Kalle tycker att det är väldigt svårt att svara på frågor som kräver ett berättande svar.

Han har lärt sig att han kommer "undan" med ett "jag vet inte-svar".

Vi fortsätter ändå att fråga honom vad han har gjort tidigare under dagen. Lite nötning skadar inte. En vacker dag klarar han nog av att berätta vad han har gjort.

 

Idag hade han tid hos läkare och audiolog på sjukhuset. Pappa följde med honom dit.

När jag kom hem frågade jag såklart vad han hade gjort på sjukhuset.

Jag blev inte det minsta överraskad över svaret.

- Jag vet inte, sa han och ryckte lite på axlarna.

Då fick Kalle hjälp av pappa att berätta allt de hade gjort, genom att pappa sa en mening och Kalle upprepade precis samma mening.

Han berättade allt om bilresan, parkeringen, hissen, receptionen, väntrummet, audiologens test med 20 gubbar som skulle placeras på rätt ställen, kontrollen av öronen med lampa, hur de gjöt nya proppar till hörapparaterna med en grön massa, hur resterna av den gröna massan blev studsbollar.

Kalle upprepade allt så gott han kunde ... och han såg väldigt mallig ut över att kunna förmedla sina upplevelser.

---

När det var sängdags ställde sig Kalle i en "pose" i sitt rum.

- Vem är jag? sa han.

Svaret var enkelt, när vi visste det.

Ser du vad han föreställer? Vi klarade det inte!

En sax - såklart! :-D