Torsdag 28 februari 2013
När orken tryter
I några dagar har Kalle sett lite hängig ut, men han har inte varit sjuk.
Igår kväll kom febern som vi nästan var beredda på.
Kalle själv tycker inte att han är sjuk när han har feber, men när näsan börjar rinna så att det krävs papper - DÅ är han sjuk. ;-)
Han har tillbringat hela dagen i stillhet i sängen och soffan.
När han hade datorn i knät och tittade på Kalle Anka-filmer, kände han nog att det var på gränsen för vad han orkade.
Han löste det på sitt sätt. Han helt enkelt "slog av" ett av sina sinnen.
Han slog av ljudet på datorn.
Kalle Anka skuttade och tjattrade helt ljudlöst = inte lika krävande att titta på som med alla ljudeffekter i högt tempo.
Smart!
I julklapp fick han en tidningsprenumeration och han valde då att prenumerera på tidningen Bilar.
Den första tidningen kunde inte komma på en bättre dag - den kom idag.
Visste tidningsbudet att Kalle var hemma idag, kan man ju undra?
Onsdag 27 februari 2013
Extra tandkräm
En tandkrämstub som har intorkad tandkräm runt korken är inte helt fräsch.
Det tycker väl ingen.
En del bryr sig mer än andra om hur korken ser ut.
Kalle har de senaste veckorna börjat att "åtgärda" korken varje gång han tar tandkräm. Han slickar bort all tandkräm som finns på utsidan runt korken.
Alla i familjen är inte helt glada i hur han gör. Några i familjen vill inte använda samma tandkrämstub ...
Vi har försökt att stoppa honom och visa hur han kan göra istället.
Nja, han har inte tyckt att något annat sätt har varit bra.
Nu har vi löst problemet. Han har fått en egen, alldeles egen Kalle-tandkräm.
Nu kan han få slicka intorkad tandkräm hur mycket han vill. ;-)
Tisdag 26 februari 2013
Som det kan bli!
Kan du känna känslan när du upptäcker att du råkade lägga de smutsiga strumporna i frysen istället för i tvättkorgen?
Eller när du kommer till jobbet och upptäcker att du fortfarande har tofflorna på dig och glömde att byta till ytterskor?
Eller när du upptäcker att du råkade ta med dig soppåsen till stan istället för att lämna den i soptunnan?
Spara den känslan så förstår du hur Kalle kände igår ...
Dags att sova.
Oj, kissnödig.
Snabbt till toaletten, samtidigt som han tog av sig hörapparaterna.
Satt med hörapparaterna i handen under toalettbesöket.
Tog papper.
Torkade sig.
Kastade - hoppsan - hörapparaterna i toaletten och hade kvar papperet i handen.
Ta fram känslan som du fick när du läste de översta raderna så förstår du hur Kalle kände det när han upptäckte vad han gjort.
Han såg ut som målningen Skriet av Edvard Munch!
Vi fick den delikata uppgiften att fiska upp ett par hörapparater indränkta i mer än bara vanligt vatten ...
Efter avsköljning och tork på elementet hela natten så fungerar de lika bra som innan.
Puh!
Här är Kalle 2 år och har hörapparaterna fastsatta med en varsitt band med en klämma fäst på tröjan.
Han hade som vana att kasta ifrån sig höapparaterna lite här och där på den tiden.
Då visste vi att de i alla fall hängde kvar i banden.
Hörcentralen har berättat för oss att någon av misstag råkade tvätta ett par hörapparater i tvättmaskin i 40 grader och det hade gått bra, men vid 60 grader kunde hörapparaterna inte återhämta sig!
Måndag 25 februari 2013
En fråga!
Direkt när Kalle hämtades på fritids så hämtade han ett papper med en bild på. Han gömde bilden mot sin mage.
- Jag ska göra en fråga, förklarade han.
- Det är som sportbil ... den åker pizza äter ... den är Toy Story sak ... den är så raketfart ... som den gula köra iväg ... vilken är? frågade han och väntade förväntansfullt på ett svar.
Ett svar som skulle kunna vara väldigt knivigt med de minst sagt kluriga ledtrådarna.
Eftersom han har pratat om det här i några dagar så kunde vi svaret.
