Torsdag 31 maj 2012
Det är lätt att förstå att Kalle ibland tar till en teckning för att förklara något.
När språket inte räcker till kan en bild göra susen!
SPENACCOLI - MUMS!
Vad menar han?
Spenat och broccoli - mums.
Sanningshalten i påståendet är 50 %.
Han ääälskar broccoli. Det äter han så gott som varje dag.
Spenat finns inte med på "går-att-äta-listan".
Hur kom han på det?
Det var inte hans egen fantasi, fast det skulle kunna varit det.
Det kommer från en Kalle Anka-tidning.
Han har näsa för att hitta det lite annorlunda i en Kalle Anka.
Spenaccoli har varit de senaste dagarnas mantra! :-)
Onsdag 30 maj 2012
En RIKTIG mamma
Ofta när jag är med Kalle så småpratar jag om ditt och datt.
Det är mest en monolog eftersom Kalle är förtjust i att vara tyst.
Sista tiden har han börjat både prata och teckna mer, så tystnaden är inte lika kompakt längre.
Ikväll klippte vi Kalles naglar.
Det som tidigare krävde flera dagars uppladdning, är klart på ett par minuter nu.
När vi satt på bänken i badrummet, så småpratade jag som vanligt.
- Oj, vad långa dina naglar har blivit. Vad bra att vi kan klippa bort dem. Går det bra? Så, då var tummen klar. Då vill jag få pekfingret. Oj, vad svårt det var att se. Mina ögon behöver nog egentligen hjälp av ett par glasögon. Jag ser inte så bra. Jag börjar nog bli gammal, sa jag.
Det där sista fick Kalle att reagera starkt.
Gammal!
Han studerade allvarligt mitt ansikte. Han började att nypa lite på min ena kind och näsa.
Efter en kort stund böjde han sig fram mot mitt ansikte och luktade på min kind, som för att utforska mitt uttalande om "gammal".
- Mmm ... aaahhh ... inte gammal ... det luktar RIKTIG mamma, sa han.
Kan man få ett bättre betyg av sina barn?!
En RIKTIG mamma! :-D
Den RIKTIGA pojken Kalle på promenad med den RIKTIGA hunden Rosie och sin RIKTIGA mamma.
Tisdag 29 maj 2012
Namn-givning
Jaha, då har vår djur-farm utökats idag.
För drygt en vecka sen dog vårt ena marsvin, Tingeling.
Toulouse är ensam nu och marsvin är flockdjur. De ska alltid vara minst två tillsammans.
Av en slump så blev vi tillfrågade om vi kunde ta emot en dvärgkanin, som var "hittegods" hos polisen.
Varför inte?
Vi ska prova.
Den lilla vita kanin-killen med svarta fläckar kom till oss i morse.
Han satt och tryckte i den lilla transport-buren. Ansiktet var tryckt ner mot marken. Han darrade.
Kanske av att allt var nytt och ovant.
För första gången någonsin kunde Kalle själv hitta på ett namn. Han brukar alltid säga "jag vet inte", när vi har frågat honom om namn.
- Den heter Rädd-killen, sa Kalle.
Mimmi och Maja funderade en stund. De var inte helt nöjda med namnet.
Till slut bestämde de sig för namnet Strössel.
Vi berättade det nya namnet för Kalle.
- Åå ... det var tur ... inte rädd nu ... kan inte Rädd-kanin ... kanin är Strössel, sa han lite filosofiskt.
Vår lilla farm.
Chihuahuan Rosie, marsvinet Toulouse och dvärgkaninen Strössel.
Alla 3 verkar trivas tillsammans!
Måndag 28 maj 2012
Eftersom Kalle har stora begränsningar när det gäller vad han äter, så får vi nästan alltid göra annan mat till honom.
Potatis, kokt eller stekt, är säkra kort. Likaså pannkakor och hamburgare.
När vi gjorde en hamburgare, blev det ett litet test för att se om han skulle acceptera en "annorlunda" hamburgare.
Det blev 2 hamburgare.
Den lilla är tagen från mitten av den stora hamburgaren. Det ögat ser är alltså 2 hamburgare.
I själva verket är den stora hamburgaren tom i mitten.
Hur skulle han ta vårt lilla bus?
Skulle han märka något?
Efter tre tuggor så stannade han upp ...
Han lyfte på locket på den stora, funderade en stund och lyfte sen på locket på den lilla.
Han förstod på en gång hur det hade gått till.
