Söndag 30 september 2012
Mål - Mimmi glad
- Vad betyder på engelska ... liten? frågade Kalle och tecknade "liten".
- Det heter "small", svarade vi.
- Hahaha ... MÅÅÅÅL, skrattade Kalle och höjde armarna i en segergest.
- Vad betyder på engelska ... mellan? frågade Kalle sen.
- "Medium", svarade vi.
- Va?! Nästan en MIMMI, sa Kalle och tyckte att det var mycket lustigt.
- Vad betyder på engelska ... stor? frågade han till sist.
- Det heter "large", svarade vi.
- Va?! Är det sant ... den är GLAD, skrattade Kalle och tecknade ordet glad.
Small, mediem, large = Måål - Mimmi glad (Kalles tolkning!)
Vi förstod sen varför Kalle hade frågat efter just de tre orden.
I veckan lånade han De tre bockarna Bruse på skolans bibliotek.
Han är väldigt fascinerad av sagan, men inte av det spännande momentet med trollet som bor under bron och vill äta upp bockarna. Nej, han är mest road av bockarnas förvandling från vanliga bockar till de stora, runda, feta bockarna som har ätit gräs en hel sommar och sen rullar tillbaka över bron.
Det är det magiska med den sagan, om vi frågar Kalle.
Han spelade upp sagan med enkla legobitar i olika storlekar.
Här har bockarna ätit sig stora och feta och rullar tillbaka över bron.
Lördag 29 september 2012
Kalas
Idag var vi på kalas hos Kalles morbror Mats med familj.
Kalle måste ha missat lite när det gäller ordet kalas.
Han har börjat med en vana. Sist vi var på kalas gjorde han samma sak som han gjorde idag.
Inte en vana som de flesta har, utan något som bara han gör.
Gång efter gång.
Han sover!
Efter maten vankade han omkring en stund, men sen hittade han ett hörn i den stora soffan.
Han la sig tillrätta - och somnade ganska snabbt.
Några timmars vila blev det.
På kvällen, när vi sa till Kalle att det var dags att gå och lägga sig blev han lite upprörd.
- Så säger man INTE! sa han uppgivet.
Fredag 28 september 2012
Bland-mat
ÄNTLIGEN!
Idag fick Kalle mat som han absolut inte skulle ha ätit för ett halvår sen.
Han skulle ha grinat illa och vägrat att äta.
Vi har ju varit ganska envisa med att testa hans tålamod när det gäller att de olika matsakerna på tallriken snuddar vid varandra.
Det låter som en bagatell, men har påverkat hans matstunder ganska mycket.
Vi åt mat som han inte kan äta alls. Därför skulle han få stekt potatis (den absoluta favoriten nummer 1). Till potatisen skulle han få några falukorvsskivor.
Problemet var att det var fullt med kastruller och stekpannor på spisen.
Vi löste det med att göra tärningar av falukorven (= en risk att han inte äter, eftersom det blir fel form på falukorvarna). Tärningarna blandade vi med potatisen.
Ett mycket vågat grepp! ;-)
Vi ställde fram tallriken utan att säga ett ord om att det var blandat.
Kalle satte sig vid bordet och tittade på tallriken.
Vi alla höll andan. Han märkte nog inte att vi var på spänn, för han tog upp sin gaffel och började att äta.
Som om det var helt naturligt!
Han valde att äta upp alla korvbitar först.
Sen potatisen ...
Det gick vägen idag!
Vi får hoppas att det fortsätter så här bra. :-)
Torsdag 27 september 2012
Måla svart
Oj, vad spännande det var på träslöjden idag.
Kalle själv säger att han målade svart.
Bilderna visar också att han målade svart, men inte som man brukar måla.
De använde en svets för att bränna ytan på träskivan som ska bli en tavla.
Koncentrationen var stor när den långa, blå svetslågan brände träbiten, när han förde munstycket fram och tillbaka precis som när man målar.
När den var alldeles svart fick träbiten ta ett vattenbad, för att kylas ner.
När träbiten svalnat lite, skulle allt löst borstas bort.
Kalle var väldigt obekväm med det. Händerna blev ju så smutsiga.
Sist fick träbiten lite olja för att få det svarta att inte fälla.
- Måla vatten! sa Kalle.
Han tyckte att det var lite onödigt arbete, för det blev ju ingen färg av det.
En spännande lektion, en helt vanlig torsdag!
