Tisdag 31 juli 2012
Titanic som flyter
Ibland är det lättare att förklara saker för Kalle, som inte helt överensstämmer med verkligheten. I morse berättade vi för Kalle att vi skulle åka med Titanic. Vem som helst utom Kalle skulle vägra att åka med en sjunkande båt, men han jublade. Det ville han verkligen. När vi sen var på båten förklarade vi för honom att man kunde säga ”färja” eller ”fartyg” istället för Titanic. Det var mycket att undersöka på båten. Han stod vid relingen och blickade ut över vatten, land, människor och fartyg. Alla detaljer ville han se.
Efter en stund hittade han ett stort, böjt rör. I slutet av röret hade det varit ett lock, men det var borttaget. Han böjde sig ner och kikade in i röret.
- HAAAALLÅÅÅÅÅ … KAAAAPTEEEEN, ropade han högt. Han la örat emot och väntade på ett svar, som aldrig kom.
Kaptener är väl aldrig intryckta i ett stort rör?! ;-)
På andra sidan däck var det några fiskmåsar som surfade med i vindarna från fartyget. Några passagerare lockade dem med bröd. Måsarna seglade alldeles över oss. Som närmast var de kanske en - två meter från oss. - Det är flygplan, kommenterade Kalle. Han tyckte att det var en häftig upplevelse.
Måndag 29 juli 2012
Pistongcupen - hela tiden
De flesta hotellrum ser ganska lika ut. En säng eller två, ett skrivbord, en fåtölj eller en soffa och en TV.
Det här hotellrummet var i lyxklass, tyckte Kalle.
- Ååå ... en soffasäng, ropade han och bestämde sig snabbt för att i den sängen ville han sova.
Han slog på TVn och la sig tillrätta.
Då upptäckte han nästa lyx - på TVn var det Pistongcupen - hela tiden.
Pistongcupen är en biltävling som finns med i Disneyfilmen Bilar.
I filmen är den i några minuter, men här var det samma tävling hela tiden.
En annan skillnad är att i filmen är den tecknad och här var det en riktig tävling, med riktiga bilar.
Det han tittade på var en Nascar bilracetävling på Viasat Sport.
- Han behöver inte Cartoon Network (tecknad film) ... han kan titta på Pistongcupen, sa Kalle och syftade på Viasat Sport.
Att han inte visste vilka bilarna var, vilka länder eller stall de kom från var inte så noga.
Det var den tecknade Pistongcupen, på riktigt!
Det var en biltävling - det räckte!
Som extra bonus visade det sig att hotellet hade en egen kanal som visade just filmen Bilar, om och om igen.
Han hann se den några gånger innan det var dags att krypa ner i sängen!
Söndag 29 juli 2012
En gammal uppfinning i ny tappning
Ofta är de allra roligaste leksakerna de som egentligen är något annat än just en leksak.
Idag hittade Kalle några rör som han tog med sig i badet.
Han tryckte ner dem under vattnet så att de fylldes med vatten. När han tog upp dem så blåste han ut vattnet i den ena änden. Den andra änden blev då som en fontän.
Det var verkligen roligt att se hur förvånad han blev när han fick vattenstrålen i ansiktet - varje gång.
Han vände hela tiden "fontän-änden" mot sig för att se ordentligt.
Kalle tipsade oss efter ett tag:
- Göra den så ... dit ... inte vatten ansikte, förklarade han för oss.
När Kalle badar är det väldigt svårt att prata med honom. Han tar av hörapparaterna och hör inte vanligt tal.
Har vi bara korta uppmaningar eller frågor så kan vi använda teckenspråket, men det måste vara väldigt enkla meningar om Kalle ska förstå sammanhanget.
Kalle kom på ett nytt sätt att kunna höra, med sitt rör. Kanske inte ett nytt sätt, men ett annat sätt.
Oj, vad lycklig han såg ut när han upptäckte att röret faktiskt fungerade som en hörapparat.
Så fort vi ville säga något kom han med röret och vi fick prata i den ena änden och den andra tryckte han mot sitt öra.
Mycket praktiskt!
Lördag 28 juli 2012
Uppfinningsrik fråga!
Hur många sätt kan man göra det på egentligen?
Hur många olika sätt kan man använda för att ställa en fråga?
Har du någon gång funderat på det?
Det hade nog inte vi gjort innan Kalle började ställa frågor...
Det här är en fråga som han ställde idag.
Eftersom han ofta använder hela sin kropp för att förklara saker för oss, så tog det ett tag innan vi förstod att det var en fråga.
Kan du lista ut det?
Efter att han intagit de två poserna ritade han ett frågetecken i luften = en fråga!
Han använde inte rösten alls.
Antagligen har du lättare att lista ut gåtor än vi, för du har säkert listat ut det.
Frågan han ställde var alltså:
"Får jag titta på TV?"
Fredag 27 juli 2012
Kalles Kebab-pizza
Den 25 februari beställde vi för första gången en egen "pizza" till Kalle som han faktiskt smakade på.
Det var enbart en pizzabotten med tomatsås på, som han åt lite av.
Vi har inte ätit pizza sen dess, men nu var det dags igen.
