Idag åkte Kalles klass iväg för att titta på teater, Pettson och Findus. De var tillbaka på skolan strax före lunch, så det var en ganska lång utflykt.

 

På första lektionen efter lunch kom helt plötsligt Pettson och Findus instormande. Dessutom hade de med sig en pannkakstårta, precis som det hade varit i teatern!

Han åt upp nästan allt, fast det precis hade varit lunch. Lite märkligt att han åt det, eftersom det var grädde uppepå den. Det skulle han aldrig ha ätit om det var hemma, men i skolan gick det tydligen bra!

Hörseltest och läkarbesök
Det var en jobbig start på dagen, när Kalle fick veta att han skulle på hörseltest och läkarbesök på eftermiddagen. Han blev tvär och sur!

 

Allt gick bra både på hörseltestet och läkarbesöket.

På kvällen satte vi oss tillsammans och han fick berätta hur det hade varit. Han tycker det är svårt att bara berätta fritt, så han fick pennan i handen och whiteboardtavlan framför sig för att kunna visa med bilder om det skulle bli svårt att berätta med ord. Det blev en serie med bilder som det är lätt att följa ordningen på eftersom han gjorde pilar mellan varje sak han gjorde där.

1. Hörseltest med hörlurar.

Pil till nästa bild.

2. Laga hörapparat som var trasig.

Pil till nästa bild.

3. Läkaren tittade i öronen och "dammsög" rent det. 

Pil till nästa bild.

4. Gjöt nya proppar till hörapparaterna. Fyrkanten med snöre är en tygtuss som de satte in i örat innan de sprutade in den gröna massan som gjorde en avgjutning av örat.

 

Bilderna längst ner på Kalle och läkaren, säger mycket om hur det var. Kalle kände sig orolig och obekväm, det syns på hans mun. Läkaren (eller doctor, som Kalle skrev) var glad och snäll!

Idag firade vi Beatas 19-årsdag med att gå på grekisk restaurang. Det är inte alla restauranger som vi kan gå på med Kalles snäva matvanor, men här funkade det riktigt bra.

Fäktning med besticken blev vänta-på-maten-sysselsättning!

Kvällens roligaste kommentar, var nog ändå när maten kom in.
- Är det här ett skämt?! utbrast Kalle vänd mot servitören, när tallriken med enbart kycklingfiléer kom in. Grönsaker och sås hade vi bett dem ta bort och pommes frites kom i en skål vid sidan av.

- Såja ... det var bättre, sken han upp när pommes frites-skålen kom in.

Skålen blev rensad på pommes, men kycklingfiléerna åt han en halv kubikcentimeter av.

Som "efterrätt" blev det Minecraft i mobilen.

Vårdag i stugan
Kalle, hans pappa och vår hund Rosie sov i stugan i natt.

Vi andra i familjen kom till dem på eftermiddagen. Vi frågade honom om han hade sovit gott.

- Nja ... det var så oroligt ... Rosie hoppade min mage ... fram och tillbaka ... fram och tillbaka, svarade Kalle och visade hur hon hade haft svårt att komma till ro när det var sovdags.

Rosie visade tydligt det vi har misstänkt  - att det är några djur (kanske grävlingar) som bor under stugan.

Vi hade tagit med varsin glass som vi åt i vårsolen. Trots att det bara var 12 grader varmt, så var det riktigt skönt.

Igår hittade vi en död mus på botten av vattentunnan. Idag hade en spindel spunnit ett fint nät på samma vattentunna.

I bilen, på väg hem, ställde Maja en del frågor till Kalle. Hon frågade vad han hade gjort i stugan, vilken mat han ätit, hur det var att sova där och vad som var roligast. Han fick lite betänketid efter varje fråga och försökte svara så gott han kunde. Vi fick veta att han hade hoppat studsmatta hela tiden. Han hade inte badat, eftersom det inte fanns någon pool och att han tyckte om att vara i stugan.
När Maja frågade om vilken mat han hade ätit, så svarade han, efter lång betänketid, ett svar som egentligen säger så otroligt mycket om hur det antagligen är att svara på frågor för honom:

- Du anar inte hur svårt det här är!

Det blev en sorglig start på dagen i sommarstugan idag. I vattentunnan, eller rättare sagt på botten av vattentunnan, hittade vi en död mus. Den hade antagligen varit på stugans tak och trillar ner genom stupröret som leder ner till vattentunnan. Inget roligt slut på ett troligtvis alldeles för kort liv!