Torsdag 26 september 2012
Efterlängtade proppar
Hörapparater är verkligen en bra uppfinning, men som med allt annat är det ibland krångel.
Under en längre tid, ett par månader, har Kalle haft ont av dem. Tålig som han är så klagar han inte så mycket, men när han har tagit av dem eller satt i dem så har han grinat illa. Varje gång han är utan så gnuggar han i öronen som för att ta bort värken.
29 augusti var Kalle till sjukhusets Hörselvård. Där gjöt de nya proppar till hans hörapparater av en grön gummimassa.
Idag kom äntligen de nya propparna!
Kalle brukar vägra att ta av hörapparaterna annat än när han ska sova eller duscha, men nu förstod han att det var nya proppar.
Han var med och hjälpte till att byta.
Ett stoooort leende spred sig på hans läppar, när de var på plats. Det kändes bra!
När han lite senare tog ur dem för att duscha, grinade han inte illa över huvudtaget.
- Det var inte så illa, utbrast han lyckligt.
Lycka kan vara nya proppar i höapparaterna!
Tisdag 25 september 2012
Högläsning
Kalle har utvecklat ett speciellt sätt att läsa Kalle Anka-tidningar. Eller rättare sagt ett speciellt sätt som vi ska läsa dem på.
Både hemma och på fritids vill han att de ska de läsas på samma sätt.
1. Precis som det står. Pratbubblorna blir lästa i tur och ordning. Han pekar på den pratbubbla eller det ljud som ska läsas med sitt pekfinger. Det här är jättebra lästräning, även fast det är vi som läser. Han följer med i texten på det sättet och blir tränad i att se hur orden ska skrivas.
2. Det här är den omgången han har längtat efter.
- Tjocka bokstäver, säger han och skrattar lite. Han vill alltså att vi ska läsa alla ord som är skrivna med fet stil.
Det blir en mycket kortare version. Kalle har hela berättelsen klar för sig ändå, eftersom vi nyss läste den hel och hållen.
3. Ja, vad är det kvar?
- Smala bokstäver, säger han och vi läser alla ord utom de med fet stil.
När den tredje omgången är läst och klar, är Kalle nöjd och tar av sig hörapparaterna.
Dags att sova!
Böcker är livet!
Måndag 24 september 2012
Lite oväntad tröst
Som vi skrev igår är Kalle inte så förtjust i att gå och lägga sig.
Han tycker att det är ganska trevligt att vara uppe med oss andra i familjen.
Vi lägger honom vid 21 varje kväll, mot hans vilja. Det är samma rutiner varje kväll.
Vi läser godnattsaga, bäddar om honom, drar för draperierna för sängen och släcker lampan.
Varje kväll tittar vi också till honom så att han är kvar i sängen.
21.00 Godnatt
21.30 Låg vaken i sängen
22.00 Låg vaken i sängen
22.30 Låg vaken i sängen
23.00 Låg vaken i sängen
23.30 Låg vaken i sängen
Halv 12 och han har fortfarande inte somnat!
- Kalle, nu måste du försöka ordentligt att sova. Imorgon ska du vakna tidigt, klockan 7 och då måste du sova nu så att du orkar gå upp då, sa vi.
Kalle tittade allvarligt på oss, han verkade förstå problemet.
- Men, hallå ... behöver inte OROA! sa han som för att trösta sina föräldrar och lindra deras oro.
Så rätt han har. Man kan inte vara orolig för allt! :-)
Här ramlade han inte i vattnet i alla fall ...
Söndag 23 september 2012
Fördel hörselnedsättning
Föräldrar är så obekväma ibland.
Mitt i det bästa TV-programmet kommer de och vill prata.
Dessutom vill de säga att det är dags att sova.
Hur kul är det på en skala?
När Kalle tittar på TV kopplar han om sina hörapparater till T-läge. Det enda ljud som hörapparaterna tar in då är förstärkarens ljud. Tittar han på TV så är det TV-ljudet som går rakt in i hörapparaterna.
För honom är det skönt att slippa alla störande ljud från "yttervärlden".
Hörapparaterna kan inte sålla bland alla ljud utan alla ljud tas in lika mycket om han har på det vanliga M-läget.
M står för mikrofon och betyder att hörapparaten tar in alla ljud utifrån.
Han har kommit på hur han ska göra för att slippa höra eller se (om vi tecknar) vad vi vill säga.
Det är riktigt effektivt.
Jo, han kopplar om hörapparaterna till T = han hör inget av vad vi säger.
