Onsdag 30 september 2015

Ätbart!
Kalle var inte helt nöjd med maten idag, han tyckte att köttbullarna var alldeles för varma. Vi sa till honom att han kunde dela dem i mindre bitar och blåsa lite på dem så skulle de svalna.

Han satt en stund och tittade på dem. Vi trodde att han satt och funderade på om han skulle dela dem eller blåsa på dem. I själva verket satt han nog och funderade ut en helt annan lösning på problemet, för beslutsamt satte han en köttbulle på sin gaffel reste sig och gick till kylskåpet. Han stod en stund med köttbullen i kylskåpet och satte sig sen.

- Jag fick en idé ... köttbullen är så varm ... kylskåpet är så kall, sa han väldigt nöjt när han var klar med köttbullen. Resten av köttbullarna slank ner utan "kylskåpsbehandling".

Tisdag 29 september 2015

Smeknamn

- Haha ... jag har en magsäck, sa Kalle och hängde på sig ryggsäcken på magen.

- Det blev samma namn som på den delen i kroppen som maten åker till när man äter, den heter också magsäck, svarade jag.

Just nu håller de på och jobbar om kroppen och har precis pratat om bland annat magsäcken, men Kalle förstod inte riktigt mitt resonemang. Han fortsatte på sin egen linje.

- Ryggsäck är namn ... magsäck är smeknamn, konstaterade han.

- Vad betyder smeknamn? frågade jag för att se om han visste vad det betyder.

- Det kan vara ... hus ... eller bil ... eeehhh ... eller pizza, svarade han när han hade funderat ett tag.

- Kan du säga ett smeknamn för pizza? undrade jag.

- Vad heter du ... du heter pizza! sa han skrattande.

- Ok, sa jag, vad är då ditt smeknamn?

Han funderade en bra stund innan han kom på något:

- Eeeh ... eemm ... Anka!

Pizza och Anka - vilka roliga samtal vi har ibland!

Måndag 28 september 2015

Frigörelse och självständighet

Idag gjorde Kalle något jag inte var beredd på och som gjorde att jag satte hjärtat i halsgropen.

När jag hämtade honom på fritids så var han ute och gick balansgång på skolgården. Jag bytte några ord med personalen och när jag vände mig om så hade han hämtat sin ryggsäck och var redan utanför grinden.

Frigörelse och självständighet är ju helt naturligt, men jag var inte beredd!

När jag kom utanför grinden så hade han fortsatt hemåt. Jag såg honom som en avlägsen prick vid husknuten (ungefär mitt i bilden) där han stod och väntade på att kunna gå över vägen. Att ropa på honom skulle vara lönslöst, han skulle ändå inte höra mig. Just i den stunden var jag väldigt glad att vi har gått vägen så många gånger och att han är van att titta efter bilar.

Jag såg att han lyckades gå över gatan oskadd och efter det är det bara trottoar runt ett hörn och sen är man framme. Jag visste att det skulle gå bra!

När jag kom hem stod han och gömde sig alldeles innanför dörren.

Bilden är suddig, men man ser hur roligt han tyckte att det var när jag "hittade" honom!!

---

Dagens Lego-Minecraft-bygge
Idag byggde han en tredimensionell höna.

Det var lite klurigt att få till några ögon, så den fick klara sig utan!

Söndag 27 september 2015

Mat i ental och tiotal
Idag bevisade Kalle att han har förstått några matematiska begrepp från matematiklektionerna.

- Tack ... för kött i ental  ... och pommes i tiotal, sa han.

Vi frågade honom vad begreppen betyder. Han sa att ental är 1 och att tiotal är många. Rätt på ett sätt, men vi får träna lite mer så att det blir ännu mer rätt.

 

Våra hallonbuskar levererade en nätt tilltagen efterrätt.

- Hmm ... det är 2 ental hallon .. eller kanske tvåtal? undrade han.

---

Han har fortsatt att bygga lego och följt Minecraft-tidningarnas bilder. Idag var temat "vatten".
Först gjorde han en sak som kallas "potion of water breathing". Han förklarade att den gjorde att man kan andas i 3 minuter under vatten.

