Tisdag 15 maj 2012

Äntligen
I snart 5 år har Kalles varit i en tvåspråkig miljö när han är i skolan och på fritids. Både personal och andra elever använder både svenska och teckenspråk.
För 5 år sen hade Kalle en mer torftig svenska än nu. Han använde enstaka ord, inte hela meningar och han tecknade enstaka tecken.
På 5 år har det hänt mycket, mycket med språkutvecklingen. Från enstaka ord till hela meningar, inte alltid korrekta, men ändå hela meningar.
Kalle gör sig ofta förstådd och kan också förklara saker och ibland svara på frågor.
Han använder i första hand svenskan, med en del tecken som stöd. Vi vet att han har ett mycket större ordförråd på teckenspråk än han använder.
När han har försökt att kommunicera med döva så har han alltid använt rösten i första hand och i andra hand något enstaka tecken. Han har blivit riktigt frustrerad och irriterad över att inte få den respons som han förväntar sig. Han förväntar sig ett svar med rösten. Ibland har han blivit ledsen och vägrat att fortsätta konversationen.
Frustrerande både för honom och den han försöker att prata med, som inte hör.

I några veckor har personalen berättat att han har börjat att teckna mer med den teckenspråkiga personalen utan att förvänta sig svar på svenska.
Det är något som vi har haft med på föräldra-önskelistan ganska länge. Det kanske låter som en fånig önskan, men det är något som vi har känt viktigt. Det är ett litet bevis på att Kalle har kommit till insikt att en del människor kommunicerar med rösten och andra med tecken.
Att använda båda språken kan hjälpa honom att bli förstådd i fler situationer. Yes!

Idag fick jag själv se att han gjorde det. Han stod i slutet av en korridor med en av sina lärare - och tecknade, utan att använda rösten.
Han tecknade 4 ord och sammanhanget var enkelt att förstå: ont + magen + toalett + var?
Han hade full uppmärksamhet och ögonkontakt på sin lärare när han tecknade med henne.
Hon såg lika glad ut över att han tog kontakten på rätt sätt som jag kände mig över att få se hela konversationen! Coolt!

Kalle, 2,5 år, på Åland.
Symboliskt på rätt väg med språket!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0