Sen tar han tag i våra händer = vi kan inte teckna.
Inga ljud, inga tecken = ingen kommunikation!
Riktigt effektiv metod, när han vet att han helst vill slippa höra vad vi ska säga.
Fördel hörapparater!
Lördag 22 september 2012
Lite motsats-filosofi
- Mycket ... är bara en ... konstigt, sa Kalle och höll upp sitt pekfinger i luften.
Han hade funderat ett tag med sitt pekfinger framför sig. Han tryckte pekfingret mot den ena sidan, vid axeln och hade då tecknat ordet "mycket".
"Mycket" tecknar man med handen i samma form som när man tecknar siffran 1.
Det har vi aldrig tänkt på, men att teckna siffran 1 när man tecknar "mycket" är ju ändå att teckna motsatser. Han är klurig! :-)
Eftersom Kalle tycker att det är jobbigt när maten nuddar vid varandra, brukar vi "testa" hans tålamod emellanåt.
Det här var en tallrik som han skulle bli alldeles kallsvettig över för bara ett par månader sen. Nu kunde han acceptera att fiskpinnarna och potatisarna faktiskt låg precis bredvid varandra. Små framsteg i rätt riktning!
Fredag 21 september 2012
Skönhet
Vad är skönhet?
Det finns inget svar på frågan, eftersom alla har olika smak.
Dagens skönhet, enligt Kalle, stod parkerad alldeles utanför vårt hus.
- Den är underbar ... jag älskar ... eeem ... vad heter den, sa Kalle lyriskt.
- Det är en epatraktor, svarade jag.
Kromade detaljer (några stycken), multifärgad kaross, massor med tärningar i plysch på backspegeln, några välformade bucklor - jaa, vilken skönhet! :-)
Kan det vara vackrare?
Det är en smaksak!
Till och med på dragkroken hängde en tärning i plysch!
Torsdag 20 september 2012
Hej och hej då
Ända sen Kalle började skolan för drygt 3 år sen, har alla vi vuxna runt honom försökt få honom att svara på ett "hej" eller ett "hej då". Det tillhör den vanliga sociala koden att hälsa på den man möter.
Alla vi vuxna runt honom har tydligt sagt ett "hej" och tagit ögonkontakt. Vi har då fått uppmana honom att svara med ett "hej". Lite motvilligt har han svarat.
Idag när jag kom till skolgården såg jag hur Maria som brukar vara ute på rasterna gjorde en segergest!
Hon såg ut som hon hade vunnit första pris i en stor tävling.
När jag kom närmare sa hon varför hon var så glad.
Kalle hade äntligen efter mycket nötning under lång tid besvarat hennes "hej" helt frivilligt!
Tänk om Kalle själv förstod hur mycket det där lilla "hej"-et betydde.
När jag lämnade honom vid skolan i morse gjorde han en till sak i samma anda.
Det var han som tog initiativet och sa "hej då" före mig!!
Då känns det verkligen skönt att vi inte hade gett upp och slutat att säga "hej då".
Som det ofta är i livet: Man ska aldrig ge upp! Never ever give up!
Kalle säger hej då, samtidigt som han går (eller rättare sagt springer numera) sin älskade hinderbana på skolgården.
Onsdag 19 september 2012
Pullkagga
Vi har fått i uppdrag av våra grannar att se till deras djur i några dagar.
Ikväll var vi och fick instruktioner hur alla djuren skulle matas.
De har många olika djur, men allra mest intressant var det att få träffa sköldpaddan Skölda, eller som Kalle säger pullkaggan Pulla.
Först fick vi träffa nakenmarsvinen.
Marsvin, utan päls. Mycket fascinerande!
Här klappar Kalle nakenmarsvinet Doris lite försiktigt.
- Åå, den ser ut som ... naken, sa Kalle.
Så rätt han hade!
Efter marsvinen gick vi förbi akvariet med riktigt stora fiskar.
Sen var det takråttornas tur. Kalle var mest fascinerad av svansen på Vilma.
Den, svansen alltså, var lika naken som nakenmarsvinet.
När vi tittade på råttorna, fick Kalle syn på sängen.
- Vilken fina ... fantastisk säng, sa han och hoppade snabbt upp i den.
Råttan Vilma följde med och var där en stund vid Kalles axel.
De båda katterna var inte hemma just nu, men deras matinstruktioner gick att klara av ändå.
