I 5,5 år har vi bott i vårt hus.

Det är precis halva Kalles liv. Han fyllde 11 år i lördags.

För oss föräldrar som är aningen äldre (inte så mycket, förstås!) är det långt ifrån halva våra liv.

Det blev ett helt nytt sätt att se på det ...

 

Lika länge som vi har bott i vårt hus, lika länge har vi försökt få Kalle att minnas vilken gata han bor på.

Om det skulle vara så att Kalle skulle tappa bort oss på stan eller av någon annan anledning skulle behöva berätta för någon var han bor, så är det lite enklare om han vet var han bor.

Med jämna mellanrum i 5,5 år har vi pratat om vilken gata och vilket gatunummer "Kalles hus" ligger på.

Kalle har alltid försökt att komma ihåg, men har inte lyckats.

Ibland när vi har frågat många gånger på kort tid, så har han kunnat komma ihåg det till slut.

Om vi sen någon månad senare har frågat igen så har han glömt.

 

I morse hade vi en sån där frågestund på "bra-att-kunna-svar":

- Vad heter du?

- Kalle.

- Har du något mer namn, ett efternamn?

- Eeeh....(lång betänketid) ... Rosén.

- Hur gammal är du?

- 11 år.

- Vilken gata bor du på?

- Eeeh ... eeh ... Villagatan.

- Vilket nummer på gatan?

- 26.

- Vilken stad bor du i?

- Behöver inte fråga mer, svarade Kalle.

Frågestunden var över.

 

Eftersom det var längesen vi frågade sist, så känns det bra att veta att han kan ge en del ledtrådar om vem han är. Så länge han har lust att svara, vill säga!

Här är Kalle 5,5 år gammal, alldeles nyinflyttad i vårt nuvarande hus!