Lördag 30 november 2013

Få sista ordet

Vi har tjatat i många år nu. Ändå fortsätter han att göra det, oftast utan att han tänker på det. Vi är vana, men tycker inte om det. Kalle själv tycker att det är helt oviktigt och inget han behöver lära sig.

Det handlar om att tugga med stängd mun.

 

Ikväll gjorde vi som vi gör nästan varje måltid - vi bad honom tugga med stängd mun.

Han blängde lite på oss och började sen att tugga med stängd mun.

- Bra! sa pappa.

Så fort pappa reste sig från bordet visade Kalle sitt missnöje genom att tugga med munnen så öppen det bara gick, för att så fort pappa vände tillbaka till bordet tugga som vanligt.

Tala om att vilja få det sista ordet! :-)

 

Han börjar bli riktigt duktig på att skära kött. Dessutom åt han både kött och pasta trots att det hade nuddat vid varandra när han skar det. Inte illa!

Fredag 29 november 2013

Skolprotest

Varje morgon har vi en kamp. Kalle vill till fritids, men inte till skolan. Han gör allt han kan för att vi ska styra stegen mot fritids direkt på morgonen. Han börjar bli mer och mer irriterad och hittar på nya saker för att lyckas gå till fritids. Idag tog han saken i egna händer och tog en annan ingång till skolan för att kunna gå till fritids och slippa skolan.

Jag stannade kvar utanför och försökte vänta ut honom, men han kom aldrig tillbaka, som han alltid har gjort förut. Efter en stund gick jag in och gick mot fritids. Där stod han vid skåpet vid fritids och tog av sig sina ytterkläder.

Han hade ju bestämt sig!

När han tagit av alla ytterkläder gick han till fritids dörr och skulle gå in.

Problem - den var låst! Ingen personal och inga barn var där. Alla var i skolan.

- Typiskt! sa Kalle uppgivet.

Han gick tillbaka till sitt skåp, tog alla ytterkläder och gick upp en trappa till sitt klassrum.

Där fanns hans klasskamrater och lärare. Lektionen skulle precis börja.

Med en suck satte han sig vid sin plats. På bänken låg en liten whiteboardtavla.

Det han ritade visade väldigt tydligt vad han kände just då. Kanske är det ett självporträtt:

 

Torsdag 28 november 2013

Självdiagnos

För någon vecka sen skrev vi om hur svårt det är att få Kalle att sova på nätterna. Ofta somnar han efter midnatt, trots att han har varit i sin säng sen 21-tiden.

Det är inte konstigt att han är trött i skolan ...

... eller på fritids.

De sista dagarna har han varit lite snuvig, kanske är det början till en förkylning.

På kvällen låg han i soffan med en filt över sig och en kopp te i handen. Han kände sig nog lite hängig av förkylningen.

- Mamma ... mamma, ropade han ivrigt.

Eftersom det är så sällan han ropar på oss, så antog jag att det var något viktigt han ville prata om.

Jag gick till Kalle, för att höra vad han ville säga.

- Jag är allengeji ... titta näsan snuvig, konstaterade han allvarligt.

Han kände igen känslan i näsan från maj-juni när det är björkpollen i luften och kunde själv förklara att det var så det kändes.

- Känner du dig sjuk? frågade jag.

- Kanske, svarade Kalle.

"Kanske" betyder "lite" när det är Kalle som säger det. Vi får hoppas att det håller sig på den nivån så att han inte blir ordentligt sjuk.

Onsdag 27 november 2013

Uppmuntran

Kalle tycker verkligen inte om uppmuntran eller peppning.

Ikväll gjorde han den här veckans läxa. Det var en läsläxa och han skulle gissa vilket djur de 6 meningarna handlade om.

- Bra, vad duktig du är! sa jag när han hade läst meningarna och gissade rätt på vilket djur det var.

- Så säger man inte!! utbrast Kalle.

Han vill inte höra sånt. Han föredrar att vi är tysta framför att vi säger något uppmuntrade. Det svåra är bara att det är så invant att ge feedback när något går bra, så det bara slinker ur oss. Vi menar inget illa, men det stör Kalle.

