- Hela ..., sa Kalle när Maja hade gjort lite på hårtopparna

- Va, menar du att jag ska göra hela håret? frågade Maja förvånat.

- Jaaa, svarade Kalle med ett stort leende.

Maja drog burken fram och tillbaka över hela håret, med Kalles godkännande.

När hela håret var mer eller mindre blått, var behandliungen avslutat.

Det blev ingen dip dye, det blev en all-over dye.

- Jag är en ... blå! utbrast Kalle nöjd när han såg resultatet.

Onsdag 21 augusti 2013

Vill inte dit, vill inte hem

Det är nog ett klassiskt problem. Kalle vill inte gå till skolan. Han följer trots allt med utan allt för mycket protester, men han är tydlig med att han inte vill vara där.

När han väl är i skolan så går det bra. Han är med på det mesta, men är kanske inte så road av allt.

Idag var det syslöjd för första gången det här året.

Mitt i genomgången suckade han högt och hängde med huvudet i händerna.

- Det här är trååååkigt! sa han med eftertryck.

Så kan det vara, men han accepterade ändå att göra den tvinnade snodden som var dagens uppgift.

 

När skolan är slut går han till fritids som ligger alldeles under hans klassrum.

Där är det mer fritt, alltså passar det honom perfekt.

Läsa Kalle Anka, bygga lego eller gå balansbanan ute på skolgården.

Fritt och bra!

 

Lika mycket som han protesterar på morgonen när det är dags att gå till skolan, lika mycket har han börjat att protestera när det är dags att gå hem från fritids.

Han vill inte gå hem!

Han försöker allt för att få oss att förstå att han vill vara kvar.

Vi gör allt vi kan för att övertala honom att följa med. Det kan bli ganska roliga diskussioner.

Till slut följde han ändå med utan att protestera allt för mycket.

Precis när vi börjar slappna av och tänka att han accepterar att gå hem, så gör han ett sista försök.

Precis före grinden ut från skolgården börjar han att jogga snabbt som bara den.

Det vara bara det att det inte var någon vanlig joggingtur - han joggade baklänges.

Tänk om det var så bra att man kunde leva livet baklänges några timmar ibland!

Tisdag 20 augusti 2013

Utflykt med skolan

Utflykt = roligt

Lekar i grupp = mindre roligt

Efter en stund gav Kalle upp grupplekarna och satte sig i lugn och ro vid ett träd och filosoferade om livet istället.

Samarbete är svårt!

Han leker hellre vid sidan av alla andra barn och leker helst sina egna lekar.

När fröken tog fram svarta säckar och lagen skulle hoppa säck, då piggnade han till. Det såg roligt ut.

Det ville han gärna prova, men inte i lagen.

Han ville bara få hoppa lite.

Momentet "att tävla" är helt ointressant.

När ensam-hoppningen var avklarad började han göra egna skuggfigurer.

Den här föreställer en docka:

Frihetsgudinnan:

Eiffeltornet:

Ett slott:

En fågel:

Ensamsnurr på karusellen:

En bra utflyktsdag tillsammans med alla andra barn, men med egna lekar!

Måndag 19 augusti 2013

Utvärdering av sommarlovet

Idag var det skolstart efter ett långt och skönt sommarlov.

När vi tänker tillbaka så inser vi att det har hänt en hel del i Kalles utveckling, under sommaren.

Vi kan bocka av flera saker som han har börjat med under sommaren och som är steg i hans personliga utveckling.

 

Ganska många gånger har han ställts inför nya smaker, både mat, dryck och sötsaker.

Trots att han ofta tvekar och tar ett extra andetag så har han vågat smaka på nästan allt som vi har bett honom smaka på.

Vi har varit noga med att inte missbruka hans förtroende. När vi säger att vi tycker att han borde smaka för att han nog skulle tycka om det, så har vi också menat det.

Här smakar han på en dallrig fruktpudding med hårda fruktbitar i. Han tog till och med 3 tuggor innan han sköt bort den och visade att det inte var något för honom.

I många år har vi jobbat för att han ska kunna klä på sig själv på morgonen och att byta till pyjamas själv på kvällen. När vi har följt med honom till kläderna eller pyjamas och plagg för plagg berättat för honom vad han ska göra så har han kunnat göra det.

