Torsdag 12 november 2015

Ushers syndrom
En del funktionsnedsättningar syns inte, men påverkar livet ganska mycket. Ushers syndrom, som Kalle har, är en sån funktionsnedsättning. Det är en kombinerad hörsel- och en synnedsättning. Den syns inte alls och i ganska många situationer så påverkar den inte Kalle alls. I andra situationer blir det omöjligt att göra det man har tänkt.
 
Hörselnedsättningen kompenserar Kalle med hörapparater och med teckenspråk. Han tycker ofta att det är skönt att inte höra och stänger ibland av dem för att slippa höra höga ljud. Hörseln känns inte som ett stort problem, han klarar de allra flesta situationer på det sätt han vill klara av dem.
 
Synnedsättningen är svårare att förutse när den ska påverka honom. Hans synfält är mindre än om man har full syn. Han ser inte så långt åt sidorna, uppåt eller neråt som en person med full syn. Han har också områden i synfältet som "inte finns", svarta fläckar. Mörkerseendet är mycket sämre än en person med full syn. Speciellt nu, den mörka årstiden, så är det mer knepigt. För honom räcker det med skymning för att han ska uppfatta det som becksvart.
 
Strax efter 16 gick vi ut med Rosie. Det var inte riktigt mörkt, men skymningen hade börjat lägga sig. Vi hann bara några meter från huset så kände jag Kalles hand som tog ett hårt tag om min arm.
- Jag är så svart, sa han och menade såklart att han inte såg något. Vi fortsatte promenaden och Kalle höll i kopplet. Det var riktigt dumt att Rosie inte hade på sig halsbandet med belysning, för då hade Kalle kunnat se henne. Nu gick han med ett koppel utan att se något. Vi fortsatte att gå.
- Eehh ... lever Rosie, frågade Kalle efter ett tag. Han såg inte henne och blev osäker på om hon var med oss.
 
Tänk att det ska vara så svårt att sätta sig in i en annan persons förutsättningar, speciellt när de inte syns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0