I förra veckan var jag med på gymnastiklektionen. Jag fick då se hur duktig han var att pricka basketkorgen med basketbollen.

- Å, vad du är duktig att pricka basketkorgen, sa jag utan att tänka mig för.

- Så säger man inte! sa han lite irriterat och blängde på mig en stund innan han fortsatte att kasta mot korgen.

Jag gjorde en liten pantomim och låtsades dra för blixtlåset för att stänga munnen. Kalle flinade, det gillade han.

- Mmm ... mmm mm mmmmm! mumlade jag nästa gång han prickade korgen.

Ett stort leende spred sig i Kalles ansikte. Han slapp höra att han var bra eller duktig, precis som han ville.

Det är bara vi som har svårt att inse att han fungerar bäst när vi låter bli att försöka förklara för honom att han gör något bra. Han vet nog själv när det är bra eller inte.

Tisdag 26 november 2013

Påhittig

När vi kom hem från skola och arbete så tog Kalle fram en påse med småkakor ur sin ryggsäck.

- Jag gjorde, förklarade han.

- Har du bakat dem? frågade vi.

- Jaa (på inandning), svarade han.

- Har du bakat dem i skolan eller på fritids? frågade vi.

Han svarade inte på en gång utan stannade upp, fäste blicken snett uppåt i taket och funderade en stund.

- Jag gjorde ... i bakverkeri, svarade han.

Ett helt nytt ord för oss, men vi förstod precis vad han menade. På hemkunskapen, såklart!

Undrar vad han kallar ämnet den dagen de lagar mat istället för att baka. Eller kokar sylt. Eller saft. Eller ...

Måndag 25 november 2013

 Utökat ordförråd

I morse på väg till skolan stannade Kalle upp och tittade sig omkring.

- Vad ser du? frågade han mig och slog ut med handen för att visa mig vart jag skulle titta.

- Jag ser en alldeles blå himmel och en måne, svarade jag och hoppades att det var rätt svar.

- Na-ej ... minsann, svarade Kalle som tyckte att jag hade dålig koll på vad det egentligen var.

- Det är en ... fullmåne ... ser du ingenting! förklarade han.

Hur kunde jag se så dåligt!? ;-)

Söndag 24 november 2013

Släktkalas med julmarknad

Hur kan föräldrar vara så grymma att de smäller till med 2 hemska saker samma dag? Både släktkalas och julmarknad!! Usch ja, bäst att göra det bästa av situationen måste Kalle ha tänkt, när han drog sig undan till vårt sovrum och la sig med datorn på vår säng. Där var det lugnt och tyst och ingen som försökte att prata med honom om ditt och datt. På huvudet hade han tagit lite mjuk plast som låg runt en av presenterna som släkten hade med sig idag.

---

Efter lunchen gick alla till en julmarknad i närheten.

Kalle gick tålmodigt, men ointresserat med. Han gick nog i sina egna tankar och tittade inte så mycket på varken saker eller människor omkring honom. Helt plötsligt vaknade han till.

- Mamma, mamma ... jag har hittat den ... det är ingången! ropade han och drog mig till ett marknadsstånd en bit bort.

Jag följde med honom så att han kunde visa vad han hade hittat. Nedanför bordet han hade dragit med mig till, var det julprydnader av granris och en spegel  som stod lutad mot bordet. Det var spegeln han ville visa.

- Titta ... det är ingången ... till under bordet! visade han.

Jag är glad att han inte försökte att ta sig in under bordet med hjälp av "ingången"!

Lördag 23 november 2013

Orken kan tryta

Det var nödvändigt att göra en insats i Kalles lite stökiga rum eftersom vi tänkte dammsuga det.

Kalle Anka-tidningar låg utspridda på golvet tillsammans med några lego-byggen. Det var inget stort arbete men vi försökte få Kalle att fixa det utan vår hjälp.

Maja hörde hur vi pratade med Kalle om att han kunde städa bort alla sakerna på golvet i rummet. Som den snälla storasyster hon är, så ville hon hjälpa Kalle med uppgiften.

- Kom, Kalle, så kan vi hjälpas åt att plocka bort alla sakerna från golvet i ditt rum, sa Maja och vinkade till sig Kalle.

