Det är inte lätt att alltid göra rätt. För oss, alltså. Kalle har ett lite annorlunda sätt att se på det här med att vara glad eller ledsen. Det allra bästa i alla lägen är att vara helt neutral, varken glad eller ledsen.

 

På väg till fritids idag försökte jag småprata lite om ditt och datt. Kalle föredrar att gå helt tyst, så bara det att behöva prata är ett minus.

- Vet du vilken dag det är idag? frågade jag.

- Måndag, svarade Kalle lite släpigt.

Tråkigt med frågor!

- Ska vi gå till fritids eller skolan? fortsatte jag.

- Ååhh ... (suck) ... fritids ... det vet du, fräste han lite irriterat.

- Ja just ja, självklart är det fritids, sa jag lite hurtigt och gav honom ett leende.

Det skulle jag inte ha gjort!

Sett glad ut alltså.

Att jag aldrig lär mig!

- GÖR ... INTE ... SÅ ... GLAD! sa Kalle riktigt surt och slängde upp sin hand på min arm lite löst, som en markering att han ogillade mitt leende.

Ett leende brukar funka i  många sammanhang, men här gäller det att vara neutral, i alla fall om det handlar om en dialog.

 

När det är ett samspel och han också tycker att det är roligt, så är det ok att vara glad. Här är vi i somras i vårt utebad som var fyllt med badskum. Skratt och stoj på samma villkor = helt ok!