Ånglok
Idag gjorde vi som i sången: "Tre små gummor, skulle gå en gång, till marknaden uti Nora".
Den största skillnaden var att vi inte gick till marknaden i Nora - vi tog ångloket dit!
I Kalles liv har ordet ånglok funnits med sen han började på dagis. Dagiset hette just det - Ångloket!
Han pratar ofta om ånglok i alla möjliga sammanhang, så det var spännande att få åka.

Han sa ingenting på den 20 minuter långa resan, från Järle station till Nora, men var mycket koncentrerad på alla ljud, all rök och skumpandet.
Eftersom det regnade så var rutan full med vattendroppar på utsidan = svårt att se ut!
Eftersom det var fuktigt var det också immigt av alla människor som andades i tågvagen = ännu svårare att se ut!
Eftersom ångloket puffade ut massor av vit, tjock rök på utsidan som skymde sikten i fönstren = det var omöjligt att se ut över huvudtaget!
Vem som helst hade försökt lösa det genom att torka fönsterrutan på insidan.
Kalle löste det så roligt. Han tittade ut så gott det gick, hummade lite och började gnugga sina ögon.
Han gnuggade och gnuggade!
Det kändes som att han tänkte att, om bara ögonen var putsade så skulle alla siktproblem lösa sig direkt.
Mycket uppfinningsrikt, men funkade inte så bra.
På hemvägen löste det sig. Då stod vi ute på "balkongen", mellan ångloket och vagnen. Det var riktigt spännande för då såg man allt väldigt tydligt. En spännande resa!