Kalle såg inte helt nöjd ut. Han var inte det minsta sugen på att städa.

- Å tusan! sa han och höll för sin panna.

Han såg väldigt allvarlig ut och vi undrade såklart vad det var.

- Jag MÅSTE vila! fortsatte han och hoppade snabbt upp i soffan och drog en filt över sig och blundade hårt.

 

Kalle, 1 år, "badar" i gosedjur. Han slapp nog städa den här gången också!

Fredag 22 november 2013

Paket och show

Storasyster Mimmi fyllde 17 år idag.

På morgonen firade vi henne med paket och frukost på sängen. Kalle fick ett paket som han bar när vi sjöng för henne vid hennes säng.

- Jag känner spännanade vad finns paketet, sa han och kröp ner i sängen bredvid Mimmi när födelsedagssången var klar.

Mimmi öppnade sina paket med Kalle alldeles bredvid sig. Han la paketpapper över sitt ansikte så att han blev halvt inpackad själv. Han tyckte det var mysigt!

När alla paket var öppnade så satt vi kvar och Mimmi började äta lite av frukosten på frukostbrickan och Kalle låg och halvslumrade.

Alla var på väg till sitt för att göra sig klara för att gå till skola och jobb när Kalle sakta börjar hala fram att paket!!

- Titta - ett paket! sa han lika förvånad som vi andra.

Hoppsan, han hade inte lämnat sitt paket till Mimmi utan tagit med sig det under täcket när han kröp ner i sängen.

---

I skolan idag var det en uppvisning med dans, teater, musik och sketcher som Kalle skulle gå och titta på. Så fort han kom in i salen så vände han. Instinktivt visste han att det här var ingenting för honom.

Han fick frågan om han ville få sällskap att gå upp en trappa och stå och titta uppifrån på showen. Han gillade alternativet så de gick upp och ställde sig på balkongen.

På bilden är han den högra personen på balkongen.

Så fort showen började segnade han ner bakom muren på balkongen. Han ville inte se! Större delen av hela uppvisningen satt han helt bakom muren, men ibland drog han sig uppåt så att han kunde kika ner på det som hände där nere, på golvet.

Gång efter gång visar han hur jobbigt han tycker det är med stora samlingar med många människor.

Fick Kalle välja så skulle alla skoldagar tillbringas på den egna stolen, i det egna klassrummet med den vanliga personalen och med de vanliga klasskamraterna. Helt fritt från överraskningar!

På bilden har han dragit sig lite uppåt så att han kan se något av det som hände på showen.

Torsdag 21 november 2013

Svåra pronomen

Eftersom Kalle sover för lite så är han såklart trött på dagarna.Ofta kan skolarbetet vara lite motigt.

Idag var det mycket övertalning och lirkande innan han motvilligt satte sig ner och gjorde uppgiften. Han skulle skriva några meningar som passade till bilden.

Innan han började jobbet så suckade han stort och fällde en kommentar för att vi skulle förstå hur jobbigt det var. Problemet var bara att han använde fel pronomen så betydelsen blev helt tvärtom mot vad han tänkte.

- Jag är så jobbig! sa han allvarligt (han menade förstås"det var så jobbigt").

Vi förstod vad han menade, trots fel pronomen!

Onsdag 20 november 2013

Slippa-sova-taktik

Varje kväll börjar vi förbereda Kalle en stund innan det är dags att borsta tänderna och byta till pyjamas.

Varje kväll suckar han stort.

Varje kväll följer han ändå med, utan diskussioner.

Varje kväll borstar han sina tänder, tar ur hörapparaterna och byter till pyjamas utan att göra motstånd på något sätt.

Varje kväll går han direkt till sängen direkt efter att han bytt till pyjamas.

Varje kväll hoppar han upp i sängen och när nattningsproceduren är klar får vi dra för hans draperier som hänger framför sängen.

Varje kväll låter han draperierna var fördragna och han ligger kvar i sängen, trots att han oftast ligger vaken 2-3 timmar efter att vi har nattat honom.

 

Utom ikväll ...

Precis som vanligt, så följde han med för att borsta tänder och byta till pyjamas, men han sa att han bara skulle gå på toaletten först. Inget konstigt med det, men när det hade gått 23 minuter utan att han var klar började vi fundera över om han hade problem med magen.