Kalle har flera gången kommenterat reklamfilmen om godiset Skittles som går på TV ibland. Idag fick han en liten påse av två olika sorter. Han gick omkring med de båda påsarna i flera timmar och var inte helt säker på att han skulle våga äta av dem Inte för att de skulle smaka illa, utan för att han var lite orolig om det skulle bli som på reklamfilmen. Att man börjar skratta helt hejdlöst!

Sent på kvällen vågade han prova och upptäckte två saker. Det ena var att han gillade dem väldigt mycket, det andra var att man inte började skratta av dem. Ett tag satt han och väntade på skrattet, men det kom aldrig så de var nog ganska ofarliga. Goda var de i alla fall!

Viktiga rutiner
Kalle har sina rutiner! De är viktiga för honom och helst ska de vara på pricken lika varje gång.

 

Som varje gång när det kommer en ny Kalle Anka-tidning. Han blir varje gång lika glad, lite som julaftonskänsla. De flesta hade säkert tagit tidningen och börjat läsa i den eller i alla fall bläddra lite. Kalle däremot, tar den och bär upp den till sitt rum utan att göra någonting med den. Han tjuvläser inte ens första sidan. När han kommer till sitt rum så lägger han den på sänghyllan för att läsa den när han går och lägger sig.

Rutinen är densamma - varje gång!

 

När tidningen låg i brevlådan den här gången bar vi upp den till hans rum och la den i sängen så det såg ut som om gosedjursräven satt och lästa den. Det var dumt gjort, för vi höll på att rasera hela rutinen med att bära upp den till rummet!

- Det här är fel ... det är ne-ej, sa Kalle så fort han fick syn på tidningen i rävens famn.

De senaste dagarna har temperaturen legat runt 17-18 grader. På den klarblå himlen har solen fått fritt spelrum så solljuset har varit riktigt starkt. Eftersom Kalles synskada blir sämre av direkt solljus så har vi försökt övertala honom att börja använda kepsen som skyddar ganska bra. Solglasögon har vi slutat tjata om för det vill han verkligen inte ha. Fram till nu har han använt sin fodrade yllemössa som är mjuk, skön och varm.

Igår hade vi en lång dialog om att han kanske kunde byta ut mössan mot kepsen. Lite motvilligt bytte han och tog kepsen istället.

När vi kom fram till skolan spände han ögonen i mig och visade att det här var verkligen ingen bra idé.

- Jag är så kall ... mitt huvud!! sa han hårt, tog av sig kepsen och la den på en bänk.

Som om det blev varmare utan ...

 

I morse var det dags igen. Keps eller mössa? Mössa såklart!

Varm och  tjock, men väldigt trygg yllemössa!

Tänka utanför boxen
Att man aldrig ska underskatta någons förmåga, fick vi ännu en gång bevis på idag. Det är verkligen en träningssak att "tänka utanför boxen", alltså att tänka från ett helt annat perspektiv.

Kalle har nog kommit en bit på väg när det gäller att tänka fritt!

 

På slöjden syr han en huvtröja. Han har valt turkos färg på tröjan med röd huva och röd ficka, hans eget val av färger. 

Det enda som var kvar var muddarna.

Han fick frågan vilken färg han ville ha på muddarna, turkos eller röd?

Han stod och funderade en stund innan han svarade, ett väldigt oväntat svar.

- Jag vill ha gul! svarade han.

Så bra svar!

Tyvärr fanns det inget gult tyg till muddarna, men han hittade ett starkt grönt istället.

Det valde han!

Läxa
Med stor irritation satte sig Kalle vi matbordet bredvid mig, för att göra sin läxa. Det var en del att läsa och han hade verkligen inte lust att läsa. Jag försökte hjälpa honom, men han var så irriterad så han hade svårt att komma igång. Maja såg att han var butter och ville också hjälpa till, så hon började också förklara hur han skulle göra. Det gjorde inte saken bättre, han blev ännu mer irriterad och talade om det för Maja.

- Du bara säger blablablabla ... man ska så ..., säger han och visade att man ska sitta tyst och bara fundera.

Läxan var färdig på ett kick, men den irriterade känslan var kvar så satte oss ner och ritade en enkel social berättelse.
På en notislapp ritade han sig själv med pennan och läxan framför sig. Bredvid honom satt jag. Kalle var sur och jag var mest irriterande.

