Torsdag 10 april 2014
Paket-öppnare
Idag fyllde Jennifer 19 år. När vi uppvaktade henne med paket, så vaknade Kalle till. Paket är spännande!
- Jag känner nyfiken! sa han och intog Jennifers axel. Det var verkligen att se från första parkett.
Hans nyfikenhet och upprymdhet när någon öppnar paket, smittar av sig. Det är inte innehållet som är viktigt och absolut inte om det är hans paket eller någon annans. Han tycker att själva öppnandet är det bästa.
Han hjälpte så smått till att öppna pappret på paketen.
- Åååå ... sååå fiiiin! sa han så fort Jennifer hade öppnat ett paket. Att det var saker som han själv troligtvis inte ville ha, var inte viktigt. De var fina i alla fall.
Han är en riktig tillgång vid paketöppningar. Han vill inte ha innehållet, bara hjälpa till med paketöppningen, samtidigt som han sprider lite glädje omkring sig.
I ett av paketen var det ett mobilfodral. I mobilfodralet låg en skumgummibit, stor som en mobil. Han tog skumgummibiten till sitt öra och låtsades prata med Maja i den. När "samtalet" var slut började han att klippa ut bokstäver med stor koncentration.
Den första bokstaven blev ett L.
Den första bokstaven blev ett L.
- Jag klipper ... LEGO, förklarade han.
En bra start med ett L.
Redan på nästa bokstav, E, blev det fel. I vanliga fall brukar ett sånt misslyckande vända upp och ner på allt och han blir väldigt besviken. Den här gången bara fortsatte han att klippa bitar av skumgummibiten, som om inget hade hänt.
När han var nöjd la han ner alla bitarna på bordet.
- Det blev ... pussel! sa han och var nöjd trots att det var en annan plan från början.
Det är en konst att kunna tänka om, när förutsättningarna förändras!
Kommentarer
Trackback