Svaret var Pizza Planet (från Toy Story - filmen).
- Braaa! sa Kalle och visade tummen upp.
Direkt när han kom hem gick han fram till alla så fort han fick syn på någon och ställde frågorna igen.
Samma frågor och lika förväntansfull varje gång.
Önskan att verkligen på riktigt få se den gula, sportbilen (!) blev väldigt stark.
Det löste Kalle på ett mycket bra sätt.
Han satte helt enkelt upp lappen i köksfönstret och tittade ut.
Med lite fantasi kunde han placera bilen på gatan. Fyndigt!
Precis när vi "tittade ut" och fick se den gula sportbilen (!) så "körde" den iväg.
Samtidigt rusade Kalle ut ur köket.
- Kom, kom ... sovrummet, ropade han.
Till hans lycka hade den gula sportbilen (!) bara kört fram några meter och syntes från sovrumsfönstret.
Den är fortfarande parkerad på gatan utanför sovrumsfönstret!
Söndag 24 februari 2013
Sömngångare
Det verkar som att Kalle har förstått vad det innebär att gå i sömnen. Antagligen har han sett tecknade filmer med sömngångare som gör tokiga saker.
Ikväll tog han till knepet att gå i sömnen.
Han var på väg från badrummet till sitt rum för att gå och lägga sig.
- Jag har en idé, sa han och sträckte ut sina armar rakt ut framför sig.
Han började att gå helt lugnt mot sitt rum, men så fort han kommit ur sitt rum svängde han in i Majas rum istället för att gå rakt fram till sitt rum.
Så fort han kommit fram till Majas säng bröts sömngångar-förtrollningen och han skuttade mycket snabbt ner i hennes säng med ett stort leende...
... och drog snabbt täcket över huvudet som för att gömma sig.
Här ville han sova hela natten!
De allra flesta hade nog ställt en vanlig fråga, om de fick sova där eller inte.
Det här var ett bra mycket roligare sätt att ställa en fråga på!
Lördag 23 februari 2013
Gift-svamp?
Vi äter nästan aldrig svamp i maten eftersom det bara är en i familjen som vill ha det i maten.
Kalle är alltså inte den enda som gärna avstår från att äta svamp.
Till lunch låg det en stor champinjon framdukad på en tallrik. De andra ville ju ändå inte ha någon.
Kalle kom in i köket.
- Mamma, titta en blåmes, sa Kalle och pekade ut genom fönstret.
Jag tittade ut, men såg ingen blåmes. När jag vände tillbaka blicken förstod jag. Han hade lurat mig att titta ut för att kunna ta champinjonen.
Han stod kvar vid bordet helt öppet, han hade ju lyckats ta champinjonen så varför skulle han dölja det!?
Till min förvåning började han att äta på champinjonen - och åt upp den.
Reaktionen som kom när svampen var uppäten var inte helt väntad. Han ramlade ner på golvet och spelade teater som tydligt beskrev hur sjuk han hade blivit av svampen.
Nog för att deet finns giftiga svampar, men det här var ju en vanlig champinjon ...
Till kvällsmaten ställde vi fram en liten skål med några champinjoner.
Det var det första Kalle åt - och han åt upp alla!
Ännu lite senare frågade han om han kunde få en svamp till.
Tyvärr hade han ätit upp alla vi hade...
Fredag 22 februari 2013
Till sista smulan ...
Kalle är den mest ekonomiska av oss alla i familjen.
Kan man "gnaga" bort mer fruktkött på ett äpple än han gör utan att äta kärnhuset? ;-)
Dagens äppelskrutt:
Gårdagens äppelskrutt:
Torsdag 21 februari 2013
Dator-tid
Om han fick skulle han kunna sitta vid datorn och titta på olika YouTube-klipp hela dagen, alla dagar i veckan.
Han vet att vi alltid säger "du får vänta tills det är mörkt ute" om han ber om att få använda datorn på dagen.
För att göra det lätt för Kalle att veta när det kan vara OK att fråga om han får använda datorn, så har vi sagt att det måste vara mörkt ute och att det är kväll då.
Idag blev nog frestelsen för stor, trots att det var ljust ute.
