Onsdag 15 november 2017

Kalle tycker det är jobbigt när vi behöver prata med honom om hur man ska vara mot varandra. Det jobbiga blir när han inser att han gjort något fel. Han har en ganska lång tid haft ett mindre bra beteende mot några personer i hans närhet, som han uppfattar som annorlunda. Vi pratade lugnt och sakligt med honom, inväntade hans svar och tog det försiktigt.
- Jag blir ledsen ... jag måste krama henne, sa han och lång som han är (1,90) satte han sig i mitt knä en lång, lång stund. 
Han vet så väl hur man ska vara, men det bara blir fel ibland ändå! 💜 (null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0