Den här sommaren har han gjort det på helt eget initiativ. Direkt efter frukost har han gått till kläderna som har varit framlagda på bänken i badrummet. När han har bytt om till kläder så har han alltid borstat tänderna. Han kan inte tänka sig att klä på sig utan att borsta tänderna. Det hör liksom ihop.

 

Om vi ska sätta upp några nya mål för morgon- och kvällsrutiner så är det att klara av att hämta kläder själv i garderoben. De gånger vi har missat att lägga fram kläder så har han vandrat fram och tillbaka på mellan badrummet och sitt eget rum, utan att veta hur han ska lösa problemet "det-finns-inga-kläder-framlagda-på-bänken".

Ett annat mål är att klara av att sätta i hörapparaterna själv på morgonen och att komma ihåg att stänga av dem när han tar ut dem på kvällen.

Små detaljer, men nog så viktiga.

Att ligga på den här madrassen med kläder på är en utmaning! Den tippar jättelätt!

Det var nära att det blev ytterligare ett klädbyte den här dagen, men med blöta kläder.

Söndag 18 augusti 2013

Super Mario i storformat

Förr var Kalle nästan beroende av att bygga med lego. Varje dag byggde han i flera timmar. Ofta byggde han Super Mario i olika positioner. Han hade full koll på vilka bitar han behövde och också precis var de skulle sitta.

Det är nog ett och ett halvt år sen han var beroende av lego.

Till och från har han byggt något litet en kort stund det senaste året.

Idag tog han igen en del av det.

 

Vi hörde hur det krafsade bland legobitarna från hans rum. Vi smög upp och ställde oss utanför hans rum och kikade in utan att han kunde se oss. Vi vet att om vi vill vara med och bygga eller bara sitta bredvid och titta på, så blir han störd och slutar bygga. Det ville vi inte riskera.

Vi såg vad han byggde på. Och det var stort!

När vi stått och tjuvkikat en stund så upptäckte han oss - och han lät oss komma in i rummet trots att han byggde lego.

Vilken ära att få vara med och titta på!

Slutresultatet: Super Mario i kolossalformat!

Han har aldrig tidigare byggt en så stor Super Mario. Det är häftigt att alla proportioner stämmer, precis som Mario ska se ut.

Den här är i skala 4:1 om man jämför med den storlek han brukade göra.

Den pryder nu vårt köksfönster.

Lördag 17 augusti 2013

 Återbruks-dag

Idag hjälpte Kalle till att lämna tidningar vid återbruket och att pantade flaskor

Han går in för uppgiften och gör den noggrant!

 

Han fick en påse med tidningar som han skulle kasta i containern.

Han tog upp en tidning, tittade på den och kastade in den i öppningen i containern.

Han tog nästa tidning, tittade på den och kastade den i containern.

Metodiskt fortsatte han. En tidning, en titt och sen kasta. Om och om igen.

Några gånger var det intressanta bilder eller leksaksreklam. Då glömde han uppgiften helt och hållet. Han tog en paus i jobbet och bläddrade igenom reklambladet innan han kastade det.

Och tog nästa ... och nästa ... och ...

Tur att vi inte hade någon tid att passa! :-)

När tidningarna var slut, var det dags att panta flaskor.

Kalle fick helt plötsligt för sig att han skulle göra det i slow motion.

Sakta, sakta, saaaktaaa lyyyfteee han upp en flaskaaa och lämnade deeen i röööret.

Saaaaktaaa böööjde haaan siiig neeer och hääämtaaade näästaaa flaaaskaaa och fööördeee deeen tiiill röööreet.

Hela den stora pappkassen var full med flaskor, så det tog lite tid att göra det i slooow mooootioooon.

Vilken tur att det inte var kö vid pantautomaten!

Och att vi fortfarande inte hade någon tid att passa! :-)

Fredag 16 augusti 2013

Stora eller lilla?

Idag gick en dröm i uppfyllelse för Kalle.

När vi var ute och åkte så stannade vi till vid en husvagns- och husbilsaffär.

Kalle gjorde en grundlig marknadsundersökning. Han öppnade de flesta dörrar och skåp i alla husvagnar och husbilar. Han tog in alla detaljer. Han kollade in sängar, våningssängar, dubbelsängar, matbord, toaletter, handfat, kök, kylskåp, garderober. Ja, det finns ju hur mycket som helst att titta på.