På nästa lapp ritade han bara Maja och hon var också irriterande, sa han.
Han förklarade att man inte får prata och prata och prata - man måste vara tyst.
Han har helt rätt - han hinner inte uppfatta allt snabbt prat, utan behöver få mer tid att fundera över vad vi har sagt och är det då två som pratar samtidigt i ett snabbt tempo då är det ju nästan möjligt att hinna med!

Lättroad
- Titta ... jag är en trollkarl, sa Kalle när han stod lutad över sandlådan på skolgården.

Han hade upptäckt alla de små klumparna med sand, som fortfarande var som hopklistrade efter vinterns djupfrysning.

Med ett litet tryck sprätte sandkornen isär och spreds ut. Klump efter klump tryckte han sönder.
Tur att "trollkarlen" inte hade en fix ide att han var tvungen att trycka sönder varenda en - då hade vi nog stått där fortfarande ...

För första gången den här sommaren, sov Kalle i sommarstugan. Myyys!

Hela dagen har han varit aktiv ute i den sköna vårsolen.

Maja och hennes kompis Stina, tog med sig Kalle på alla möjliga äventyr. På förmiddagen gick de ner till sjön och rodde ut en kort bit. Vi missade påminna om flytvästar, men som tur var gick det bra. Det är i och för sig så grunt att båten har problem att ta sig fram inne i viken där båten ligger förtöjd, så det skulle kanske gå drygt till knäna om man ville gå istället.

- Jag flyger i havet! sa Kalle som definierade den grunda viken som ett hav.

På eftermiddagen bestämde de sig för att promenera till herrgården som ligger ungefär 3 kilometer bort. Både Kalle och vår hund Rosie följde med. Ibland gick de ibland joggade de. Mobilappen visade att de hade gått knappt 6 km när de kom tillbaka.

- Jag promenaerar i bygatan, sa Kalle när han såg den här bilden där Stina, Rosie och han joggar på väg tillbaka.

Det blev en kort paus vid kohagen.

Alla stunder före, mellan och efter sjön och promenaden så var han på studsmattan.

En aktiv dag, helt enkelt!

Idag "öppnade" vi sommarstugan för säsongen.

Idag kunde det ha blivit riktigt obehagligt för Kalle, men han tog det med ro.

 

På eftermiddagen, precis när vi kom hem från skola och arbete så ville Kalle vara ute och hoppa studsmatta. Mimmi var inne i huset och jag behövde åka ett snabbt ärende i 5 minuter. Jag förklarade för Kalle att jag skulle åka bort i några minuter, men att Mimmi kunde hjälpa honom om det var något. Han skuttade glatt iväg till studsmattan och började hoppa och jag åkte till affären.

 

När jag kom hem efter 5 minuter var Kalle borta, han var inte på studsmattan. När jag gick runt huset så kom han emot mig från husets andra sida. Han såg ganska lugn ut så det var i alla fall inget som hade hänt.

Han förklarade på sitt sätt vad som hade hänt.

- Jag kände en regn ... då gå in ... men ... det går inte ... den är fast, sa han och visade hur han hade försökt öppna ytterdörren som helt plötsligt var låst.

- Oj, var dörren låst! Vad gjorde du då? undrade jag.

- Jag gå andra sidan huset ... sitter taket ... då ingen regn, förklarade Kalle.

- Blev du lite rädd eller arg eller ledsen när det var låst? sa jag.

- Nejdå ... bara orolig för regn, svarade han lättad över att undkomma regnet.

Eller kanske man ska säga regndroppen, för det kan inte ha varit mer än en droppe.

 

Vad hade hänt då? Jo, antagligen hade Beata som bor hos oss i veckorna, varit hemma och gått hemifrån precis under de här 5 minuterna. Att hon låste dörren var säkert för att hon trodde att hon var ensam hemma. Bättre att låsa en gång för mycket än tvärtom.

Skönt att han tog det med ro!

Tillbaka
De jobbiga känslorna från igår fanns kvar i Kalle när han vaknade idag. När vi var på väg att gå till skolan, så packade han ner tavlan med hjärtat som han tog hem från skolan igår, i sin ryggsäck.

- Måste den tillbaka till skolan? sa jag.