När han var klar på toaletten så frågade vi vad han hade gjort på toaletten, men han hade bara kissat sa han.

I 23 minuter!

Det måste vara världsrekord - eller slippa-sova-taktik! ;-)

Tisdag 19 november 2013

Läskigt värre

Känslan när man tittar på något obehagligt eller läskigt på TV, men inte kan slita sig och gå därifrån känner nog alla igen.

Det finns många olika sätt att värja sig för det allra värsta. Man kan blunda eller hålla för ansiktet, byta kanal tillfälligt eller kanske ta en tur till köket för att hämta något nödvändigt.

Kalle värjer sig på sitt alldeles egna sätt.

 

Ikväll tittade han på tecknat på Barnkanalen tillsammans med "tryggheten" - balansbollen. Han måste ha upplevt det tecknade som han tittade på som obehagligt för han försökte att sålla bort delar av bilden.

Fjärrkontrollen har fler användningsområden än vi trodde! :-)

Måndag 18 november 2013

Hus-ritning

- Jag bygger hus ... den, sa Kalle när jag skulle hämta honom på fritids.

Han använde kapla-stavar och det såg ut som han hade gjort grunden färdig.

En hel del kvar att bygga alltså. Inte bästa tiden att komma och hämta, eftersom han oftast vill avsluta det han börjat på.

Han insåg nog att det var läge att öka farten för han satte fart och byggde snabbt och säkert vidare.

Han verkade veta precis hur han ville ha det.

- Så ... nu färdig! sa han och jämförde med ritningen han hade använt för att göra huset.
Han hade hittat en bild i en Kalle Anka-tidning där olika saker såg ut som de var gjorda av klossar.

Kanske blir det en grillad kyckling eller en tårta av kapla-stavar imorgon! :-)

Söndag 17 november 2013

På första plats

Har du tagit ställning till den viktiga frågan som Kalle idag förmedlade till oss via bilder?

Han har tagit ställning, trots att han inte riktigt vet vad han har tagit ställning till.

Så här såg bilden ut:

Efter lite tankearbete förstod vi vad det handlade om.

Det är 3 olika operativsystemen för dator som han ställer mot varandra.

Frågeställningen är alltså: Windows versus Apple versus Linux.

- Han tycker om Pingvin, sa Kalle och syftade på sig själv, när han sa "han".

Han förklarade att Linux var bäst eftersom när hans surfplatta börjar få dåligt med laddning så är kommer det en pingvin och berättar det. Därför gillar han Linux bäst.

Att han aldrig har jobbat i en dator med Linux är helt oväsentligt i sammanhanget.

Lördag 16 november 2013

Fredag 15 november 2013

Bak-och-fram

Måste man göra allt på samma sätt dag ut och dag in?

Kan man göra precis tvärtom?

 

Tjocktröjan med blixtlåset bak - check!

Jackan med blixtlåset bak - check!

Vantarna på fel hand och med tummen utåt- check!

Ryggsäcken på magen - check!

För att göra hela outfiten komplett så backade han på vägen till skolan i morse.

Funkade det att göra allt tvärtom mot hur det brukar vara?

Javisst, inga problem!

Eller ... var det något problem, kanske?
Jo, det var lite småregnigt, så Kalle ville dra upp luvan på jackan över huvudet som skydd.

Hmmm, inte så lätt när jackan satt bakvänd. Luvan drogs upp över ansiktet och det var omöjligt att se något.

Var det ett problem då?

Inte alls, det var bara att be om hjälp att hitta rätt.

Man måste inte göra allt på samma sätt dag ut och dag in! ;-)

Torsdag 14 november 2013

Test med toadörren

Kalle är beroende av sin balansboll. Han har massor av olika saker han gör med den. Hoppar på den, ligger på den, rullar fram och tillbaka på den, studsar med den, har den som fotstöd, rullar den framför sig, använder som stol och mycket mer.

Oftast använder han den i vår långa korridor mellan kök och vardagsrum. Toalettdörren i korridoren är ett problem om han kommer i hög fart - om den står öppen förstås. Det har gjort att Kalle alltid stänger dörren så fort den står öppen, oavsett om han har balansbollen eller inte.

 

När han sitter vid datorn har han uppsikt över toalettdörren om han tittar i spegeln som är mittemot toalettdörren.

Så fort han ser att den är öppen reser han på sig och går och stänger.

 

Ikväll var vi en besvärligt, jobbig familj som testade hans tålamod genom att öppna toalettdörren några centimeter alldeles strax efter att han hade stängt den. Varje gång så fort han upptäckte att den stod öppen reste han på sig utan att se det minsta besvärad ut. Han bara konstaterade att den stod öppen och gick och stängde den, utan att bli det minsta irriterad.

Vilket tålamod!

Onsdag 13 november 2013

Google Chrome

Små sketcher tillhör vardagen med Kalle. Idag gjorde han en kort sketch där han använde lite rekvisita för att få den rätta touchen.

Han hämtade sin "tjocktröja" och ytterjacka. Han la dem på köksmattan, men han var noga med hur de låg på mattan. Den blå tröjan skulle absolut ligga i mitten och den gröna jackan snett till vänster om den.

När de låg bra sprang han iväg och kom ganska snabbt tillbaka med en rosa-röd pläd. Den la han också på mattan på en redan bestämd plats, ovanför den blå tröjan.

Ännu en gång sprang han iväg, men kom tillbaka tomhänt efter en stund.

- Han måste gul! förklarade han när han kom tillbaka.

Gult är ju inte den vanligaste färgen på kläder så det tog ett tag, men till slut hittade vi en gul reklamtröja.

Den placerade han ut på mattan bredvid de andra kläderna.

Han satte sig att titta på sitt verk.

- Det är samma! sa han och pekade på datorn.

På datorn var Google Chromes logotyp som han hade försökt att kopiera fast med hjälp av kläder.

 

Rosie undrade vad Kalle höll på med! :-)

 

 

Tisdag 12 november 2013

 

 

Oförskämd men rolig

Ibland är det svårt att låta bli att skratta när Kalle säger tokiga saker.

Dagens rapport från skolan, hör till kategorin "mycket tokigt, på gränsen till oförskämt"!

 

På morgonen gick Kalles lärare igenom hur skoldagen såg ut. Det var bland annat hemkunskap och läraren berättade att de skulle få steka pannkakor - en av Kalles favoritmaträtter.

Efter förmiddagsrasten var det dags för hemkunskap.

- Vad ska vi göra på hemkunskapen idag? frågade läraren.

- PANNKAKOR ... DIN PUCKO! svarade Kalle, förhoppningsvis helt okunnig om hur oförskämt hans uttalande var.

Till vår stora lättnad så tog personalen det med ett gott skratt, de insåg att han bara testade ett nytt ord.

 

Här sätter han på sig stövlarna, men gör det på ett lite mer besvärligt sätt. Han lät stövlarna stå kvar i klädskåpet när han klev i dem. Det var lite bökigt att hålla balansen samtidigt som den andra foten skulle ner i stöveln.

Måndag 11 november 2013

Rätt vokal

Så lätt det kan bli missförstånd, när hörseln är nedsatt och miljön lite bullrig.

Vi skrattade gott åt dagens hörselmiss:

 

Kalle och Maja hade bestämt att de skulle baka chokladbollar.

- Du måste tvätta händerna, sa Maja till Kalle.

- Åå ... ok, svarade Kalle och gick till kranen och satte händerna under det rinnande vattnet.

Där stod han länge och gnuggade händerna under det rinnande, varma vattnet.

- Du måste använda tvååål, ropade Maja för att överrösta kranens brus.

- Ok! svarade Kalle och drog på kranen på maxläge.

Vattnet sprutade åt alla håll och kanter i hårda, tunna strålar.

- Räcker det? ropade Kalle som tyckte att vattnet började göra ont och att det var blött överallt.

Maja såg vad som hände och rusade fram till Kalle och hjälpte honom att slå av vattnet.

- Jag sa tvål - inte hårt, förklarade Maja som förstod att han hört fel.

 

Han hörde i alla fall rätt på en sak - det var samma vokal i båda orden! :-)

Söndag 10 november 2013

Kalle i olika positioner

Kalle och Maja slog tillsammans in paket till pappa på Fars dag. Kalle la sig på Majas säng och hängde ut över kanten, som om han saknade hela underkroppen.