Till slut kom vi fram till det mest spännande, skölpaddan.
Kalle visste inte riktigt hur han skulle bete sig. Han klappade och klämde lite på skalet och på svansen.
Han vände den upp-och-ner (till våra protester). Han har nog aldrig förut träffat en skölpadda på så nära håll.
Ganska snabbt blev de kompisar Skölda och Kalle.
Kalle lyfte henne tillbaka till handduken och Skölda kröp därifrån - om och om igen.
- Nästan som en sten ... den åker som flygplan ... känns naken, sa Kalle.
Många nya intryck på kort tid!
Rosie var minst lika fascinerad som Kalle.
Imorgon kommer det fler instruktioner om hur djuren ska skötas.
Då kommer familjens hund Malva, en kinesisk nakenhund, hem till oss.
Det kommer att bli en riktigt spännande djurhelg med nakenmarsvin, fiskar, katter, hundar, takråttor, hundar och sist men inte minst, en sköldpadda!
Tisdag 18 september 2012
Missförstånd
De flesta barn brukar testa nya ord. Ibland är orden inte de allra bästa orden.
En del barn har perioder när de svär som borstbindare eller använder könsord oavbrutet.
Kalle har också haft såna perioder.
Ibland kan vi höra riktigt vuxna uttryck, som han har snappat upp och börjat att använda.
Ibland kan vi höra att det är våra egna ord som han börjar att använda.
- Jäv - a! sa Kalle rakt ut i luften när vi gick hem från skolan.
- Va?! Vad sa du? frågade jag.
- Va? sa Kalle.
- Jo, jag ville veta vad du sa? frågade jag igen.
- Inge! sa Kalle.
- Det var ett fult ord, så säger man inte, sa jag.
- Igen ... jäv - a, sa Kalle och pekade på marken.
Där låg en ullig, liten vit och fin fjäder och vajade i vinden.
Han hade inte alls svurit, han hade sagt "fjäder", men i plural!
Det ordet är ju inte speciellt fult! :-)
Måndag 17 september 2012
Ravloksjam
- Kalle, hur många majskolvar vill du ha? frågade vi.
Inget svar.
- Kalle, hur många majskolvar vill du ha? frågade vi igen.
- Eem ... vaa? svarade Kalle.
- Jo, vi undrar hur många majskolvar du vill ha? försökte vi igen.
- Majs ... eemm ... korvar? sa Kalle frågande med mycket höjda ögonbryn samtidigt som han tecknade tecknet för "korv".
- Nej, sa vi, majs-K-O-L-V-A-R, förtydligade vi.
- Va? sa Kalle.
- Du vet sån där majs som Kalle Anka äter från ena sidan till den andra - pling, sa vi och syftade på Kalle Anka-filmen som brukar gå på julafton.
- Majskorvar ... haha, sa Kalle.
Kom ska jag visa dig skillnaden på orden, sa vi och skrev "majskolv" och "korv" på ett papper.
När skillnaden blev tydlig på papper förstod han och kunde svara på frågan.
- Hur många vill du ha? frågade vi.
- Två, svarade Kalle.
Just idag var det bra att vi hade köpt majskolvar i konserv och inte färska.
När Kalle såg burken tog han den och ville "busa" lite med oss.
Han gillar ju skarpt att vrida och vända på allt.
- Kan du läsa, sa han och pekade med fingret på burken, som han hade vänt upp-och-ner.
Det var inte helt enkelt, men det gick - och Kalle skrattade gott!
Så ikväll serverades det Ravloksjam till kvällsmaten!
Söndag 16 september 2012
Både vinstlott och nitlott
Det var verkligen skönt väder idag!
På eftermiddagen åkte vi och tittade till sommarstugan.
Kalle mår bra när han kommer dit. Det är tyst, lugnt och rofyllt.
Han utforskade sina 2 "skötebarn".
Det ena är fågelholken som vi satte upp i våras.
Hittills har den varit tom - eller vi har i alla fall inte sett några spår av liv.
- Åå, ingen, sa Kalle lite sorgset.
Han skulle nog gärna vilja se en häger i den. (!)
Det andra skötebarnet är hallonhäcken.
Tro det eller ej, men han hittade faktiskt hallon.
10 stycken!
När vi skulle åka tillbaka in till stan, var det Kalle som protesterade.
Han ville vara kvar i den teknikfria stugan på landet!
Han som ALLTID vill se på TV, sitta vid datorn eller spela andra elektronika spel.
