Påskdagen, 31 mars 2013
Biverkning
Kalle använder sin balansboll några timmar varje dag. Han hoppar fram och tillbaka mellan kök och vardagsrum.
Igår var det första gången som det blev biverkningar av hoppandet, eller ska man säga en sportskada? ;-)
Byxorna hade blivit utslitna i baken och sprack, en reva som var ca 20 cm lång.
Det störde inte Kalle det minsta att det var ganska dragigt där bak.
Han ville absolut inte byta till ett par hela byxor.
Vi accepterade hans önskan och lät honom behålla byxorna på.
Vi och våra gäster hade roligt hela dagen åt hans reva.
Idag ville vi se hur han tänkte om byxorna med revan.
Skulle han använda dem en dag till?
Vi bad honom att han skulle klä på sig och de trasiga byxorna låg framme.
Kalle skrattade lite, drog dem över huvudet och sa att han var ett svart monster!
De byxorna kunde han inte ha på sig, de var ju trasiga!
Han sa till oss att kasta dem, så då gör vi det!
Påskafton, lördag 30 mars 2013
Glad Påsk
När Kalle var 5 år gjorde han en liten blå påsk-figur.
Varje år när vi har tagit fram den så har vi frågat Kalle vd det är.
Det har han aldrig kunnat svara på - förrän nu!
- Det är en ... blåmes! svarade han idag på frågan.
Vad bra, då vet att det inte är en påskhare vi har i köksfönstret! :-)
Till lunch gjorde vi som många andra gjorde idag, vi målade påskägg.
Kalle vandrade fram och tillbaka och var väldigt bekymrad.
- Han kan inte måla, sa han uppgivet.
Vi tänkte att han tyckte att det kändes fel att måla på ägg, som man egentligen ska äta, men hans problem var att han inte kom på vad han skulle måla.
Efter några ångestfyllda minuter kom han på vad han ville måla.
- Nu kan jag, konstaterade han och satte sig att måla ett ägg.
Motivet var helt klart det allra bästa att måla på ett ägg.
Han målade Eva från filmen Wall-E. Hon är vit och äggformad så det var bara ögon och armar som behövdes.
Gissa vem som var mest nöjd av alla med sitt ägg!
GLAD PÅSK önskar Kalle
(Lång-) Fredag 29 mars 2013
Ur funktion!
Fredag = popcorn - som vanligt!
Uppkrupen i soffan med en egen popcornskål och en bra film att titta på - kan det bli bättre?
Rosie gillar också fredagkvällar. Hon sittter nära Kalle och väntar på att han ska tappa ett popcorn.
Hon hoppas på att "vinna" ett popcorn eller två!
Kalle slits mellan våra uppmaninagar att han inte får ge Rosie något popcorn och Rosies snabba försök att ta ett popcorn från honom.
Han försöker så gott han kan att hålla upp en arm eller hålla undan skålen.
Rosie blir mer och mer närgången.
Till slut står hon med nosen 10 cm från skålen och nästan tar dem ur hans hand.
Kalle vänder sig mot oss med ett hjälplöst uttryck i ansiktet.
- Det går inte ... Rosie tar popcorn! sa han uppgivet.
- Du får titta på henne och säga "Nej Rosie!" och fösa bort henne lite försiktigt, sa vi.
Kalle föste försiktigt bort Rosie så att hon flyttade sig några centimeter bakåt.
- Nej Rosie! sa han och tittade lite medlidande på henne.
Rosie spetsade öronen och la huvudet lite på sned och satt kvar.
Hon fortsatte att göra närgångna försök, men Kalle fortsatte att hålla undan henne.
När han försökt att säga "Nej Rosie" några gånger gav han upp.
- Varför funkar den inte?! sa han uppgivet och syftade på meningen "Nej Rosie".
Uppfostran är inte lätt, men man får inte ge upp!
Torsdag 28 mars 2013
Bild-fantasi
Kalle var med och hjälpte till att packa upp matvarorna vi hade köpt idag.
Han fastnade med en melon och en citron. Han jämförde storlek och färg.
I godispåsen hittade vi ett tuggummi som också var gult.
Vi la alla de gula sakerna bredvid varandra.