Vi bestämde oss för att prova att gå ett steg längre än sist.
Vi beställde en egen pizza till Kalle, alltså pizzabotten med tomatsås OCH kebabkött.
Hur skulle det gå?
Han tittade väldigt missnöjt på pizzan. Han försökte förklara för oss att han verkligen ville ha en hamburgare istället.
När han börjat att acceptera att det var pizza istället för hamburgare, tog han ett stadigt tag om gaffeln.
Han tänkte prova i alla fall.
Med den andra handen tog han en bit kebabkött och åt upp den.
Med gaffeln i ena handen och kebabkött i den andra fortsatte han sin måltid.
Efter ett tag lyfte han på pizzabotten och tog en pytteliten tugga.
En liten grimas kunde vi se, men han fortsatte ändå att äta.
Yes, ytterligare en "mat-seger"!
Med den här takten kommer han att kunna äta det mesta i framtiden! ;-)
Torsdag 26 juli 2012
Vilken förmiddag!
Den var i klass med Gröna Lund.
Vi hyrde en lift för att fixa tegelpannor på taket som rasat ner när det blåste som värst.
Kalle trodde knappt sina ögon när han såg vad vi hade på tomten.
Han hoppade och skuttade och visste inte riktigt var han skulle stå, när pappa fixade med tegelpannorna.
Han var förväntansfull eftersom han visste att han skulle få följa med upp i korgen när pappa var klar med "jobbet". Det var riktigt spännande!
- JAG ÄÄÄR INTE LÄSKIG!! ropade han när han var högst upp i luften.
På eftermiddagen var vi hos moster Susanne med familj.
Det måste ha tagit på krafterna på förmiddagen, för efter en kort stund hittade vi honom "sittande på rygg".
Efter den sköna stunden i soffan, var han desto piggare.
Hamburgerbrödsflugaögon:
- Å, där är broccoli, sa Kalle vid matbordet när vi just satt oss till bords för att äta.
De grönsaker som fanns på matbordet var paprika, champinjoner, tomater och lök - inte broccoli.
Kalle pekade på broccolin.
Den fanns inte på matbordet utan hängde i fina, vita krukor runt uteplatsen.
Han tyckte nog att de såg ut som broccoli.
Tur att Linus är en gammal och förståndig katt.
Han lyssnade tålmodigt när Kalle berättade en serie ur en Kalle Anka-tidning.
Onsdag 25 juli 2012
Rolig liknelse
Vilket väder! 29 grader i skuggan. Troligtvis den varmaste dagen det här året.
Vi bestämde oss för att åka till ett utomhusbad.
Kalle var förväntansfull. Det var faktiskt första gången vi åkte till en badplats i år.
Han har badat mååånga gånger, men bara i vårt lilla utomhusbad.
Direkt när vi kom fram, gick han fram till bassängkanten, klev upp på den och utan att tveka en sekund gjorde han ett snyggt "Super Mario"-hopp ner i det blå, inbjudande vattnet.
Lika fort som det gick att hopp i vattnet, lika fort var han uppe igen med ett smått chockat uttryck i ansiktet.
- Jag blev en sockerbit, sa han i sitt chocktillstånd.
Självklart menade han "isbit". Vattnet var kallt, eller i alla fall kallare än han hade väntat sig.
Det var säkert "bara" 25 grader!
Kalle och Maja gjorde många hopp ner i vattnet.
Kalle testade olika Super Mario-poser hela tiden.
Tisdag 24 juli 2012
På rätt plats?
Så här såg potatislådan i kylen ut idag, när vi skulle ha potatis till lunchen:
Sååå typiskt Kalle. Alla saker ska ligga på rätt plats.
Alla saker kanske inte är lika självklara var de ska ligga, men en potatis ska väl ändå ligga bland de andra potatisarna?
Antagligen var det så Kalle tänkte när han tog Majas gosedjur som vi kallar "Potatisen" och la den i potatislådan.
Egentligen är det inte en potatis, utan en valnöt från ett dataspel.
Hur länge den har varit i potatislådanär det bara Kalle som vet.
Den såg i alla fall glad och nöjd ut där den låg.
Och vi fick anledning att le lite ...
Måndag 23 juli 2012
Kronblom
Idag fick vi se att Kalle och den tecknade seriefiguren Kronblom har vissa likheter. Helt klart finns det vissa olikheter också, för den delen.
Kronblom är en lat man i övre medelåldern. Han tycker bäst om att ligga på sin kökssoffa och ta det lugnt.
Hans fru Malin och svärmor Agata är inte alls glada öve att han ofta ligger på kökssoffan.
Det är ofta spänt mellan Kronblom och hans svärmor. När det gäller att bli av med sin svärmor så är inte Kronblom längre lat, utan kan jobba riktigt hårt, om han vet, att han slipper se henne.
En stor likhet mellan Kalle och Kronblom - och kanske den enda - var att ligga på sin kökssoffa och ta det lugnt.
Idag har vi tömt Kalles mormors sommarstuga, eftersom den har sålts. Vi frågade Kalle om han kunde hjälpa till att packa leksakerna i en låda. Nja, det var han ju inte så intresserad av. Lite lat?
