Att övervinna sin rädsla
Gillar Kalle att duscha?
Om vi skulle fått frågan, så hade vi svarat:
"Jo, han gillar verkligenatt duscha. Han står länge och myser i duschstrålens varma vatten."

Om Kalles lärare skulle fått frågan hade svaret blivit ett helt annat.
De skulle antagligen svarat:
"Nej, han duschar aldrig efter gympan. Vi har som mål att någon del av kroppen ska få lite vatten på sig. Oftast lyckas vi få honom att stoppa in en fot i duschen."

Sen Kalle började i skolan för två år sen har vi haft en dialog med Kalles lärare om hans vägran att duscha. Vi har varit överens om att han ska "duscha", fast på sitt sätt och att vi inte ska göra en stor affär av det. Vi har tänkt att det är bättre att fortsätta att "duscha" bara foten för att få in rutinen att man ska duscha efter gympan. Vi har tänkt att helt plötsligt så kommer han att stå där i duschen, hela han.

Idag var det dags, efter två års "fotdusch"!
Plötsligt stod han i duschen och vattnet strilande ner över hår, huvud och hela hans kropp. Han blev utan tvekan blöt - hela han!
Han tänkte nog inte själv på att han inte brukar duscha i skolan!

Han fick sin handduk runt kroppen och började att torka sig.
När hans lärare ville att han skulle börja klä på sig tog det stopp. Han visade med hela kroppen att det var en mycket obekväm situation. Han tog handduken över sig och tryckte upp kroppen mot en vägg. Tårarna började så smått att stiga i ögonen. Han lyckades inte beskriva med ord vad som var fel.
Tryckt mot väggen började han att glida utmed väggen, mot toaletten. Snabbt smet han in på toaletten och låste. I 7 minuter var han inlåst där. Att försöka att prata med honom var ingen idé eftersom hörapparaterna var kvar utanför på bänken. Hans lärare hörde hur handtorken surrade och gick hela tiden.
Plötsligt kastas dörren upp - och ut kommer en strålande, glad Kalle!
Allt det sorgsna var som bortblåst.
Nu var hela kroppen inklusive håret torrt och han kunde sätta på sina kläder och hörapparater.
I Kalles värld måste varenda vattendroppe på kropp och i hår vara borta innan man kan börja klä sig och sätta i hörapparaterna.
Tur att handtorken fanns, den blir nog räddningen fler gånger!

Här är ett bildbevis på Kalle när han var precis ett år.
Då var han var mindre noga med att en blöt kropp och kläder inte hör ihop.