Försiktig önskan
Idag följde Kalle med oss när vi handlade mat. Vi sa till honom i början av affären att han fick säga till om han ville ha något. När vi hade handlat färdigt och var framme vid kassorna för att betala, så hade han fortfarande inte sagt till att det var något han ville ha. Vi tog en extra vända med honom förbi godis- och chips-hyllorna men han verkade inte särskilt intresserad.

Väldigt försiktigt började han att bokstavera med handalfabetet. Vi hann inte riktigt uppfatta allt förstod vi efteråt, men tillräckligt för att förstå vad han ville.

- L ... A ... Y ... streck ... D ... O ... H, tecknade han utan att säga något.

När vi hade funderat en kort stund, förstod vi vad han hade tecknat. Play-doh - leklera!

- Du får visa oss var Play-doh är! sa vi och Kalle guidade oss till hyllan med olika förpackningar med Play-doh. Han valde en förpackning med 4 olika burkar lera.

Av allt som fanns i affären var det lera han ville ha!

 

När vi kom hem satte han sig på en gång vid köksbordet och lekte med leran. I flera timmar var han djupt försjunken med att konstruera olika saker.

Kanske var han hungrig, för det första han gjorde var pommes frites från McDonalds.

- Oj, vad hände ... jag har 6 fingrar! sa han och visade upp det sjätte fingret.

Det allra sista han gjorde var att markera näsan. I veckan hade han feber och igår började han bli förkyld. Näsan rinner och han torkar hela tiden med papper, så näsan är alldeles röd.

Han ville kanske dölja den jobbiga näsan.