En sån skulle vara bra att ha när man vill dyka i korallrev! :-)

Nästa sak han byggde var en vattenhink. Det blåa var vatten, men han ville göra det på riktigt också, så han fyllde upp den med vatten på riktigt också.

Lördag 26 september 2015

Ett riktigt kap

Oj,vilken bra affär vi gjorde idag när vi åkte till IKEA!

 

Kalle ville gärna följa med, han gillar gångarna på IKEA som slingrar sig igenom hela varuhuset. Det är det perfekta stället för en person som Kalle som vill ha tydliga riktlinjer. Följ bara gången från start vid ingången till målet vid kassorna.

Precis som riktigt små barn så gillar Kalle att gömma  sig, att vi låtsas leta och att vi till slut hittar honom.

När vi var på lagret så hittade han ett perfekt hål som han smet in i när vi packade varor på en vagn. Han satt där tålmodigt och väntade.

När vi var klara stannade vi alldeles framför Kalle och sa högt "Men var är Kalle?". Vi hörde hur han fnissade av förväntan och när vi sen "hittade" honom skrattade han högt. Vi låtsades att vi hade hittat precis vad vi ville ha och bar honom till vagnen.

- Den här saken Kalle vill vi köpa, sa vi.

- Vad kostar du, Kalle? frågade vi.

Kalle tittade sig omkring lite innan han svarade.

- 5 kronor, svarade han.

Vi såg var han hade hittat summan, när vi tittade högt upp på en vägg.

Vilket kap, det är klart vi ville "köpa" honom

När vi kom ut på parkeringen kom vi på att vi hade glömt att betala för honom.

- Men ... du behöver inte ... jag är ju redan din pojke! sa han.

Vilket kap!

Fredag 25 september 2015

Hoppfullt och f**k You!

Idag var det studiedag, så Kalle skulle vara på fritids hela dagen.

Jag frågade honom varför han inte skulle till skolan, utan vara på fritids hela dagen.

- Ibland måste man hoppa över, svarade han efter en stunds funderande.

Så fort han sagt "hoppa över", så började han hoppa och han fortsatte att hoppa de 50 meter det var kvar till skolan.

Det är kanske inte riktigt det man menar när man säger "hoppa över"!

De sista trappstegen tog mest kraft att hoppa!

---

Det hände en liten olycka när Kalle gungade idag. Han förklarade på teckenspråk att han hade gungat högt och tappat balansen och ramlat bakåt av gungan och landat på ryggen. Han skrapade upp ett stort område på ryggen, men gjorde också illa långfingret. Han fick ett plåster med minion-figurer på.

Han visade glatt upp sitt finger med plåster på, för alla som var hemma.

- Kalle, vad betyder det när du gör så? frågade vi för att se om han visste att det är ett fult tecken.

- Det betyder minion-plåster, svarade han utan att ana något annat.

Torsdag 24 september 2015

Dåliga nyheter

Kalle var ute på skolgården och lekte när jag kom för att hämta hon. Eller som Kalle sa: ett bulle-papper.om från fritids.

- Jag har dåliga nyheter ... barnen får inte äta ... den är farlig! sa han och visade mig till gräsmattan. Han pekade på något på marken.

- Det är en farlig svamp! sa han.

Vi böjde oss ner och tittade lite mer noga och upptäckte vad det var - ett bullpapper. Eller som Kalle säger - ett bulle-papper.

Han tog upp det och vi skrattade åt det tokiga i att vi trodde att var en svamp. Vi bestämde oss för att slänga det i närmaste papperskorg.

- Kasta i en paper-doo, som en Scooby Doo, sa Kalle när han gick och kastade "svampen".

Onsdag 23 september 2015

Byggbeskrivningar för lego
Det var väldigt länge sen som Kalle byggde lego. Lådan med lego står alltid framme, men han har inte byggt så ofta.

Idag började han bygga olika saker.

Först kom han och visade ett bygge som han kallade för "diamanthjälm":

Han gick tillbaka till sitt rum och efter några minuter kom han med nästa bygge, en "diamanttröja":

Nästa bygge var "diamantbyxor":

För att få hela garderoben klar, så blev det sista bygget ett par "diamantskor":

Det visade sig att han hade haft bilderna på en rustning i en Minecraft-tidning som byggbeskrivning.
Riktigt smart att använda dem. Alltså har han massor med nya beskrivningar att testa.