- Ni är lurade, sa han enkelt och lyfte över den lilla hamburgaren och pusslade ihop dem.
Rätt ska vara rätt. Nu gick det att fortsätta äta igen.
Kalle tecknar "hamburgare".
Söndag 27 maj 2012
I alla år har vi packat en väska åt Kalle när vi åker någonstans.
I väskan har vi packat saker som han gillar och som är bra att ha på resande fot.
Det brukar vara Nintendo-spelet, några Kalle Anka-tidningar, en vattenflaska, någon frukt och ibland ytterligare någon leksak.
Den sista tiden har vi bett Kalle att packa väskan själv.
Han har lyckats riktigt bra.
Idag skulle vi åka till mormor och fira hennes födelsedag och Mors Dag.
Vi bad Kalle att packa sin väska.
Han visade glatt upp sitt överlevnads-kit.
- Nintendo-spelet
- några Kalle- Anka-tidningar
- en vatten-flaska
... och sist men inte minst - en flaska med hårspray!!
Flaskan med hårspray var minst sagt ett förvånande inslag i hans packning.
Vi undrade om han verkligen behövde ha den - och jo, den var viktig, tyckte han.
Strax innan vi skulle åka kom han och hämtade oss. Det var något han ville visa.
- Han gjorde spray ... gatan god lukt, sa han och kröp ner på alla fyra och visade att vi skulle lukta på gatan.
För honom var det viktigt att vi gjorde som han, så nu har hela familjen krypit på gatan utanför vårt hus och "luktat" på gatan.
- Spray god gatan, upprepade han, när han packade ner den rosa hårsprayen i sin ryggsäck! :-D
Lördag 26 maj 2012
Idag åkte vi till Kalles faster Gunilla för att fira hennes 50-årsdag.
Kalle fick sitta i fram eftersom han mådde lite illa, med rutan nerdragen.
Han njöt!
- Nästan en Gröna Lund, sa han och menade väl att vinddraget kändes som en berg-och-dalbana.
När vi kom fram till faster Gunilla och hennes familj så var Kalle angelägen om att få uppsöka toaletten.
Gissa om han blev ställd när han kom in där och upptäckte att det fanns 2 toaletter.
Hmmm, hur gör man då?
Vilken skulle han använda?
Den lilla eller den stora?
Han vände snabbt - det var liksom lite bråttom - för att fråga hur han skulle göra.
Vi som inte hade varit inne på toaletten förstod inte riktigt vad han frågade efter.
Vi följde med honom för att förstå frågan.
Svaret var enkelt, men alternativet var lite roligt!
Besöket blev på den stora toaletten!
Fredag 25 maj 2012
Idag när jag hämtade Kalle på skolgården efter skoldagens slut, så¨var han lycklig. Det syntes på en gång på honom när vi möttes. Han var ivrig i sitt sätt att röra sig, han ville visa något. Bakom ryggen höll han dyrgripen.
Han höll fram det som gav honom ett lyckorus.
Det var en bok om sköldpaddor!!
Vi sa "hej då" till Kalles lärare och började att gå hemåt.
Efter några meter mötte vi en kandidat som Kalle kunde avreagera all sin sin lycka på.
Det var en en flicka i 7:an, alltså 4 år äldre än Kalle.
Han stegade fram till henne och tog att stadigt tag om hennes axlar.
- Skööööldpaddooooorr!! sa han med sitt ansikte 2 cm från hennes.
Hon hade inte en chans att uppfatta vad han sa.
Gissa om hon såg paff ut! :-)
Alla människor han har träffat idag har fått en liten skölpadde-dos.
Antingen har han sagt "sköööööldpaaddaaaa" eller tecknat tecknet för sköldpadda.
Det har verkligen varit en sköldpadde-dag!
Torsdag 24 maj 2012
Kalle har två meningar som han känner sig trygg med och som han använder ofta:
- Jag kan inte!
- Jag vill inte!
Det kan betyda så många olika saker när han säger det.
Det kan betyda att han verkligen inte vet svaret på frågan, inte förstod frågan eller att han tror att han inte kan göra det vi frågar efter.
Två praktiska meningar!
Antagligen har han upptäckt att om han säger "jag vet inte" eller "jag kan inte", så nöjer vi oss med svaret.
Idag gjorde han färdigt en lappkudde med Titanic, i syslöjden. Från det allra första momentet på kudden till det allra sista stygnet så har han sagt "jag vet inte" och "jag kan inte".
