I morse var Kalle spårlöst borta.

Hans säng var tom, men en kalle Anka-tidning låg fortfarande uppslagen på kudden och lampan var tänd. Det var bara han som saknades.

Efter lite letande hittade vi honom. Han hade gått in till Maja och krupit ner i sängen bredvid hennes. Där sov han gott!

 

Efter mycket lirkande kunde han förklara vad som hade hänt:

- Jag ser ... eeehh ... skräckögon!

 

Vi antar att han hade blivit rädd för något han sett och tagit saken i egna händer och gått över till Maja. Lite skönt känns det att han tyr sig till någon när han känner sig rädd. Han som nästan alltid drar sig undan och vill vara ensam.

 

I skolan igår pratade de om reflexer och testade hur bra de syntes i mörker.

På bilden fick hans ögon ett lite annat utseende än de brukar ha: