Lördag 28 februari 2015

Blixten McQueen

Idag var det första dagen Kalle var utanför dörren på en vecka. Sjuklovet är slut!

Han följde med pappa att köpa en ny diskmaskin.

När de kom hem med diskmaskinen hämtade han oss och ville visa inköpet.

- Titta vi köpte Blixten McQueen (huvudpersonen/bilen i Disney-filmen Bilar), sa han och klappade på den stora förpackningen som om det vore en trofé.

Uttala namnet högt för dig själv så hör du att det låter nästan som diskmaskin.

Antagligen hörde han själv att det hade blivit lite fel ord för vad de hade köpt så han försökte korrigera det.

- Nej, jag menar ... det är disken-maskinen!

En del ord är svårare än andra!

Fredag 27 februari 2015

Sjunde dagen - vilodag

Äntligen har febern gått ner. Kalle tyckte att han kunde behålla pyjamas på hela dagen, eftersom han hostar.

När Mimmi kom hem från skolan så frågade hon Kalle hur han mådde.

- Hostar ... eller ... lite, sa han och var själv osäker på hur illa ställt det var.

Hostan finns där, men nu kan han i alla fall äta mat. Det kunde han inte igår pga hostan.

 

Rosie var väldigt intresserad av att få en munsbit av hamburgaren Kalle åt till lunch. 

Och Kalle tycker det är mysigt att han får klappa henne.

Två viljor möts - den ena vill gosa, den andra vill äta hamburgersmulor. 

Torsdag 26 februari 2015

Logiskt - eller?

Man får vara nöjd med det lilla! Idag var tempen en tiondel lägre än igår, 37,9. Hostan är mer besvärlig än tempen. Kalle har hostan som ursäkt i alla möjliga situationer.

 

- Kalle vill du ha frukost?

- Men ... det går inte ... jag hostar!

Efter lite övertalning åt han i alla fall en tallrik med flingor och mjölk.

 

- Titta, Kalle, det har kommit en ny Kalle Anka-tidning!

- Jag kan inte läsa ... jag hostar!

Tidningen får vänta ett tag till på att bli läst!

Onsdag 25 februari

Sjuk-lovet fortsätter

Febern ligger fortfarande stadigt på 38, 0. Han är mycket mer utslagen nu än han var när han hade nästan 40 grader i feber. Han känner själv att han är sjuk nu, vilket han inte gjorde förut.

Han fick lite starkt - alltså hostmedicin - i ett litet glas på fot.

Det tog honom en kvart att lyckas få i sig det och när det väl var klart så hostade han i alla fall.

Nej, den där hostmedicinen kan han vara utan, förklarade han.

På kvällen duschade han.

Det var verkligen en kraftansträngning, för efteråt somnade han på badrumsgolvet inlindad i 2 handdukar.

Tisdag 24 februari 2015

4:e sjukdagen

I morse hade tempen faktiskt gått ner ordentligt. Han hade "bara" 38,0!

Skönt, tänkte vi, men inser nu när dagen har gått att det är inte säkert att kroppen mår bra trots att febern har gått ner. Halva dagen har han sovit och resten av dagen har han legat i sängen eller soffan.

Fortfarande utslagen!

 

Kalle har inte ätit mer än ett 20-tal vindruvor och en tallrik med rice krispies och mjölk sen i fredags.

Vi ber honom hela tiden att ta några klunkar ur flaskan han har haft bredvid sig sen han blev sjuk.

Han börjar nog tycka att vi är lite tjatiga för nu har han kommit på att han kan lura oss. Så fort han får syn på någon av oss tar han flaskan till munnen så det ser som han dricker.

Det enda är att han "missar" den lilla detaljen av skruva av korken innan han "dricker". Luring!

Måndag 23 februari 2015

Sjuk-lov

Morgontemp: 39,1

Kvällstemp: 38,9

Sakta men säkert går det år rätt håll i alla fall.