- Jag ser att du är ledsen ... oroa inte, sa Kalle tröstande och drog med möda igen blixtlåset på ryggsäcken. Tavlan var så stor att den knappt fick plats.

 

Med tavlan i ryggsäcken gick han och funderade på väg till skolan.

- Kan man spola tillbaka? frågade han.

- Vad menar du? sa jag som egentligen förstod vad han menade.

- Tiden! sa han sen.

Så förståndigt ... men tyvärr helt omöjligt!

 

Ordningen är nu återställd - tavlan är tillbaka i skolan!

Hoppas att han någon gång ändrar sig så att vi kan få hänga upp den på någon vägg här hemma.

Usch, vad dumt vi föräldrar gjorde idag.

En stor varning är på sin plats!

 

Den här fina, ca 30 cm stora tavlan i gips har Kalle gjort på bilden tillsammans med läraren Göran.

Vi insåg att vi skulle sluta prata om att hänga upp den på väggen, så vi la tillbaka den på hyllan på väg ner till källaren.

Kalle satt kvar en stund i soffan och stirrade rakt fram. Efter ett tag reste han på sig och gick därifrån.

Lite senare hittade vi gympapåsen, fruktlådan och hans mössa på golvet under hans ryggsäck. Ryggsäcken hade en fyrkantig form, misstänkt lik en viss tavla i gips med ett hjärta på.

Efter en lång, lång dialog med en väldigt ledsen och uppriven pojke så kom vi överens. Han tyckte till slut att det var OK att tavlan får ligga kvar på hyllan på väg ner till vår källare.

Vi fick mötas på halva vägen!

 

Den här upplevelsen tog på hans krafter. Han såg så trött ut, där han satt med tom blick i soffan.

- Vill du gå och sova? frågade vi trots att det var en hel timme innan han brukar lägga sig.

Det ville han! Vi som brukar få köra operation övertalning och operation förberedelse varje kväll.

 

Nej, vi tar nog aldrig mer hem något från skolan utan att Kalle har godkänt det.

Från frö till blomma
I veckobrevet från Kalle skola berättade fröken att de har sått fröer från åkerkål.

Längst ner till vänster ritade han hur det ser ut just nu.

- Det är en planta, berättade han.

Sista bilden berättar att det ska bli en blomma.

Tydlig beskrivning!

 

När han var färdig så googlade vi på hur blomman åkerkål ser ut. Nu vet både vi och han att det är en ettårig meterhög ört med gula blommor som blommar från juni till juli.

Man lär sig nya saker varje dag!

Blåsväder
Idag var vi hemma och Kalle kunde göra det han gillar allra bäst. Han hoppade på studsmattan i flera timmar. Det blåste riktigt friska vindar, men det gjorde inte honom något - han hoppade och hoppade ändå.

Vår hund Rosie var också ute en hel del.

- Titta ... Rosie solar! utbrast Kalle när han såg henne ligga i gräset.

Det är nog inte solen som har gett henne den bruna pälsen ...

På eftermiddagen blev vi rejält omskakade. Vi höll på att gräva ner några stenar i gruset vid uppfarten till vårt hus. Plötsligt hörde vi ett rejält brak bakom ryggen på oss, från studsmattans håll. När vi tittade såg vi hur hela studsmattan hade lyfts upp på högkant och stod lutad halvt upp-och-ner mot vårt förråd!

Till vår enormt stora lättnad såg vi att Kalle precis sekunden innan hade hoppat ner från studsmattan och var helt oskadd. Puh, det var en jobbig känsla! Speciellt när man tänker på vad som skulle kunna hänt!

Besök
Ikväll kom Jennifer och Emma som har bott hos oss i några år, på besök. Jennifers mamma Christina var också med. Vi var ute på tomten när de kom så vi mötte dem vid deras bil.

Det var roligt att träffa dem och vi kramades och skrattade en stund ute på gatan. Kalle såg att vi stod där och kom springande mot oss. Det såg ut som han tänkte rusa fram och krama om Jennifer och Emma.

Vi blev så fulla av skratt när vi såg hur han tvärstannade precis mellan Jennifer och Emma, böjde sig ner och klappade Rosie, vår hund. För honom var det ett alldeles naturligt sätt att välkomna gästerna!

 

Gäster kan innebära något extra gott! Skålen med färska jordgubbar var slut i ett nafs. Vi andra åt Gino, gratinerad frukt med vit choklad och vaniljglass.

