Att gissa
I vår familj har vi en lite fånig vana att alla i bilen gissar hur många hundar vi kommer att få se när vi åker förbi en hundklubbs agilitybana på väg till sommarstugan. En bit innan så gissar alla och när vi åker förbi banan så kollar vi om någon prickade rätt. Kalle har alltid tyckt att det är konstigt och förstår inte riktigt vad vi håller på med. Att gissa något är väldigt abstrakt. I hans värld så vet man något eller så vet man det inte. Varför gissa?

 

Idag när vi åkte förbi agilitybanan så gjorde vi som vi brukar, vi gissade. För första gången så gissade Kalle också - dessutom kunde han motivera sin gissning.

- Jag tror det är noll ... för det ska regna, sa han tvärsäkert.

Wow, han gissade på något han inte hade en aning om!

 

När vi åkte förbi agilitybanan så fanns det en hund som stod vid sidan av den ena planen. Han prickade inte in rätt antal, men vad gjorde det? Han gissade!

I sommarstugan låg en påse med ostbågar på bänken. Kalle började läsa texten på den.
- Zoo g ... äter djur den, undrade Kalle som hade läst ut texten 200 g med bokstäver istället för siffror.

Rosie har börjat gilla att vara hos Kalle, han är inte farlig längre!