Vårdag i stugan
Kalle, hans pappa och vår hund Rosie sov i stugan i natt.

Vi andra i familjen kom till dem på eftermiddagen. Vi frågade honom om han hade sovit gott.

- Nja ... det var så oroligt ... Rosie hoppade min mage ... fram och tillbaka ... fram och tillbaka, svarade Kalle och visade hur hon hade haft svårt att komma till ro när det var sovdags.

Rosie visade tydligt det vi har misstänkt  - att det är några djur (kanske grävlingar) som bor under stugan.

Vi hade tagit med varsin glass som vi åt i vårsolen. Trots att det bara var 12 grader varmt, så var det riktigt skönt.

Igår hittade vi en död mus på botten av vattentunnan. Idag hade en spindel spunnit ett fint nät på samma vattentunna.

I bilen, på väg hem, ställde Maja en del frågor till Kalle. Hon frågade vad han hade gjort i stugan, vilken mat han ätit, hur det var att sova där och vad som var roligast. Han fick lite betänketid efter varje fråga och försökte svara så gott han kunde. Vi fick veta att han hade hoppat studsmatta hela tiden. Han hade inte badat, eftersom det inte fanns någon pool och att han tyckte om att vara i stugan.
När Maja frågade om vilken mat han hade ätit, så svarade han, efter lång betänketid, ett svar som egentligen säger så otroligt mycket om hur det antagligen är att svara på frågor för honom:

- Du anar inte hur svårt det här är!