Av en slump hittade vi den bärbara datorn i soffan, med en kudde på sig - och den var påslagen.
YouTube-filmen med Toy Story var stoppad, så att det var Kalle som använde den var det ingen tvekan om.
När Kalle kom tillbaka efter sitt toalettbesök, satt vi i soffan och väntade på honom.
Vi var lite roade av situationen.
Hur skulle han förklara att han hade slagit på datorn - trots att det var ljust ute?
- Inge'... jag gör mörk ... han blundar ... så mörk, sa Kalle som ett svar på frågan vi aldrig hade ställt.
Han visade hur han menade. Han blundade och menade att det hade blivit mörkt.
Ungefär som strutsen som sticker huvudet i sanden och tror att den inte syns. ;-)
Onsdag 20 februari 2013
Näsa för dofter
Kalle gillar hamburgare, det är en favorit.
Han kom inspringande i köket med ett stort leende.
- Å, jag känner ... det luktar ... hamburgare! utbrast han och sprang fram till spisen.
I kastrullen kokade en lammkotlett som blivit över. Den skulle bli "festmat" till Rosie.
Leendet i Kalles ansikte försvann när han lyfte på locket.
- Eeeh ... eller kanske... luktar är bajs? frågade han och såg lite äcklad ut när han tittade ner i kastrullen.
Tur att det inte var mat till honom. ;-)
Tisdag 19 februari 2013
Slotts-vandring?
En stor byggnad, stor som ett slott, med massor av rum, 11 kök, flera badrum och andra interiörer.
Kalle är mycket intresserad och tittar på allt.
Han provsitter nästan alla möbler, kollar kökens kylskåp och kökskranar, testar alla duschar och toaletter.
Vandringen tar ett par timmar. Mimmi och Maja suckar.
Varför måste han titta på ALLT?
Utflykten till IKEA är för Kalle som att gå på ett museum där man kan prova allt.
Han beter sig precis som när vi kommer till hem som Kalle aldrig har varit i förut. Han "skannar" av alla rum i hemmet. På precis samma sätt skannar han av allt på IKEA, med den skillnaden att det är en aningen lite större yta.
Han är uppspelt av alla intryck.
Det passar honom perfekt!
Han gjorde en marknadsundersökning av de 11 kökskranarna. Han "tvättade" händerna 11 gånger.
Trots att han visste att det inte fanns vatten i kranarna så drog han ändå upp ärmarna varje gång! ;-)
Vilken kran var bäst då?
Kalles svar: Alla!
Måndag 18 februari 2013
En idé ...
Kalle har använt födelsedagspengarna som han fick av mormor 26 januari.
Han har köpt Kreo (nästan som lego) lastbilen/roboten Optimus Prime från Transformers.
Idag satte han sig målmed vetet vi köksbordet och skulle bygga den.
Han ville absolut inte ha sällskap eller hjälp när han byggde, det var han väldigt tydlig med.
Han satt djupt försjunken i den 50-sidiga byggbeskrivningen med dryga 10-talet påsar med byggbitar utströdda på hela matbordet.
När han hade byggt i ungefär en timme och kommit till sidan 3, så reste han sig lite uppgivet.
- Jag har en idé! sa han och gick upp till sitt rum.
Eftersom han aldrig kom tillbaka så gick vi till hans rum för att se vad han gjorde.
Där hittade vi honom i sängen, under täcket - sovande.
Han måste ha bestämt sig för att det skulle vara skönt att sova lite ...
När han efter någon timme vaknade hade lusten att bygga kommit tillbaka.
Nu accepterade han hjälp, så med gemensamma krafter byggdes Optimus Prime ihop av de drygt 500 bitarna.
Kalle säger att lastbilen är som en ko.
Båda har horn i pannan! ;-)
Söndag 17 februari 2013
Buffé-bord
Vi var på resande fot en stor del av dagen idag.
Mattiderna blev lite förskjutna, så kvällsmaten blev en kopp te med en kvällsmacka istället för lagad mat.
För Kalles del kanske man kan säga att det mer var en buffé.
Han började med en kopp te och en macka. Eftersom det är som att äta frukost så hämtade han en skål med mjölk och flingor. Det äter han alltid efter mackan.