Så har han nog känt det. Ett nytt ämne i skolan, nya moment, nya saker, nytt klassrum.
Ändå har han gjort allt på kudden - helt själv.
När det sista hålet skulle sys ihop för hand så ville han förstärka hur svårt det var, innan han ens hade provat.
- Jag kan inte, jag kan inte, jag kan inte, upprepade han om och om igen.
Efter en kort demonstration hur han skulle göra så sydde han - och det blev riktigt fint.
Det var en mycket nöjd och stolt kille som visade upp sin fina kudde hemma! :-D
Onsdag 23 maj 2012
- Aj .... aj ... aajj ... AAAJJJ! ropade Kalle från köket.
Han var ensam kvar vid frukostbordet.
Det är inte ofta han gör illa sig, så när han ropar reagerar vi.
Vi sprang in till honom och hittade honom liggande på golvet, med mattan ihoprullad åt ena hållet och han
liggande med huvudet åt det andra.
Hans vänsterarm höll han rakt upp i luften. Det var visst den han hade ont i.
Han måste ha halkat på mattan, förstod vi.
- Oj, vad har hänt? frågade vi och försökte förstå vad som hade hänt.
Inget svar.
- Var har du ont? försökte vi och klämde lite på armen.
Inget svar.
- Kan vi hjälpa dig upp? sa vi.
Fortfarande ingen reaktion. Hans ansikte var helt neutralt.
- Hihi ... du är avundsjuk ... jag skojade MIG, sa han plötsligt med ett stort leende och reste sig helt obehindrat upp.
Han bara busade med oss! ;-)
Tisdag 22 maj 2012
2 timmar kvar till sovdags.
Kalle var i vardagsrummet och hoppade på sin balansboll.
Plötsligt blir det alldeles tyst och stilla.
Som förälder är det nog inbyggt att när barnen blir alldeles tysta så är det något på gång.
Efter 5 minuter gick vi till vardagsrummet och kollade vad som var på gång.
Där låg han raklång på soffan med varma, mjuka pläden över sig.
När vi lyfte på pläden tittade ett par sömniga ögon upp på oss.
Han hade nästan hunnit somna.
- Kalle, är du trött, vill du gå till sängen? frågade vi.
- Jag är inte trött ... jag kliar ryggen, svarade han släpigt och reste sig snabbt upp till sittande. ;-)
Måndag 21 maj 2012
Photo-shoot
Ikväll kämpade Kalle hårt på studsmattan.
Han kämpade för att få den bästa bilden.
Det var som en fotografering för en tidning.
Han hoppade och poserade, hoppade och poserade.
Syrenblommorna har en central roll i bildkompositionen.
När han var nöjd med en position, bytte han till en annan.
Han hade bestämt innan han hoppade vilket uttryck han ville att bilden skulle få.
När han var nöjd med en bild bytte till nästa.
Blommorna kittlar tårna:
Kalle står på blommorna:
Kalle springer in i blommorna:
Kalle sitter på blommorna:
Söndag 20 maj 2012
Kalle har klarat sig utan sin älskade balansboll i 4 dagar. Han brukar använda den ett par timmar varje dag.
Balansbollen är det redskap han har för att få den dagliga motion som han har inbyggt i sig att han behöver.
Han har använt ett annat redskap de här 4 dagarna. Det fanns en riktigt stor sten, en berghäll på tomten där vi var. Den berghällen har han sprungit upp och ner för ett par timmar om dagen.
Han såg till att få sin motion, även om balansbollen inte var med.
- Varm och skön, sa han när han låg på den solvarma stenen med Mimmis rosa solglasögon på sig.
- Jag äääälskar uten (alltså ordet ute i bestämd form)!
Det första han frågade efter när vi kom hem var: "Var är blå mellanbollen?" :-)
Lördag 19 maj 2012
Bröllop
- Kalle, idag ska vi gå på bröllop, Mats och Anna ska gifta sig, förberedde vi Kalle.
Kalle stannade upp en stund som om han funderade över vad vi hade sagt.
- Jag tycker inte om bröllop, svarade han.
Eftersom det är flera år sen Kalle var på bröllop sist, så misstänkte vi att han egentligen inte visste vad han pratade om.
- Det är en stor fest med många glada människor och fina kläder och god mat och alla är glada, det är en riktig fest, berättade vi.
- Aha ... jag vet ... det är Gröna Lund?? sken Kalle upp med stora förhoppningar.
Nu var det inte riktigt som Gröna Lund.