Kalle tittade på dem och jämförde dem.
Vad ser du på bilden?
Ser du samma sak som Kalle såg?
Man skulle kunna tänka sig stor-mellan-liten, stor-större-störst, liten-mindre-minst eller något annat passande adjektiv.
Det tänkte inte Kalle på.
- En snögubbe, sa han.
Vi la melonen, citronen och tuggummit på varandra som en snögubbe.
Ser du att det är en snögubbe?
Det gjorde inte Kalle...
- Ååå, en u-båt, sa han.
Vi ser verkligen bilder på olika sätt!
Onsdag 27 mars 2013
Snabbköp - eller inte!
Vi skulle snabbt in i mataffären och handla några småsaker.
Kalle upptäckte en tågräls på golvet som snirklade runt i hela affären. Naturligtvis hoppade han på "tåget" och följde spåret runt hela affären.
De smarta affärsmän som har lagt rälsen på golvet har naturligtvis sett till att den går runt i verkligen hela butiken, i varenda liten vrå.
Kalle hade lite problem med hinder på tågrälsen några gånger. En gång stod en hel bröddisk på rälsen. Då försökte han att krypa under den, men insåg snabbt att det decimeterhöga hindret inte gick att krypa under.
Vårt snabba besök i mataffären blev en lång tågresa, med en nöjd resenär!
Tisdag 26 mars 2013
Frukt vs grönsak
På kvällarna brukar vi ta en kopp te och en frukt.
Nu när det är lov är Kalle också med, eftersom han kan vara uppe lite längre.
Smaken på hans te behöver vi inte fråga honom om, han vill alltid ha med hallonsmak.
- Kalle vilken frukt vill du ha? Det finns banan, äpple, päron (äter han inte) och apelsin (äter han inte heller)? frågade vi.
Det är ju inte vi som ska välja att han inte vill ha de frukter han inte brukar äta.
Helt plötsligt börjar han ju att äta det han aldrig har ätit förut.
- Jag vill ha gurka! svarade Kalle.
Vi skrattade lite och undrade varför han hade sagt gurka. Han som aldrig någonsin har ätit gurka.
Självklart fick han en skål med gurka, när vi andra tog olika frukter.
- Det här är en grön grönsak, undervisade han oss, och det där är frukter.
Till vår stora förvåning åt han upp allt i skålen!
Och vi som trodde att han inte ens skulle smaka på dem!
Måndag 25 mars 2013
Tack Toy Story!
Idag firade vi Kalles storasyster Denise som fyllde 27 år.
Kalle hade klätt sig för ett restaurangbesök.
Överlevnadskitet (ryggsäcken med bra-att-ha-vid-tråkiga-tillfällen-saker) och pannlampan fick följa med.
Pannlampan vet vi inte riktigt hur han hade tänkt att använda, för den tog han av sig så fort vi kom in.
Vi hade valt en restaurang i vår smak, inte en Kalle-vänlig restaurang.
Det fanns ingenting på menyn som vi var säkra på att han skulle äta.
Bakad potatis, pannini, sallader, lasagne, kycklingpaj, pizza. Inga självklara val!
Till slut valde vi att beställa en "naturell" pizza i barnstorlek, med bara tomatsås och ost.
När pizzan kom in så tittade Kalle länge som för att ta sats. Han grinade väldigt illa när han till slut vågade smaka på pizzan med flytande ost. De första tuggorna var svåra, men till slut började han äta av det och det verkade som att han till och med gillade det.
- Det här är Pizza Planet (pizzerian i filmen Toy Story), sa han nöjd.
Han åt upp hela pizzan!
Han avsluatade med att visa tummen upp. Det var gott!
Söndag 24 mars 2013
Pay!
Kalle fick ett ryck idag och började att läsa kokböcker.
Han letade upp sidor med pajer på.
Broccolipaj, ostpaj, skinkpaj, köttfärspaj, skaldjurspaj, bärpaj, äppelpaj ...
Till sist hittade han sitt drömrecept.
En äppelpaj med ett fint lock av deg.
Den ville han baka!
Bara baka, inte äta.