Så enkelt det kan vara att komma på andra tankar! :-)
Lördag 15 september 2012
Inköp utan ångerrätt
En sak som är så rolig med Kalle är att han kan göra helt oväntade saker när vi minst anar det.
När vi var vid grönsaksdisken i mataffären idag så stegade han fram till auberginerna.
- Ååå ... äggplanta, sa han och tog upp en aubergine.
- Den är guuuulig, sa han och vyssjade den som en bebis.
För det första är det kanske inte den vanligaste grönsaken att tycka om, för det andra visste vi inte att han kunde namnet på den.
- Kan köpa? frågade han.
- Ja, vi kan köpa den, sa vi.
- Jag aldrig smaka ... kan köpa 3? frågade han.
- Nej, det räcker med en, svarade vi och Kalle la ner den utvalda i sin korg.
Till kvällsmaten skulle Kalle få provsmaka sin äggplanta både rå och stekt.
Han var ivrig att få vara med och hjälpa till.
Han skar skivor och saltade dem.
När olivoljan var het och skivorna låg i stekpannan så försvann han.
När kvällsmaten och aubergineskivorna var färdiga hittade vi Kalle i sängen under täcket.
- Hmmm ... äggplanta ... konstig, mumlade han och såg väldigt bekymrad ut.
Vi förstod - han hade ångrat sitt inköp av äggplanta. Han hade säkert insett att han skulle få provsmaka aubergine, som verkade lite otäckt.
Han accepterade i alla fall att vi la en liten bit rå och en liten bit stekt aubergine på hans tallrik.
Han tog sats länge innan han försökte sig på att smaka, men till slut tog han mod till sig och tog en tiondels millimeterstor tugga.
Grimasen som följde sa precis vad han tyckte om det. Grimasen när han smakade den råa var lite mindre än när han smakade den stekta, men han försökte i alla fall.
Det var tur att vi inte köpte 3 stycken, som han bad om! :-)
Fredag 14 september 2012
Omvända roller
- Kalle när du kommer hem får du klappa mamma på kinden och stoppa täcket om henne så att hon blir frisk fort, sa Kalles fröken när han blev hämtad från skolan.
Kalle nickade, det skulle han göra.
Vi kom hem och det tog några minuter innan jag kunde gå och lägga mig igen.
Vad hittar jag? Jo, Kalle har själv krypit ner under mitt täcke - och somnat.
"Läxan" att han skulle bädda ner mig gjorde nog att han själv kände att det skulle vara skönt att sova lite.
Fröken hade pratat om mammas säng, alltså tog han den.
Jag kröp ner bredvid honom och vi fick en mysig tupplur i 2 timmar innan resten av familjen kom hem.
Torsdag 13 september 2012
Hjärtlig syskonkärlek!
Tala om att det var en bra samarbetsövning, med många skratt! :-D
Onsdag 12 september 2012
Potatis, potatis, potatis
Idag gjorde Kalle och hans klass en utflykt hem till en av lärarna.
Temat för dagen var potatis.
Vi visste några få saker om dagen, så på kvällen kunde vi peta in några stödord för att få reda på vad de hade gjort under dagen.
Kalle berättade med många detaljer, så vi tror att vi vet hur dagen har varit. Om allt nu stämmer, men han verkade säker på sin sak. En så här fyllig berättelse om en skoldag har vi aldrig fått.
Det märks verkligen att språket har utvecklats!
Det här berättade Kalle:
" Åka buss ... gör gå huset ... har stor spade Gertrud jobbar ... litenliten röd spade gör Tilde så ... jag gräva inte ... många potatis har lägga skottkärra ... den potatis smutsig ... Gertrud hämtar kran ... gör duschar ... vatten åker så (han visar hur vattnet väller ut över skottkärrans kanter) ... gör skottkärran huset ... skalar potatis inte ... kan borsta ... behöver inte skala ... gör kniv så (han visar hur de skär pommes frites av potatisen) ... gör äter potatis koka, steka, pommesfrites, köttbullar, broccoli, mjölk (han visar tummen upp för varje sak han rabblar upp) ... han gör inte diskmaskinen ... sen gå huset bilen går skolan."
Antagligen hade jag uppfattat hans historia rätt, för när jag återberättade den för Maja fick jag en applåd av Kalle när jag var klar!
Kalle hittade en daggmask i jorden.
