Ett kärt återseende...
En gång i tiden, när vårt hus bestod av 4 lägenheter, var det kök i det rum som nu är Kalles. Kvar finns det gamla skafferiet, som man går in i, med hyllor runt väggarna och ett litet fönster. Från första början, var det bara Kalles saker i "skrubben", som vi kallar den. Med tiden har det blivit mer och mer förråd där.
Idag tog vi ett ryck och rensade skrubben.

När vi hade kom till slutet av rensningen, stack det upp en väldigt välbekant lurvig svans ur en påse.
Kalle såg den och tog ett stort steg fram, för att ta upp den rödbruna, lurviga, väldigt slitna favoriten.
- Där är du ju, sa han med ett tonfall som om han hade letat väldigt länge.
Den lilla lurviga fick en stor kram.
Vad var det?
Jo, det var en gosedjurs-räv som Kalle fick i present på sin 1-årsdag, från morbror Mats med familj.

På bilden är Kalle 1 år och 4 månader. Räven är alltså 4 månader. :-)

Från första början har Kalle sagt "oäg" om räven, så det har blivit namnet. Oägen!
Oägen har varit med om mycket i sitt liv (det vill säga, fram till den dagen för några år sen då han blev lagd i en påse i Kalles skrubb). Hans lurviga päls har tappat en hel del av sin mjukhet, men kroppen har blivit desto mjukare. Halsen, som är mycket greppvänlig, har blivit väldigt sladdrig.
Det är ingen tvekan om att Oägen har varit - och är - älskad av Kalle!

- Där är du ju, sa Kalle och tog upp Oägen.
Oägen och Kalle "nosade" på varandra, som de har gjort massor av gånger förr i tiden.
Mage mot mage, med ett stadigt grepp med höger underarm över Oägens rygg, har Kalle burit Oägen idag - precis på samma sätt som han gjorde.
Nostalgi!