 

Han förklarade att blå färg betyder diamant. Grön betyder smaragd och röd betyder redstone och de färgerna kan man inte göra rustning i. Rustning finns bara i diamant (blå), guld, järn, chain (?) och leather.

Då har vi fått lära oss något nytt!

Tisdag 22 september 2015

Dagens visdomsord från Kalle

Ett rum med många människor som umgås, spelar spel och leker är ett rum som inte är tyst. Precis så är det på fritids - mycket lek, rörelse och glada barn. Om Kalle fick välja så skulle han välja att vara helt ensam på fritids, men han trivs jättebra trots att det är många fler där än han.

Han kände nog ändå att han ville få lite tystare och lugnare så han tog till sitt bästa knep - att skriva på whiteboarden. Han började med att skriva:

K

A

L

L

E

Sen fortsatte han med att göra ett ord på varje bokstav i hans namn. Meningen blev:

" KAN ALDRIG LAGAT LUNGT ER". Han menar ungefär "KAN ALDRIG BLI LUGNA NI?"

Han såg väldigt nöjd ut över sin Kalle-mening!

När han ändå skrev ord och meningar med hans högst personliga tolkning, så fortsatte han med LOL ...

... och YOLO.

Måndag 21 september 2015

Hög mysfaktor

Det var längesen vi hade dem hos oss, men idag hade vi förmånen att få ta hand om Sally och Sandy igen.

Kalle har hela kvällen lämnat det han har gjort, för att gå fram till dem och mysa.

- Naaw!

- Åååh!

- Gulligt!

-Hihi ... söööööt!

Han myser verkligen av deras närvaro.

 

- Heej ... "gamla tanten", sa han till Sally när hon la sig på hans armveck vid kudden. Hon är den äldsta av hundarna, så han har helt rätt.

- Och här kommer "Lilla vännen", sa han om Sandy som hoppade upp på hans mage. Eftersom hon är yngst så stämmer det också.

- Rosie är "Fin syster", sa han om Rosie.

Han har smeknamn på alla 3: Gamla tanten, Lilla vännen och Fin syster.

Kalle myser med Sandy - eller Lilla vännen som han kallar henne.

Söndag 20 september 2015

Lika men olika

Idag gick vi till Stadsparken och tittade på den stora utställningen där 100 olika föreningar ställde ut och visade upp sin verksamhet. Det var allt från polisbilar, militära fordon, radiostyrda bilar till kultur, dans och kaniner.

Lustigt, men det var kaninerna som fångade hans intresse.

 

- Oj ... den var mjuk, konstaterade han nöjt.

Rexkaninen var Kalles absoluta favorit.

- Är det en kanin ... eller är det en leopard? undrade han.

- Det är en leopardkanin, svarade han själv på sin egen fråga.

Efter utställningen pratade vi lite om de olika kaninerna. Vi kom fram till att alla hade 2 öron, 2 ögon, 4 ben och en nos, men att de var olika färger på dem.

Lika, men olika!

Lördag 19 september 2015

Äppelfynd

Det är inte många frukter Kalle gillar, men en av dem är äpplen. Idag upptäckte han att det hade ramlat ner äpplen på marken från vårt äppelträd. Han tog upp ett och smakade och upptäckte att det var riktigt gott, nästan inte moget men gott. Våra äpplen är nog de godaste som finns i hela världen.

Han visste att alla skulle gå till stan och titta på tävlingen Action Run, så han var beredd.

- Kom, Kalle, så går vi till stan, sa vi till honom.

- Tyvärr ... jag kan inte ... jag är upptagen, svarade Kalle och tog en tugga. Jag äter äpple!

Han stod vid trädet och såg väl att det fanns säkert ett par hundra äpplen till, som han ville äta. Det skulle ta sin lilla tid.

Han tog med sig äppelfyndet in och la sig i soffan och åt det goda äpplet. Lördagsmys!

 

Fredag 18 september 2015

Hälsningsfraser

Vi har testat Kalle lite när det gäller att svara när någon tar i hand och presenterar sig.

Om och om igen har vi sträckt fram våra händer och presenterat oss. Vi har inte gjort det lätt för honom, utan vi har sagt lite olika saker när vi presenterar oss.

 

- Lena, sa jag och sträckte fram handen.

Kalle tog den framsträckta handen och svarade:

- Kalle!

 

- Maja!

- Kalle!

 

- Syster!

- Ehh ... bror!

 

- Stefan!

- Kalle!

 

- Storasyster!

- Storebror ... eehh ... nej ... lillebror!

 

Han hade hela tiden svar på våra hälsningar.

Den allra gulligaste var nog ändå den här:

- Mamma!

- Gubben!

 

- Va ... tar du kort på en "goddagen", sa Kalle när vi tog den här lite suddiga bilden.

Torsdag 17 september 2015

Kalle i träslöjden

Den här figuren, en pennhållare, med en magnet på baksidan har Kalle gjort på träslöjden. Den är helt i trä med en näsa av en halv träkula. Genom näsan är ett hål borrat lagom stort för en penna.

Som vanligt har han inte tagit hem det han har gjort i skolan, utan den sitter fast på insidan av hans klädskåp.

 

Jag frågade om det var han själv som visade hur han tycker det är att jobba på slöjden.

- Tja ... kanske! svarade han, flinade lite och stack ut tungan på snedden precis som figuren.

Onsdag 16 september 2015

Lycklig
Vi kämpar fortfarande med att få Kalle att använda de nya hörapparaterna han fick före sommaren. En liten stund varje kväll har han haft dem, men bytt tillbaka till de gamla vanliga så fort han fått. Nu har det hänt något med den vänstra, nya hörapparaten. Den har börjat "hacka", ljudet kommer och går.

Kalle såg riktigt lycklig ut, när han förklarade att han inte kunde använda den för den var trasig.

Han gjorde den härbilden för att visa hur glad och nöjd han var:

När vi protesterade och sa att det inte var så bra att den var trasig, så gjorde han om munnen, men den var fortfarande glad:

Tisdag 15 september 2015

Fritt val
I alla år har vi haft fighter med Kalle när det har varit dags att klippa naglarna. Han tycker det är riktigt jobbigt att bli av med det som tillhör honom, eller i alla fall hans kropp.

Nu har vi hittat knepet som funkade utan problem.

 

- Kalle, vill du måla naglarna eller ska vi klippa dem? frågade vi och var beredda att göra det han ville.

Det syntes på honom att tankarna vandrade fram och tillbaka och att han ogillade båda alternativen. Att han själv skulle kunna komma med ett tredje alternativ - att inte göra något alls - slog honom nog aldrig.

- VA ... måla ... jag är pojke, sa han till slut och såg lite panikslagen ut.

Han sträckte fram händerna och lät oss klippa dem helt frivilligt!

 

När vi klippte dem så förklarade vi för honom att det finns många pojkar som målar naglarna och att det är ok. Det kunde han inte riktigt gå med på!

Måndag 14 september 2015

Neutral

Det är inte lätt att alltid göra rätt. För oss, alltså. Kalle har ett lite annorlunda sätt att se på det här med att vara glad eller ledsen. Det allra bästa i alla lägen är att vara helt neutral, varken glad eller ledsen.

 

På väg till fritids idag försökte jag småprata lite om ditt och datt. Kalle föredrar att gå helt tyst, så bara det att behöva prata är ett minus.

- Vet du vilken dag det är idag? frågade jag.

- Måndag, svarade Kalle lite släpigt.

Tråkigt med frågor!

- Ska vi gå till fritids eller skolan? fortsatte jag.

- Ååhh ... (suck) ... fritids ... det vet du, fräste han lite irriterat.

- Ja just ja, självklart är det fritids, sa jag lite hurtigt och gav honom ett leende.

Det skulle jag inte ha gjort!

Sett glad ut alltså.

Att jag aldrig lär mig!

- GÖR ... INTE ... SÅ ... GLAD! sa Kalle riktigt surt och slängde upp sin hand på min arm lite löst, som en markering att han ogillade mitt leende.

Ett leende brukar funka i  många sammanhang, men här gäller det att vara neutral, i alla fall om det handlar om en dialog.

 

När det är ett samspel och han också tycker att det är roligt, så är det ok att vara glad. Här är vi i somras i vårt utebad som var fyllt med badskum. Skratt och stoj på samma villkor = helt ok!