En sittning vid vigselceremonin, en middagssittning, en sittning vid tårtan och däremellan lite mingel och andra jippon. Vi vuxna hade en mycket trevlig fest.
Kalle löste det stojiga med att sätta sig i ett hörn och spela Angry Bird på den mobil som fanns till hands - och som var laddad. 
Kaffekopparna var många. Kalle avbröt spelandet på mobilen med att räkna antalet.
Det tog sin lilla tid ...
Det var trots allt en nöjd pojke som kröp ner i sängen efter en hejdundrande bröllopsfest.
Fredag 18 maj 2012
Med en väl kalkylerad riskanalys, vågade vi testa idag.
Vi testade att ta med Kalle till ett nöjesfält igen. Vi var på Gröna Lund.
Sista gången Kalle besökte ett nöjesfält, Liseberg, var i maj 2009. Det är 3 år sen.
Den dagen fick vi ångra djupt efteråt.
Det var en blåsig dag i maj. Träden vajade fram och tillbaka. Det regnade några småskurar. Ljudet från åkattraktionerna dunsade och skrällde. Musiken ljöd skramligt i högtalarna.
Med andra ord - det var en helt vanlig dag på ett nöjesfält.
Kalle visade sin motvilja redan när vi kom fram till entrén till Liseberg. Han var arg, ledsen och okontaktbar. Hela dagen satt han med kepsen nerdragen över hela ansiktet på en soffa i ett avskilt hörn. Luvan på jackan var uppdragen på huvudet och han gömde sig i händerna. Vi turades om att byta av varandra hela dagen. Den ena var med Kalle och den andra var med Mimmi och Maja. Ingen bra lösning, men det fungerade för alla.
Från den dagen vägrade Kalle att vara utomhus. I drygt ett år var han inne. Inget bad ute, ingen lek med snön på vintern, inga fikastunder i gröngräset. Ingenting!
Alla som var i Kalles närhet vet hur besvärligt det var att få det dagliga pusslet att gå ihop. En av oss var hela tiden inne med Kalle.
Rädslan att vara ute höll i sig i ett helt år, men när vi fick en remiss till en psykolog och började att gå i kognitiv beteendeterapi så lossnade allt på en gång.
Det var en otrolig lättnad för alla att helt plötsligt kunna göra alla vanliga saker tillsammans. Fortfarande kan frihetskänslan som vi kände när han började vara ute igen, komma tillbaka, när vi gör saker tillsammans ute.
Vi förberedde Kalle innan vi åkte till Gröna Lund. Han visste vad som skulle hända och han ville det! ;-)
Med viss försiktighet startade vi med de mer "snälla" åkattraktionerna. Kalle gillade det! Han ville mer!
Han kikade in i hönshuset hos Pettson och Findus.
Han tjöt av skratt och förväntan i Lustiga Huset.
I Skrattkammaren blev det galet kul.
Han fick prova en liten berg-och-dalbana med nyckelpigor, ett litet pariserhjul, en karusell med elefanter och ett litet tåg.
Alla var "snälla", de godkändes av Kalle.
Det hade gått bra.
När vi frågade om han ville prova en lite snabbare karusell, så nickade han "ja"på en gång.
Slänggungan åkte han 3 gånger!
Kalle och Maja sitter i den enda dubbelgungan i bild.
Mot slutet av dagen frågade vi om han ville åka berg-och-dalbanan Vilda musen eller Kvasten. Han ville åka båda.
- Mer bäj-å-ba-bana, sa han om och om igen när vi var tvugna att dra oss hemåt.
Dagen var mycket lyckad!
Torsdag 17 maj 2012
Två nöjda, förväntansfulla resenärer i baksätet på bilen:
Den ena är nöjd för att han vet att han ska få äta lunch på McDonalds.
Den andra är nöjd för att hon fick följa med. ;-)
Rosie har respekt för Kalle när vi är hemma.
Eftersom han inte går som vi andra utan använder sin stora "monster"-balansboll för att förflytta sig, så är han lite oberäknelig och läskig.
I bilen inser hon att han är ofarlig och att det till och med kan vara mysigt att ligga hos honom och bli klappad.
- Hmm ... en husdjur ... hon är en husdjur ... neej ... den är fel ... hon är en bildjur ... åker bilen ... en bildjur, filosoferade han samtidigt som han klappade henne till hennes förtjusning.
Onsdag 16 maj 2012
Ett geni!