Just när han hade hittat receptet på äppelpajen fick han följa med till busstationen för att hämta Mimmi som varit hemma hos en klasskamrat som bor en bit bort. Mimmi hade varit där sen i fredags.
Kalle var fortfarande helt inne i paj-tankarna när Mimmi steg av bussen.
Kalle gick fram till Mimmi och tog kontakt med henne, men hans hälsningsfras var kanske inte den allra vanligaste.
P ... A ... Y, bokstaverade han med handalfabetet samtidigt som han uttalade ordet "paj".
- Hej! svarade Mimmi som är van att Kalle kan säga "hej" på många olika sätt.
Lördag 23 mars 2013
Vårkänslor
En riktigt skön vårdag med några plusgrader och strålande sol.
Inte undra på att frågan kom:
- Får jag bada lite? frågade Kalle när han såg hur alla änder kunde bada vid iskanten.
Det blev inget bad idag! ;-)
Fredag 22 mars 2013
Choklad-dag
Kalle har gjort en choklad-brun fågelholk i träslöjden.
Han ville absolut inte ta hem den, den skulle vara kvar i skolan.
När vi sa att det var en chokladfågelholk - då ville han ta hem den.
Hela vägen hem låtsades han äta på chokladfågelholken.
På eftermiddagen åkte vi till mataffären. Kalle skulle få choklad och valde mellan Marabous olika smaker.
Han frågade oss vad det var i de olika smakerna.
Mjölkchoklad var den enda han visste namnet på.
Vi berättade vad alla hette.
Till slut valde han.
- Jag vill ha Kexchoklad, sa han och pekade på Digestive chokladkaka.
Våra tankar hängde inte riktigt med när han sa namnet på Cloettas chokladkaka, men det var ju helt rätt namn egentligen.
Digestive är ju en sorts kex det också!
Torsdag 21 mars 2013
Skumma affärer
Det var en väldigt annorlunda känsla för oss alla i familjen att gå igenom det stora Coop Forum-varuhuset som ska stänga igen för gott.
De har sin sista öppningsdag på söndag.
Kalle drog sig mot leksakshyllorna, men stannade upp när han såg hur tomt det var. Hyllorna gapade väldigt tomma. På en sida fanns det stora skyltar med texten "LEGO" överst.
Kalle följde raden av tomma hyllor och stannade till vid slutet av raden.
- Men ... HÄÄÄR är den, sa han när han till sist hittade en kartong med Lego Star Wars.
Det räckte för honom. Det fanns ju något i alla fall.
- Vill du köpa Lego Star Wars? frågade vi.
- Neej ... han vill inte, svarade Kalle.
Till slut gjorde han ett riktigt fynd i hans ögon. Han hoppade och skuttade glatt efter att vi hade betalt.
Han köpte en liten förpackning Extra tuggummi med melonsmak för 4.50.
Han är inte så dyr i drift!
Onsdag 20 mars 2013
Present
Tänk att en present från Kalle kan betyda så mycket.
I skolan hade han gjort den allra finaste present man kan få från sitt barn. Han hade målat en bild.
Just den här bilden var ett påskägg.
Han såg nästan lite generad ut när han räckte över det mycket fint färglagda ägget.
- Ååå, tack, vilken fin bild, sa jag.
Då tog Kalle initiativet till en kram innan jag hann göra det.
Det fina påskägget får hänga på bästa plats så att jag ser det och blir glad många gånger varje dag.
Tisdag 19 mars 2013
Tårar
Kalle har väldigt höga krav på sig själv.
Vi försöker allt vi kan att få honom att kunna göra misstag utan att det ska behöva bli så väldigt jobbigt för honom. Alla gör misstag och måste få göra misstag.
Kalle behöver lära sig att handskas med sina känslor när han har gjort fel.
Idag vaknade Kalle med ordet "paj" i huvudet. Han har i ett par år återkommit till ordet "paj", men äter det aldrig.
Han har också lärt sig att om det är ett P i ett ord (som det är i ordet paj) så uttalar han det med läpparna hårt ihop och så tar han i högt och ljudligt när han säger det. Det brukar spruta lite spott.
Idag böjde han sig fram och sa "paj" väldigt nära mitt ansikte, så det kom en hel dusch av saliv mot mitt öga.