Söndag 13 september 2015

Hemresa

Idag åkte vi hem efter en trevlig och händelserik helg på Orust.

När vi kom hem frågade vi Kalle vad han tyckte var bäst av allt vi hade gjort på resan. Han brukar aldrig svara på den typen av svåra frågor, med svar där han måste fundera över saker han har gjort. Till vår förvåning svarade han - med ett enda ord - men han svarade i alla fall.

- Valpar! sa han.

Ja, det var verkligen tre ursöta små "björnungar" som det var svårt att slita sig ifrån.

När vi var på väg att åka, skojade vi med Kalle.

- Kalle, ska vi ta med en valp hem? frågade vi.

- Nej ... får man inte ... mamman vill ha sina ungar! svarade han helt rätt och förståndigt.

Lördag 12 september 2015

Sightseeing på Orust

Idag har vi blivit guidade runt hela Orust och sett både kyrkor, traktorer, havet, affärer, naturen och Tjörnbron.

Kalle hänger med på allt, men verkar neutral till det mesta.

 

Innan vi gav oss iväg klappade han de 7 veckor gamla valparna Bumz, Qoqiz och Buz.

Vid lunchstoppet fanns det läsk med Kalles namn. Självklart ville han ha den!

Vi såg en riktigt fin gammal träkyrka.

Tjörnbron var lite mer spännande än kyrkan!

Han skrattade gott när det såg ut som han bar bron på sina händer!

Dagens bästa var att få åka 4-hjuling och att få prova en Grålle-traktor.

Kalle och familjens katt blev kompisar!

Fredag 11 september

Orust

Idag åkte vi till Orust. Vi tog färjan över till ön. 

- Va ... är du allvarlig ... vi kan ju dö! utbrast han när han förstod att vi skulle åka båt. Båtturen tog kanske 5-10 minuter och var helt lugn. Risken att stöta på ett isberg, som Titanic gjorde, var minimal. Vi klarade oss!

Familjen vi åkte till har 9 hundar, 6 vuxna och 3 valpar, 7 veckor gamla och mjuka dom garnbollar. Kalle gosade och njöt av dem.

Övernattningen hade högsta mysfaktor: vi sover i familjens husvagn. Kalle sa godnatt till familjens största hund genom att låna ut kepsen.

Torsdag 10 september 2015

Utflykt med skolan
Idag gjorde Kalles klass en utflykt - hem till oss.

I våras var de också hos oss och då hade vi varit lite dåliga på att förbereda Kalle. Då vankade han fram och tillbaka och kom aldrig till ro. Han tyckte nog att situationen var konstig.

Den här gången såg vi till att förbereda honom noga.Efter lite lirkande, övertalning och löfte om att han intebehövde bada med de övriga i klassen, så godkände han utflykten. Han var beredd och tyckte det var ok, att de kom idag.

Alla som kom hit var jätteivriga att få bada, de hoppade i vårt utebad på en gång. Eftersom vi hade lovat honom att han inte behövde vara med och bada, så gick han in i huset och satte sig med iPaden. Han tyckte nog att det var lyx att få sitta ensam inne i huset.

Oj, vad nöjd han var över en så bra utflykt!

 

Han kom i alla fall ut till oss andra när det var dags för fika.

Onsdag 9 september 2015

Tummen upp

I torsdags var det riktigt jobbigt för Kalle, från mitt på dagen när alla "måsten" ställde till det för honom och han slog bakut i omklädningsrummet efter idrottslektionen. Förra veckan somnade han på en minut i soffan, efter att vi hade kommit hem.

 

Idag var det idrott igen och vi funderade såklart hur det hade gått i omklädningsrummet och om han hade tyckt att det gick bra. Vi förstod att det i alla fall var bättre än förra veckan eftersom han var pigg och glad idag när han kom hem.
- Kalle hur var det idag? frågade vi.

Kalle svarade utan ord, gjorde bara gesten "tummen upp", det hade varit bra! Skönt!

Så skönt att se glada ögon och en nöjd kille, som kände att det var bra idag.

Kroppspråk kan säga tusen gånger mer än tusen ord!

 

Det är inte bara vi som "vakar" över honom, Rosie slog sig till ro alldeles utanför toaletten när Kalle var där. Synd att inte han fick se hennes fina gest mot honom.