Istället hittade han den strategiskt placerade kökssoffan, som redan var inlastad i lastbilen.
Där la han sig tillrätta och tittade på oss andra som bar, packade och slet.
Han låg där och rabblade alla saker som var packade.
- En säng ... vad heter den? ... madrass .. vad heter den? ... korgstol ... vad heter den? ... kökssoffa ... vad heter den? ... skoställ, rabblade Kalle alla saker som fanns i lastbilen.
Vi svarade vad varje sak heter och han upprepade.
... och en Kalle (i bestämd form!), sa Kalle jättenöjd.
Samma procedur upprepades för varje ny sak som lastades dit.
Han trivdes mycket bra på sofflocket. Där hade han ju perfekt utsikt och såg allt som hände, från första parkett.
Precis som Kronblom!
Ju längre vi kom med att packa alla saker, desto mindre chans hade han att ligga på sofflocket.
Det hjälpte inte. Intresset att packa leksakerna infann sig ändå inte...
Som tur var hittade han en sysselsättning som han tyckte var givande.
Det fanns en stor och hög hallonhäck nära lastbilen.
Den klev han in i och jobbade hårt med att tömma den på hallon.
De, hallonen, packade han inte in i lastbilen, utan ner i sin mage! :-)
Söndag 22 juli 2012
På bar gärning
Vad nöjd han såg ut, när vi hittade honom.
Han såg så förväntansfull ut. Han tyckte antagligen att han hade lyckats riktigt bra.
Den stora burken med "Kalle-meller" hade han lyckats få ner, från översta hyllan i skafferiet.
Snopet - vi trodde att han inte hade en aning om var det fanns godis.
Dessutom har han aldrig gillat godis, så vi har aldrig gömt det. Vi får kanske ändra på det.
- Vad har du där? frågade vi.
- Kalle-meller, svarade Kalle.
- Var hittade du dem? frågade vi.
- Han gjorde stolen ... köket ... stå ... handen uppe så, förklarade Kalle.
Vi förstod precis vad han menade.
Tyvärr, för Kalles del, var det precis mat, det var inte alls aktuellt med godis.
- Han väntar säga varsågod, sa Kalle som den självklaraste sak i världen.
Frågan var inte OM han fick ta en karamell, utan NÄR!
Lördag 21 juli 2012
Ett plötsligt musikintresse
Kalle har aldrig någonsin visat intresse för musik.
Han sjunger så gott som aldrig med, när han hör musik.
Inte ens när det är musik som han har hört många gånger och kan texten till sjunger han med.
Ett undantag är när någon fyller år, då sjunger han med.
Om han någon gång sjunger, så slutar han på en gång om vi börjar sjunga med.
Att sjunga är på något sätt en privat sak, verkar han tycka.
Eftersom han är så totalt ointresserad av musik, blev vi något förvånade när han kom till oss idag och började att nynna på en låt som vi kände igen.
- Lalalaaaa - lalala - lalalaaa - lalala ... vad heter den sjunga? frågade Kalle.
- Den heter "Take On Me", svarade vi.
- Jag äääälskar " kej kon ngi", svarade Kalle.
När vi en halvtimme tidigare hade åkt i bilen, så hade vi spelat låten "Take On Me" med Aha, från 1985.
Det var den han nynnade på.
När han satt i bilen hade han inte sagt ett ord om att han kände igen låten.
- Känner du igen den sången, var har du hört den låten förut? frågade vi.
- Han ser datorn igår (igår kan betyda när som helst men alltid i förfluten tid) ... killen dansar ... filmen ... YouTube i datorn ... den är så vita ... Super Mario ... , svarade Kalle ivrigt.
Vi förstod att det var ett YouTube-klipp i datorn med Super Mario som hade den musiken.
Mycket riktigt!
Vi hittade snabbt det klippet han tänkte på.
Maja tog fram mobilen och spelade upp "Take On Me" för en mycket intresserad Kalle.
För oss var det riktigt häftigt att se hur Kalle njöt av att lyssna på musik!
PS: Inlägget igår, om alla Musse Pigg-former, har Kalle bett om att få se flera gånger.
De bilderna gillade han skarpt!
Musse Pigg, Musse Pigg, Musse Pigg, Musse Pigg, många Musse Pigg, var hans kommentar när han såg bilderna. DS
Fredag 20 juli 2012
Musse Pigg
Kalle gillar geometri.
Han kan se olika former var som helst, när som helst.
Hans favoriter är kvadrater och cirklar.
Ofta kan han se former och mönster som vi inte ser. Hans bildseende är långt mer välutvecklat än vårt.
Vi ligger helt klart i lä!
Vad ser du på den här bilden?
... eller den här?
Antagligen svarade du 3 hjul på den första bilden och kanske 3 glas på den andra bilden.
Det är inte samma sak som Kalle ser.
När vi visade honom bilderna sa han att han såg samma sak på båda bilderna.
- Musse Pigg, sa han på en tiondels sekund.
Musse Pigg finns överallt. Kalle har lärt oss att se Musse Pigg-formen. Den finns överallt.