Hade det varit någon annan än Kalle hade jag säkert höjt röten mycket mer än jag gjorde.
Eftersom Kalle blir så ledsen när vi höjer rösten så sa jag bara till honom.
- Kalle, jag tycker inte om att det kommer spott i mitt öga, sa jag och torkade bort det blöta.
Kalle tittade förkrossad på mig, satte sig ner på sin stol och höll händerna för ansiktet.
Han hade insett att det blev fel och han blev ledsen för det.
- Du kan säga förlåt till mig, så säger jag ja och sen blir jag glad och du behöver inte vara ledsen, sa jag.
- Aldrig i livet, sa Kalle och tårar svämmade över i hans ögon.
- Kom får jag krama dig, sa jag.
Kalle kröp upp i mitt knä och borrade in sitt ansikte mot min hals som blev ännu blötare än mitt öga hade blivit när han sa ordet paj.
Där satt vi i 20 minuter under tystnad. Så fort jag ville säga något höll han för min mun.
När 20 minuter hade gått tittade han upp, gled ner från mitt knä, gick tillbaka till sin plats och fortsatte att äta sin frukost.
De jobbiga känslorna hade släppt sitt grepp.
Tur att vi inte måste passa en busstid när vi ska till skola och arbete på morgonen!
En famn är bra till både glädje och tröst för Kalle.
Här är han nästan 5 år och ser ganska nöjd ut när förskolan firade lucia!
Måndag 18 mars 2013
Riktigt rent!
Vi har ett lite bakvänt problem. Problem är kanske fel ord.
Problemet är att det är lite för mycket av det goda.
Vi behöver definitivt inte tjata på Kalle att han ska borsta tänderna.
För honom ingår det i rutinen att klä på sig på morgonen eller att byta till pyjamas på kvällen.
Vårt problem är att han vill borsta så länge.
Speciellt på kvällen, när han borstar med en elektrisk tandborste. Tandborsten brukar surra till med 30 sekunders mellanrum och efter 2 minuter surrar den extra länge. En glad gubbe lyser i displayen som ett bevis på att tänderna är rena.
Det räcker inte för Kalle. Vid 2 minuter brukar vi börja och fråga om han är färdig.
När det har gått 4-5 minuter brukar han tycka att han är färdig.
Vi har börjat fundera på hur lång tid hans tänder klarar av slitaget som blir?!
Söndag 17 mars 2013
Helt uppåt väggarna
Idag var vi på ett ganska nyöppnat klättergym.
Kalle såg att några klättrade med en sele. Det tyckte han var intressant. Han ville också få prova.
Att klättra utan sele hade han insett att han inte gillade alls. Med sele verkade lite mer säkert!
Han klättrade och lyckades komma ganska högt upp, men hans mål var inte att komma högt upp.
De flesta andra som klättrade ville ju komma till toppen, men inte Kalle.
Hans mål med klättringen var att få "flyga".
När han kommit en bra bit upp, så ropade han ner till Eivind som stod beredd.
- Nu "flyger" jag!
Han släppte väggen helt och kastade sig ut.
- Jag är så härlig, ropade han när han kände att han svävade fritt.
Han flaxade med armarna som om han vore en fågel.
Kalle var väldigt nöjd när vi gick ifrån klättergymet.
Vi får nog byta namn på det till flyggymet! ;-)
Lördag 16 mars 2013
Spännande bubblor
Att smälla en bubbla eller två i en bubbelplast, det har vi nog alla gjort någon gång.
Så fort Kalle kommer över en bubbelplast börjar han. Systematiskt smäller han bubblorna, en efter en. Koncentrationen är hög.
Varenda bubbla ska smällas. Det räcker inte med några stycken.
Alla ska smällas!
- Jag gör spännande, sa Kalle när vi frågade vad han gjorde.
Tur att det bara var ett par hundra bubblor den här gången. Skulle det vara en större bubbelplast, skulle det bli problem. I alla fall om vi hade en tid att passa.
Det skulle vara praktiskt om det fanns bubbelplast som kunde bli "bubblig" igen efter att de hade blibit smällda.