Kalle är inte särskilt intresserad av att vakna på morgonen. Han får hörapparaterna i öronen en halvtimme innan han måste vakna. Vi sätter också på den gamla "tjock"-TVn som hänger på väggen vid fotänden av sängen.
Med 10 minuters mellarum pratar och gosar vi lite med honom för att få honom att vakna till lite mer.
Efter en halvtimme MÅSTE han vakna så då stannar vi tills han slår upp ögonen. På TV har det ofta varit en tecknad serie som kallas Dinosaurietåget när han vaknar.
- Han vill inte Dinosaurietåget, säger han ofta på morgonen.
På kvällen är det en liten fight innan han kommer i säng.
Han skulle kunna vara uppe hur längesom helst. Han blir sällan trött.
- Han vill Cartoon Network (en kanal på TV), säger han.
Vi har börjat skoja om motsatserna i hans uttalanden på morgonen och kvällen.
- Han vill inte Dinosaurietåget - han vill sova, han vill Cartoon Network . han vill inte sova,
han vill inte Dinosaurietåget - han vill sova, han vill Cartoon Network . han vill inte sova, retas vi.
Kalle ler lite och inser att det är två motsatser.
Ikväll kom han på en lösning på problemet, alltså det han upplever som ett problem på morgonen.
- Jag vet ... kanske behöver inte TV ... kan ta bort, sa han och pekade på sin lilla TV på väggen vid hans säng.
Han hade hittat en lösning på problemet att han inte vill vakna på morgonen.
Ingen TV = inget Dinosaurietåg = behöver inte vakna!
- Jag är ett geni, sa han glatt. ;-)
Kalle, 6 år, nyduschad och glad, trots att han har gått och lagt sig.
Tisdag 15 maj 2012
I snart 5 år har Kalles varit i en tvåspråkig miljö när han är i skolan och på fritids. Både personal och andra elever använder både svenska och teckenspråk.
För 5 år sen hade Kalle en mer torftig svenska än nu. Han använde enstaka ord, inte hela meningar och han tecknade enstaka tecken.
På 5 år har det hänt mycket, mycket med språkutvecklingen. Från enstaka ord till hela meningar, inte alltid korrekta, men ändå hela meningar.
Kalle gör sig ofta förstådd och kan också förklara saker och ibland svara på frågor.
Han använder i första hand svenskan, med en del tecken som stöd. Vi vet att han har ett mycket större ordförråd på teckenspråk än han använder.
När han har försökt att kommunicera med döva så har han alltid använt rösten i första hand och i andra hand något enstaka tecken. Han har blivit riktigt frustrerad och irriterad över att inte få den respons som han förväntar sig. Han förväntar sig ett svar med rösten. Ibland har han blivit ledsen och vägrat att fortsätta konversationen.
Frustrerande både för honom och den han försöker att prata med, som inte hör.
I några veckor har personalen berättat att han har börjat att teckna mer med den teckenspråkiga personalen utan att förvänta sig svar på svenska.
Det är något som vi har haft med på föräldra-önskelistan ganska länge. Det kanske låter som en fånig önskan, men det är något som vi har känt viktigt. Det är ett litet bevis på att Kalle har kommit till insikt att en del människor kommunicerar med rösten och andra med tecken.
Att använda båda språken kan hjälpa honom att bli förstådd i fler situationer. Yes!
Idag fick jag själv se att han gjorde det. Han stod i slutet av en korridor med en av sina lärare - och tecknade, utan att använda rösten.
Han tecknade 4 ord och sammanhanget var enkelt att förstå: ont + magen + toalett + var?
Han hade full uppmärksamhet och ögonkontakt på sin lärare när han tecknade med henne.
Hon såg lika glad ut över att han tog kontakten på rätt sätt som jag kände mig över att få se hela konversationen! Coolt!
Kalle, 2,5 år, på Åland.
Symboliskt på rätt väg med språket!
Måndag 14 maj 2012
Trolleri på hög nivå
Imorse blev vi bjudna på trolleri igen. Trolleri på Kalles sätt!
Kalle hämtade glas efter glas utan att säga något. Totalt 3 glas ville han ha. Han ställde dem upp-och-ner.
Vi undrade såklart vad som skulle hända, men väntade för att se vad han hade i tankarna.
Han gick och började dra ut kökslådorna och letade efter något.
Till slut hittade han en karamell i papper.
Den la han under ett av glasen.
- Hokus pokus filiokus, rabblade Kalle den kända trolleriformeln.
Här skulle det trollas!
Han förde de 3 glasen i cirklande rörelser fram och tillbaka och stannade till slut med glasen i rad.
