Vi hade bestämt oss för att åka och shoppa, så här några dagar innan jul. Vi gick till Kalle som var i vardagsrummet och frågade honom om han ville följa med. Det var verkligen ingen tvekan hur han ville göra när vi frågade honom om han ville följa med och jul-shoppa.

 

Han har ju väldigt svårt att svara ja eller nej och hittar hela tiden på nya sätt att göra det på. Den här gången gjorde han oss förvånade, han sprang ifrån oss och in i köket. När vi kom till köket var han borta, men vi kunde se hur gardinen rörde på sig.

- Han är där! hörde vi hans röst bakom gardinen. Det stack ut en hand som pekade bort från fönstret.

Sekunden senare kom han ut från sitt gömställe och sprang in till vardagsrummet.

Där gjorde han som strutsen, stack huvudet i sanden genom att lägga kuddar och en filt över sig.
Han visste nog att vi kunde se honom, men är det svårt att säga ja eller nej, så är det.

Maja gick fram till honom och började lyfta på kuddarna. Hon var nog inte helt beredd på hans reaktion.

Han svarade med ett kuddkrig. Kuddarna yrde åt alla håll men mest mot henne. Båda skrattade och hade roligt, när det blev en liten syskon-fight.

Han svarade aldrig ja eller nej, men han hade jobbat hårt för att visa att svaret var nej. Han var väldigt nöjd när vi sa att han fick vara hemma!