Söndag 25 augusti 2013
Namn-träning
För de allra flesta av oss är det lätt och självklart.
För Kalle är det svårt, helt ologiskt och kanske inte så viktigt.
Han har jättesvårt att lära sig namn på människor han träffar.
Vi har två gymnasietjejer som bor hos oss i veckorna.
Jennifer har bott här i 2 år och Emma i snart ett halvår.
Emma har varit här hos oss hela den här helgen.
I fredags började vi att fråga Kalle om han visste vad Emma hette.
- Eee ... mmm ... eee ... jag vet inte, svarade han efter en mycket lång betänketid.
- Hon heter Emma, sa vi.
- Emma, upprepade Kalle och sken upp som en sol när han förstod att namnet och flickan framför honom hörde ihop.
10 sekunder senare ställde vi samma fråga.
- Kalle , vad heter hon, sa vi och pekade på Emma.
- Eee ... mmm ... eee ... Emil? frågade Kalle lite osäkert.
- Nej, hon heter Emma, svarade vi.
10 sekunder senare frågade vi igen.
- Kalle , vad heter hon, sa vi och pekade på Emma.
- Eee ... mmm ... eee ... Emil? sa Kalle.
Vi skakade på huvudet.
- Eee ... mmm ... eee ... Ami? sa Kalle.
Skakade på huvudet igen.
- Eee ... mmm ... eee ... Emifer? sa Kalle.
- Nej, hon heter Emma, sa vi.
Åå ... Emma, sa Kalle och verkade förstå.
Hela helgen har vi frågat samma fråga.
Hela helgen har Kalle svarat alla möjliga namn utom Emma.
Han tycker verkligen att det är svårt att komma ihåg namn.
Vi inser att han har det mer besvärligt än vi trodde.
Vi får kanske göra en "namnbok" där vi samlar namn med bilder till, på de flesta personer som finns i hans omgivning.
Vi bokstaverade namnen Emma och Jennifer så att han kunde se dem i skrift.
Det kanske kan hjälpa lite.
Kommentarer
Trackback