- Jag är Kalle-Ralle ... han har ingen mage eller ben, sa han och jobbade på med paketen i den obekväma positionen.

När alla paketen var färdiga så reste han på sig.

- Så ... nu är han bara Kalle, konstaterade han när han såg sina egna ben igen.

När de skulle ge pappa paketen på Fars dag, så rullade han in sig i köksmattan.

- Jag är Kalle-Rulle, sa han. Vad han syftade på är lätt att förstå.

När paketen var öppnade rullade han ut sig ur mattan.

- Nu vanlig Kalle igen, sa han glatt.

På kvällen ville han att vi skulle rulla in honom hårt i överkastet så att han nästan satt fast.

Tryggt och bra!

- Jag är en varmkorv! sa han då.

Lördag 9 november

Måste man önska?

På TV såg vi tecknad reklam med massor av paket under en julgran.

- Kalle, vad önskar du dig i julklapp? frågade vi.

- Jag vet inte! svarade Kalle.

Vi antog att frågan var lite för abstrakt, så vi gick och hämtade årets reklamkatalog från BR, som kom i veckan.

- Vad önskar du dig i julklapp? frågade vi igen.

Kalle började bläddra. Det märktes att han letade efter något speciellt.

Till slut stannade han på en sida och pekade på spelet Fibber, ett spel där man ska luras.

Det är ju inte direkt en av Kalle starka sidor, men det var det han pekade på.

- Kanske räcker ... han önskar en sak? frågade Kalle.

Ja, det är klart att det räcker att önska sig en sak, man behöver inte önska sig något alls.

Lite anspråkslös i sina önskningar är han i alla fall!

Efter ett tag kom han på att han önskade sig några djur.

Han pekade på ett lejon, en tiger, en leopard och efter lite mer  betänketid - en katt.

Vi får nog klura lite mer, för att ta reda på vad han egentligen önskar sig...

Fredag 8 november 2013

Dagens rapport

Varje kväll brukar vi fråga Kalle vad han har gjort på dagen.

- Jag vet inte, brukar han svara och rycka lite uppgivet på axlarna.

"Jag vet inte" betyder ganska ofta "jag förstår inte frågan" har vi förstått, så idag försökte vi göra frågan lite tydligare genom att fråga varandra.

 

- Maja, vad gjorde du i skolan idag.

Maja förklarade sakta och tydligt sin skoldag från första lektionen som var hemkunskap och hur de gjorde fiskburgare till sista lektionen när hon hade SO och pratade om franska revolutionen.

Kalle lyssnade intresserat på hennes redovisning, även fast en del var lite svårt att förstå.

Vi frågade alla runt bordet vad de hade gjort på dagen och alla beskrev sin dag. Vi var noga med att berätta väldigt sakta och tydligt med ord som Kalle skulle förstå.

Till slut fick han frågan ännu en gång.

- Kalle, vad har du gjort i skolan idag? frågade vi.

- Eeemm ... samling ... sen jobbar ... har rast ... skolan frukt ... jobbar vatten ... gör Nicke film (antagligen var det en film om Nicke Nyfiken) ... äta mat potatismos köttbulle ... rast ute ... gympa ... jaga med bollar ... göra en tält ... duscha, sa Kalle med lite möda.

Wow! Vilken bra beskrivning! Det tar sig ... :-)

 

Bilden är från våren i 2:an, för 2,5 år sen:

Torsdag 7 november 2014

Önskelista med biobesök

Vi insåg idag att vi är lite tröga ibland. Kalle har visat tydligt vad han tänker på, men inte förrän idag trillade polletten ned.

 

I söndags pratade han om W & B som vi till slut listade ut stod för Warner & Bros, det amerikanska filmbolaget.

Att det skulle betyda något speciellt förstod vi aldrig.

 

Igår kom han hem med en teckning som han stolt visade upp för oss alla en efter en här hemma.

Ja, den var fin, men att den betydde något mer förstod vi först idag.

Det var en önskelista för att få gå och se biofilmen som har premiär om 90 dagar - LEGO filmen.

Om han vill se den filmen på premiären 14 februari 2014 är inget vi behöver fråga - det är nästan ett måste! :-D

 

På framsidan finns filmen ...

... och på baksidan finns biopubliken.

Onsdag 6 november 2013

Rätt och fel

Eftersom Kalle behöver lite hjälp i duschen så är det praktiskt att duscha tillsammans. Det gjorde vi idag.

Vi har 2 duschhandtag så det funkar riktigt bra att "tandem-duscha".

När vi båda var rena så upptäckte Kalle att jag blundade en liten stund.

Han var antagligen obekväm med det, för helt plötsligt riktade han duschmunstycket rakt i ansiktet på mig.

Jag öppnade ögonen och såg Kalle som såg väldigt chockad ut, med båda sina händer för sitt eget ansikte.

Han skämdes för vad han hade gjort.

Jag tyckte inte att det var någon stor grej, vi stod ju faktiskt i duschen och var genomblöta båda två, så jag sa inget om det. Kalle själv däremot kände nog att det var fel gjort av honom. Han dömde sig själv och skämdes för det han hade gjort.

 

När jag hade gått ur duschen började han att rita i imman på duschväggen.

Till att börja med såg det ut som en smiley ...

 ... men han fortsatte att rita. Slutresultatet blev en oseriös smiley som räcker ut tungan.

Bredvid smileyn gjorde han en pratbubbla och i den skrev han "Jag är dumt!".

Tur att jag inte sa något om hans "bus" när han dömde sig själv så hårt.

Bilden visar i alla fall att han känner själv vad som är rätt och fel, även om impulserna ibland gör att det blir fel.

Tisdag 5 november 2013

Trämjöl

Med energi slipade Kalle sina träpinnar med sandpapper 2 och 3, så att de blev mjuka och lena.

Slipdammet yrde och la sig som ett fint slipdamm vid hans arbetsplats.

När han hade slipat klart den fjärde och sista pinnen var både arbetsbänken golvet och hans kläder alldeles fläckiga av allt slipdamm.

Han började att känna på slipdammet - mjukt och skönt. Han drog ihop slipdammet så att det blev en liten hög.

- Hmmm ... trämjöl! sa han och plockade upp lite mellan sina nypor.

- Kan smaka? frågade han och tänkte nog på att det liknade vetemjöl som han gillar att äta.

- Ja, du kan äta det, det är inte farligt, men det är nog inte gott, svarade jag.

- Ok! svarade Kalle och stoppade in en stor nypa slipdamm i munnen trots min rekommendation att avstå.

Det tog mindre än en halv sekund så grinade han illa, det smakade inte alls gott!

 

Det är väl så det ska vara?

Först fråga någon om råd, för att sekunden efter kolla själv om det stämmer.

 

Här är Kalle 9 år och testar om mjöl går att äta, när han bakar med Maja.

Måndag 4 november 2013

Mys-stund

Så enkelt att göra, men ger så snabb effekt. Oavsett när vi gör det så stannar Kalle upp och bara njuter.

Fick han som han ville så skulle vi göra det nästan hela tiden.

Om han är lite irriterad eller upprörd, arg eller sur, glad eller rastlös, spelar ingen roll.

Effekten blir alltid densamma - han stannar upp och bara njuter.

Vad är det han gillar så mycket?

Att bli kliad på ryggen!

Idag när vi kliade honom på ryggen så hade han en av sina gosedjurs-rävar i handen.

Utan att han tänkte på det började han att klia räven på ryggen, i takt.

En lång stund satt vi och kliade i takt.

Undrar vad räven tyckte! ;-)

Söndag 3 november 2013

Att lyckas förstå varandra

Redan igår försökte Kalle att berätta något för oss. Precis som många andra gånger sa han bara ett par ord och förväntade sig att vi skulle förstå precis vad han menade.

- W och D, var det enda han sa den här gången.

Vi förstod inte alls vad han menade och som så många gånger tidigare blev han ledsen på oss.

Han suckade uppgivet och försökte en gång till. Vi lyssnade med alla sinnen öppna för att kanske hitta ytterligare en ledtråd så att vi skulle förstå vad han pratade om.