 

Vi pratade lite om att sportlovet är slut och att det hade varit skola idag om han hade varit frisk.

- Men ... men ... jag har sjuk-lov, konstaterade han.

Så kan man också se det! 😊

Söndag 22 februari 2015

Dagens status

Igår: 39,3

I morse: 39,5

I kväll: 39,7

Kurvan pekar stadigt uppåt. Vi hoppas den vänder neråt snart.

Idag har han sovit, sovit och sovit.  Första gången han klev ur sängen var vid 17-tiden. Han kom ner till vardagsrummet.

- Jag är nästan lite vaken nu, sa han och la sig i soffan.

Det blev inte många knop gjorda idag.

Lördag 21 februari 2015

Borta

Dagen började som vanligt. Kalle åt frukost och klädde på sig. Han klagade lite på att han tyckte att det var kallt, så han tog en filt över sig när han byggde lego på sitt rum.

Efter en stund tyckte vi att det verkade lite för tyst i hans rum så vi gick dit och kollade in. Han var inte där, det var tomt.

Vi började leta efter honom. Badrummet, Mimmi och Majas rum, vardagsrummet, toaletten, köket, vårt sovrum.

Han var ingenstans, helt försvunnen.

Nu började vi bli lite oroliga. När han var yngre så hände det att han helt plötsligt stack hemifrån. Det längsta han har gått när han gått hemifrån i ett obevakat ögonblick är 8000 meter till Majas skola. Den gången ville han leka mer på skolgården.

Känslorna från tiden när han rymde så ofta vi bara tittade bort, kom snabbt tillbaka. Hade han stuckit utan att säga något? Vi blev lite oroliga.

Vi tog en vända till och tittade mer noga i varje rum.

Till slut hittade vi små tecken på att han fanns i vårt sovrum. Överkastet såg lite knöligt ut och en kudde var flyttad lite åt sidan.

Så här såg det ut i vår säng:

Mycket riktigt, han låg under både täcket och överkastet.

Yrvaken tittade han upp när vi lyfte på överkastet.

Han var väldigt varm så vi kollade tempen på honom.

Han hade 39,3!

Vi förklarade för honom att vi hade blivit oroliga eftersom vi inte hade hittat honom.

- Men, mamma, det är ingen fara. Jag är ju här! sa han uppmuntrade och höll om mig.

Gulligt!

Resten av dagen sov han mer synligt i soffan i vardagsrummet, men en värmefilt över sig.

Fredag 20 februari 2014

Klyftigt
Kalle bad om ett äpple, men tackade nej till erbjudandet att få det delat i klyftor.

Han fick 2 äpplen eftersom de var så små. Det första åt han snabbt upp. Det andra tog han med sig och gick iväg med det.

Efter några minuter kom han tillbaka och såg ganska skärrad ut. Handen höll han högt och blodet rann utmed hans tumme.

- Jag kan inte plåster, sa han och visade hur svårt det var att sätta fast ett plåster med bara en hand.

Självklart hjälpte vi honom att torka bort blodet och att sätta på plåster.

 

Det här så typiskt Kalle. Han säger inget utan vill försöka själv.

Han visste att han behövde en skärbräda och en kniv. Att kniven var alldeles för stor för uppgiften var inte lätt att veta när han nästan aldrig använder kniv.

Han lyckades skära 2 klyftor innan olyckan var framme. Utan att säga ett ord gick han till toaletten där han vet att det finns plåster och försökte sätta fast det, men det var omöjligt med en hand.

Först när det gått så långt att han inte längre hade kontroll, utan blodet rann utmed tummen och plåstret var omöjligt att sätta fast, så bad han om hjälp.

Det är bra att han i alla fall bad om hjälp när det gick överstyr!

Torsdag 19 februari 2015

På väg hem

Hytt-aktivitet 1: slapp-surfa

Hytt-aktivitet 2:

- Jag sitter i fönster och tittar på nästan stad, sa Kalle.