Tisdag 11 september 2012
Ge igen
Ibland känns det som att vi nöter och nöter och nöter .... och nöter, för att Kalle ska lära sig nya saker.
Till slut så har han ofta lärt sig det vi vill att han ska lära, bara vi har tålamood.
Kalle är väldigt förtjust i att sitta vid datorn eller titta på TV. Vi kämpar lite med att få honom att göra andra saker, men det är TV och dator han alltid väljer i första hand.
Ikväll satt han vid datorn och tittade på filmklipp om Titanic. Vi andra satt i vardagsrummet och tittade på TV.
Plötsligt reste han sig från datorn, gick in vardagsrummet och fram till pappa. Han böjde sig fram för att ta ögonkontakt.
- Du ÄR en TV-unge, sa han till pappa och flinade lite.
Där gav han visst igen lite "för gammal ost"! :-)
Det har inte alltid varit så att TV och dator har varit hans främsta intressen.
Här är Kalle 2,5 år gammal och tittade aldrig någonsin på TV eller film.
Dator var han helt ointresserad av.
De stora intressena i livet var bilar och vatten.
Maja höll honom sällskap i leken...
Måndag 10 september 2012
Gigantiskt stor basföda
Kalles stående basföda är vegetarisk.
Så gott som varje måltid äter han potatis, majs och broccoli (konstigt att broccoli stavas med två c på svenska, det borde ju vara ck!).
Till det varierar köttet. det kan vara köttbullar (om det är mamma Scans), fiskpinnar (om det finns majonnäs) och stekt korv (men bara om det är vanlig falukorv).
Formen på broccoli är intressant. Det finns en anledning till att vi ibland säger broccoli-träd.
De senaste dagarna har Kalle hittat och pratat om broccoli-formen flera gånger. Den stora skillnaden med den broccoli han äter, är storleken.
Vi har många stora träd i alleér och parker i närheten av vårt hus. Han har konstaterat om de olika träden är broccoli eller inte.
De flesta är inte godkända broccoli-träd, men några passerar och får en godkänd-stämpel.
Idag kastade han sig "om halsen" på ett träd på väg till skolan och låtsades ta en jättetugga på det gigantiska broccoliträdet.
Godkänd:
Ej godkänd, för smal stam:
Ej godkänd:
Ej godkänd:
Ej godkända:
Söndag 9 september 2012
Olika sätt att ta sig över vatten
Att gå till lekparken blir det äventyr man gör det till.
På vägen till lekparken finns det en damm. Dammen är delad på mitten av en stig. Stigen är kantad med blommor och buskar. Det är riktigt idylliskt för de änder som ofta simmar omkring i lugn och ro i vattnet.
När vi kom fram till dammens ena långsida började Kalle att fantisera. Jag fick vara med i hans resonemang.
Det är så häftigt att han kan förmedla sina tankar OCH att jag förstår vad han pratar om.
Hela hans resonemang gick ut på att ta sig över vattnet till den andra sidan dammen.
- Han måste ha en tidsstoppare (i en Kalle Anka-tidning finns en "tidsstoppare, som är ett speciellt stoppur som stannar tiden och allt som rör sig. Människor blir förstelnade. Även vattnet stannar upp och blir stelt, alltså kan man gå på det) ... hmmm ... finns inte i affären, sa Kalle fundersamt.
- Nej, sa jag, tidsstoppare finns bara i en Kalle Anka-tidning.
- Jag vet ... kanske en "hål-marken-pistol" ( som man kan skjuta ett hål i marken där man står och ett hål i marken där man vill komma upp och så är det bara att hoppa ner i hålet och upp på andra sidan! Vi skrev om det den 23 augusti) ... eller kanske inte ... finns inte affären, sa han lite uppgivet.
- Nej, sa jag, den finns inte heller i affären.
Kalle funderade lite till.
- Hmm ... jag vet ... vi tar en stege här (han pekade vid sina fötter)... och lägger där (han pekade mot andra sidan vattnet) ... sen kan gå, sa han och var nöjd över sin strålande idé.
- Det var en bra idé, sa jag, men jag har en annan idé - vi kan gå runt vattnet så kommer vi dit.
- DET var en bra idé, sa Kalle.
Och så gick vi runt den lilla dammen, de få meter det var att gå.
Det var en riktigt mysig pratstund i det härliga septembervädret!
Lördag 8 september 2012
(R)åtta
Vi vet att Kalle gärna vill lära sig att uttala bokstaven R.
Vi hör ibland hur han sitter och tränar för att få till det.