De är ju inte så spännande när alla bubblor är smällda!
Fredag 15 mars 2013
Tandläkar-kärlek
På eftermiddagen idag fick Kalle följa med till tandläkaren. Det var pappa som skulle få en lagning omgjord.
Hans sköna kommentar när vi igår skulle förbereda honom på tandläkarbesöket var:
- Jag ÄÄÄÄLSKAR tandläkare!
Det har varit en ganska lång väg att komma så långt som att älska att gå till tandläkaren. Han går hos specialisttandvården med tandläkare som är vana vid speciella patienter. Han har gått med 3 månaders mellanrum och för några år sen var målet enbart att få honom att gå in i behandlingsrummet. De senaste gångerna har han glatt gapat stort och tandläkaren har fått göra allt hon har behövt göra.
Idag var det inte Kalle som var patienten.
När pappa hade satt sig tillrätta i tandläkarstolen hoppade Kalle upp i pappas knä.
När pappa hade satt sig tillrätta i tandläkarstolen hoppade Kalle upp i pappas knä.
Han lutade sig tillbaka och vände ansiktet uppåt - och gapade så stort han kunde.
Lite besviken insåg att han att det var pappa som skulle gapa, så han hoppade ner igen.
Från att nästan vägra att gå in i ett behandlingsrum till att frivilligt hoppa upp i tandläkarstolen och gapa.
Inte illa!
I väntrummet fanns en spännande hylla.
Allra mest spännande var asken med rengöringstabletter för tandproteser! ;-)
Alla leksaker i väntrummet måste testas! ;-)
Torsdag 14 mars 2013
Fyrkantig potatis
Vi har som en liten sport att testa Kalle på alla möjliga sätt när det gäller den mat som vi vet att han äter.
Potatis är en favorit som går hem i olika former. Han älskar verkligen kokt potatis, stekt potatis eller potatisklyftor i ugnen. Något av det äter han nästan varje måltid.
Idag testade vi om han skulle äta en kokt potatis som vi hade skurit så att den var fyrkantig.
Rätt tillagad, men fel form.
Vi hade en gissning runt bordet innan maten.
Oddsen att han skulle äta den trots fel form var 3 för och 1 emot.
Det märks att han har börjat bli mer öppen när det gäller vad som går att äta - för han åt den.
Dessutom var den perfekt att göra ett torn av! ;-)
Onsdag 13 mars 2013
Amerikanska filmbolag
Kalle hade skrivit filmbolaget Twentieth Century Fox på en lapp.
Rättare sagt hade han skrivit FOX 20RH CENTURY. Nästan alla bokstäver rätt.
Han hade också öppnat en YouTube-sida där han hade skrivit in filmbolagets namn och fått en massa träffar.
Han var väldigt, VÄLDIGT nöjd.
Häromdagen hade han skrivit Universal och sökte igenom YouTube på det namnet.
Det verkar som han håller på att gå igenom de amerikanske filmbolagen.
Det är häftigt att han själv har kommit på att namnen kan leda till teckande filmer.
Han var som sagt väldigt, VÄLDIGT nöjd med sin lapp.
Vi blev inte riktigt lika nöjda när vi såg hur han hade fäst fast lappen på datorn.
Han är van vid notislappar som är självhäftande, men den lapp han hade skrivit på var inte självhäftande.
Inga problem, för honom.
Han hade helt enkelt hämtat ett limstift, kletat på en rejäl klick lim och satt fast den direkt på datorn.
Vi övervägde ett tag att förstöra hans glädje ta bort lappen, men den fick sitta kvar.
Vad gör det egentligen? Antagligen går limmet att få bort när han är klar med fusklappen.
Går det inte bort, ja då är det så.
Tisdag 12 mars 2013
Som en ekorre
Kalle brukar komma till köket så fort han känner att det luktar mat från köket.
Han brukar kolla vad som finns i kastrullerna och sen går han tillbaka till sitt.
Ibland är han nöjd med maten som lagas, ibland inte.
Idag var han väldigt missnöjd!
Det var korv stroganoff och ris. Ris äter han inte alls och falukorv ska vara i skivor utan sås.