Dessutom ville han ha hallonyoghurt (yoghurt som han i alla år har vägrat att äta!) så då hämtade han en skål till.
Och ett glas till mjölken.
Och en sked till flingorna och mjölken.
Och ytterligare en sked till youghurten.
När han var färdig med alla sina förberedelser, var vi nästan färdiga med vårt te och våra mackor.
Hoppsan, teet var alldeles för varmt.
- Jag har en idé, sa Kalle och gick till kökslådorna. Han drog ut låda efter låda och letade.
Vi förstod vad han letade efter och vi vet också att han borde veta var de ligger.
Sugrör har han hämtat många gånger, men han kan verkligen inte komma ihåg vad som ligger i vilken låda.
Till sist lyckades han dra ut rätt låda och kunde helt plötsligt dricka sitt te.
Lördag 16 februari 2013
Glädjespridare
Kalle har verkligen ingen känsla för om hans beteende utmärker sig när han träffar andra människor eller inte.
Och skulle det utmärka sig, så spelar det ingen som helst roll.
För vår det innebär det att vi aldrig i förväg vet vad som kan hända.
Idag blev det snabbmat igen. Pappa och Kalle åkte till en pizzeria och köpte pizzor.
Det var en väldigt lång kö, fler än vi var hungriga på piza. Det tog nästan 1 timme innan pizzorna var klara.
Det 10-tal människor som väntade på sina pizzor satt tålmodigt, tysta och väntade.
Ingen pratade, alla satt i sina egna tankar.
Kalle tänkte på något som var roligt, så han skrattade helt hysteriskt nästan hela tiden. Han skrattade så mycket att kinderna blev lite rödare, tårarna började nästan att rinna och han hade svårt att sitta stilla.
Pappa försökte få honom att berätta vad han skrattade åt, men det ville inte Kalle. Han ville bara skratta.
Stämningen i hela pizzerian blev lite gladare. Alla hörde och såg hur glad Kalle var.
Det smittade av sig och en del mungipor åkte upp en liten aning. Glädjespridare!
När Kalle senare satt hemma vid matbordet kunde han förklara att det var en kanin som ville leka kurragömma som han skrattade åt. Antagligen är det något han har sett på TV och antagligen var det väldigt roligt.
Fredag 15 februari 2013
Trötthets-symptom
5 timmars bilresa på eftermiddagen innan vi var framme vid vår stuga.
Kalle visste att vi skulle till en stuga och att vi skulle sova där. Vi hade också berättat att vi skulle sitta många timmar i bilen. Inga problem, han satt lugnt och tittade ut på allt som gled förbi utanför fönstret.
När vi kom fram såg vi att han var förväntansfull.
- Iiiiiihhhh, sa han gällt som ett bevis på att det var lite pirrigt.
När vi hade packat upp, bäddat en del sängar och dukat fram för kvällsmaten kom Kalle och bad oss titta i ögat.
- Titta här, sa han och drog ner det undre ögonlocket och visade mer av sitt öga.
Vi tittade noga för att se om det var något smuts i ögat eller om det rött och irriterat ut, men vi såg inget konstigt.
- Ögat ser bra ut, har du ont? frågade vi.
- Neej ... inte ont ... kanske ser sova ut? frågade Kalle.
Han frågade alltså om vi tyckte att han såg trött ut på sina ögon.
- Han vill sova ... mysigt, sa Kalle och pekade på översängen i den ena våningssängen.
Vi lyckades få honom att äta kvällsmat innan han bytte om till pyjamas, borstade sina tänder och la sig.
John Blund kom och hälsade på på en gång!
<3 Torsdag 14 februari 2013 <3
Humor i skolan och hemma
Idag borrade Kalle ett hål i fågelholken, så att blåmesarna (som han bygger holken åt) kan komma in och ut ur holken.
När borren hade snurrat igenom hela tjocka träbiten och han drog upp den igen så fick han en helt annan bild i huvudet:
- POPCORN, utbrast han, när han såg sågspånet som låg i skruvar på holken.
Popcorn finns överallt, det gäller bara att se det.
Fråga: Hur undviker man att slå sig på tummen?
Svar: Man håller hammaren med båda händerna ...
... eller gör som Kalle:
Har handskar på sig och drar in tummen i handsken.
Efter kvällsmaten "festade" hela familjen på en ask chokladhjärtan eftersom det är Alla Hjärtans Dag idag.
20 chokladhjärtan i asken, 6 personer runt bordet. Med enkel matematik blir det 3 hjärtan var och 2 i rest.
Alla hade fått sina hjärtan och det låg 2 bitar kvar i asken.
- Vänta ... jag visa en sak ... alla beredda? Ett ... två ... neej ... klara ... färdiga ... gå! sa Kalle och snabbt som ögat hade han tagit ett chokladhjärta innan någon hade hunnit reagera.
Vilken luring!
Onsdag 13 februari 2013
Skridsko till havs
De senaste veckorna har de åkt skridskor på gympan i skolan.
De har gått iväg till bandyhallen alldeles nära skolan. Kalle har accepterat de konstiga, hala skorna (läs skridskorna) och förökt att åka, men det är inget han direkt gillar.
Idag skulle de inövaade stegen på skridskor testas rejält. Det var friluftsdag hela dagen för alla elever från förskoleklass till årskurs 4. Med packade fikaväskor, hjälmar och skridskor åkte de iväg till en bottenfrusen vik av vår insjö.
Kalle ville verkligen inte åka skridskor, men han tog gärna en lång promenad på isen tillsammans med fröken.
På kvällen pratade vi lite om dagen. Kalle brukar nästan aldrig prata om vad han har gjort, men idag kunde han förklara vad det var som gjorde att han inte ville åka skridskor.
- Den är konstig ... kan inte halkaskor ... Kalle har skor ... inte skridskor havet (nåja, havet kanske är att överdriva när man pratar om en bottenfrusen vik av en insjö) ... havet bada varmt, förklarade han med lite tankepauser mellan varje uttalande.
Med lite kontrollfrågor om vi hade förstått rätt, så kom vi fram till att han menade att det är väldigt underligt att åka skridskor på en sjö som man badar i på sommaren.
Att åka skridskor i ett hus var OK, sa han, så vi får väl se om han åker skridskor i bandyhallen på fredag som planerat.
Här är Kalle 4 år och har fått skridskor på fötterna. Han ser riktigt glad ut på bilderna, men hans fötter "vägrade" att vara på isen. Han böjde hela tiden in benen så att han blev sittande och slapp att åka.
Fettisdag 12 februari 2013
Semla, ja tack!
Som traditionen bjuder, så åt vi semlor hemma idag.
För några år sen sa Kalle "ja" till en semla - men utan brödet och mandelmassan.
Det var en klick grädde han ville ha!
Alla andra år har han sagt "nej, tack".
I år frågade vi om han ville ha en semla och han svarade ja utan att tveka.
Han var dessutom ivrig att få börja äta.
Han höll sig till sin vanliga teknik - en sak i taget.
1. Slickade bort allt florsocker.
2. Åt upp locket.
3. Slickade i sig grädden.
4. Åt upp mandelmassan! (Det trodde vi aldrig!!)
När det bara var bull-botten kvar så slutade han att äta.
Mätt och nöjd.
En halv semla är inte illa jämfört med tidigare år!
Måndag 11 februari 2013
100 meter ombyte
Den sista tiden har Kalle börjat att byta kläder till pyjamas mer och mer på egen hand.
Han har en väldigt egen stil, när han är i badrummet med målet att få av sig kläderna, sätta på sig pyjamasen och borsta tänderna.
Han vandrar runt, runt, runt i badrummet hela tiden. Ett varv förbi handfatet och toaletten med sväng förbi duschen och badkaret är ungefär 10 steg.
Dagens ombyte:
- 1 varv
- av med byxorna
- 2 varv
- av med en strumpa
- 1 varv
- av med den andra strumpan
- 3 varv, varav 1 med strumpan i handen
- av med tröjan
- 1 varv
- stannade och funderade en lång stund med blicken snett uppåt åt höger (kanske funderade han på om han skulle sätta på sig pyjamasen eller borsta tänderna)
- 1 varv
- tog tandborsten och tryckte ut lite tandkräm på den
- 5 varv samtidigt som han borstade tänderna
- spottade ut tandkräm och sköljde av tandborsten
- 2 varv
- tog fram pyjamasen
- 1 varv med pyjamaströjan i handen
- satte på sig pyjamaströjan
- 2 varv
- satte på sig pyjamasbyxorna.
