Hem ljuva hem!

Det allra, allra första Kalle sa idag lät så charmigt, med tanke på att det var en 10-åring som sa det.

Alldeles nyvaken och yr gick han ut på balkongen och tittade sig omkring på alla byggnader, pooler och vattenrutschkanor. Det var varmare ute på balkongen än inne. Himlen var alldeles blå och solen sken med sina starka strålar.

- Ååå … vilken HÄÄÄRLIG dag! sa han lite lillgammalt.

Det allra sista han sa när vi kom hem ganska sent på kvällen och det var dags att gå och lägga sig var lika charmigt.

- Hem ljuva hem! sa han nöjt när han gick in och la sig på sängen och pustade ut innan det var dags att byta om till pyjamas.