Han tittade också på prislapparna.

- 3 ... 9 ... 0, läste han högt. De 3 nollorna hoppade han över.

- 5 ... 2 ... 5, fortsatte han.

När han hade läst ett antal prislappar stannade han upp en kort stund.

- Har du den lilla pengen eller den stora pengen? frågade han.

Vi hade bara den lilla pengen så vi kunde inte köpa en eller två husbilar.

Tyvärr!

 

Torsdag 15 augusti 2013

Brev till Kalle

Idag fick Kalle ett personligt brev från sina nya lärare som han kommer att få nu när han börjar femte klass på måndag.
Han blev väldigt intresserad när han såg att det var en husbil som bild på brevet.

Vi satte oss i soffan och läste igenom brevet 2 gånger.

Första gången turades vi om att läsa. Kalle läste de lättare orden och jag de lite svårare.

Den andra gången läste han nästan allt själv.

När vi hade läst färdigt så undrade jag om vi kanske skulle svara läraren något.

- Eee ... vi kan ... skriva ... eee ... jag kommer skolgården ... 10 punkt 00 miljoner, sa han sen.

En väldigt punktlig tidsangivelse, kan man säga!

 

 

Lite senare ville han fråga en sak om brevet.

- Jo ... jag undrar ... är det en skolhusbil?

;-)

Onsdag 14 augusti 2013

Bildminne!

Gång på gång blir vi påminda om vilket bildminne Kalle har!

 

I februari 2009 hade Disneyfilmen Bolt biopremiär i Sverige.

Bolt är en vit schäferhund som är en TV-stjärna med superkrafter.

Kalle fick se den på bio då och har inte sett den sen dess.

Det är alltså 4,5 år sen han såg den.

 

Nu har vi köpt filmen och Kalle fick se den.

Han fick veta att han skulle få se en tecknad film, men vi sa inte vilken film det var.

Förväntningarna var stora!

I början var det lite förtexter om vem som hade gjort filmen och annat.

Så fort det blev tecknat, log Kalle stort.

- Ååå ... det är superhunden Bolt, sa han glatt.

 

Hur kan han komma ihåg det fast det är 4,5 år sen han såg den?

 

Kalle i februari 2009:

Tisdag 13 augusti 2013

Frityrernas herre

Ikväll var vi och firade Kalles kusin Sebastian som fyllde 14 år idag.

Vi var många, hela 18 personer, vid det dukade långbordet.

Alla pratade med alla. Vi brukar vara bra på att prata! ;-)

Kalle gjorde ett försök att vara med i pratandet, men på sitt sätt.

 

När Kalle hade ätit klart hittade han en Kalle Anka Pocket som han gillade framsidan på. Det var en bild på Kalle Anka och en låda med pommes frites.

Han tog sin pocket-bok och höll den i en tiondels sekund framför ansiktet på den närmaste personen, samtidigt som han frågade:

- Tycker du om pommes frites... mmmm?!

Han förväntade sig inget svar, utan fortsatte vidare till nästa person och ställde samma fråga.

Han frågade alla runt bordet, i tur och ordning.

Frågade är kanske fel att säga. Han höll rättare sagt en liten monolog vid var och en vid bordet.

Han föredrar prat när den han pratar med inte svarar!

Måndag 12 augusti 2013

Problemlösning

Första dagen på fritids efter ett långt och skönt sommarlov.

Problem: väldigt, väldigt trött redan efter en timme på fritids.

Lösning: en skön tupplur i drygt en timme, på förmiddagen, i den sköna stora kudden.

Tala om att känna sig trygg i fritidsmiljön trots att det är 2 månader sen han var där.

På väg hem från fritids, upptäckte vi att det hade börjat att småregna lite.

Vi hade inget paraply med oss.

Problem: Kalle har en stark motvilja att ha hörapparaterna i öronen om någon kroppsdel är blöt.

Kalle stannade upp direkt i ytterdörren och vägrade att fortsätta gå. Han insåg nog att han skulle bli blöt.

- Det är katastrof, sa han uppgivet.

- Det är inte farligt, det är bara vatten, det torkar, försökte jag att övertala honom.

Han såg väldigt obekväm ut när han till slut tog mod till sig och gick ut i det stilla duggregnet.

