Idag var hela familjen bjudna på påsk-fika hos vänner. Kalle gillade speciellt pepparkakorna.

Han åt ett gäng av dem.

När han var klar reste han bara på sig utan ett ord och gick och la sig i familjens soffa. Där låg han och sträckte ut sig en stund.

Han kom på att han hade glömt en viktig sak, så han reste på sig gick fram till värdinnan och böjde sig ner till hennes öra.

- Tack för fika! viskade han ganska högt rakt in i hennes öra.

Den stackars värdinnan, som inte alls var beredd, lyfte en meter från stolen av chocken över att någon hade överrumplat henne så totalt.

Han glömde den lilla detaljen att påkalla uppmärksamhet så att hon var beredd på att han pratade med henne.