KLAR!
Totalt gick och hoppade han alltså 19 varv samtidigt som han bytte om till pyjamas.
Om man räknar att varje steg är en halvmeter så gick han nästan 100 meter.
Bra kvällsmotion att byta till pyjamas, med andra ord!
Kalle vet att den gröna tandborsten är hans!
Söndag 10 februari 2013
Nya flingor
Ett tips till alla barn som vill prova de mest onyttiga flingorna för att de verkar så goda:
Vägra konsekvent att testa alla nya smaker. Oavsett om det gäller mat, fika, frukt, grönsaker eller annat att äta. Var konsekvent, det är det viktigaste. När du sen ser något i affären som du vill prova, så är det mycket lättare att få ett "ja" om man sällan provar nya saker.
Kalle blev väldigt ivrig i mataffären när han såg kartongen med en pingvin utanpå. Den ville han få köpa.
Det är klart att han fick det, trots att näringsinnehållet är ganska lågt och sockerhalten ganska hög.
Det är inte varje dag han ber om att få smaka nya smaker.
På vägen hem kramade han sin nya kompis, Pingvinen.
- Han är sjörädd (sjösjuk, menade han nog), förklarade han och satte pingvinen under säkerhetsbältet.
När han kom hem visade han stolt upp sin nya vän för alla intresserade.
Maja visade att hon hade några kompisar till Kalles pingvin.
Kalle tittade och jämförde.
Ville han smaka?
- Nej ... han gör det ... sen, sa Kalle.
Vi får väl se när "sen" är!
Lördag 9 februari 2013
Melodifestival-yra
Kalle såg väldigt misstänksam ut när vi hällde upp en dryg matsked av en mixer med blåbärssmak i hans glas.
När vi sen fyllde upp resten av glaset med Sprite tyckte han att vi gick över gränsen för vad som var OK.
Efter lite övertalning så tog han en klunk av drinken.
- Det var en gottblandning, sa han leende.
Gottblandning. Vilket bra ord!
Det ingår i vårt ordförråd nu!
Fredag 8 februari 2013
Ett nytt försök
Vi brukar förbereda Kalle en kvart innan att det är dags att gå och lägga sig.
Han brukar sucka lite och förklara att han inte vill.
Vi var inte beredda på dagens reaktion.
När vi hade sagt att det snart var dags att sova, så rusade han upp till sitt rum. Efter en kort stund kom han ner igen med sina kuddar och la dem på hallgolvet. Han sprang upp igen och hämtade mer saker. Täcke, överkast och en filt. Till sist hämtade han sitt tandborstglas och en tub tandkräm.
Alla saker la han på hallgolvet.
När kvarten hade gått och vi sa att det var dags att sova, så gick han till alla sängkläder i hallen och klädde på sig sina ytterkläder.
Vi valde att inte stoppa honom, utan var lite roade att se vad han hade i kikaren. Han är ju ganska påhittig.
Han bad oss att öppna bildörren, för han ville lägga sina sängkläder i bilen.
När allt var på plats i bilen följde han utan att sucka med upp till badrummet för att byta om till pyjamas.
Borsta tänderna kunde han inte eftersom tandborsten var ute i bilen.
Glatt skuttade han nerför trappan och satte på sig sin jacka och ett par alldeles för stora träskor.
- Han måste ... samma IKEA ... TV, förklarade han och gick ut till bilen och sina sängkläder.
3 minusgrader var inget som hindrade hans lust att sova i bilen.
Han bad oss stänga bildörren och gå, så då gjorde vi det.
Vi ställde oss i köksfönstret som var alldeles bredvid bilen så att vi kunde se hur han hade det.
Vi kunde se hur han borstade tänderna och spottade i glaset.
Vi såg också hur han la sina sängkläder tillrätta, tog av sig jackan och mössan och la sig ner.