1 cirkel i botten som är ansiktet och 2 cirklar överst som föreställer öronen.
Så självklart!
Eller hur?
Torsdag 19 juli 2012
Elak blomma
- Mamma ... blomman den elak ... gör stickor mig! ropade Kalle högt när han kom inrusade i köket.
Jag förstod på en gång vad han pratade om.
Förstår du?
Våra grannars hallon har mognat. De, grannarna alltså, är generösa och säger att Kalle får äta hur mycket han vill.
Och det vill han!
Han står ofta där och länsar buskarna från de röda små goda!
Det är ett problem - det finns lite brännässlor där. Vi försöker att ta bort dem, men på något konstigt sätt kommer det nya.
Kalle hade råkat stöta på en brännässla som han bränt sig på. Hans förklaring att det var stickor, var inte så tokig.
I det här läget kan man välja att antingen sluta plocka hallon eller att fortsätta.
Kalle kunde inte tänka sig att sluta plocka, så han löste det på ett fiffigt sätt.
- Kanske måste handskar! sa han.
Vi hittade ett par genomskinliga gummihandskar som han drog på sig. Perfekt!
En liten brännässla kan inte besegra Kalle, inte!
Han tyckte nog att de var bekväma, för han ville ha dem på när han skulle äta. Han var lite orolig att det skulle brännas om han tog av dem.
Kan gummihandskar ha samma effekt som plåster, kanske?
Onsdag 18 juli 2012
Super-bra nöjespark
Idag tog vi en utflykt till Kalles favoritställe.
Det var inte en nöjespark.
Det var inte en lekplats.
Det var inte en badplats eller ett badhus.
Det var inte självplockning av jordgubbar.
Det var inte hyllan med popcorn i affären. ;-)
Det varToysRus!
Där kan han strosa omkring i flera timmar. Titta, vrida och vända på kartonger. Studera alla bilder. Jämföra färger, modeller och storlekar.
Besöket går enbart ut på att titta. Det är sällan han vill köpa något.
Idag fanns det dessutom extra bonusmaterial där. På golvet fanns det en jättestor miljö med Super Mario.
Det kunde inte ha varit bättre.
I säkert 30 minuter låg han på golvet vid alla dataspel, TV-spel och andra spel. Kunder kom och kunder gick. Alla undrade nog vad han gjorde, men artiga som vi är i vårt land, var det ingen som sa något. Han fick vara en del av Super Marios värld, precis som han ville. Maja fick också en roll i det interaktiva spelet. Hon fick agera boxen med frågetecknet, som förvandlas till något bra, när Super Mario lyckas boxa på den.
Vilken höjdare!
( ... och bra mycket billigare än de flesta andra nöjen!)
Tisdag 17 juli 2012
Bär-nyhet
- Jag ääääälskaaar öckää, sa Kalle med eftertryck.
- Vad sa du? frågade vi som förstod att vi måste spetsa öronen lite extra.
Det lät som ett ord som vi inte hade hört förut.
- Jag ääääälskaaar öckää, upprepade Kalle som är van att tvingas upprepa ord eller meningar, för att vi inte uppfattar vad han säger.
Vi var fortfarande inte helt på det klara vad det handlade om, mer än att det var något som han verkligen var förtjust i.
Vi tog till vårt nästa steg för att förstå vad han pratade om.
- Kalle, tror du att du kan teckna vad det är du pratar om? frågade vi i hopp om att han kunde tecknet för det han pratade om.
Jo, det kunde han. Han tecknade "kött + bär".
Då insåg vi vad det handlade om, trots att det ena av de två tecknen var ganska långt från rätt.
Tecknet bär gjorde att vi förstod att han pratade om körsbär.
Tecknet kött, var inte så tokigt egentligen. Både kött och körs... börjar på k och andra bokstaven är ö.
Tur att vi har teckenspråket att ta till, när vi inte förstår varandra.
Vårt körsbärsträd har äntligen fått mörkt röda körsbär. De flesta somrar har de varit mörktröda och uppätna före midsommar, men i år är de några veckor senare än vanligt.
Måndag16 juli 2012
Mat-protest
Genom åren har vi haft en hel del "mat-konflikter".
Kalle och vi har haft (och har) olika åsikter om vad som är ätbart.
Vi har hittat ett sätt att mötas i våra "mat-konflikter" som passar både honom och oss.
Eftersom hans kost är väldigt snäv, så blir det ofta en egen matskål till honom med något som han har accepterat som ätbart.
När vi äter något med falukorv, får han stekta falukorvsskivor.
När vi äter något med köttfärs, får han köttbullar.
När vi äter något med kött, får han stekt lövbiff.
När vi äter något med fisk, får han fiskpinnar.
Kalle är nöjd med att få annan mat, men han är inte helt nöjd med oss som serverar.
När vi lägger upp av maten lägger vi en liten, liten bit av det vi andra äter, på hans tallrik.
När det var god helstekt lax, så fick han alltså en liten bit lax på sin tallrik bredvid fiskpinnarna.
Han vet att vi vill att han i alla fall ska smaka innan han börjar på den andra maten.