Tisdag 8 september 2015

Ombytta roller
Vid matbordet pratade vi om att efter maten skulle Kalle göra läxan. Det var han helt med på. Ändå gick han snabbt från bordet och satte sig vid TV:n.

När jag efter en stund gick in till honom för att hämta honom, så skrämde han mig genom att han hoppade upp ur soffan jättesnabbt, gick fram till mig och tog tag i mina kläder som om han skulle arrestera mig. Jag blev helt överrumplad.

- Du glömde göra läxan! sa han med sitt ansikte helt nära mitt.

Ombytta roller. Kan man annat än att skratta?

 

En av frågorna var att skriva sin favoritmat. Kalle funderade en stund.

- Paj! sen sa han till vår förvåning.

Han äter ju inte paj, varken matpaj eller efterrättspaj.

- Varför vill du skriva paj? frågade vi.

- Det låter så roligt, svarade han, äsch jag skriver hand-burgare.

Stavningen fick vi styra upp lite från handburgare till hamburgare.

Måndag 7 september 2015

Misstag
- Ååå ... neej ... det är ett misstag, sa Kalle när han hittade masken som han hade gjort klart idag på slöjden, i botten av ryggsäcken.

- Jag trodde den var kvar i skåpet i skolan ... det är ett misstag, fortsatte han lite besviket.

Eftersom han aldrig tar hem saker han har gjort i skolan, så blev han nog lite förvånad när han hittade den i ryggsäcken.

Ganska snabbt fann han sig i situationen, vände sig om och ställde den i hallen på en liten hylla på väg ner till källaren. En liten gest som ändå visade att han accepterade att ha Mask i huset!

I skolan hade han skrivit om masken Mask på slöjdens blogg:
http://textilslojd.moobis.se/

Söndag 6 september

Långpromenad

Att ta en lång promenad kan göra den mest rastlöse glad och nöjd. Kalle ville verkligen inte följa med ut och gå, men gjorde det ändå.

Halvvägs stannade vi och tog en fika på en restaurang vid en liten konstsjö. Rosie var väldigt sugen på att smaka Kalles kaka.

Efter fikastunden gick vi förbi utegymet. Balansgången var svår när Rosie drog i kopplet.

Det var hopplöst långt mellan trästubbarna ...

... men till slut var han på den sista stubben och gjorde sig till Frihetsgudinnan. Eller som Kalle säger: Frihetskvinna!

Armstyrkan räckte inte riktigt till!

Han testade flera olika redskap på sitt eget sätt, utforskade alla möjliga sätt att använda dem.

En svart, hårig larv fick lite ömhet!

En katt som satt utmed vägen lät sig bli klappad!

Kalle var så mycket piggare och gladare mot slutet av promenaden, att benen hoppade och skuttade!

Lördag 5 september 2015

Musei-besök
Idag åkte vi till länsmuseet och tittade på deras olika utställningar.

Alldeles i början var en bil som var delad på mitten och utdragen till en jättelång "bil" med 20 hjulpar. Den var gjord som en dragspelsbuss med återbruk av tröjor som själva dragspelsdelen.

Den fick tummen upp! Det enda Kalle tyckte var synd, var att det inte var en VW-buss.

Inuti bilen var det utställt lite pallar. Inte den bekvämaste bilen kanske, om man skulle ta en tur.

På ett ställe kunde man använda runskrift. Kalle skrev sitt namn!

På ett annat ställe kunde man se äldre  miljöer. Vid ett borgerligt hem fanns det en glasruta uppsatt så att man kunde se allt, men inte röra.
- Va ... är det en hemlig vägg, sa Kalle och försökte hitta någon väg in i rummet. Han lyckades inte!

Vad spännande det var med en telefon med nummerskiva! Han slog alla möjliga sifferkombinationer och väntade på ton i luren, som aldrig kom. Till slut upptäckte han att den saknade kontakt!

Mest fascinerad blev han nog av staden som var uppbyggd av kex, kakor, knäcke och annat ätbart.

Fredag 4.september 2015

Fel mat

Ibland anpassar vi inte maten maten till Kalle. Idag åt vi tacoköttfärs gratinerad med nachochips och ost. Till det hade vi alla vanliga tacotillbehör. Kalle brukar äta köttfärs, majs och nachos så vi gjorde inget annat till honom.