Lösning: han satte sina händer för öronen. Regnet hade inte en chans att nå hörapparaterna.

Att han sen blev lite blöt i håret, på händerna och tröjan klarade han faktiskt riktigt bra.

På hörcentralen har de berättat att någon hade tvättat sina hörapparater i 40 grader varmt vatten i tvättmaskin.

Tro det eller ej, men de klarade det!

När de hade torkat och fått nya batterier så fungerade de igen! De klarar mer än man kanske tror.

Söndag 11 augusti 2013

KÖ____ÄR_

Nu har polletten trillat ner.

Hos oss alltså!

 

14 juli skrev vi om hur vi tränade Kalle att uttala ordet körsbär.

Han brukade säga köttbär. Vi tränade länge med honom så att han skulle höra skillnaden på körsbär och köttbär.

 

Idag åt vi spagetti och köttfärssås till lunch.

När Kalle bad om skålen med köttfärssås så lät det som han sa "körsbär"-sås.

Han trodde kanske att såsen var gjord av körsbär.

Efter maten fick han två papper.

Vi bokstaverade två ord som han fick skriva ner. På det ena fick han skriva "körsbär" och på det andra "köttfärs".

När han skrivit dem så tittade han på dem och jämförde dem.

Ganska snabbt såg han likheter mellan orden. Han log stort när han såg dem. 4 bokstäver var precis lika och på samma plats.

 

Snabbt tog vi fram bilder på körsbär och köttfärs på datorn.

Vi läste de båda orden tydligt och bad Kalle lägga rätt ord på rätt plats.

Inga problem, det fixade han lätt.

När han läste de båda orden så hörde vi en liten skillnad i uttalet:

Körsbär = köckbä

Köttfärs = köckfä

Vad mycket lättare det är att förklara ord och ords likheter och skillnader, nu när han kan ljuda ihop ord själv!

Lördag 10 augusti 2013

Lätt ritning

Att Kalle har ett bra bildminne, det vet vi. Att han har lätt för att se vad nya bilder föreställer har vi anat.

På en sekund såg Kalle att det här var en ritning på vårt hus.

Han blev väldigt intresserad och satte sig vid köksbordet och började att studera den.

Vi berättade en sak för honom och sen hade han grepp på hela ritningen.

Det vi berätttade var vad som var källaren, bottenvåningen och övervåningen.

Han pekade ut var vi var - i köket.

- Var är ditt rum, Kalle? frågade vi.

På en gång visade han var hans säng står i hans rum.

En skalritning var tydligen lätt som en plätt!

Fredag 9 augusti 2013

Snipp, snapp, snut - nu är det natt!

Om Kalle fick skulle han kunna vara uppe hela natten. Han är en riktig nattuggla.

Han har försökt allt för att få oss att förstå att sova är helt onödigt.

Eller kanske inte onödigt, för han sover gärna länge på förmiddagarna.

Ikväll var det fredagsmys med tecknad film.

Som vanligt sa vi att det var sovdags när filmen var slut, när eftertexterna hade börjat.

Kalle tyckte nog att det var helt onödigt att sova, ikväll igen.

- Du ... jag har en idé, sa han och såg glad ut.

- Han kan titta "snipp, snapp, snut" ... hela natten, sa han.

Slutsats: eftertexterna på en tecknad film är bättre än att sova!

Torsdag 8 augusti 2013

Bara på film

Kale Anka på julafton, har nog alla sett. Det är den filmen när Kalle Anka, Långben och Musse Pigg åker på semester med sin husvagn. 

Den korta filmen innehåller alla de ingredienser som Kalle verkligen gillar.

Den är tecknad, den innehåller flera förvandlingsnummer (husvagnen kan förvandlas till en villa med vacker bakgrund och byggas om inuti för att passa till det man ska göra), den har roliga ljudeffekter och kan ses om och om igen på YouTube.

Han ville att vi skulle titta på den tillsammans. Det är en ära att få göra det eftersom han egentligen vill göra det mesta ensam.

Husvagnen började att veckla ihop sin fina bakgrund och villaträdgård och förvandlades till en vanlig husvagn.

- Wow, en sån husvagn skulle vi ha, sa vi glatt.

- Men ... eeehhh ... det går inte ... det är låtsas, sa Kalle allvarligt, la huvudet på sned och tecknade "låtsas".