Innan han åt upp laxen visade han sitt missnöje genom att lägga fiskpinnarnas små bitar som en sur smiley! :-)
Söndag 15 juli 2012
Träning ger färdighet
Han har tränat länge på att lära sig att vissla.
Ibland tittar han på Pingu, den tecknade pingvinen. Pingu "strutar" munnen och gör ett visslande ljud när han pratar.
Kalle har tränat för att klara av att göra på samma sätt.
Nu har han lyckats och han är stolt!
Här "visslar" han 3 verser på barnsången "Hjulen på bussen de går runt, runt, runt ... ".
Samtidigt som han visslar så stödtecknar han.
Se, lyssna och njut:
Lördag 14 juli 2012
Överkonsumtion
Vi har insett att Kalle har ändrat inställning. Förut var det inte en del av hans liv alls.
Hans först 8-9 år använde han det kanske totalt 5 gånger på alla år.
5 gånger!
Det blir ungefär ett och ett halvt år mellan gångerna.
Konsumtionen har ökat drastiskt. Vi inser att vi måste sätta in en stöt nu, innan han blir helt beroende.
På något sätt lyckas han smyga med att han använder det, för vi ser det väldigt sällan.
Tur att det är ofarligt, inte så dyrt och lätt att få tag på.
Idag på morgonen såg vi att han hade ett stooort plåster på sin vänsterfot. Vi hade inte hört att han hade gjort illa sig, inte heller att han hade tagit ett plåster, men det satt där.
Han förklarade att han hade ont och var röd.
Det måste vara en stor skada med ett så stort plåster.
Efter några omgångar i badet åkte plåstret av och vi fick se den stora skadan:
När vi lite senare kollade i plåsterlådan, så fick vi beviset på att konsumtionen har ökat drastikst.
Från ett plåster med 1,5 års mellanrum till 1-2 om dagen är en nätt ökning med ungefär 75 000 %. :-D
Fredag 13 juli 2012
Namn-problem
Vi har förstått att Kalle tycker att det är väldigt svårt med namn. Han verkar tycka att det bara är något abstrakt onödigt och det är inget han lägger på minnet.
Han har ganska nyligen lärt sig att mamma heter Lena och pappa Stefan. Tidigare har han inte accepterat att vi heter något annat än mamma och pappa.
Moster Susanne med familj var här i kväll. Eftersom det är människor som Kalle har träffat många gånger, så passade vi på att fråga Kalle vad alla hette i tur och ordning. Chansen att han skulle klara det tyckte vi var ganska stor.
- Vad heter hon? (Susanne)
- Jag vet inte!
- Vad heter han? (Bosse)
- Eemm ... Boss-usanne!
- Vad heter han? (Sebastian)
- Jag vet inte!
- Vad heter han? (Alexander)
- Jag vet inte!
Efter varje fråga sa vi namnen och han upprepade dem.
Kommer han att komma ihåg dem nu?
Kanske, kanske inte!
När de hade åkt, ville vi se om han kom ihåg något namn.
- Vad hette hon som satt här förut? sa vi och pekade på platsen där Susanne hade suttit.
- Rosie, sa Kalle snabbt. (Rosie satt där nu)
- Vad hette han som satt här förut? sa vi och pekade på platsen där Bosse hade suttit.
- Kudden, sa Kalle, för där var det en kudde nu.
- Vad hette han som satt där i hörnet förut?
- Soffan, svarade Kalle snabbt.
Inte nog med att det är svårt med namn, det är också svårt med tidsord som "nu" och "förut".
Fredag = popcorn = lycka!
Fredag med gäster = mycket popcorn = stor lycka!
Torsdag 12 juli 2012
Jag måste fråga ...
Kalle har börjat att använda en speciell inledning på en konversation, som är ny för honom. Antagligen håller han på att testa hur meningen fungerar i olika sammanhang.
Som inledning när han vill förmedla något säger han: "Jag måste fråga ...". Vi som är vana vid att det ska komma en fråga om någon säger så, kan få vänta länge, för det är mycket han vill berätta. Väldigt sällan kommer det en fråga på slutet.
Idag har Kalle haft ett speciellt fordon i huvudet hela dagen. Han har pratat om det om och om igen, men på lite olika sätt. Ofta har han gett oss ledtrådar på olika sätt, så vi har förstått vad det har handlat om.
På kvällen kom en familj hit och fikade med oss. Kalle hamnade bredvid Johan, pappan i familjen.
Som vanligt runt matbordet satt Kalle tyst i sin egen värld. Vi andra pratade och skrattade, men han var oberörd av allt som hände runt honom.
Plötsligt tog Kalle tag i Johans axel och tittade honom i ögonen.
- Jag måste fråga, sa han högt och hängde kvar på Johans axel. Den är guuul ... den är viiit på ... den är svart bakom ... har blå sån (här gjorde han en snirkel i luften med handen) ... den har tre hjular ... den kan öppna här ... den åker fooort (här tecknade han snabb)... vilken är den?
Han ställde en fråga, precis som han sa i början! Dessutom var frågan en gåta! :-)
Vi förstod redan efter att han sagt färgen "gul" vad han pratade om, men Johan och Gabriella hade ju ingen aning. De hade inte hört honom hela dagen.