På eftermiddagen kom de hem. Vi frågade Kalle vad som var bäst - båten eller att vara hemma.

- Båten, svarade han utan att blinka.

Alltså är han nöjd med resan. 

Onsdag 18 februari 2015

Heldag i Helsingfors

En dag i storstan bjöd på ett spännande fordon - ett busståg.

Kalle såg spårvagnen och tecknade buss + tåg. Han tyckte att det var väldigt fascinerande.

I hans värld åker man antingen buss eller tåg. Inte båda samtidigt.

Tillbaka i hytten efter  dagen i Helsingfors.

En slapp stund med iPaden innan kvällsmaten och bubbelbad.

Man kan minst sagt säga att frisyren fick höjd efter badet.
Man kan också ana trötta ögon. Många intryck samlade på samma dag.

Tisdag 17 februari 2015

På resande fot
Idag åkte Kalle och pappa Stefan på en pappa-son-resa till Helsingfors.

Här står han förväntansfull och väntar på bussen som ska ta dem till båten.

Vid en hållplats rullade ett tåg in vid perrongen alldeles bredvid bussen.
- Är det Brio ... eller ... wooden trains ... eller Bachmann trains ... eller ...Hornby trains ... eller Trainz ... eller Tomy ... eller Lionel? mumlade han lite för sig själv.

Det var namnen på alla leksakståg han kan!

- Nej, det är ett riktigt tåg, SJ står det på tåget, svarade pappa.

- Aha ... det är riiilii ett tåg!(svenskt uttal för really = verkligen), sa Kalle.

Span på medresenärerna på båten!

Måndag 16 februari 2015

Huvudvärk

- Det måste vara för mycket iPad, sa Kalle och höll i sitt huvud. Han var bekymrad, för han hade fått huvudvärk.

Han la sig i soffan med en filt över huvudet.

 

Huvudvärken gick inte över, så efter ett tag kom han tillbaka och var lite ledsen. Han ville ta bort huvudvärken.

- Du kan få en huvudvärkstablett, sa vi.

Kalle nickade. Vad som helst för att få bort det onda.

Han fick tabletten, upplöst i lite vatten. Det var inte gott, men det gick bra.

- Så, nu får du vänta en stund så försvinner det snart, sa vi.

Kalle höll sina händer runt sitt huvud och såg helt chockad ut.

Han visade med sitt kroppsspråk att han ville ha sitt huvud kvar, det var bara det onda han ville bli av med.

---

På båda bilderna har Kalle skrivit "ÄR DU SJUK?".

Den översta bilden skrev han för 1,5 år sen och den undre bilden idag.

Utvecklingen går åt rätt håll!

Söndag 15 februari 2015

Bäst före-datum

Vi visste om att det biopremiär för Fåret Shaun - filmen i fredags, men tänkte att det var bara 2 veckor sen det var bio. Då såg han Big Hero 6. Man kan ju inte gå på precis alla filmer. Eftersom Kalle inte sa något i torsdags eller fredags, så lät vi det vara.

 

- Men ... Fåret Shaun ... vi glömde! sa Kalle när han idag kom på att det var biopremiär av filmen Fåret Shaun i fredags. Han hade till och med skrivit in det i den stora almanackan i klassrummet.

- Det blev inte bio i fredags. Vad tycker du att vi ska göra åt det? frågade vi.

- Hmmm ... jag funderar ... vi har kört förbi fredag ... nu kan inte bio! sa Kalle.

Har man planerat in att gå på bio på en fredag, då är det den dagen som gäller. Om det inte blir av den dagen så behöver man inte gå alls.

Han ryckte lite på axlarna, så det var i alla fall ingen katastrof!

Lördag 14 februari 2014

Busiga kramar

Idag följde Kalle med till Biltema för att köpa kabel. Han fastnade snabbt vid hyllan med hundleksaker.