Vad bra, då vet vi. Vi som trodde att det var hur riktigt som helst ... eller kanske inte! ;-)

Onsdag 7 augusti 2013

Fönstertittare

Idag har vårt köksfönster fått agera huvudattraktion.

Det som har hänt på förmiddagen utanför på gatan har varit 3 spännande saker.

Vid frukosten kom den första attraktionen, sopbilen och hämtade våra soptunnor.

Den skulle gärna få komma varje dag, tycker Kalle.

Wow, det är häftigt!

När den hade åkt kom den här sommarens allra största intresse, som dessutom parkerade alldeles utanför fönstret. Det var en husvagn av lite äldre modell, kanske 80-tal som packades under några timmar och sen lämnade gatan antagligen för att paret som åkte i bilen skulle på semester.

Kalle hoppade upp på fönsterbrädan och iakttog allt de gjorde.

En gång såg han att de stängde husvagnsdörren och gick in i hyreshuset tillsammans. Då passade han på att snabbt springa ut på gatan och gå fram till husvagnen. Han ställde sig att kika in genom husvagnens fönster, syna den framifrån och från sidan, känna på listerna på sidan och kolla in dragkroken.

Plötsligt kom de som höll på att packa husvagnen ut från hyreshuset igen.

Vi såg hur Kalle stelnade till som om han gjorde något förbjudet. Snabbt rusade han därifrån.

När han kom in såg han skärrad ut.

- Har det hänt något? frågade vi.

- Eeehh ... jag skulle bara ... eeeh ... så säger man inte! svarade Kalle och hoppade upp på fönsterbrädan så att han kunde se mer.

Husvagnen hade precis hunnit åka när postens mopedbud kom och delade ut brev.

Tänk vad mycket spännande saker det kan hända utanför vårt köksfönster, som vi så lätt missar!

Tisdag 6 augusti 2013

Ständigt i rörelse

En sak är säker - vi behöver absolut inte vara oroliga över att Kalle sitter stilla för mycket.

Han hoppar på studsmattan många timmar varje dag.

Han brukar gå dit direkt efter frukost och hoppa och hoppa i ett par timmar.

Om det börjar regna så går han och byter till badbyxor - och fortsätter att hoppa.

Efter lunch och efter kvällsmaten brukar han också hoppa, en timme eller två.

Skulle det finnas en tävling i uthållighet på studsmattan så skulle han nog kunna vara med och tävla om förstapriset!

Allra bäst tycker han att det är när han få hoppa ensam. Han vill inte ha någon bredvid studsmattan heller, utan trivs bäst när han är helt, helt ensam.

Om vi går till honom, blir han liksom störd i sitt hoppande och börjar att göra annat än sitt vanliga hoppande.

Idag försökte han göra bokstäver med kroppen. Med lite fantasi kan man se dem ...

 

K

 

A

 

L

L

E

Måndag 5 augusti 2013

Akut insats

Kalle såg det lilla märket efter myggbettet på min överarm som hade börjat att blöda av för mycket kliande.

Blöda är kanske att ta i. Man kunde se en röd liten bubbla på den lilla pricken.

Han tyckte att det såg riktigt läskigt ut, så han grimaserade illa och sprang snabbt därifrån.

Det där ville han inte se!

Efter bara en kort stund kom han tillbaka, med andan i halsen.

Det var ju en akut situation!

I sin hand hade ett stort plåster.

Som om det handlade om överlevnad och sekunder tog han snabbt fram plåstret ur förpackningen.

Han mer eller mindre kastade fast plåstret på armen.

- Pheeew ... det gick bra, sa han sen.

Tur att han hämtade ett plåster, då överlever jag nog!

Söndag 4 augusti 2013

Kalles guld

Hallonbuskarna vid vår sommarstuga är mer vilda än tama. Vi har varit lite slarviga med att hålla efter dem så att de håller sig där de ska vara.

Det har blivit som en liten hallondjungel! 

Stora, söta och otroligt goda är de i alla fall.

För Kalle är det drömmen att komma till så välfyllda hallonbuskar.

Det är lite stickigt att nå ändå in till de där största hallonen som hänger längst in, utan att riva upp sig fullständigt på hallongrenarna.

