Idag gjorde Kalle något jag inte var beredd på och som gjorde att jag satte hjärtat i halsgropen.

När jag hämtade honom på fritids så var han ute och gick balansgång på skolgården. Jag bytte några ord med personalen och när jag vände mig om så hade han hämtat sin ryggsäck och var redan utanför grinden.

Frigörelse och självständighet är ju helt naturligt, men jag var inte beredd!

När jag kom utanför grinden så hade han fortsatt hemåt. Jag såg honom som en avlägsen prick vid husknuten (ungefär mitt i bilden) där han stod och väntade på att kunna gå över vägen. Att ropa på honom skulle vara lönslöst, han skulle ändå inte höra mig. Just i den stunden var jag väldigt glad att vi har gått vägen så många gånger och att han är van att titta efter bilar.

Jag såg att han lyckades gå över gatan oskadd och efter det är det bara trottoar runt ett hörn och sen är man framme. Jag visste att det skulle gå bra!

När jag kom hem stod han och gömde sig alldeles innanför dörren.

Bilden är suddig, men man ser hur roligt han tyckte att det var när jag "hittade" honom!!

---

Dagens Lego-Minecraft-bygge
Idag byggde han en tredimensionell höna.

Det var lite klurigt att få till några ögon, så den fick klara sig utan!