När Kalle stod i duschen så började han att prata. Massor av ord vällde fram, det tog aldrig slut.

Vi försökte höra vad han sa, men det var helt omöjligt. Visst är hans uttal svårt att förstå ibland, men det här förstod vi ingenting av.

- Vad sa du? frågade vi så fort han tystnade i en sekund

- Kakikiomina felikima hejikijigaaa, svarade Kalle allvarligt.

- Amie suvi kojou kracko kigifejokimaa, fortsatte han.

- Vi förstår inte riktigt, sa vi, skulle du kunna teckna istället.

Gissa om vi blev förvånade när Kalle börjar att teckna med ett säkert, snabbt teckenspråk. Han tvekade inte en tiondels sekund över vilka tecken han skulle använda. Han som alltid brukar ta ett tecken i taget med ett mellanrum mellan varje.

Vi måste ha sett roliga ut som helt koncentrerade försökte avläsa hans teckenspråk, tills vi insåg att han bara hittade på. Det var nog ungefär som den tolken som tolkade vid Mandelas begravning. Han hade ju också ett påhittat men säkert teckenspråk.

- Äsch, sa Kalle och bad om papper och penna.

Snabbt och utan att tveka skrev han ner ett ord från språket han använt både i tal och tecken:

Han är nog ensam om att kunna det språket! ;-)