De såg ut som levande frågetecken.
Kanske hade de heller inte uppfattat alla ledtrådarna.
Vet du vad han frågade efter?
En postbil/moppe såklart!
Han gillar den - eller som Kalle säger "Jag ääälskar postbil!"
Onsdag 11 juli 2012
Olika mått av solbränna
Kalle gjorde en fasansfull upptäckt när han bytte om. Hans rumpa hade en helt annan kulör än resten av kroppen. Den var mycket, mycket vitare.
- Du har blivit brun när du har varit ute. Det är solen som gör att huden byter färg och blir mer brun. Det är fint. Du har haft byxor på rumpan så den är samma färg som förut, sa vi till honom.
Kalle funderade en stund, det var väldigt konstigt det hela.
- Hmm ... jag är en hamburgare, sa han sen till slut.
Tja, det var ju också en liknelse.
Brun som brun!
- Ser du Kalle, du är mycket brunare än jag är, sa jag och höll fram min arm mot hans.
Vi jämförde våra armar.
- Om du är en hamburgare, vad är då jag? frågade jag.
- Du är en ... kall hamburgare, sa han snabbt. :-)
Eftersom Kalles synskada gör att han får väldigt ont av starkt solljus, så har han gärna något som skyddar mot solens starka sken.
Man tar det som finns närmast - ett paraply eller ett par solglasögon och en keps.
Tisdag 10 juli 2012
Badbyxor eller badshorts?
Det kan tyckas vara en bagatell, men nog så viktig.
De flesta killar väljer att bada i badshorts. Det är antagligen det som är orsaken till att det finns ett mycket större utbud av badshorts än av badbyxor.
Kalle har alltid valt att bada i badbyxor av boxermodell. Han har vägrat att ens dra på sig badshorts. De är helt fel.
Vi har varje år försökt att få honom att prova, men han har varit väldigt bestämd.
Det har blivit allt svårare och svårare att få tag i badbyxor i hans storlek.
Det finns, men ofta är det slut i de lite större barnstorlekarna och finns kvar för riktigt små barn.
Att välja färg och mönster har varit svårt, utan han har fått det som har funnits.
Idag gjorde han det otänkbara. Vi förklarade för honom som det är, att det är svårt att hitta badbyxor till stora pojkar, det är lättare med badshorts. Vi visade honom hur de fungerar med en innerbyxa och att de nog är ganska sköna. Han lyssnade skeptiskt.
Till slut tog han badshortsen och låste in sig på toaletten.
- Konstigt ... den är två ... många hålar ... oj den lång ... så, mumlade han inifrån den låsta toalettan.
Han som aldrig ens brukar låsa
När han kom ut från toaletten gick han direkt ut till vårt bad. Han gick ner i vattnet till badshortsens nedersta kant och studerade noga hur badshortsen blev som en ballong när luften pressades uppåt av vattnet.
Han log lite, det såg lustigt ut. Sen tog han ett skutt och plumsade i.
Vi får hoppas att han fortsätter att vara lika modig som idag och fortsätter använda badshorts.
Det var ju inte så farligt att testa något som tidigare har varit heeelt otänkbart! :-)
Måndag 9 juli 2012
Livet är gôtt
Världen är stor
Här sitter vi
Jag och min bror
Fisken i sjön
Sover nog nu
Den är nog trött
Eller vad tror du?
Världen är stor
Här sitter vi
Jag och min bror
Fisken i sjön
Sover nog nu
Den är nog trött
Eller vad tror du?
Det ska va' gôtt å leva
Annars kan det kvitta
Fint å leva
Annars kan det kvitta
Lätt å leva
Annars kan det kvitta
Spring inte runt och vela
Då sabbar du det hela
Spring inte runt och veva
Det ska va' gôtt, gôtt, gôtt
Gôtt å leva!
Annars kan det kvitta
Fint å leva
Annars kan det kvitta
Lätt å leva
Annars kan det kvitta
Spring inte runt och vela
Då sabbar du det hela
Spring inte runt och veva
Det ska va' gôtt, gôtt, gôtt
Gôtt å leva!
Kalle har tur som har storasystrar!
Söndag 8 juli 2012
Roliga kommentarer
Kalle har så många roliga kommentarer, som ofta får oss på gott humör.
Hans språk har utvecklats massor, men det är en bit kvar för att han ska kunna använda det på ett sätt så att det stämmer överens med situationen.
Ofta får han oss att le i situationer där vi egentligen är allvarliga eller säger till honom med skärpa i rösten.
Det är inte lätt att vara allvarlig när han sprider roliga kommentarer.
Det här är dagens 2 bästa kommentarer:
- Kalle, ta med dig din keps när du går ur bilen, är du snäll, sa vi.
- Glöm det !! svarade Kalle.
Eftersom han så sällan säger emot oss med ord utan oftast med stön eller handlingar, så kom det så oväntat och lät faktsikt ganska roligt i den situationen.
Kalle och pappa busade vid matbordet. Kalle blev alldeles uppspelt.
- Jag ska döda dig, sa Kalle.