Ögonen lyste och han såg mycket nöjd ut.
- Vilken är? frågade han oss och var väldigt förväntansfull på vad vårt svar skulle bli.
Eftersom glasen var väldigt genomskinliga och vi visste var karamellen var utan att behöva gissa, så blev vi lite förvirrade.
Vad förväntade han sig av oss?
Vi tog en chansning och pekade på glaset med karamellen i.
- Ååå ... vad duktig, sa Kalle och fortsatte sitt trick.
Efter några omgångar tyckte vi att det var läge att uppgradera tricket till en lite svårare variant,
så vi tipsade Kalle hur han kunde förändra sitt trick.
Vi tog fram 3 vita skålar och Kalle kunde fortsatte att trolla.
Han trollade så bra att han till slut lyckades glömma var karamellen låg! ;-)
Söndag 13 maj 2012
Runda eller fyrkantiga ögon?
Oj, vad besvärliga föräldrar kan vara ibland. Ibland bestämmer de saker som är minst sagt trista!
På morgonen sa vi till Kalle att han skulle hitta på andra saker att göra än att titta på TV, sitta vid datorn, spela spel i mobilen eller spela Nintendo.
Hans systrar har förklarat för honom att ögonen blir fyrkantiga av att titta för mycket på fyrkantiga apparater.
Allt elektroniskt med fyrkantig display "fanns" inte på dagen idag.
Det fanns massor med andra saker att göra.
Han lekte lite inne med lego, transformers och bilar.
Han hoppade studsmatta.
Han åkte kickboard.
Han ritade med gatukritor.
- Det är en konstig fågel, sa han.
Framåt eftermiddagen satte han sig tillrätta vid det lilla äppelträdet.
Där satt han i stillhet och plockade med grässtrån.
- Vad gör du, Kalle? frågade vi.
- Hmmm ... jag jobbar, svarade Kalle.
- Jobbar du? frågade vi lite förvånat.
- Han vill inte fyrkantiga ögon ... måste jobba runda ögon, svarade Kalle.
Det såg ut som ett väldigt behagligt jobb!
Lördag 12 maj 2012
När alla trolleritrick var klara, blev Kalle lite allvarlig.
- Men du ... jag bara skojar ... inte riktigt ... han gör så tummen där, förklarade han och visade oss tydligt sina trollerihemligheter.
Tur, vi som blev lite oroliga! ;-)
Fredag 11 maj 2012
Det var en spännande snigel-safari på vägen till skolan idag. Det regniga vädret gjorde att många sniglar hade letat sig ut på vägen.
- Wow ... nige, sa Kalle och klappade den lille.
Efter några meter hittade han nästa.
- Hmm ... ta med skolan ... eller kvar? frågade han.
- Den får stanna kvar, den bor ute, svarade vi.
Kalle accepterade det, men intog själv rollen som snigel.
Med andra ord tog han promenaden till skolan i slow-slow-motion.
När vi mötte en kvinna med paraply och stor ryggsäck, viskade Kalle till oss:
- Kanske berätta snigel många?
Vi hjälpte Kalle att berätta att det var många sniglar på vägen.
- Då ska jag vara försiktig, sa kvinnan och Kalle sken upp.
När vi kom in på skolgården såg Kalles lärare att han var en "snigel".
Hon mötte honom med samma språk, hon mötte honom i slow-motion - till hans glädje!
Det gäller att hitta de små, små sakerna i tillvaron!
Torsdag 10 maj 2012
Kalle VILL INTE sova - på kvällen.
På morgonen vill han inget hellre än att få vända på sig och somna om.
När vi berättar för honom på kvällen att det snart är dags att sova, så slår han ofta händerna för ögonen och stönar. Han protesterar, men accepterar ändå till slut.
Frivilligt följer han med för att byta till pyjamas och borsta tänderna.
Ikväll var inget undantag. Han VILLE inte gå och lägga sig, men accepterade ödet och följde frivilligt med.
Inga protester med skrik, sparkar eller annat olustigt.
Vi stoppade om honom i hans säng och sa godnatt. Vi drog för draperierna som hänger för hans säng och som är en signal till honom att "nu är det sovdags".
Kalle la sig tillrätta och svarade godnatt.
En stund senare när vi skulle titta till honom så hittade vi honom sovande i sängen - men pyjamasen låg på golvet.
Det var hans lilla protest att han verkligen inte VILLE sova egentligen!