Kalle löste det med att helt enkelt placera en plaststol mitt i buskarna som skydd mot taggarna.

På ett ställe kunde han stå på en stapel av stenplattor. Nackdelen var att han hade 40 x 40 cm att stå på.

Det var lite svårt att sträcka sig till de hallon som var en bit bort.

Kalle stoppar direkt i munnen. Vi försökte få honom att samla i en burk så att vi kunde få lite hallon till fikat.

- Nej tack, sa han till burken vi höll fram.

Den här skålen samlade vi ihop och ställde den framför honom vid fikabordet.

Guld-fika!

När vi fikade ställde vi en massa frågor om vad han gillar bäst.

- Hallon eller jordgubbar?

- Hmm ... båda.

Hallon eller smultron?

- Eehh ... båda.

- Hallon eller jordgubbar?

- Båda.

Allt var tydligen lika gott eller så förstod han inte frågorna.

- Hallon eller mamma? försökte vi till sist för att se hur han reagerade.

- Hallon, svarade han småskrattande utan minsta betänketid. :-S

Lördag 3 augusti 2013

Alternativa festligheter

Idag var vi på Kalles faster Kerstins 50-årsfest.

Vi var knappt 40 personer. De flesta sökte sig till skuggan eftersom det var en så varm dag.

Kalle blir rastlös av den här typen av situationer, när man träffas, umgås och pratar.

Ingen favoritsyssla direkt! 

Han går mest fram och tillbaka. Perfekt att det fanns en stor gräsmatta att vandra fram och tillbaka på. 

Svettigt var det, men alternativet att umgås var inte lika bra.

Han kom på några andra saker han kunde göra för att det skulle bli en bra 50-årsfest:

Vid ett hörn av tomten hittade han 2 underbart fina bilar, som han beundrade en lång stund.

En paus med faster Kerstins lika uttråkade hund Molly.

Lite avkoppling med en Kalle Anka-tidning.

Ännu mer alternativ fest - Angry Bird på surfplattan.

Kvällen avslutades med att titta på barnprogram på Cartoon Network, tillsammans med Rosie.

Han hade sin alldeles egna 50-årsfest.

Vi andra i familjen var mer detaktiga i den vanliga 50-årsfesten och vi hade en väldigt trevlig dag/kväll.

Fredag 2 augusti 2013

Kärlek

Helt plötsligt upptäckte vi en helt fantastisk syn alldeles ovanför vårt hus.

Det kanske inte var riktat till oss, men det kändes så.

- Kalle, Kalle, kom får du se! ropade vi.

Kalle kom springande för att se vad det var.

Vi pekade upp på himlen.

- Vad ser du? frågade vi.

- Ett hjärta, sa Kalle. Han tyckte att det var häftigt, precis som vi.

- Vad betyder det? frågade vi.

- Hmmm ... det är konstigt ... på himlen ... kanske kärlek, filosoferade Kalle.

- Vad är kärlek? frågade vi.

- Mamma och pappa, sa Kalle.

Det gick rakt in i hjärtat och ligger där för all evighet!

Torsdag 1 augusti 2013

Ett laddat besök

Vi trodde nog att det laddade besök som vi gjorde idag, skulle tilltala alla 11-åriga killar.

Precis alla.

Även Kalle.

Vad fel vi hade!

Det var en av de värsta, tråkigaste, läskigaste dagarna den här sommaren, tyckte han nog.

Han trummade med fingrarna mot bordet när vi satt och blev visade det som vi tyckte var intressant.

Han backade 3 meter bakom oss när vi fick se hur man skulle göra.

Vi som trodde att han skulle tycka att det var spännande.

 

Vårt "laddade" besök var att vi fick besöka en skjutbana, där man kan få lära sig hur man skjuter med en pistol.

Vi fick veta att man måste stå stadigt, hur man håller i pistolen, att det låter väldigt högt och att det rycker till ordentligt i handen när man trycker av.

Kalle fick prova hörselskydd som tog bort det skarpa pistolskottet, men släppte igenom röster.

Han fick också skyddsglasögon och han fick också hålla i en plastattrapp.

Han fick se hur ammunition ser ut, både oanvänd och efter att den har använts.

 

Nja, det var inget för honom.

Oj, vad lättad han var när vi sa att vi skulle hem.

Borta inte bra, hemma alltid bäst!