Han är väldigt, väldigt fascinerad över de hundleksaker som piper eller låter. Det var massor med olika grisar som "nöffade" när man klämde på dem. Efter lite överväganden bestämde han sig för en rosa gris med ett dovt "nöffande" när man tryckte på den.

Vi fortsatte genom affären mot kassorna. När vi tittade på Kalle var grisen helt plötsligt borta.

- Du ... pappa ... grisen är borta ... jag vill kram, sa Kalle och sträckte ut sina armar.

Nöööö - öööööfff, lät det när Kalle fick kramen.

Kalle skrattade så han kiknade. Han ville ha en till kram. Grisen "nöffade. Kalle skrattade.

Vilken luring, han hade gömt den innanför jackan!

När vi sen kom fram till kassan och skulle betala för grisen, då var den helt borta.

Den fanns inte innanför jackan och Kalle kunde inte förklara var den var.

Det blev ingen gris idag, men det blev några gris-kramar på Alla hjärtans dag!

 

 

 

 

Fredag 13 februari 2015

Kärlek

Hört från rummet bredvid:

- Åååå ... du är så mjuk ... jag gillar dina ögon ... och fint huvud ... små, söta fötter ... naww, sa Kalle.

- Det är så mjukt på huvud ... öronen är så varma och mjuka ... mmm, fortsatte han.

När vi tittade in låg han böjd över Rosie och Sandy och borrade in sitt ansikte i deras päls.

Vilken kärleksförklaring, så här dagen före Alla hjärtans dag!

 

Imorgon åker Sally och Sandy hem till sig, efter en månad hos oss.

Det är fler än Kalle som kommer att sakna dem.

Torsdag 12 februari 2014

Så enkelt - så tydligt!

I engelskaboken skulle Kalle rita bilder till några olika substantiv. De tre bilderna till vänster på sidan hade ett adjektiv, big eller small.

Kalle tar till ett smart knep för att förtydliga att saken han ritar är stor eller liten, han ritar en gubbe.

Osten är verkligen stor, kanske 2 meter hög.

Hunden är knähög.

Hamburgaren är gigantisk, säkert en halv meter i diameter.

Om det är Kalle själv, som är på väg att ta en tugga av hamburgaren, så syns det tydligt hur mycket han gillar hamburgare.

Onsdag 11 februari 2015

Nödbedd 

- Kom ... kom ... jag måste visa, sa Kalle ivrigt och tog tag i min arm och drog mig framåt.

Han hade hittat  Baymax och Hiro från den senaste biofilmen, Big Hero 6. Han tog tag i mitt huvud och höll fast det alldeles framför figurerna, en i taget.

- Vill du köpa en eller båda? frågade jag.

- Nej ... han behöver inte, sa Kalle och gick snabbt därifrån.

Lite senare fastnade han vid ett stort legobord. Det fanns 5 olika kartonger med legobyggen från Legofilmen.

Kalle tittade noga, noga, på varje kartong. Han vände och vred på dem, han missade inte en enda detalj.
- Kalle, kommer du ihåg att du fick pengar av mormor när du fyllde år för ett par veckor sen. Du kan köpa en legokartong om du vill, sa jag.
- Nej ... han behöver inte, sa Kalle och gick därifrån.

Han har ett stort motstånd mot att köpa saker, även om han är intresserad av dem.

 

Några gånger vände han sig om när han gick från legobordet. Till slut stannade han och bara stod stilla en stund.

- Du vill att jag ska köpa ... OK då ... jag köper, sa han och vände tillbaka till bordet.

Nja, så var det ju inte riktigt. Jag ville ju att han skulle våga ta ett beslut att  köpa en låda.

Han valde en låda som kallades Molnsagopalatset!

Lite nödbedd - men mycket nöjd, när han väl bestämt sig - kan man minst sagt säga!

Tisdag 10 februari 2014

Bollbana
Den sista tiden har Kalle börjat använda sin balansboll på ett helt annat, mer energisnålt sätt.

