Fredag 25 oktober 2013

Kalle, den barmhärtige samariten
På trottoarerna vid vår gata finns det gamla cementplattor med rännor som leder bort regnvattnet.
Varje dag går vi förbi de här rännorna på väg till och från skolan. Kalle har nog aldrig ens tänkt på att de finns där.
Idag stannade han upp vid en ränna och tittade länge på en liten grästuva som växte i rännan.
- Men ... vad gör du här ... du ensam ... kan inte ensam ... måste där, sa han som om det vore en liten hundvalp som hade kommit bort från sin hundmamma.
Försiktigt lyfte han upp grästuvan och tog med den till gräsmattan på andra sidan vägen.
Räddad från sitt ensliga öde!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0