Vi tänkte koka makaroner till honom och några av falukorvsskivorna var lagda åt sidan för att stekas åt honom, men han såg nog inte det.
Han muttrade lite, han var ju missnöjd.
På vägen ut från köket greppade han tag i makaronpaketet - och tog det med sig.
Han ställde det i trappen på väg upp till övervåningen, bakom en ljuslykta.
Precis som ekorrarna som samlar in föda för att äta senare, så "samlade" Kalle alltså in föda för att äta när han blev hungrig.
Till skillnad från ekorrarna som ofta glömmer var de lagt det de samlat in, så kunde Kalle visa oss var han ställt makaronerna när vi frågade honom.
- Han har ätit en makaron, förklarade han.
EN makaron - tja, då kan inte hungern ha varit allt för stor! ;-)
Måndag 11 mars 2013
100 sätt att gömma sig på!
Kalle är i en 100-sätt-att-gömma-sig-på-period.
Om det nu finns någon sån period i utvecklingsfaserna... ;-)
Om Kalle var en fjäril, så skulle han ha gått igenom de första stadierna av en fjärils liv.
Han skulle ha passerat ägg- och larv-stadiet. Nu skulle han vara i stadiet som puppa.
Det är ofta som han är inlindad i något. Antingen för att gömma sig för oss eller för att det är mysigt.
Igår var han puppa när han hade ålat sig in i mitt påslakan tillsammans med täcket. Då gjorde han det både för att det var mysigt och för att gömma sig.
Idag hittade vi honom med datorn i knät, under filten i soffan. Pyjamasen var på och det var dags att gå och lägga sig. Han var alltså puppa idag igen.
Det ska bli spännande att se vilken sorts fjäril han kommer att kläckas som i framtiden! :)
Söndag 10 mars 2013
Struts
"Att sticka huvudet i sanden" säger man ibland om någon som tror att den inte syns när den själv inte kan se något.
Enligt skrönan ska strutsen göra så, fast det stämmer inte alls.
På sin höjd kan den gömma sig bland blad och grenar, men inte i sanden.
När mitt täcke kom "vandrande" fram i hallen så var det ganska uppenbart vem som var i det.
- Kalle, nu får du komma ut från täcket. Vi ska äta frukost, sa jag samtidigt som jag insåg att det skulle bli byte av påslakan idag. Jag var inte så sugen på att sova med påslakan som använts till att sopa golvet med.
- Men ... hur vet ... jag är? frågade Kalle.
Han undrade troligtvis hur jag kunde veta att han var i mitt påslakan.
Tja, när mitt täcke har förflyttat sig från min säng, har formen av en sittande 11-årig pojke som dessutom svarar på tilltal - då är det inte så svårt!
Lördag 9 mars 2013
Skräck-dag
Idag har Kalle varit i slalom-backen.
Han följde med dit för att lämna Mimmi och Maja med lite kompisar.
Hu, vilken upplevelse!
Känslorna vandrade från ren skräck till lite, pyttelite nyfikenhet.
- Kalle, vill du prova att åka slalom? frågade vi.
- Aldrig i livet! svarade han bestämt första gången vi frågade.
Han höll sig så långt från liften och backen som det bara gick och allra helst gömde han sig bakom våra ryggar.
När vi senare på dagen hämtade Mimmi och Maja med kompisar så var det fortfarande lite läskigt, men han var modigare. Han förstod nog att vi inte skulle tvinga honom att åka slalom.
Trots allt var liften lite spännande. Han vågade sig lite närmare när han upptäckte vad som hände där. Lite facinerande var det allt.
Snören och pinnar som drog människor framåt. Konstigt!
- Vill du åka slalom? frågade vi.
- Neej ... man kan krocka, sa han men verkade ändå lite intresserad.
Slalomintresset - eller bristen på - verkar ha gått i arv från Kalles ena förälder, ingen nämnd! ;)
Fredag 8 mars 2013
Repris - fast lite värre!
Jaha, då har det hänt igen!
Det som aldrig någonsin har hänt tidigare, har hänt igen efter bara drygt en vecka.
26 februari råkade Kalle kasta sina hörapparater i toastolen istället för att kasta pappret. Den gången var vi snabba att fiska upp dem, det tog inte många sekunder.
