På raster när det är skola brukar Kalle antingen gå balansgång eller gunga. Varje rast, hela året, har han gjort det. Inget annat har lockat honom.

 

Nu när han är bara på fritids hela dagen och antalet barn som är på skolgården är mycket, mycket färre så har han börjat använda cyklarna. Han cyklar och cyklar och cyklar. Det är som om han måste ta igen alla skolraster när han inte har cyklat.

 

När skolan har rast är det oftast kö till cyklarna. Många barn vill använda dem och då släpper Kalle det på en gång. Han vill ju göra allt så ensam som möjligt.

Det är alltså guldtider nu när skolan har lov och bara några få barn är på fritids!

 

Han är drygt 170 cm lång, men lyckas i alla fall veckla ihop sig så han kan cykla. Bilden är från förra veckan när han fortfarande ansåg att det var vinter = fodrad yllemössa.