I 20 minuter stod vi i köksfönstret och väntade på att han skulle ge upp för att det var så kallt. Istället blev det vi som kände oss tvungna att gå till bilen för att se hur han hade det.
När vi öppnade bildörren låg Kalle och hade nästan somnat. Hans varma, mjuka fötter stack ut utanför täcket i den kalla bilen.
- Kalle, viskade vi, vi glömde att säga godnatt.
- Det här var ingen bra idé, svarade Kalle yrvaket.
Nej, tänkte vi, det måste vara iskallt med bara en vanlig tunn pyjamas och ett täcke.
Kalle tänkte inte alls så.
- Bilen är så liten och trång, sa Kalle och syftade på att han var längre än bilen var bred i baksätet.
Vi ser lite olika på det här med komfort! :-)
Torsdag 7 februari 2013
"Räkna till 100"
Kalle har höga krav på sig själv. Han vill kunna nya saker på en gång utan att behöva träna.
Kan han inte perfekt på en gång, ja då kan det lika gärna vara.
Ett exempel är att läsa, det tog lång tid innan han började att ljuda ihop ord. När han väl började och upptäckte att han inte kunde läsa lika snabbt som vi, då slutade han. Han såg helt enkelt ingen mening med det när det ändå var så svårt.
Nu har han börjat att läsa lite mer så det kommer nog att fixa sig så småningom.
Idag var det något nytt han skulle lära sig. På syslöjden skulle han få lära sig att virka.
Motståndet var starkt. Han ville verkligen inte.
Det som till sist lockade honom att försöka var att han skulle "räkna till 100", inte virka.
- 1 ... 2 ...3 ...4, räknade Kalle samtidigt som hans händer fick hjälp att få till luftmaskorna, av läraren.
Han blev djupt koncentrerad på uppgiften och fortsatte att räkna. När han kom till 100 stannade han och tittade på den meterlånga raden av virkade luftmaskor. Wow!
Han bestämde sig för att han ville byta färg och räkna till 100 igen.
Nu kunde han fortsätta att "räkna till 100" (alltså virka!) med bara lite hjälp och han var väldigt koncentrerad.
När han hade kommit till 100 den här gången hade han kommit på hur det fungerade och valde att byta färg en tredje gång.
Att "räkna till 100" kunde helt plötsligt byta namn till att "virka", för nu kunde han virka!
Onsdag 6 februari 2013
Favorit i repris
I maj förra året pratade Kalle ofta om den mycket ovanliga grönsaken spenaccoli.
Den annorlunda grönsaken har han hittat i en Kalle Anka tidning som finns i det klassrum där han har teckenspråkslektioner.
Idag har han gjort en teckning tillsammans med sin lärare för att göra tydligt för oss vad han pratar om.
Den teckningen har han stolt visat upp för oss alla.
I skolan hade de googlat på ordet "spenacooli".
Det fanns faktiskt några träffar på ordet.
Gissa om han blev förvånad över de resultat som kom upp.
Alla bilderna var bilder på händelser och saker han kände igen!
Tisdag 5 februari 2013
Svart chock!
Kalle tyckte att det var riktigt obehagligt, det han var med om i kväll.
Han stod bredvid och grimaserade illa. Det såg så obehagligt ut, tyckte han.
- Bläää ... det är äcklig ... hur gör svart? sa han smått chockad när han tittade på sminkborttagningsservetten som hade blivit svart av maskara.
Hur kunde en vit servett bli alldeles svart från ett ansikte som inte såg smutsigt ut.
Mysterium!
Han böjde fram sitt osminkade ansikte till spegeln och synade det från alla håll och kanter.
Det såg rent ut, men för säkerhets skull tog han också en servett och började att torka sitt ansikte noggrant.
När han tittade på den fortfarande vita servetten såg han väldigt lättad ut.
- Pheeww ... han är inte smutsig! utbrast han.
När han var 1 år gammal var det inga bekymmer med "smuts" i ansiktet! ;-)
Måndag 5 februari 2013
Popcorn-imitation
Kalle såg alldeles lycklig ut!
Han hade hittat en liten bit bubbelplast, alltså sån där plast med luftbubblor som man kan ha om man ska packa något som är lite ömtåligt!