I flera år har han använt bollen som en hoppboll. Han har suttit på den och hoppat framåt från köket, genom hallen till vardagsrummet och tillbaka. Med en otrolig teknik har han snabbt tagit sig fram.

Rosie, vår hund, har tagit stora omvägar för att inte riskera att möta honom.

 

Numera är det helt lugnt för Rosies del. Han har vänt på ordningen så bollen "sitter" i hans knä, istället för tvärtom. Med små, små knixar med fötterna pressar han bollen uppåt mot magen och med händerna trycker han tillbaka den till fötterna. Han säger att han tränar "bollbana". Alltid när han tittar på TV, så tränar han bollbana.

Små vickningar med fötterna och små tillbakatryckningar med händerna. Tala om energisnål träning!

Måndag 9 februari 2015

Kuvert
Fy, på oss! Vi har börjat använda Kalles uttal av ordet "tyvärr".

- Kalle, vill du följa med till mataffären? frågade jag.

- Hmmm ... nej, kuvert ... jag är upptagen, svarade Kalle som satt och surfade på datorn.

Kuvert fick jag åka ensam idag!

 

Ketchupflaskan fångade hans intresse när jag kom hem från mataffären.

- Åå, det är tomat-jorden, sa han och placerade ut de städer han är mest intresserad av.

Paris, Stockholm och Köpenhamn var ganska lätta, men när han kom till London blev det problem.

Kuvert saknades England helt och hållet på kartan.

Snabbt flyttade han om lite och placerade London i Spanien och Paris i Italien.

Inga problem!

Söndag 8 februari 2015

Action-bad

Dagens aktivitet: actionbad med släktkalas.

Actionbadet borde kallas discobad eftersom det var discomusik i högtalarna och pulserande ljus i alla möjliga kulörer.

Mysigt!

 

Utebassängen var varm, men luften kall. Utsikten vette mot småbåtshamnen och bakom den var alla skriskoåkare ute på sjön.

 

Mysstund efter badet!

Lördag 7 februari 2015

Den som spar, han har
Den 5 januari, för mer än en månad sen, köpte Kalle en 2-liters Spriteflaska för egna pengar.

Ikväll drack han upp det sista!

Man kan lugnt säga att kolsyran övergav Spriten för ganska länge sen. 😊

Fredag 6 februari 2015

Ett intresse, en önskan
Så fort han fick syn på glassboxen så blev han intresserad av vilka glassar som fanns. Varenda glassort kommenterade han, läste deras namn högt och studerade bilderna.

Han fastnade speciellt vid två olika glassar, en med vattenmelonsmak och en med banansmak.

Efter en stund frågade vi om han ville köpa en glass, han fick välja vilken som helst.

Han fortsatte att titta en stund och drog lite på svaret.

- Ne-ej ... behövs inte, sa han och lämnade frysboxen.

Bara för att man är intresserad av vilka sorter som finns, hur förpackningarna ser ut och vilka smaker som finns så betyder inte det att man vill ha!

Däremot var han nog intresserad av att äta hamburgare till kvällsmat.
Han höll flera gånger över bokstaven I på kundvagnen och - vips - hade han gjort om ordet MAXI till hamburgerkedjan MAX.

Vi förstod vad han ville!

På kvällen googlade han på vattenmelonglass och bananglass, så lite intresserad av olika smaker var han nog.

Torsdag 5 februari 2015

Friluftsdag
Idag var det friluftsdag i skolan för Kalle. Skridskoåkning på förmiddagen och aktiviteter i gympahallen på eftermiddagen.

 

Idag åkte han kanske 50 meter utmed isplanens kant, med stöd av en lärare som hjälpte honom hålla balansen. Långsamt, långsamt skred han framåt under stor koncentration. Åkstilen var samlad och med pyttepyttesteg.

- Oj, vad duktig du har blivit på att åka skridskor, sa läraren.

