Fredag 31 januari 2014

Ensam
Kalle har aldrig varit ensam hemma. Vi har aldrig känt att han har varit bekväm med det.
Varje fredag när vi kommer hem från skola och arbete, vid 13-tiden, så går vi på en gång ut med vår hund Rosie.
Kalle har alltid följt med det lilla korta kvarteret vi går då, men de sista fredagarna har vi försökt att träna honom att vara ensam de få minuter det blir.
Vi har varje gång frågat om han vill följa med eller om han vill vara kvar hemma. När han på slutet har svarat "vara hemma" så har vi varit tydliga med att han är ensam hemma, den korta stunden vi är ute med Rosie.
Kalle har nickat och låtit oss gå.
På något sätt tycker han nog att det är lite läskigt ändå, eftersom han har gått upp till sin säng och lagt sig i den. Sängskynkena har han dragit för som för att stänga allt annat ute.
Idag visade han på ytterligare ett sätt att det inte var riktigt bekvämt att vara ensam.
Han beskrev den mörka känslan genom att ta sitt Nintendo DS och måla hela displayen svart. Vilket mörker!
- Pheeew ... äntligen, sa han när vi hittade honom i sängen efter hundpromenaden.
Även om det är korta stunder så känns det bra att han hittar trygghet i sin egen säng.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0