Aldrig erkänna
2 timmar kvar till sovdags.
Kalle var i vardagsrummet och hoppade på sin balansboll. 
Plötsligt blir det alldeles tyst och stilla.
Som förälder är det nog inbyggt att när barnen blir alldeles tysta så är det något på gång.
Efter 5 minuter gick vi till vardagsrummet och kollade vad som var på gång.
Där låg han raklång på soffan med varma, mjuka pläden över sig.
När vi lyfte på pläden tittade ett par sömniga ögon upp på oss.
Han hade nästan hunnit somna.
- Kalle, är du trött, vill du gå till sängen? frågade vi.
- Jag är inte trött ... jag kliar ryggen, svarade han släpigt och reste sig snabbt upp till sittande. ;-)