- Åååhhh ... W ... och ... D, var det enda han sa.

Omöjligt att förstå!

 

- Han måste papper och penna, sa han och började leta.

Vi hittade papper och en kulspetspenna och han började att rita.

Så här blev resultatet. Vi slog ihop våra kloka huvuden och kom till slut på vad det kunde vara.

Det såg ut som Warner Bros märke (ett amerikanskt filmbolag), men med ett D istället för ett B.

- Jaaa ... Warner Bros ... jag ser på film den, sken Kalle upp.

Vi hade kommit på det!

- Jag måste sudd, sa Kalle som ville sudda ut D:et och skriva ett B istället.

Vi försökte förklara att det är omöjligt att sudda ut när man skriver med kulspetspenna.

Efter mycket vånda rev han sönder sitt första papper och gjorde en ny teckning, men den här gången med en blyertspenna.

Den nya teckningen kände han sig mycket nöjd med så alla fick en personlig visning, även hundarna och katterna.

Här får Fiffi se den rätta bilden.

Kalle var väldigt nöjd över att ha fått ett svar på vad W och D (B) betyder.

Vi var lika nöjda över att vi lyckades tyda bokstäverna.

Lördag 2 november 2013

Leta tiger

Idag gick vi en morgonpromenad med alla 3 hundarna.

Kalle fick prova att ta alla 3 samtidigt, men han blev alldeles förvirrad av att de gick åt olika håll hela tiden.

På bilden går vi förbi det hus som farmor bodde i tidigare.

Det verkade som han hade ett uppdrag under promenaden.
- Han letar högt, sa han och kikade långt bort.

- Han letar lågt, sa han och kikade ner i brunnen.

- Han letar i fjärran, sa han och tittade ut på ängarna.

 

 

 

- Han letar närmare, sa han och intog en speciell position.

- Vad letar du efter? frågade vi.

Kalle funderade en stund innan han svarade.

- Jag ... vet inte, sa han och ryckte uppgivet på axlarna.

 

- Vad letar du efter? frågade vi ännu en gång är han hade letat i 15 minuter utan att ha hittat något.

- Jag letar ... tiger i trädet, svarade han glatt.
Det blir nog svårt att hitta, men det var en skön promenad.

Fredag 1 november 2013

Lustigt hos farmor

Idag åkte vi till farmor som bor drygt 2 timmars bilresa från oss. Farmor har flyttat så det är första gången vi är i hennes nya hus. Förutom sina egna hundar och katter så har hon har också fått ta hand om barnbarnet Jonas katt Oliver.

Oliver var snabb att ta Kalles plats vid matbordet när vi skulle fika.

Eftersom farmor har flyttat så var det första gången vi var här. Kalle gjorde som han brukar - han "skannade" av huset ett varv innan han kunde slå sig till ro. Många roliga situationer blev det när han tog varvet runt i huset.

Ytterdörren gillade han, eftersom den var full av en av hans favoritformer - cirklar.

- Cirklaaaaaar, sa han och tryckte näsan mot glaset en lång stund.

När vi fikade höll han upp muggen så att hans ansikte inte syntes.

- Jag är en (han sa en, inte ett!) mugghuvud, förklarade han.

I vardagsrummet hittade han en hundväska. Snabbt trädde han den över sitt huvud och gick ett varv med den. Sen la han sig ner i soffan, fortfarande med hundväskan trädd över huvudet.

- Någon har blivit ett djur, sa han och syftade på sig själv, det var fjärrkontrollen ... tryckte så ... bli djur.

- Hallå ... vad är du? sa han och höll bananen han hittade på vardagsrumsbordet, vid sitt öra.

 När han skulle prata satte han den framför munnen och när han skulle lyssna satte han den vid örat. Han och Maja pratade en lång stund. Helt utan abonnemang eller telefonnät!

 Han hoppade upp på en av barstolarna och satte sig tillrätta.

Maja såg det och sprang snabbt in bakom disken.

- Vad får det lov att vara? frågade Maja.

- Eemmm ... jag tar en bacardi, svarade Kalle snabbt.

- Äsch förresten ... jag tar inget, ångrade han sig.

Lite fredagsmys med popcorn och vindruvor blev det i alla fall.