- Neej, så FÅR du inte säga, det är hemskt att säga så, sa pappa.
Kalle stannade upp en stund och funderade på vad pappa hade sagt.
- Ååå ... du är bara avundsjuk! sa Kalle med ett stort leende och kittlade pappa i magen.
Lördag 7 juli 2012
Exakt lika
Även om Kalle inte var särskilt intresserad av bilarna igår, så gjorde kvällen ett visst intryck.
Utmed den långa gatan där bilcruisingen var fanns det massor av marknadsstånd som sålde allt mellan himmel och jord - även leksaker. Vid stånden med leksaker stannade han till och tittade på allt.
Det var speciellt en sak som han såg som han ville kopiera.
Han stängde dörren till sitt rum. Efter en stund hörde vi en melodislinga som gick runt, runt hela tiden.
Han öppnade dörren och hämtade oss.Han ville visa vad han hade gjort.
Det var det här han hade tagit fram från sina lådor:
Vid ett av marknadsstånden med leksaker fanns precis de här båda figurerna, Thomas Tåget och Blixten McQueen. De visades på en låda väldigt lik den Kalle hade hittat.
Thomas Tåget köpte Kalle själv på en annan marknad för något år sen och Blixten McQueen fick han på en födesedag.
- Den är lika! sa han stolt.
Det var tydligen viktigt att lådan skulle vara EXAKT lik den på marknaden, för när vi sen tittade in i hans rum, så låg det lådor i all världens storlekar uttagna från skrubben. Till sist hade han hittat den perfekta lådan - ett lock till en förvaringslåda.
Under dagen har han haft en pedagogisk diskussion med sig själv om likheter och skillnader.
Skillnader:
En är röd - en är blå.
Den ena startar man med att dra knappen framåt - den andra bakåt.
Ögonen går upp och ner på den ena och åt sidorna på den andra.
Ljudet kommer från ovansidan på den ena - och från undersidan på den andra.
Den ena använder 2 batterier - den andra 3.
Den ena lyser - inte den andra.
Likheter:
Båda har glada munnar.
Båda har siffror och bilder på sig.
Båda vänder när de kommer mot en vägg.
Båda låter.
Båda är leksaker.
Båda färgerna finns i lego.
Så här mycket har vi nog aldrig jämfört två så olika saker och kommit fram till att de har så många likheter! :-)
Fredag 6 juli 2012
Power Big Meet
Familjens årliga tradition är avklarad.
Ikväll åkte vi till Västerås med packad picknickväska och filtar. Där var det årets Power Big Meet, som är världens största bilträff för amerikanska bilar.
På kvällen har bilarna en cruising som startar vid 17-tiden och håller på fram till sena småtimmarna. Tusentals människor kantar gatorna med stolar, filtar och packade picknickväskor.
5 av alla de tusentals människorna ikväll, var alltså vi.
Eftersom Kalle har varit med om det många gånger förut, så visste han precis vad det handlade om. Han var glad och nöjd när vi åkte iväg.
Tänk, så mycket spännande man kan se och göra på en stor bilträff.
Man kan titta lite på bilar, men inte särskilt mycket.
5 minuter räckte, sen gjorde han annat.
Man kan plocka bort en humla på pappas tröja:
Man kan jubla över en påse popcorn, krama den och ...
... äta upp den med ryggen mot bilarna.
Man kan läsa boken"Upp":
Var det något som fångade hans intresse?
Jodå!
Det kom ett par tåg på andra sidan gatan under kvällen. Varje gång ställde han sig upp för att se. De amerikanska bilarna var ju i vägen.
Det kom också en flygplansformation med 4 flygplan över våra huvud. Då reste han sig också upp, för att se bra.
Allra, allra mest nöjd var han ändå när vi gick mot bilen för att åka hem.
Borta bra, men hemma bäst!
Torsdag 5 juli 2012
Planerad lek
Det som många tar för givet, är inte självklart för Kalle.
Att leka med andra barn är inte självklart.
Det är både svårt och besvärligt. Andra barn kan vara så svåra, tycker han. Oftast har de en egen vilja och det är där problemet kommer. Kalle vill ju alltid att allt ska ske på hans villkor.
Vi njuter lite extra de gånger Kalle är med i en lek med andra och han kan vara med och anpassa sig i leken så att alla är nöjda.
Idag var det en sån dag.
Mimmi, Maja och Kalle planerade ett vattenballongkrig.
De började med att gå till affären och köpa en stor burk med vattenballonger.
Tillsammans fyllde de varsin tallrik med lika många fyllda vattenballonger, i samma färger. Hela planeringen gick strålande, förutom att köket blev heeelt prickigt av vattenfläckar.
Skratten var många, från alla tre.
På med badkläder, av med hörapparaterna och ut på gräsmattan. Förväntningarna var stora. Kalle var helt med på att de skulle placera ut sig i en triangel.
Han tog en ballong och gjorde sitt bästa att lyckas pricka sina storasystrar. Det var svårt, för de rörde sig hela tiden. Han kastade och kastade. Snabbt var ballongerna slut.
Mimmi och Maja var fortfarande torra.