Onsdag 9 maj 2012
När Kalle hämtades från fritids idag, var han inte särskilt intresserad av att följa med. Han tittade på filmen 101 dalmatiner. Han hade svårt att slita sig!
När vi kom hem var vår grannes 4 cavallier king charles spaniel-hundar ute och mötte oss vid staketet.
Kalle började på en gång att räkna.
- En ... det är eeenn ... två ... håhåhå ... det är två ... ojojoj ... tre ... det är tre små valpar ... fyra ... håhåhå ... hon är så duktig ... det är fyra små valpar! räknade Kalle.
Han var fortfarande kvar i "101 dalmatiner"-världen och räknade in "valparna" live!
- Det är bara 4 ... var är 101? frågade han.
Vilket hav av hundar det skulle vara om grannarna hade 101 hundar! ;-)
De första 1,5 minuterna föds valparna i den här filmsnutten.
Tisdag 8 maj 2012
Plåster-problem
Under sina första 9 levnadsår hade Kalle haft plåster på sig uppskattningsvis 5 gånger. Han kände sig inte bekväm med den främmande saken på sin högst privata hud.
Den egneheten har han tagit igen med besked det sista året. Han har ibland 3 plåster samtidigt. Det kan vara någon liten prick som är röd, ett område som gör lite ont eller det kan vara ett sår.
Allt som kan upplevas som lite obehagligt på huden, kräver ett plåster - numera. Han hämtar själv plåster i plåsterlådan och sätter fast dem.
Plåster har en egenhet att släppa lite i kanterna efter någon dags användning. Det vet nog alla som någon gång har använt ett.
Plåster finns med på inköpslistan lika ofta som mjölk och bröd numera.
- Jag har probelm, kom Kalle och visade.
Ett plåster hade släppt på den ena sidan, men den andra sidan var helt fasthäftad.
- Hmm ... jag vet ... måste klister, fortsatte han och gick och hämtade limstiftet.
Han drog några drag med limstiftet. En ganska svår manöver eftersom den ena handen inte kunde hjälpa till, för plåstret satt på den handen.
- Så ... nu bra! visade han glatt med det limmade plåstret, som med ett lätt tryck av den andra handen satt kvar - i alla fall hjälpligt.
Limstiftet kan ju vara ett sätt att få ner den höga plåster-konsumtionen! ;-)
Måndag 7 maj 2012
Kalle har många uttryck som förgyller våra dagar.
Det kan vara ett enda litet ord som ändrar hela betydelsen, på hans mening.
En favorit är "Jag tror inte DINA ögon"!
Kalle är noga med att smöret måste täcka hela hans macka. Han vill inte att brödet ska lysa igenom smöret utan det ska vara så tjockt att det täcker ordentligt.
När smöret låg centimeter-tjockt på mackan och Kalle vill ta mer smör, så tyckte vi att det räckte.
- Kalle, du har redan mycket smör, det räcker, ta inte mer, sa vi.
Kalle tittade upp, lite irriterad och fällde följande citat, som har förgyllt vår dag:
- Meen ... sluta ... jag försöker koncentrera DIG! ;-)
Söndag 6 maj 2012
- Ååå ... mmm, sa Kalle och intog en speciell position. Han förde ihop sina båda pekfingrar och tryckte ihop dem hårt, samtidigt som han blundade.
Vi blev lite förvånade och stannade upp.
- Kalle, vad gör du? frågade vi.
Han tittade upp och släppte sina pekfingrar.
- Jag försöker HITTA mina tankar, svarade han glatt.
Lördag 5 maj 2012
Kalle hostar och hostar - och hostar. Allergi och astma ställer till det rejält.
Björkpollen halterna är skyhöga just nu
Efter att ha hostat en lång, lång stund, slog sig Kalle hårt några gånger på bröstet.
- Dumma kroppen .... inte hosta mer, sa han uppfodrande.
Hostandet fortsatte. Han hostade så mycket att han gick och la sig. Han behövde vila, efter allt hostande.
Det hjälpte inte riktigt att ligga ner, hostandet fortsatte.
- Neej, Kalle nu får du sluta hosta, sa vi lite uppgivet.
- Men jag kan inte ... det är inte jag ... det är kroppen, sa Kalle.
Så sant - det var inte han.
Han ville inte hosta. Han ville helst inte hosta alls.
Det var hans kropp som ville det.
Så är det nog med många saker hos oss människor - kroppen vill en sak när vårt medvetande önskar något annat.
Det är två olika saker!