Alla möjliga - och omöjliga - ljud får han till, men inte ett R.
Idag kom han på hur han skulle kunna göra.
Kanske inte det mest praktiska sättet, men han var väldigt nöjd.
Fredag 7 september 2012
Det ska vi fira!
Rapport från skolan:
Kalle har satt personligt rekord: Han har helt självständigt gjort klart alla de matte-uppgifter som skulle göras.
I skolan firar han sina prestationer så gott som varje dag med att gå balansgång på skolgården.
Får han vara ensam vid hinderbanan kan han gå hur länge som helst, fram och tillbaka.
Kommer det fler barn, så gör han något annat.
Han gillar verkligen att gå den där hinderbanan,
Flera gånger om dagen, varje dag!
Hemma firade han med en påse Fazers Volcano Turkisk Peppar.
Han hittade en reklamfilm om dem för flera veckor sen och var väldigt sugen på att testa.
Vi tänkte inte köpa dem eftersom vi förstod att han inte skulle gilla dem. Han slutade inte att fråga efter dem, så idag hade vi en påse till fredagsmyset.
Han trodde inte sina ögon.
- År det sant? sa han och hela han visade hur förvånad han var.
Han tog fram en svart, mjuk lakritsvulkan och smakade en pytteliten bit av toppen på vulkanen.
Vilken chock! Hela ansiktet visade hur illa han tyckte om det.
- Var det gott? frågade vi.
- Inget! svarade han och gav resten av vulkanen till oss.
Flera gånger försökte han att smaka, trots att han visste att han inte gillade dem.
Till slut gav han upp, men höll i dem hela tiden när han åt upp kvällens popcorn.
Det är ju trots allt fredag = popcorn! :-)
Torsdag 6 september 2012
Glädjespridare
Besöket hos tandläkaren gick bra.
Kalle var lugn och gapade stort.
Inga hål!
När undersäkningen var klar och vi var precis utanför undersökningsrummet, så stannade Kalle upp. Han stod mittemot tandläkaren och tog tag om hennes axlar.
- Jag äääääälskar tandläkare, nästan skrek han.
Tandläkaren log MYCKET stort, det var en fin komplimang.
Det roliga var att eftersom Kalle hade uttalat sin kärleksförklaring ganska högt, så var hon inte den enda tandläkaren som hade hört komplimangen.
När vi gick i korridoren från rummet på väg mot utgången, så såg vi flera MYCKET glada ansikten.
De var fler tandläkare som hade hört komplimangen och som ville se vem som hade uppmuntrat sin tandläkare.
Vilken start på dagen!
Dagens mat-tast klarade han riktigt bra!
Vi hade BLANDAT 3 ingredienser som vi vet att han äter. Pasta, falukorv och morötter. Han som vägrar att saker rör vid varandra på tallriken. Skulle han klara av att äta det överhuvudtaget?
Dessutom hade vi skurit ut korvarna som blommor. Skulle han äta dem trots den konstiga formen?
Ett riktigt mat-test!
Han tittade länge på den hemska blandningen.
Det var som att han övervägde att lägga in en protest, men till slut bestämde han sig för att det var ätbart.
Han började att dela på ingredienserna så att de inte rörde vid varandra.
Till slut var allt separerat och ordningen återställd.
Det gick ju bra, det här också! :-)
Onsdag 5 september 2012
Glad + ledsen = Jätteskrattar!
Jag tror att många föräldrar känner igen det.
När det är dags att läsa godnattsaga och man kryper ner i sängen med en superpigg, förväntansfull liten människa bredvid sig, brukar det hända.
John Blund kommer på besök, ganska snabbt!
Han gör en liten miss bara. Han svingar sitt spö med sömnpulver, men missar barnet.
Det lite sömniga tillståndet kan göra det svårt att läsa godnattsagan korrekt.
Med jämna mellanrum gäspade jag stort idag, när jag försökte läsa om Kalle Ankas bekymmer med sköldpaddan Skal-Karl.
Varje gång jag gäspade så exploderade Kalle av skratt. Han tyckte att det var vansinnigt roligt att höra mitt uttal när jag gäspade. Ska-aa-l-Ka-aa-rl!
Han tyckte att det var så roligt att tårarna rann och han kunde nästan inte sluta skratta.
Han som tycker att det är lite otäckt med tårar, kände sig antagligen tvungen att förklara varför det kom tårar.
