Söndag 29 juni 2014

Nödig
Ikväll, när det hade blivit mörkt, tog vi alla ett kvällsdopp. Varmt och skönt, men inte stjärnklart.
Vi småpratade om ditt och datt, stojade och skrattade.
Plötsligt stannade Kalle upp i sitt stojande.
- Jag måste kissa, jag måste kissa, jag MÅSTE KIIIISSA, nästan skrek han panikartat.
Vi förstod ganska snabbt att det var bråttom, mycket bråttom.
Till vår förvåning dök han ner under vattenytan och stannade kvar där en stund, istället för att resa på sig för att gå och kissa.
Ånej, tänkte vi, kissar han i vattnet!? Vi började fundera på om vi skulle kliva upp ur vattnet.
Efter en stund kom han upp igen - och kissade.
Eller rättare sgat "bus-kisssade" med vattnet som han tagit in i munnen när han dök ner under vattenytan.
Puh, det var alltså falskt alarm! ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0