Idag fick han nyckeln igen och han reagerade starkt, blev snabbt irriterad. Han ville verkligen inte låsa och suckade djupt. Hela hans kropp visade tydligt att det var inget han ville göra, men han gjorde det ändå. När han var klar lämnade han ilsket tillbaka nyckeln.

- Vad ÄR det för FEL på dig? undrade han och kunde inte förstå varför han skulle låsa dörren.

Det blir ganska komiskt ibland, han är expert på att låta sin ilska gå ut över oss när det kanske borde vara vi som borde vara frustrerade att han verkligen är totalt ointresserad av att lära sig en del helt vanliga saker.

Vi tvättade bordet och våra armar. För Kalle, som alltid vill äta upp allt på sin tallrik, var det lite jobbigt att inte kunna avsluta sin måltid. Han tog det ändå bra!

Vi var oroliga att han skulle vägra äta ute igen, men det var inga problem ikväll! 😊

Kalle la sig på golvet i klassrummet, när de pratade om sex och samlevnad.

På kvällen frågade vi honom varför han hade gjort det. 

Om vi tolkar/översätter så betyder det nog: jag gillar inte att prata om sex och samlevnad, det är jobbigt.

- Du kan inte fråga ... du måste säga "ja" eller "nej", sa han och visade med två fingrar hur vi skulle göra.

Ja- eller nej- frågor är mycket lättare att fixa än öppna frågor. Bra att han säger hur han vill ha det, men vi kommer inte sluta fråga. 😄

Vi hade med oss sifferballonger till släktkalaset.

- Du kan fråga pappa om han vill ha hjälp med att dammsuga bilen, sa jag,

Lite trumpen gick han till pappa och frågade om han ville ha hjälp.

- Oj, jag är precis klar! sa pappa.

- Yes ... jag vann! sa Kalle och blev väldigt glad att han inte behövde dammsuga. 

Efter erbjudandet om att dammsuga bilen, så kom han till ro med att läsa Minecraft-tidningar.

Han dammsög bilen i 10 sekunder bara för att vi skulle kunna ta en bild:

- Tack för potatis ... kyckling ... och dricka, sa han ikväll när han ätit klart.

Vi sa varsågod och sa att det var inte kyckling, utan fläskfilé.

Han rättade sig:

- Tack för "rotten flesh"! sa han. 

Haha, Minecraft är bra, men kanske blir det lite galet ibland!

Kalle brukar inte direkt strössla komplimanger omkring sig. Han gillar när det är mer neutralt, varken beröm eller kritik. Med det i bakhuvudet var det en ganska rolig dialog storasyster Mimmi hade med honom.

 

- Kalle, vad tycker du om mamma? frågade Mimmi.

- Tja, svarade Kalle lite förstrött.

- Tycker du om mamma? fortsatte hon.

- Ja, svarade han.

- Har du sagt det någon gång till henne, sa Mimmi.

- Nej, svarade han.

- Det kanske du kunde göra så blir mamma glad, sa Mimmi.

 

En stund senare kom jag in i rummet.

- Vad skulle du säga till mamma, undrade Mimmi.

- Mamma, jag tycker om dig, sa Kalle och tittade mig rakt i ögonen.

Det var väldigt överrumplande och jag blev väldigt glad. Kalle såg det och blev själv glad över min reaktion.

 

Ytterligare en stund senare kom jag tillbaka till Kalle och Mimmi.

- Kalle, vad var det du kunde säga till mamma, sa Mimmi ännu en gång.

Den här gången tog det honom några minuter att fundera ut vad han skulle säga. Uttalande var lite roligt både för att det var ett ord vi inte visste att han kunde, men också för att det kanske inte är det första ordet man tänker på om man träffar mig.

- Mamma, du är tjusig! sa han. 

Man tackar för komplimangen!

 

Vår skugga i morse på väg till skola och arbete:

 

 

Ganska länge har Kalles klass pratat om att de vill testa att dippa pommes i glass. Idag fick de äntligen testa det, när de gick till Max på hemkunskapen. Kalle ville inte dippa i glass, men han åt gärna pommes. Han lyckades till och med flirta till sig ytterligare en portion pommes av klasskamraterna. Efter 2 portioner var han ganska mätt.

- Jag känner att pommesen kommer till hjärtat, kommenterade han. 

På kvällen försökte vi fråga vad han menade med "pommesen till hjärtat".

- Jag tror pommes åkte till hjärtat ... inte magen ... hjärtat är ett organ, svarade han. 

Det var det enda svar vi fick. Kanske kan man tolka det som att det åkte till hjärtat, för han är så förtjust i pommes! 😊

- Jag kan inte ta bort, konstaterade han.

Vi förklarade att den andra huden var brun av solen och att det inte gick att tvätta bort det vita. Nu vet han hur det funkar! Learning by doing!

Lite roligt var det ändå att ikväll hittade vi honom i hans säng med en uppslagsbok om olika länder. Han visade och berättade massor om Schweiz. Han berättade att huvudstaden heter Bern, att de har 4 språk och att valutan är schweizisk franc. Han hade också jämfört Schweiz med Sverige och den enda likheten han hittade var att båda börjar på bokstaven S!

Han var visst, trots allt, intresserad av matchen igår kväll. Intresset var bara  mindre sportinriktat än vårt intresse.

Visste du förresten att Sveriges yta är ungefär 10 gånger större än Schweiz yta? Det har vi lärt oss idag!

Tur att vi snabbt kunde fixa till vårt misstag!

