Ikväll kom vi hem efter att ha varit borta i nästan 2 veckor, åkt bil ca 400 mil genom 6 länder, semestrat både i storstad och vid kust.

Den sista timmen i bilen var stämningen upprymd. Skönt att få komma hem igen!

 

Kalle var duktig att hjälpa till och packa ur bilen och att bära in alla saker.

När det var klart gick han den vanliga rundan i huset som för att kolla att allt såg ut som det ska.

Vi trodde att han skulle kolla sitt rum, hoppa på balansbollen, gå till studsmattan eller göra något annat som han inte har gjort på 2 veckor.

Det gjorde han inte!

När han gått ett varv i huset kom han till oss och såg väldigt bekymrad ut.

- Jag ... letar ... Rosie! sa han och såg orolig ut.

Häftigt att det allra första han frågar efter är vår lilla hund, som han inte brukar visa så speciellt mycket uppmärksamhet annars.

Hon var det första han saknade!