- Han gör glad och han gör ledsen .... kommer jätteskrattar! förklarade han och torkade bort tårarna.
När "sagan" var slut så småpratade vi lite om morgondagen.
- Imorgon ska du till tandläkaren, sa jag.
- Jag äääälskar tandläkaren, sa Kalle.
- Vad gör man hos tandläkaren? Kommer du ihåg? frågade jag.
- Eeemmm ... gäspar ... så, svarade Kalle och gapade riktigt stort.
Tisdag 4 september 2012
Ögats språk
Kalle tycker att det är svårt att se om någon är arg, sur eller ledsen.
Känslor är svårt!
Han har ett eget sätt att förstå andra människors känslor.
Han spanar in ögon.
Idag hade han en lektion med oss hur ögon ändras beroende på humör.
Om du också tycker att det kan vara svårt att se på en annan männsika hur den känner sig, så kommer Kalles "lathund" här:
Måndag 3 september 2012
En enkel fråga!
- Ska vi spela Wii?
En väldigt enkel och rak fråga.
Tydlig och inbjudande.
Inte det minsta konstig.
Kalle gick på eget initiativ fram till Maja.
- Ska vi spela Wii? frågade han henne nästan lite bedjande.Super Mario på Wii är en favorit.
En helt vanlig fråga, för de flesta.
Alla i familjen satt runt bordet och såg hur han gick fram till Maja, tittade henne i ögonen och ställde en fråga där han bjöd in henne till ett spel.
Alla reagerade med glädje över hans initiativ.
Ett stort steg i utvecklingen att bjuda in till ett spel, en situation där båda ska agera tillsammans.
Det är klart att hon ville göra det.
Maja var utvald!
Söndag 2 september 2012
Ett oväntat fynd
Vilket oväntat fynd vi gjorde idag i papperskorgen:
En hel, oanvänd toapappersrulle, hade smugit sig in bland kartong-skräpet.
Det var inte svårt att lista ut vem som hade kastat rullen där.
Vi hämtade Kalle och visade honom skräphinken.
- Kalle, vet du hur toapappersrullen kom dit? frågade vi.
- Den är ... eemmm ... trasig, svarade Kalle och tog upp rullen.
Han visade att pappret satt fast, att det inte gick att ta något papper från rullen.
Ny toarulle, helt ur funktion.
Vi visade honom hur man kunde göra för att få toarullen att fungera.
- Åååå ... det var en bra idé, sa Kalle och tog med den till toaletten. :-D
Lördag 1 september 2012
Tork-test
Kalle har varit riktigt envis med att han inte vill duscha efter gympan i skolan. Vi har ändå gemensamt bestämt att han ska gå in i duschen och tvätta så stor del av kroppen som han klarar av. Det har varit en strid för lärarna att få honom att acceptera det.
De gånger vattnet har kommit så högt upp att han har blivit blöt i nacken, har det tagit tid att få honom att klä på sig. För Kalle är det ett absolut måste att det ska vara snustorrt i nacken för att klä på sig. Det räcker alltså inte med att handdukstorka sig.
Vi har kommit överens om att vi ska prova att torka honom med hårtorken hemma, för att se om det skulle kunna underlätta i skolan att använda en hårtork där också.
Idag blev det ett torka-kroppen-med-hårtork-test.
Kalle låg på badrumsmattan som han brukar efter duschen, med en handduk över sig.
Jag frågade honom om jag fick prova att torka honom med hårtorken.
Han nickade.
När den varma luften blåste ut över hans rygg, nacke och huvud, blundade han. Han njöt i fulla drag.
Efter kanske 5 minuters blåsande stängde jag av hårtorken. Kroppen, håret och framförallt nacken var helt torra.
- Ååå ... sköööönt ... mer, sa Kalle lite släpigt som om han nästan hade somnat.
Hårtorks-testet gick riktigt bra.
Återstår att se hur det skulle kunna fungera i skolan ....
Idag var vi hos moster Monika med familj och firade Monikas och kusinernas födelsedagar. 4, 8 och 40 år.
Hela tjocka släkten (nästan) var samlad, 23 personer.
Kalle hittar ofta platser där han kan vara i sin egen lilla värld, när det är mycket omkring honom.
Idag kröp han nästan direkt efter lunchen upp i vardagsrummets soffa - och somnade.
När han vaknade efter några timmar, sa han att det var ett jättebra kalas! :-)
Rosie höll ett öga på Kalle när han sov!
