Ofta brukar man prata om att man ska leva "här och nu". Att göra det som är bäst, roligast, mest givande för stunden. Inte gräva ner sig i det som har varit. Inte bara längta framåt.

Ta tillvara på tiden som är just nu!

Den egenskapen är något som Kalle absolut inte behöver träna på.

Han lever här och nu. Av sig själv. Automatiskt.

 

Idag kom storasyster Mimmi och mamma hem efter att ha varit i Barcelona i en vecka.

Kalle hoppade på studsmattan när vi kom hem. Han lyfte sin hand till en hälsning och fortsatte sen att hoppa.

Inga stora glädjeskutt eller kramar.

Han visste att vi var hemma och hade sagt hej. Behövs det mer?

 

Här och nu: han hoppade studsmatta och hela familjen var hemma.

Igår: han hoppade studsmatta och han, pappa och storasyster Maja var hemma.

Imorgon: Det visar sig imorgon!

 

Han var i alla fall intresserad av att titta på bilderna från var resa.

Han vaknade till lite extra när han såg ett "fordon" han inte kände till sen förut - en linbana.

Den var intressant!