-  Va ... ingen mat, utbrast han när han satte sig vid bordet. 

Vi visade honom allt han kunde äta, men han var väldigt missnöjd över att köttfärsen såg så annorlunda ut.

- Kanske kan få ... kebab ... pommes frites ... McDonalds ... pizza ... hamburgare? undrade Kalle och rabblade upp favoriterna. Han tänkte väl att det ju trots allt var fredag.

- Du kan steka lite potatis åt dig, sa vi, för att testa honom vad som var värst - att laga egen mat eller att äta av det som bjöds.

Hmm, det var nog inte vad han hade räknat med, så han började kolla in skålarna med mat lite mer noga.

Köttfärs och majs fick duga!

 

Eftersom det var fredag = popcorn, så gick det ingen nöd på honom.

Det var mysigt att krypa ner i det varma badet under en mörk men stjärnklar himmel, med popcornskålen flytande på vattnet.

Torsdag 3 september 2015

Kraftansträngning

Visste du att spindlar också går i skolan?
Idag när vi kom fram till skolgården hittade vi flera fina spindelnät. Flera av bänkarna var prydda med välformade nät som vi studerade. Kalle konstaterade att spindlar också går i skolan och att de gör det på samma skola som han.

---

Idag blev det en konflikt mellan Kalle och alla "måsten" i skolan. Strax före lunch blev det inte riktigt som han ville och allt blev lite upp-och-ner. Det var inget allvarligt, det gick att lösa, men det påverkade Kalle ordentligt. Han kom till lunchen en halvtimme sent, men sen var allt som vanligt. Lärarna sa att han hade jobbat på som vanligt.
Skönt att han kunde släppa det, så länge han var kvar i skolan.

Av erfarenhet så vet vi att de gånger han kommer hem, går och lägger sig i soffan och somnar som en stock på ett par minuter, så har det varit något som har hänt innan och som har tagit rejält på hans ork. Han brukar aldrig somna på eftermiddagarna, han vill förresten aldrig gå och lägga sig ens om det är sent på kvällen.

Idag hann han knappt komma hem, förrän han sov i soffan.

 

När han vaknade hade vi en pratstund om det som hänt. Kalle gillar inte frågor och svar - det är så svårt att komma på svaren. Efter en stund bestämde vi att vi hade pratat klart och att vi skulle glömma det som hade hänt.

- Tack, sa han med eftertryck och böjde sig fram för en ge mig en kram.

Han var väldigt lättad att få glömma bort det, mungiporna åkte direkt upp och allt blev som vanligt igen. Skönt!

 

Sovstund i soffan!

Onsdag 2 september 2015

Äppel-utmaning
Antar du utmaningen att göra det här bättre än Kalle?

 

Före:

Halvvägs, allt skal borta:

Efter:

Tisdag 1 september 2015

Vasst
Precis utanför kassorna i mataffären står ett ställ med blommor. Kalle reagerade starkt när han såg vagnen och tog några steg bakåt. han såg rädd ut för något som fanns på vagnen.

- Är det kaktus? frågade han.

- Ja, sa jag lugnt och tog några steg mot vagnen.

- Nej ... nej ... ne-ej, sa Kalle lite skärrad och försökte ta tag i mig och drog mig från vagnen.

Vi stod en bit ifrån vagnen och pratade om kaktusarna att taggarna är vassa men att man kan ta på dem och att de inte gör ont om man tar på dem på rätt sätt. Kalle var uppriktigt skakad av de läskiga blommorna.

Efter lite övertalning kunde vi gå fram till vagnen och jag fick lägga några fingrar helt lätt på en kaktus, samtidigt som Kalle kikade på mig mellan sina fingrar. I hans värld räckte det nästan med att bara titta på dem så skulle man sticka sig på en tagg.

När jag tog bort handen från kaktusen tog Kalle tag i den och tittade på den.

- Pheew ... du klarade dig! sa han glatt och drog mig därifrån.

 

Det är lustigt vad som är farligt och inte farligt. Kalle älskar stora hundar, speciellt om de kommer springande mot honom och skäller.

En sak är säker - alla känner glädje eller oro inför helt olika saker!