Halv nio slocknade det mesta i vårt kvarter. Vi släckte också ner alla lampor till Kalles förvåning. Vi hade missat att förbereda honom, så han protesterade högljutt. Vi förklarade att det var Earth Hour och att alla skulle släcka allt i en timme. Han lyssnade och förstod.

Med hans synskada, reginitis pigmentosa, så räcker det med skymning för att han ska uppfatta det som helt becksvart. Han tyckte nog att mörkret var lite obehagligt.

Samtidigt som vi släckte ner allt elektriskt så tände vi stearinljus, det ljusnade lite.
- Vad du är duktig, mamma ... det var en bra idé, sa Kalle.

Den gulligaste kommentaren var nog ändå den han sa till vår hund Rosie:
- Rosie ... det är inte farligt ... du behöver inte vara rädd ... kom ska jag rädda dig!