Här är kroppen och tanken överens - båda VILL återvinna! :-)
Fredag 4 maj 2012
Kalle är vädigt besvärad av björkpollen just nu. Hans näsa rinner och ögonen kliar. Astman börjar ge sig till känna, andningen är lite rosslig och hans hostar mycket.
Idag hostade han så mycket på eftermiddagen att han inte kunde äta mellis, för hostan gjorde aldrig uppehåll.
Vi fick hastigt hämta hem honom.
Direkt när han kom hem somnade han.
På kvällen fick vi komma till jourläkare som skrev ut annan medicin än de tabletter han har haft.
Läkaren ville också ta ett blodprov för att försökra sig om att det inte var en infektion.
Kalle klarade av det, men det var jobbigt.
Han fick en liten gul leksaksbil av sjuksköterskan som belöning för att han var duktig.
Bilen var en sån där bil som man "laddar upp" genom att dra den baklänges.
Efter blodprovet fick vi vänta i väntrummet på resultatet.
Vi förklarade för Kalle att vi skulle få komma tillbaka till doktorn när blodprovet var klart.
- Hmm, jag måste toaletten, sa Kalle och gick in på toaletten och låste om sig.
Det hördes att han lekte med bilen inne på toaletten. Det var inte ett toalettbesök egentligen utan han ville nog bara gömma sig från fler blodprov.
Efter en stund kom läkaren och berättade att blodprovet visade att det inte var någon infektion. Vi var klara och kunde åka hem.
- Kalle, vi är klara och kan åka hem nu, ropade vi genom dörren.
- Ååå ... jag ÄLSKAR klaror (antagligen menade han "att vara klar"), svarade han och låste upp dörren.
I trapphuset på väg hem fortsatte Kalle och hans gula bil färden hem ...
Torsdag 3 maj 2012
Var får han allt ifrån?
Vid frukosten så upplyste han om att han skulle gå på toaletten.
Efter en kort stund kom han tillbaka - med ett nytt utseende och en svart tuschpenna i handen.
I pannan hade han målat en smiley och munnen hade förstorats en aning med några svarta streck.
Han gav mig pennan.
- Göra ansikte, sa han och pekade på sin nacke.
Några pennstreck senare satt den lilla figuren i nacken.
Kalle förklarade att det var "Kalle mage" och satte sig vid frukostbordet.
Bak-och-fram, såklart!
Han gjorde sitt bästa att lyckas äta flingor och mjölk trots att armen inte gick att vinkla helt bra. ;-)
När det var dags att gå till skolan skulle både kepsen och ryggsäcken sitta bak-och fram.
Inte nog med det, han gick baklänges hela vägen. Det är tur att vi bor ganska nära skolan.
Han var väldigt upprymd, förväntansfull och fnittrig.
Var får han allt ifrån? ;-)
Onsdag 2 maj 2012
Kalle kom inspringande till köket och såg besvärad ut.
- Ååå ... det kliar ... hela jag, sa han.
Han kliade på armarna, på magen, på axlarna. Det var riktigt besvärligt.
Kalle är just nu besvärad av björkpollen. Hans näsa rinner och ögonen kliar. Han äter allergimedicin, men har det ganska svårt ändå.
- Det kan vara din allergi som gör att det kliar, sa jag.
- Jag bara skooojar ... det är bara spindlar!, svarade Kalle med ett stort leende.
Det var bara spindlar - på tröjan! ;-)
Busunge!
Tisdag 1 maj 2012
I förra veckan, när vi var på väg hem från skolan, upptäckte Kalle några maskrosor som stod och tryckte i asfalten mellan en husfasad och trottoaren. De hade inte varit där när vi gick till skolan. De hade slagit ut under dagen.
Vi satte oss på huk och tittade noga. Kalle tyckte att de var fina - och det är de, ju.
- De heter maskrosor, sa jag samtidigt som jag tecknade orden mask + ros.
- Maskros, upprepade Kalle.
Idag såg vi ett haaaav med maskrosor.
Kalle kom ihåg vår lilla maskrosstudie i förra veckan.
Förstummad tittade han på hur många blommor det var.
- Ååå ... den är många larv-blommor, sa han.
På teckenspråk används samma tecken för mask och larv.
Ros och blomma tecknas också lika. Det är på munnen man avläser skillnaden på tecknen.
Hans ordval var alltså ganska logiskt.
Maskros = larvblomma = maskblomma = larvros.
Kärt(!) barn har många namn!