Då la vi dem på tork på elementet över natten och dagen efter fungerade de som vanligt.
Den här gången var vi inte lika snabba att fiska upp den apparat som han av misstag kastat i toastolen, det tog säkert 1 minut innan den var uppe.
Vi gjorde som sist, tog ur batteriet sköljde bort smutsen och la den på tork på elementet över natten. Trist nog så var den fortfarande ur funktion dagen efter. Som tur är har vi en extra apparat som vi fick ta fram.
Efter ytterligare en natt på elementet så fungerade den. Puh!
Slutsats: om man är snabb efter att hörapparaten har gjort ett ofrivilligt toabesök så fungerar den efter en natt, men om det tar en minut innan de är uppe så krävs det två nätter på elementet!
Det här börjar bli en vanlig syn på vårt element!
Torsdag 7 mars 2013
Sång-duett
- Märkligt ... vad betyder? frågade Kalle.
- Det betyder "konstigt", svarade vi.
En stund senare såg vi hur han gick fram till Rosie (vår lilla hund) som låg och sov på en fönsterbräda (jo, hon är som en katt!). Han böjde sig fram och försökte få kontakt.
- Jag tecknar ... du tecknar ... vi gör "nåt märkligt" ... sjunger, sa Kalle till Rosie.
Rosie tittade sömnigt upp, men gav inget gensvar.
Kalle tog hennes tassar och sa till henne att hon skulle teckna sången som kommer från filmen Toystory.
- Kalle, Rosie kan inte teckna, sa vi.
- Men ... VAAA ... jag kan teckna! sa han.
- Du får lära henne att teckna, sa vi.
Han klappade henne en stund.
- Äh ... jag ger upp, sa han och studsade iväg på sin balansboll istället.
Det var i alla fall ett försök till samspel.:-)
Onsdag 6 mars 2013
Vi kan vara ganska ociviliserade när vi sitter och pratar runt matbordet. Vi kan prata i munnen på varandra, men med glimten i ögat.
Vi kan stoja och tramsa ganska mycket. Ingen ordning alls! :-)
Vi var samlade alla 6 runt matbordet för att äta kvällsmat. Stämningen var glad och uppsluppen.
Vi kom in på ämnet "att rymma hemifrån".
De flesta människor kan nog minnas någon händelse när de skulle vilja rymma hemifrån eller verkligen gjorde ett försök att rymma hemifrån. Ofta är det nog minnen från när man var liten och var arg på sina föräldrar.
Ofta är nog rymningsförsöken ganska oplanerade och över efter en timme eller två.
Vi hade historier allihop som vi ville berätta. Vi började att nästan prata i munnen på varandra. Vi skrattade och stojade.
Maja försökte att få ordet flera gånger, men blev hela tiden avbruten. Inte för att vi inte ville lyssna på henne, utan det bara blev så. Hon gav nästan upp, men efter att ha börjat om kanske 5 gånger tystnade vi alla. Maja började att ta sats för att berätta om hur det gick till när hon rymde hemifrån när hon var 5 år. Alla lyssnade på henne.
Kalle ha märkt att det hade blivit tyst runt bordet.
Han passade på att ställa sig upp på sin stol.
- Aaaaaaaaaaa, sjöng han entonigt i höga C.
Maja suckade, avbruten - igen!
- Jag är en flygande ängel, fortsatte han och sträckte upp båda sina armar rakt upp i luften. ;-)
Oj, vad vi skrattade!
Han kunde inte ha varit mer otajmad än så! ;-)
Kalle, 4 år, gör samma gest som när han var en ängel!
Tisdag 5 mars 2013
Vår-tecken
Kalle har gjort fynd, tydliga vår-fynd.
I slutet av vår gata stack de upp från gräsmattan där snön hade smält bort. En liten stark tuva med snödroppar.
Ofta när han inte vet vad något heter, kan han ställa frågan som om det är den han frågar som inte vet.
- Har du glömt vad den heter? frågade han och ryckte på axlarna eftersom han inte visste vad blomman heter.
- Det är snödroppar, svarade vi.
Han tittade på det tydliga vårtecknet.