Titta på TV på olika sätt
Ikväll tittade vi på Let´s dance. Kalle var också i vardagsrummet men gjorde annat.

Han var väldigt engagerad i Let´s dance 8 gånger under programmets gång. Det var när juryn delade ut sina poäng.

- Å ... ne-ej, sa han 6 av de 8 gångerna som juryn visade upp sina poäng.

- JAAAAA! sa han de andra 2 gångerna.

Hans kommentarer hade ingenting att göra med hur höga eller låga poängen var.Det hade heller ingenting att göra med vilka dansare som fick poängen. Han jublade högt när något par fick alla tre siffrorna likadana.

Här får Jonas Björkman och Veera sina tre 10:or!

Man kan se paralleller mellan att leva med eller utan autism som att titta på ett TV-program med olika ögon.

Vi tittade på ett sätt och Kalle på ett annat sätt, men vi gjorde det tillsammans.

Så är det väl ofta i livet - man gör saker tillsammans men upplever det på helt olika sätt!

NO-lektion
Kalle hade lite naturorienterade funderingar på väg hem från skolan idag.

En mycket givande lektion:

- Mamma ... jag ska lära dig ... det här är träd, sa Kalle och pekade på alla träden i allén på vägen hem från skolan.

Det hade jag också koll på - att det är träd alltså.
- Man kan inte äta träd ... det är för hårt, sa han sen och visade hur han låtsades äta på barken men det var omöjligt att tugga för det var för hårt.
- Det finns träd man kan äta ... broccoli, upplyste han mig om.

Man tackar för lektionen!

Uppmuntrande dialog
Språket har varit en snubbeltråd i många sammanhang för Kalle. Han vet inte riktigt hur han ska uttrycka sig i alla situationer, han söker ord och väljer inte alltid helt rätt uttryck. Han börjar allt oftare hitta rätt i språkets svåra konst.

 

Varje morgon är en liten kamp att försöka hinna till skola och arbete i rätt tid. Att stressa är ett ord som inte finns i Kalles vokabulär och det får vi inrätta oss efter. Det spelar ingen roll om vi startar väckningen lite tidigare, han är som inställd på att vara klar vid 8.00.

Att vi behövde gå 10 minuter tidigare idag ställde till det lite eftersom han fortfarande satt vi matbordet när det var dags att gå. Toalettbesök och tandborstning kvar. Jag förklarade lite lugnt för Kalle att vi skulle behöva gå så fort som möjligt, för att inte komma för sent till ett möte på jobbet. Kalle fortsatte lugnt att äta sina flingor med mjölk.

- Du mamma ... oroa inte! sa han sen och fortsatte i lugn och ro att äta.

Vilken bra inställning, när man tänker efter!

 

På kvällen bad han om att få flingor och mjölk igen. Antagligen var det väldigt gott för han smet tillbaka till köket och hämtade flingkartongen och mjölkpaketet och hällde upp en portion till. Han som aldrig brukar ta initiativ när det gäller saker att äta. Han såg nog att vi undrade vad som hände.

- Det var bara FÖÖÖR gott! sa han enkelt, åt upp den andra portionen och hällde upp en tredje.

Vårtrött?
Kalle duschade direkt efter kvällsmaten. Han såg lite trött ut i duschen så vi frågade honom hur det var. Han var väldigt säker på att han inte alls var trött.

Efter duschen svepte han in sig i en stor badhandduk och la sig på badrumsgolvet för att torka. Hela kroppen måste vara absolut torr innan han kan börja sätta på sig pyjamas.

Det tog inte mer än 5 sekunder så sov han på badrumsgolvet. Han som inte alls var trött ...

Maja som också ville duscha lät honom ligga kvar under tiden som hon var i badrummet. En halvtimme låg han och sussade gott samtidigt hon duschade och torkade sig.

Ungefär samtidigt som maja var klar vaknade han till.

- Du var visst lite trött. Vill du gå till sängen och sova? frågade vi.

- Vad är klockan? svarade Kalle.

Hans mat- och sov-klocka går på klockslag och eftersom han brukar gå och lägga sig 22.00 så var det alldeles för tidigt.

Halvt sovande satte han på sig pyjamasen och släpade sig ner till soffan i vardagsrummet och inväntade 22-slaget.

