Vi äter nästan aldrig svamp i maten eftersom det bara är en i familjen som vill ha det i maten.

Kalle är alltså inte den enda som gärna avstår från att äta svamp.

 

Till lunch låg det en stor champinjon framdukad på en tallrik. De andra ville ju ändå inte ha någon.

Kalle kom in i köket.

- Mamma, titta en blåmes, sa Kalle och pekade ut genom fönstret.

Jag tittade ut, men såg ingen blåmes. När jag vände tillbaka blicken förstod jag. Han hade lurat mig att titta ut för att kunna ta champinjonen.

Han stod kvar vid bordet helt öppet, han hade ju lyckats ta champinjonen så varför skulle han dölja det!?

Till min förvåning började han att äta på champinjonen - och åt upp den.

Reaktionen som kom när svampen var uppäten var inte helt väntad. Han ramlade ner på golvet och spelade teater som tydligt beskrev hur sjuk han hade blivit av svampen.

Nog för att deet finns giftiga svampar, men det här var ju en vanlig champinjon ...