Onsdag 16 augusti 2017

Dagen började inte alls bra idag. Kalles önskan om att få göra saker mycket långsamt går inte riktigt ihop med tidspressen på morgnarna. Det var en arg och ledsen Kalle som jag lämnade till fritids i morse. 


När han kom hem gick han raka vägen upp på sitt rum, la sig i sängen och tittade i taket. Jag följde efter och ställde mig vid sängen utan att säga något. Det är bättre att han får visa hur han vill göra så att det blir bra. Efter en liten stund satte han sig upp i sängen och sträckte armarna mot mig,  utan att säga något. Vi kramades i säkert 5 minuter, fortfarande under tystnad. Plötsligt släppte han taget och utbrast:
- Jaa ... jag är bra!
Efter de orden var allt som bortblåst! Vi är vänner igen! 😊

Kalle ritade oss: jag är arg och han är ledsen och arg!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0