- VA! Är du galen ... det är vår nu! var Kalles reaktion när jag tog fram vantarna på morgonen på väg till skolan.

Vantar kan man alltså inte använda när det är vår. Att det bara var några plusgrader var helt ointressant.

Är det vår, så är det!

- Naaww ... du är så vacker! sa Kalle till Rosie.

Vilken komplimang, speciellt eftersom det är verkligen sällan han ger komplimanger.

Vi ville kolla vad ordet "vacker" betydde för honom.

- Är mamma vacker? frågade vi.

- Ja, sa Kalle utan betänketid.

- Är Mimmi vacker?

- Ja!

- Är Maja vacker?

- Ja!

- Är Kalle vacker?

- Nja ... kanske!

- Är pappa vacker?

- Haha ... ne-ej!

Klockrent, nu vet vi var gränsen går!

 

Det är inte bara Rosie och familjens "flickor" som är vackra, utan också Sally och Sandy som var hos oss idag, fick veta att de var vackra!

Idag var hela familjen bjudna på påsk-fika hos vänner. Kalle gillade speciellt pepparkakorna.

Han åt ett gäng av dem.

När han var klar reste han bara på sig utan ett ord och gick och la sig i familjens soffa. Där låg han och sträckte ut sig en stund.

Han kom på att han hade glömt en viktig sak, så han reste på sig gick fram till värdinnan och böjde sig ner till hennes öra.

- Tack för fika! viskade han ganska högt rakt in i hennes öra.

Den stackars värdinnan, som inte alls var beredd, lyfte en meter från stolen av chocken över att någon hade överrumplat henne så totalt.

Han glömde den lilla detaljen att påkalla uppmärksamhet så att hon var beredd på att han pratade med henne.

Lugn påskafton
Halv 2 i natt kom vi hem från London. Kalle var vaken hela resan, så han stupade i säng på en gång.

Det första han gjorde när han vaknade, var att gosa med Rosie. Han har pratat om henne flera gånger under resan. Hon har varit saknad!

- Å min lilla gumma ... du är så vacker ...Rosie-gumman!

Dagens största händelse var att kunna hoppa studsmatta igen. Förutom att sakna Rosie, så var studsmattan på en god andra plats!

Han var väldigt, väldigt nöjd att få äta vanligt mat igen. Han klagade på hamburgare och pommes frites igår när han åt det på flygplatsen på väg hem.

- Jag kan inte äta hamburgare och pommes frites ... jag får ont i magen, sa han.

Kött för sig, potatisklyftor för sig, broccoli för sig. Precis som det ska vara!

Borta bra, men hemma bäst!

Hem från London
Idag var det hemresedag.

Kalles handbagage var inte så likt våra handbagage, han hade förpackningen med Mr Potatohead som han hade köpt på Disneystore.

Det såg faktiskt lite kul ut när vi andra hade vanliga kabinväskor så kom han med en leksak.

Viktiga saker!

Här är vi på väg till tunnelbanan:

Det var absolut inte med glädje han tog emot beskedet: idag skulle vi till ett museum, Naturhistoriska muséet.

Vi förklarade vad som fanns där och han förstod att det skulle bli ok, så då var han med på noterna.Det var i och för sig innan han (eller vi) visste hur mycket folk som skulle vara där.

 

Vid tunnelbanan fick vi hjälp av en ur personalen med våra Oystercards som behövde fyllas på.

- You pratar engelskish, sa Kalle till den undrande kvinnan som inte riktigt förstod vad han hade sagt.

 

- Är det ett spökhål? undrade Kalle.

- Nejdå, det var bara ett tåg!

Det måste ha varit flera tusen personer på muséet idag:

Den första dagen i London fick den största tummen upp som man kan tänka sig.

Andra dagen fick inte tummen ner, men en mycket stark "tummen åt sidan".

 

Vi tog tunnelbanan till Camden Market med alla sina marknadsstånd, människor, ljud, dofter och trängsel på alla möjliga sätt. Allt sånt som Kalle tycker är jobbigt. Vi är nog lite jobbiga föräldrar som utsätter honom för saker han inte vill vara med om, men vi tvingar honom inte till saker han inte klarar av. Det är nog bra att tvingas göra saker som är lite "på gränsen" av vad som är OK.

Vi andra i familjen hade i alla fall en toppendag.

 

Folkvimlet alldeles innan Camden Market. Här är det ändå lite "space".