- Å, det är snö (samtidigt som han tecknade han snö med båda händerna i luften som visar hur snöflingor dalar ner i luften) och droppar (samtidigt som han tecknade tårar med båda pekfingrarna som drog ner från båda ögonen för att visa tårar som rinner), sa han.
När han tecknar samtidigt så blir det som ett stöd för hans minne vad olika saker heter.
Nästa gång vi frågade vad blomman heter, så kunde han svaret på en gång - snödroppar!
Våren är på gång!
Måndag 4 mars 2013
Inga bortförklaringar, inga erkännanden
- Hur säger "choklad" på engelska? frågade Kalle samtidigt som han tecknade ordet choklad.
- Det heter "chocolate", svarade vi.
- I vill ha chocolate, sa Kalle på svengelska och log stort.
En kvart senare när vi kom in i köket hittade vi Kalle uppflugen på en stol som han dragit fram till skafferiet. Antagligen vet han att om vi har choklad hemma, så ligger den högst upp i skafferiet.
- Oj, vad gör du? frågade vi, fast vi egentligen förstod att han letade efter choklad.
- Eeem ... jag vet inte, sa Kalle.
- Letar du efter något? frågade vi.
- Kanske, svarade Kalle.
- Vad letar du efter? försökte vi.
- Inge´, svarade Kalle kort.
- Kan vi hjälpa dig? frågade vi.
- Äsch ... jag gör imorgon, sa Kalle och klättrade ner utan att varken ha gett en bortförklaring eller ett erkännande. Det ska bli spännande att se vad han gör imorgon! ;-)
Söndag 3 mars 2013
Choklad-skola
Det är bäst att hänga på när Kalle är intresserad av något.
Idag fastnade han för choklad men saknade flera av orden.
Han försökte att rita dem för att vi skulle förstå.
Då tog vi snabbt fram olika bilder med choklad på datorn och skrev de sammansatta orden som hade ordet "choklad" i sig.
Kalle var mycket intresserad.
Han läste orden och kunde snabbt placera ut rätt ord vid rätt bild.
Det blev lite skola trots att det är söndag.
När vi hade gått igenom orden tillsammans frågade han om han kunde få "göra Google".
Han bad också om alla lapparna.
Systematiskt gick han igenom alla 7 sammansatta orden och tittade på alla mumsiga bilder som kom upp.
Det blev alltså både skola och självstudier.
Lördag 2 mars 2013
Något att fira ...
Varje dag finns det NÅGOT att fira.
Idag firade Kalle ...
- att han är frisk igen (eller i alla fall feberfri och bara lite hostig).
- att han hittade årets första snödroppar som hade tittat fram på en allmänning vid slutet av vår gata.
- att det var popcorn-glas, alltså glas på fot, till maten (=popcorn efter maten).
Allt går att fira!
Kalle höjde stämningen när han försökte öppna flaskan med partybubbel.
Han tyckte att det var lite obehagligt, men kom på ett bra hjälpmedel för att lyckas få bort korken. ;-)
Fredag 1 mars 2013
Sjuk med studs
Lite, lite feber, lite snuvig och mycket hosta.
Kalle är ändå ganska pigg.
Han inledde dagen med att hoppa på sin balansboll fram och tillbaka mellan vårt sovrum och vardagsrummet.
Efter att ha hoppat i en timme tyckte vi att han var så pass pigg att han kanske kunde byta pyjamasen mot vanliga kläder.
- Kalle, kan du byta pyjamasen mot vanliga kläder? De ligger upp i ditt rum, sa vi.
- Glöm det, var svaret från Kalle som hoppade vidare fram och tillbaka.
Han gillar att ha pyjamas hela dagen och är man sjuk så är man.
Vi släppte ämnet och lät honom hoppa vidare.
En halvtimme senare, många studs på bollen senare, upptäckte vi att han hade påbörjat sitt klädbyte, trots allt.
Det är så typiskt Kalle.
Han säger blankt "nej", men om vi låter honom vara och inte bråkar om det så gör han som vi har bett om ändå till slut.
Han missade en liten detalj, han fick bara av sig sin pyjamas, men aldrig på sig de vanliga kläderna!