Alla som någon gång har fått bubbelplast i sina händer känner nog igen känslan.
Man bara måste trycka på en bubbla. En liten smäll, plasten blir platt och fingrarna fortsätter till nästa bubbla.
Bara en till ...
Kalle hade en helt annan känsla.
- Ååå ... popcorn ... pang ... popcorn, sa han och log lite varje gång han tryckte sönder en bubbla.
Samma sak men olika känslor!
Söndag 3 februari 2013
Planerad sovplats
Idag åkte vi till Kalles kusiner Rebecka och Alexander och firade deras födelsedagar.
När vi berättade för Kalle att vi skulle åka till dem, så svarade han inte utan tvärvände i trappan och gick upp till sitt rum.
Vi funderade en stund om det var för att han ville vara kvar hemma som han i protest gick till sitt rum.
Vad fel vi hade!
Efter en kort stund kom han ner igen. Med sig hade han alla sina sängkläder, släpande efter sig.
Täcke, filt, överkast och 2 kuddar.
Målmedvetet gick han till ytterdörren, lånade ett par alldeles för stora träskor och gick ut med alla sina sängkläder.
Nyfikna på vad han skulle göra, följde vi efter honom.
Han gick till bilen och la in alla sängkläder i baksätet.
- Han måste samma IKEA ... såg TV, förklarade han för oss.
Det verkade som att han hade väntat på att vi skulle säga att vi skulle åka bil en lite längre sträcka så att han skulle kunna göra som i IKEA- reklamen "Nattvandraren" - sova i bilen.
Kalle gillade desserten hos Rebecka och Alexander.
Kalle hade fått en omtänksam, specialkomponerad dessert enbart till honom:
Lördag 2 februari 2013
Oj, vilken syn!
När vi kom in i vardagsrummet satt Kalle i soffan under en filt och såg riktigt sjuk ut.
Han var alldeles prickig i hela ansiktet och på armarna.
Han ansträngde sig riktigt mycket för att se väldigt sjuk ut.
Läget var riktigt allvarligt!
- Men oj, vad mycket prickar du har, sa vi.
- Han måste pinne munnen ... om upp är sjuk ... om ner är inte sjuk, förklarade Kalle.
- Menar du en termometer? frågade vi.
- Ja, en termometer ... och en kopp te! svarade Kalle.
Vi hämtade både en termometer och en kopp te.
Kalle stoppade in termometern i munnen.
- Inte titta, sa han efter en kort stund.
Vi låtsades titta bort, men kunde se vad han gjorde.
Han stoppade helt enkelt ner termometern i sitt te.
Smart! Termometern sköt i höjden på en gång.
När vi fick tillåtelse att titta på termometern var det helt klart feber (om det hade varit på riktigt).
Den visade 39,5!
Kalle försökte att se ännu sjukare ut. Det var verkligen hög feber.
Han försökte att se så allvarlig ut att det var svårt att hålla sig för skratt.
- Oj, Kalle, vad mycket feber, du är riktigt sjuk, va? sa vi.
Kalle nickade.
- Det var ju synd att vi hade tänkt att äta lunch på McDonalds och sen åka till badhuset, sa vi. Då får vi vara hemma istället eftersom du är så sjuk.
Kalle satt tyst i flera minuter.
- Du .... eeeeh ... jag .... jag bara skojar ... jag är inte sjuk! sa Kalle och började att gnugga bort de röda prickarna som han hade målat dit med en whiteboardpenna.
Varför målade han dit alla prickarna och låtsades vara sjuk?
Vi frågade honom, men han svarade inte på frågan.
Vi tror att det var för att han gillar att ha pyjamas på sig och ville få ha den på sig istället för att byta om till kläder.
Fredag 1 februari 2013
Smickrande kommentarer
- Hej sötnos, sa Kalle till Maja.
- Åååå, vad gulligt, sa Maja som blev lite överrumplad över den oväntade, snälla kommentaren.
- Heej, sötnos, svarade hon tillbaka efter en kort stund.
- Vaaa!!? Två SÖTNÖSS!!? sa Kalle med ett stort leende.
Våra 2 sötnosar Maja och Kalle, 4 och 2 år gamla.
