Det är nog ganska vanligt att det i många familjer är konflikt när det gäller att göra läxan.

Det är det hos oss också. Kanske har vi en lite annorlunda dialog än de flesta har, när vi diskuterar ämnet med Kalle. Han vänder problemet med att det är trist att göra läxa till att det är vårt fel. Det är vi som har problem - inte han.

- Kom Kalle, nu gör vi läxan, säger vi.

- Åååå ... nej, svarar Kalle.

- Vi hjälper dig, kom, försöker vi.

- Men ... vad är det för FEL på dig!? utbrister han allvarligt.

Eftersom han har sagt att han inte vill, så förstår han inte riktigt att vi fortsätter att säga att han ska komma.

Han vill ju inte!

 

När han sen gör läxan så är han petig, trots att han egentligen inte vill göra den.

Allt måste bli så bra det bara kan bli.