Kalle har ett stort behov av att få vara för sig själv, i sina egna tankar och funderingar.

När det är skola och fritids går han fram och tillbaka på hinderbanan/balansgången i ungefär 2 timmar varje dag.

Hemma har han sin älskade balansboll som får ett par timmars gympa varje dag.

Här har han hittat sin fristad. Han är på balkongen och går runt, runt och åter runt. I en timme åt gången.

Så fort vi vill komma ut på balkongen och vara med honom så suckar han lätt och går in i lägenheten.

Det är lika bra att han får vandra så länge han behöver.

- Kalle vad gör du? frågar vi.

- Jag tänker på, svara han med stark betoning på "på".

Svaret är antagligen ett resultat av att vi har i flera år har frågat honom: "Vad tänker du på?".

Han har alltid svarat: "Inget!".

Nu svarade han i alla fall att han tänker på.

- Vad tänker du på? frågade vi i hopp om att få ett svar som vi inte brukar få.

- Titanic! svarade han.

Efter någon timme var han klar och gick in.

- Nu ... klar tänker på! upplyste han oss.

Kalle "vandrar" på andra balkongen från höger på andra våningen.

(Idag var det förresten första molniga dagen. Här är klockan strax efter 4 och solen går snart ner. Vid 5 är det mörkt, men fortfarande varmt.)