Kalle har svårt att fråga saker på ett enkelt och tydligt sätt, när det är något han vill veta. Han hittar sällan den allra lättaste vägen i konversationen för att få svar på det han undrar över.

 

Idag var det ett ord han saknade i sitt ordförråd och han ville förklara det så att vi skulle kunna ge honom ordet.

Han gör det verkligen på ett smart sätt, utan en massa onödiga ord.

- Bilkort (samtidigt som han tecknade ordet "bil"), började han sin förklaring.

- Bilkort? upprepade jag. Jag tror han menade körkort.

- Ja ... spelkort, fortsatte Kalle.

- Spelkort? sa jag.

- Ja (på inandning) ... kalaskort, fortsatte Kalle.

- Kalaskort ... eller kanske du menar inbjudningskort? frågade jag.

- Jaha ... eeeh ... kort-kort ... vad heter de? sa Kalle.

- Kort-kort? frågade jag.

- Ja ... namnkort, förklarade Kalle och tecknade ordet "namn".

- Namnkort, sa jag, jag vet inte riktigt vad du menar.

Då sprang han snabbt till sitt rum och kom tillbaka med en Kalle Anka-tidning.

- Här är namnkort, sa han och visade Farbror Joakim som var alldeles översållad av visitkort.

- Nu förstår jag, sa jag, du menar visitkort.

- Jaha ... visistkort, sa Kalle och såg väldigt nöjd ut.

 

Pappa tog fram ett visitkort som Kalle tittade på.

Han skrev sen ett eget visitkort med namn, adress, postnummer och stad och vårt hemtelefonnummer på ett rosa notisblock.

När han var klar var satte han fast sitt visitkort på tröjan och klappade lite på det.

 

För att få fram ordet visitkort gav han oss många olika kort som ledtrådar: körkort, spelkort och inbjudningskort.

Om vi hade saknat ordet visitkort skulle vi nog börja med att förklara hur det såg ut, vad som fanns på och hur det används.

Att tänka så långt som att jämföra det med andra typer av kort hade vi nog aldrig ens tänkt att man skulle kunna göra.