Igår och idag har det varit skridskor på idrottslektionen. Det är nog bland det värsta Kalle vet. Ändå finner han sig numera i att sätta de hemska skorna med metallbitar under, på sina fötter. 

Ikväll frågade vi hur det hade gått. Han förklarade att han hade haft en isbjörn som stöd. Han hade puttat den framför sig och sen dragit sig själv fram med isbjörnen som stöd.

- Jag åkte ... som en larv, förklarade han.

- Vad DUKTIG du var som åkte skridskor, sa vi.

- Ja, svarade han på inandning. 

Vad skönt att han ser sin egen prestation och inte jämför sig med andra, hur de åker. Han försökte och gjorde sitt bästa! Det är det som räknas!