Han såg att både Mimmi och Maja hade ballonger kvar. Vi såg paniken i hans ögon.
Vad skulle han göra nu?
Han löste problemet snabbt - och stod kvar, trots att det var en lite obekväm situation:
När syrrornas ballonger var slut, såg han lättad ut.
- Pheeew ... jag lever, kommenterade han.
Onsdag 4 juli 2012
Spolad
Kalles ögon lyste av lycka när han såg vad som fanns på moster Susannes familjs tomt.
En stor rund pool, med alldeles klart, blått vatten.
Mycket inbjudande!
Kalle fick sällskap i badet av Mimmi, Maja, Rebecka, Sebastian och Tim.Tillsammans gjorde de "virvelvind".
Att "göra virvelvind" innebär att alla springer runt, runt utmed kanten och åt samma håll. Det skapas en vattenström som virvlar runt.
Efter en stund när vattenströmmen har blivit tillräckligt stark så lyfter de upp sina ben och följer med vattnets framfart. Det krävs att alla är med i samma lek, eftersom strömmen blir ganska stark.
En rolig lek tillsammans.
När Kalle hade badat klart så sa han samma sak om och om igen.
- Spola ... måste spola!
Vi som inte är lika fria i tankarna som Kalle associerade såklart till ett toalettbesök. Vi sa att vi kunde följa med honom och hjälpa honom att spola.Det svarade han inte på.
Efter att tag när han fortsatt att prata om att spola så förstod vi att det betydde att springa runt i poolen och skapa en vattenström.
Det ser ju faktiskt ut precis som det ser ut i en toalettstol när man spolar - fast med en aning större virvel! :-)
Familjens katt, Linus, njöt av solens varma strålar.
Kalle fick en stund av lite "kattmys", mellan badstunderna. Han fick både inspektera öronens insida, känna på svansens styrsel och klappa lite, innan Linus tyckte att han gått för långt.
Kalle mös i alla fall.
Tisdag 3 juli 2012
Fågelspår
Idag var vi hela familjen på promenad med Rosie. När vi kom fram till vårt hus stoppade Kalle oss och visade att vi skulle sitta på soffan bredvid ytterdörren. Vi fick absolut inte titta runt hörnet, ut mot gatan.
Vi hörde hur han tog fram burken med gatukritor och hur det raspade av kritorna mot asfalten när han ritade.
- Nu titta ... nu komma! ropade han glatt när han var klar.
Vi reste oss och gick runt hörnet av huset. Kalle var borta, helt puts väck, men han hade ritat en lång rad av fotavtryck av en riktigt stor fågel.
Maja förstod att hon skulle följa spåren till slutet av dem. När hon närmade sig slutet så stack det upp ett "fågelhuvud" på en lång hals. Fågeln kraxade.
- Å, där är den, sa Maja och vi kunde höra hur Kalle fnissade bakom staketet. Han tog ner sin arm, som hade agerat fågelhuvud.
- Haha ... det är bara jag ... Kalle, sa han och klev fram från sitt gömställe bakom staketet.
- Jag vet ... göra film, sa han ivrigt.
Vi hämtade kameran och Maja fick order om att agera fågel. Hon gjorde sitt bästa och hon gjorde det helt rätt i Kalles ögon.
Här är resultatet, helt improviserat och oregisserat.
Måndag 2 juli 2012
Önskemål
För bara ett år sen var det flera dagars förberedelser för att få Kalle att tillåta oss att klippa hans naglar.Han tyckte att det var riktigt obehagligt att klippa både naglar och hår.
Nu är det en barnlek. Han ger oss både händerna och fötterna när vi ska klippa naglarna, utan att visa några tecken på att det är jobbigt.
Då, för ett år sen, hade han inte tillräckligt många ord, för att kunna beskriva vad som var jobbigt.
Nu, har hans språk utvecklats så mycket att han kan beskriva det som är jobbigt.
Han kom till mig och såg väldigt allvarlig ut. Det var något viktigt han hade på hjärtat.
- Du mamma ... han vill inte så liten naglar ... så ... den kort här ... han kan inte göra peta näsan! förklarade han allvarligt.
Det är sant, korta naglar kan ställa till det i de situationer där det är bra med lite längre naglar! :-)
Söndag 1 juli 2012
I TV-världen
Kalle gillar verkligen att titta på TV.
Favoritkanalen är Cartoon Network med olika tecknade program.
Ett av hans favoritprogram, som han ofta pratar om, är Powerpuffpinglorna. Det handlar om 3 flickor som har superhjältekrafter och ofta får rädda sin stad från elaka typer.
Hans TV-tittande sätter sina spår i mycket annat han gör.
Idag vid frukosten åt han sina 3 rostmackor med mycket smör och ett glas mjölk. Efter mackorna brukar han äta en skål med Kallaspuffar och mjölk.
Idag ville han inte ha flingor.
- Han behöver inte Powerpuff-flingor, sa han allvarligt.
Undrar om Powerpuffpinglorna äter Kalaspufflingor?
Kalle och Rosie tittar på TV tillsammans med den elektriska filten, efter en omgång i studsmattan, med vattenspridaren.