- Jaaa ( på inandning) ... jag vet! sa Kalle.

Härligt att inte vara blygsam, som så många är. Han är helt nöjd med att han klarar av att skrida 50 meter långsamt framåt. Han jämför sig inte med alla som åker obehindrat utan känner nog själv att han kan bättre än förut.

 

På eftermiddagen var det en annan typ av balansredskap. Han provade en sk pedalo.

Det var riktigt roligt!

Onsdag 4 februari 2015

Hemliga tankar
Kalle ler ofta åt saker han tänker på. Vi blir självklart nyfikna och frågar vad han tänker på, som gör honom glad. - Jag tänker inte, svarar han alltid och försöker se helt neutral ut i ansiktet.

Hans tankar är alltid hemliga och han gör allt han kan för att inte avslöja att han tänker på något.

 

Idag gav vi honom whiteboardtavlan och en penna istället för att fråga.

Det gav snabbt resultat. Han visade sina tankar med bilder istället för att berätta.

Tankarna handlade om olika byggnader, visade det sig. Det var några gamla vanliga som han brukar prata om, men det kom också ett "wild card" som vi inte har hört honom prata om tidigare.

Kaknästornet, Big Ben och Eiffeltornet ritade han först.
Efter det ritade han några snabba streck som blev en figur på en rund ring.

- Det är den lilla kvinnan, sa han.

Trots att det bara var några få streck så var det helt tydligt vem det var - statyn Lilla havfruen i Köpenhamn.

Tisdag 3 februari 2015

Ett gott försök

Tisdag, men inte fettisdag. Vi åt i alla fall årets första semla idag.

Vi gjorde inte klart semlorna i förväg utan var och en fick själv lägga ihop den, med det man ville ha i.

Vi tänkte att Kalle skulle kanske kunna tänka sig en semla om han fick se vad som fanns i den. Han kunde välja mellan grädde, mandelmassa och vaniljkräm.

Han funderade en stund om han alls ville ha en semla, men bestämde till slut att det ville han.

Men han hade önskemål.

- Jag vill inte ha den ... eller den ... eller den, sa han och pekade på de olika fyllningarna.

Han ville ha bara den rena vetebullen utan fyllning.

Vetebullen fick inte tummen upp, men inte heller tummen ner. Den fick tummen åt sidan, alltså var den ok, men inte jättegod.

 

För några år sen när han sa ja till en semla, så valde han också bort några delar. Då ville han inte ha bullen eller mandelmassan. Kvar var grädden!

Måndag 2 februari 2015

Lek-kamrater
Kalle har upptäckt att det är mysigt att leka, busa, gosa, klappa, massera och bara vara med vår Rosie och de båda lånehundarna Sally och Sandy.

Många glada skratt när hundarna går lös på Kalles alla små gosedjursmöss.

Med jämna mellanrum avbyter han det han håller på med för att gosa med den hund som är närmast.
- Mmmm .... aaahhh ... det luktar ... eehh ... hund ... luktar ... gott!

Han har börjat ge dem lite massage ibland. Han har nog upptäckt att de gillar det.
- Snyggt hår ... kvinna! sa han när han hade masserat Sallys huvud och fixat till hennes päls så den låg fint.

Söndag 1 februari 2015

Tuggummi-problem

För en vecka sen fick Kalle 2 jättestora tuggummin, som han bestämde sig för att han ville tugga idag.

Hur stort han är försökte gapa så var det omöjligt att stoppa in det i munnen. Det gick inte heller att ta en tugga av det för det var för hårt.

När han såg som mest uppgiven ut, höll vi upp en hammare. Han förstod på en gång.

- Vilken bra idé, sa han och tog hammaren.

Det blev ganska många slag innan den gick i bitar.

Bit efter bit stoppade han in i munnen. Till slut var det så mycket att han var tvungen att ta ut tuggummit varje gång han ville säga något. Lite omständigt var det, så han var ännu tystare än han brukar.