På lördagar brukar vi ofta äta soppa och pannkakor till lunch. Vi äter olika soppor, men Kalle äter alltid broccolisoppa. Vi har portioner av hans soppa i frysen som han får. Idag fick vi göra ny broccolisoppa eftersom det var slut i frysen. Antagligen var den inte tillräckligt mixad, slät, utan han hittade bitar av broccoli.

- Är det rätt soppa? ... den är fel ... det är ... hmm ... så många löv i den! sa han och vägrade äta.

Vi håller tummarna för att han vågar smaka nästa lördag, för nu har vi mixat den en gång till och sen silat den. 12 portioner mixad och silad broccolisoppa ligger i frysen och väntar på att han ska äta dem.

Svaret blev lite roligt:

- Oj ... den är under kudden ... hoppsan ... kanske kommer tandfe! svarade han snabbt, lite överrumplad själv över insikten att om det var en tappad tand kanske den hade förvandlats till en peng. Han lyfte på kudden och visade mobilen.

- Tror du att mobilen kan förvandlas till något? frågade vi. 

- Hmm ... kanske blir en kamera, sa han när han funderat en stund. 

Han var i alla fall ärlig att han smusslat med sig mobilen!

Det sista dygnet har varit ett jobbigt dygn för Kalle. Det har varit konflikter både hemma och i skolan som Kalle inte har kunnat hantera. Han har inte riktigt förstått vidden av hur tokigt allt blivit, utan istället har han dragit sig undan, varit arg och sur. Efter skolan idag hade vi ett "allvarsamtal" med honom. Vi bad honom att fundera över det som hänt och prata med oss när han funderat klart. Det tog 4 timmar, sen kom han och ville prata ut. Det blev ett bra samtal och han avslutade med att ge oss en kram.

- Är du inte svartsjuk mer? frågade han. 

Han trodde nog att svartsjuk och arg är samma sak!

 

Under de 4timmarna satt han ett tag på studsmattan och funderade över situationen:

Hans fråga var lätt att förstå, trots att han använde ett ord som inte finns:

- Är hon badad ... eller regnad?

 

På kvällen la Kalle falukorvsskivorna som en tandrad på sin tallrik. Varje korvskiva fick en klick ketchup.

- Det är tandkräm ... röd tandkräm ... visst tänker jag snabbt! sa han. 

Den här tiden på året, pollentider, är han snabb att förklara att det är för mycket björk ute, han blir så snuvig. 

Argumentation check! 

Ganska snabbt förstod vi orsaken.

- Jag kan hoppa studsmatta ... så jag blir törstig, sa han och lämnade oss i vattnet, för att gå och hoppa. 

Han var alltså inte törstig!

Att bada, som vi andra ville göra tillsammans, hoppade han över!

Kalle njöt av hennes sällskap. De gosade och Kalle var också en bra skyddsmur mot vår "läskiga" hund, Rosie.

- Freja är så gullig, sa han och tecknade tecknet för "tröja". Han gav henne alltså helt omedvetet ett eget persontecken. Han hörde alltså inte skillnad på namnet Freja och ordet tröja, så persontecknet var ganska självklart. Vi får se om det blir hennes tecken! 😄

- Ähh ... jag tar båda, sa Kalle och "mulltitaskade" på sitt sätt!

- En "humling" ... vilken gullig, sa han. 😄

- Oj ... det var svårt ... jag försöker ... jag kämpar med hjärnan! sa han.

Verkligen bra beskrivning av hur han upplever sina svårigheter att berätta saker.

Vi visade honom de bilder vi fått från skolan och genast blev det mycket lättare. Han förklarade lite till varje bild.

På eftermiddagen kom ett meddelande om att två olika taxi-bilar ville hämta Kalle vid skolan för att köra honom till fritids. Han hoppade såklart in i den första, så när den andra kom (som visade sig vara den han skulle åkt med) så hade han redan åkt. Vi ringde och kollade med fritids om han hade kommit fram, men det hade han inte. Det hade då gått en halvtimme och taxin hade inte hunnit köra den korta sträckan på ett par kilometer. Efter det ringde vi färdtjänst som bara kunde bekräfta att de gjort fel som skickat två bilar. Samtidigt som vi pratade med färdtjänst kom han fram till fritids. Puh, skönt!

Frågan är var han varit i en halvtimme. Vi frågade honom och han säger att taxin åkte väldigt långt, så kanske blev det en ofrivillig sightseeing runt stan. 

Han tog det med lugn och ro. Det är vi som tycker det känns lite olustigt.

På kvällen lyckades han flirta till sig en munk av Mimmi:

Det blev en ute-fika i stugan. Mysigt!

När Kalle reste på sig var Ozzy snabb att ta hans plats.

I nästan två år har Kalle "arbetsvägrat" på slöjden. Därför var det extra roligt att få meddelande om att han faktiskt kommit igång med ett fodral till sitt Nintendo Switch-spel! 

Bra förhandlingar fick honom att till slut göra en första arbetsinsats. Hoppas det håller i sig till nästa slöjdlektion. 👍🏻

- Kan du läsa lite för oss? undrade vi.

- Ok ... jag försöker .., eeh ... nej jag kan inte ... det är svårt!

Tur att Google translate finns!

När Kalle kommer hem efter fritids passerar han oss i familjen utan att notera vår närvaro. Han tar direkt ut riktningen mot Rosie, går fram till henne och gosar en lång stund. 

- Kalle, du glömde säga hej till oss, sa vi,

- Ååh ... ja men ... ni har ju inte päls och är mjuka, svarade han. 

Så sant!

Vi började riva ner tapeter när Kalle gick och fixade sig. 

Det blev inte mycket arbete för hans del!