Makaroner
Visst kan man som förälder bli smått irriterad, när ens barn vid matbordet säger:
- VILL inte makaroner!
Tänk då att barnet har svårt med uttalet och r:en låter lite engelska och hela dialekten är på syd-amerikanska.
 - VILL inte rääckaröunur!
Prova att uttala det högt för dig själv, så att du förstår hur det låter. Kom ihåg r:en!

Irritationen inombords över att han inte vill äta maten bubblar över i ett leende inombords över hans roliga uttal. Vi har blivit ganska duktiga på att inte skratta rakt ut, så att Kalle ser det.
Det skulle nog kränka honom.
Men, det låter såååå roligt!
Tänk då irritationen över att barnet inte vill äta makaronerna (trots att det är Kungsörnens Idealmakaroner, i och för sig inte stuvade) samtidigt som det är svårt att hålla sig för skratt över uttalet.
Ska man bli arg eller bara säga OK?
Man blir alldeles avväpnad av hans uttal och går med på det mesta, eller?

Han åt av makaronerna - till slut - och vi går fortfarande och säger:
RÄÄCKARÖUNUR!

Kalle äter smultron vid Landero, 1,5 år gammal.
På den tiden kunde makaroner ha vilken form som helst och det gick ändå att äta dem!